OCR
25 När ryssarna brände Härnösand. Om några dagar infaller tvåhundraårsminaet av den svåraste olycka, som någonsin drabbat vår stad. Det var nämligen i slutet av maj 1721, som den ryska flottan besökte Härnösand, plundrade och brände staden. Den enda fientliga invasion, staden varit utsatt för, medförde dess fullständiga tillintetgörelse. Det ryska härjningståget till Norrlands kuster ar 1721 ar ju en handelse av djupt ingripande betydelse for Sveriges historia. Det var den sista olycka, som drabbade vart fosterland under den stora ofredens långa och tunga år, tsar Peters sista påtryckning på de motsträviga svenskarna, vilken äntligen tvang dem att ga in pa hans harda fredsvillkor och underteckna freden i Nystad, som for alla tider gjorde slut pa Sveriges stormaktsstallning. I varje nagot utförligare framställning av Sveriges historia är därför 1721 års ryska härjningståg omnämnt, men även i de bredaste framställningarna av vårt lands historia är skildringen mycket kortfattad. Däremot har ämnet ur rent lokalhistorisk synpunkt utförligt behandlats av doktor Erik Modin i N:r 5 av skriftserien Norrland (utgivet 1907). Avsikten med efterföljande uppsats är icke att lämna en utförligare totalframställning av det ryska härjningståget än doktor Modins utan blott att till allmän kännedom bringa alla de detaljer beträffande staden Härnösands öden under och närmast efter ryssarnas besök, som jag lyckats uppspåra uti de arkiv, som finnas här på orten. Dessa detaljer ge icke i och för sig en sammanhängande bild av händelseförloppet. Det, som behöves för att få sammanhang, kommer därför att suppleras ur doktor Modins arbete, vilket i främsta rummet bygger på landshövdingens över Västernorrland officiella rapport till regeringen. Denna rapport finnes i riksarkivet och har icke varit tillgänglig för mig vid författandet av denna uppsats. Hur Härnösand såg ut vid 1700-talets början. För att riktigt kunna tänka oss in i händelserna för tvåhundra år sedan måste vi veta, hur Härnösand såg ut vid denna tid, och vilka öden staden genomgått under åren närmast fore det ryska besöket. Och stadens enskilda förhållanden måste ses mot bakgrunden av fosterlandets situation under dessa ar. Ar 1699 kartlades var stad, och vi ha därför mycket noggrann kannedom om Härnösands utseende vid denna tid. Stortorget var centrum. Därifrån löpte Långgatan (nuvarande Köpmangatan) och Sjögatan, av vilken senare numera blott den första biten finnes kvar, parallellt norrut till Lilla torget, som låg på västra sidan om Långgatan ett stycke bortom Pumpbacksgatan. Från norrut, den som nu kallas Långgatan, fram till Skeppar Karls gränd, vars nedersta del utgjorde stadsområdets norra gräns. Parallellt med de nämnda gatorna gick liksom nu Storgatan. Dennas östra sida var en