OCR
34 UR MARGARETA GRIPS BOK. En ny bedröfvelse kom i hennes faders död och i ett. svart antall af pesten. Hon var sjuk i tolf veckor, såg hvarken dag eller Ijus, »si kom», tillagger hon helt alskligt, »min Gud och slappte mig ur mitt. fangelsetorn och gaf mig hälsan igen och gaf mig ater en god man, som jag — — kan val forlikas med och hafver mycken: glädje af, och en glädje som 6fvergar all annan. gladje, att hafver lust till dina helga ord». Tre konungar säger hon sig ha tjänat och »hafver haft stor hjälp och tröst af dem. alla». Det var nog ej många bland adeln, som gaf Erik XIV det vitsordet. Hon talar vidare om huru hon i allt funnit Guds »trofaste närvarelse». —— »Jag skalf ett helt år», fortsätter hon, »så halp han mig till min hälsa igen och gaf mig-en god man och hus och hem och den lustigaste plats att bo pa, som nagon kristen kunde bekomma, med all god lägenhet, som jag kunde Onska mig pa denna varld, med stenhus och trahus, lustig ekeskog och strOmmar och holmar, sköna blomsterängar och:sköna rådjur, både tama och vilda.» Sin andre make fdljde hon troligen pa hans legationsresa till Rostock, och det ar antagligen pa den hon syftar, då hon utropar: »Du hafver bevarat min man och mig och allt vårt sällskap utt främmande land, både i bortfärd och hemfärd. O Gud ske evigt lof, vi miste inte mer än ett höns på hafvet!» Den starka resignation, som låg på djupet af detta tidehvarfs gudsfruktan, uttalas i orden: »O min Herre och Gud, hvarföre skulle jag längre begära lefva, efter jag nu i fyratio år hafver haft lust och goda dagar på denne värld. Hvad kan allt detta räknas mot en evig glädje, när jag får se min förlossare och Gud med; alla Fans helgon och minne släkt och vänner. Jag