Efter deras nederlag mot ryssarna i det rysk-turkiska kriget (1828–1829) återställde det osmanska riket Donauhamnarna Turnu, Giurgiu och Braila till Valakien och gick med på att ge upp sitt kommersiella monopol och erkänna navigeringsfriheten på Donau som specificerats i Adrianopelfördraget, som undertecknades 1829. De rumänska furstendömenas politiska autonomi växte i takt med att deras härskare valdes på livstid av en gemenskapsförsamling bestående av bojarer, en metod som användes för att minska politisk instabilitet och ottomanska ingripanden.Efter kriget kom rumänska länder under rysk ockupation under general Pavel Kiselyovs styrning fram till 1844. Under hans styre antog de lokala bojarerna den första rumänska konstitutionen.