Imorse vaknade undertecknad med en äcklig, jobbig och aningen bekant känsla i halsen. HEEEEJJJ HALSFLUSS!!! Det var ju ett helt jävla halvår sedan sist, så rooooligt att du ville komma på besök. Och vilken utsökt känsla för timing!
Jag gjorde misstaget att bildgoogla halsfluss. Gör inte det.
Med sjutton dagar kvar till vernissage och en hel del återstående arbete innan röset står klart fanns det verkligen inte någon tid att förlora. Så jag poppade genast iväg till läkaren. Han lyste i halsen på mig i cirka exakt två sekunder, hojtade halsfluss och skickade mig på provtagning innan han skrev ut antibiotika.
Och nu sitter jag här och knaprar penicillin och antiinflammatoriska för fullt. Behöver jag ens påpeka att jag tycker ofantligt synd om mig själv…? Nej.
Finns det inte något helt underbart motsägelsefullt i att mot en sjukdom vars mest grundläggande symptom är halssmärtor och svårigheter att svälja, skrivs tabletter ut som är löööjligt stora? Om jag med lätthet hade kunnat svälja ett Turning Torso tre gånger om dagen i tio dagar hade det antagligen inte funnits anledning att behandla mig för halsfluss.
Förskriven mängd: 1 tablett, 3 ggr dagligen (på fastande mage) i tio dagar.
Nåväl. Lyxproblem.
TUR att jag redan igår anade sjukdom i mossen och tog med mig tyg, sax och nålar från buren. När jag mår lite bättre (imorgon hoppas jag) ska jag genast börja klippa och nåla här hemma. Det är trots allt det som tar tid.
Ynk, ynk och MVH.
sub rosa 10 