Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kräfta, kräftsjukdomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
927
Kräfta
928
som orsaka fortskridande förstöring av de röda
blodkropparna med svår blodbrist som följd samt
feber, avmagring och allmän kraftnedsättning,
kräftkakexi. Genom sönderfall av
blodkärlen uppkomma ej sällan livsfarliga blödningar.
Den elakartade tumören har slutligen, i motsats
till de godartade, en utpräglad benägenhet att
recidivera efter det kirurgiska avlägsnandet.
Histologiskt föras de elakartade tumörerna
till tre huvudgrupper: x) kancer (karcinom)
el. k. i egentlig mening, 2) s a r k o m, 3)
sällsynta epiteltumörer. Kancern är
sammansatt av atypiskt växande epitel och bindväv,
sarkomet av bindväv och bindvävsartade
vävnader, epiteltumörerna endast av epitelvävnad. I
en kancertumör växlar förhållandet mellan de
olika cellelementen avsevärt. Om bindväven är
rikligt företrädd, blir tumören ofta fast och
hård, växer relativt långsamt och har ett täml.
godartat förlopp med en duration av ända till
20—30 år (scirrös k.). Om däremot epitelet
överväger, blir kräfttumören mera mjuk, får ett
elakartat förlopp med hastig tillväxt och tidig
metastasering (m ä r g- el. m e d u 11 ä r k r ä f t a).
Om tumören har rikligt med blodkärl, får den
en mörk färgton, sönderfaller ofta och ger
upphov till stora blödningar (blodkräfta). Man
skiljer även mellan olika slag av kancer alltefter
det angripna organets förhärskande epiteltyp:
skiv- (kankroid k., t. ex. hudkräfta),
cylinder- (t. ex. magkräfta) och
körtelepi-telkancer (t. ex. bröstkräfta). —
Kräftsvulsten börjar vanl. som en liten hård knottra
el. ett ytligt sår, som ej läkes, breder ut sig mot
omgivningen och utan gräns griper över på andra
organ. Metastaser uppträda olika hastigt vid
olika svulstarter, ha samma slags cellarter som
moder svulsten och bli ofta mycket större än
denna. Kancer metastaserar vanl. på
lymfvägar-na, först till de närmast liggande lymfkörtlarna,
sedermera även på blodvägarna till inre organ,
ss. lever, lungor och bensystem. Sarkomen åter
sprida sig främst genom blodkärlen, varför deras
metastaser redan tidigt träffas nästan var som
helst i kroppen, särsk. ofta i lungorna. —
Tvärtemot den hos allmänheten spridda, ödesdigra
uppfattningen ge kräftsvulsterna vanl. först sent
upphov till smärtor, och de funktionsrubbningar,
som medfölja desamma, äro i tidiga stadier ofta
föga påfallande. Hårda, tillväxande knutor, icke
läkande sår, blödningar ur kroppsmynningarna,
mag- el. tarmbesvär av långvarig, ofta växlande
art äro misstänkta symtom.
Bland k. är frekvensen av kancer störst;
mot 25 dödsfall i kancer svarar i Sverige endast
1 i sarkom. K:s antal ökar med stigande ålder;
de äro sällsynta hos personer under 30 år och
särsk. hos barn. 1 förhållande till kancer äro dock
sarkomen ganska vanliga även hos yngre.
Dödligheten i k. har under de senaste decennierna
varit stadd i ständigt stigande. Detta beror dels
på att statistiken med åren blivit säkrare och
de diagnostiska metoderna förbättrade, dels på
att ett allt större antal människor numera nå
upp i de åldersgrupper, där kancerfrekvensen är
störst. Frekvensen av dödsfall i k. överträffas
numera endast av hjärt- och kärlsjukdomarna;
ung. var 6:e människa i Sverige dör i k. Hos
män utgöras ej mindre än hälften av alla
kancer-fall av magkräfta; därnäst kommer tarmkräfta
med c:a 11% och hudkräfta med 7%. Hos
kvinnorna är magkräfta endast hälften så vanlig
som hos män, men i stället förekommer hos dem
bröstkräfta i nära 25 % och livmoderkräfta i
c:a 15% av fallen.
Den klassiska behandlingsmetoden vid
k. är den operativa, vid vilken man med
olika hjälpmedel mekaniskt avlägsnar tumören
jämte så stor del av dess normala omgivning,
att ingreppet kan förmodas bli radikalt. Detta
lyckas likväl blott i tidiga stadier. Vid sidan av
kirurgien spelar strålterapien
(röntgen-och radiumbehandlingen) en ytterst viktig roll
vid behandlingen, särsk. av vissa tumörgrupper,
där dess resultat äro likvärdiga med el.
överträffa de operativa. På senare tid har man
försökt även k em o t e r a p i mot vissa slag av k.
Sålunda har med en viss framgång använts
senapsgas i injektion, bl. a. vid
lymfosar-kom. Man har även behandlat de från benmärgen
utgångna multipla myelomen med s t i 1 b a m
i-d i n. Slutl. bör erinras om att hormoner
kommit till stor användning vid k., t. ex.
kvinnliga sexualhormoner mot k. i prostata. På
senaste tid har anmärkningsvärda resultat vunnits
genom ingrepp på inresekretoriska organ, t. ex.
avlägsnande av hypofysen el. binjurarna vid k.
i bröstet och i prostata.
Vi veta, att k :s uppkomst och utveckling
är bunden vid svulstcellen, men den process,
varigenom en normal vävnadscell förvandlas till den
första kräftcellen, är oss ännu obekant. Den
ytterst intensiva forskning över k:s orsaker, som
bedrivits under sista halvseklet, har dock klarlagt
många fakta ang. olika carcinogena faktorer. —
Den gamla, först av Virchow framställda
åsikten, att k. kan uppkomma genom kroniska
retningsmoment, har vunnit vidsträckt
bekräftelse genom studiet av yrkessjukdomarna och
genom den experimentella kräftforskningen. Den
största rollen spela härvid kemiska ämnen,
av vilka hittills över 600 visats vara carcinogena.
— En särskild grupp bilda tumörer, orsakade
genom retning av parasiter.
är sedan urminnes tider känd som kräftorsak i
Egypten och Orienten. — Statistiskt är påvisat,
att njutningsmedel, ss. alkohol och tobak,
brukade i övermått, kunna genom retning under
åratal av slemhinnorna medföra läpp-, mun- el.
matstrupskräfta. Tobak torde därvid verka
genom sin halt av tjärämnen. Till samma grupp
hör beteltuggningen hos vissa indiska
folkslag. Den mängd irritationsmoment, som de
civiliserade folkens föda innehåller (hetta,
kryddor, sprit m. m.), torde ge en förklaring till
deras höga frekvens av magkräfta, som ej har
någon motsvarighet hos naturfolken.
Yttre t r a u m e r, särsk. yrkesmässigt
upprepade sådana, kunna ge upphov till såväl kancer
som sarkom. Slutl. må framhållas, att såväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
