Hur skall vi dela upp Afrika mellan oss? Det var den stora frågan när Europas kolonialmakter samlades till konferens i Berlin den 15 november 1884.
Fram till dess hade européerna främst byggt handelsstationer längs Afrikas kuster för att att handla med lokalbefolkningen, men nu vände kolonisatörerna blickarna mot de enorma rikedomarna i Afrikas inre.
En av deltagarna, Frankrike, lämnade Berlinkonferensen med löften om den nordvästra delen av den väldiga kontinenten.
Bland Frankrikes potentiella nya kolonier fanns Niger, och några år efter konferensen skickade fransmännen flera expeditioner till Afrika för att göra anspråk på territoriet.
Expeditionerna "kantades av grymheter" och "blev ökända" för att ha plundrat, våldtagit och dödat civila medan fransmännen lade under sig Niger.
År 1922 blev landet officiellt en koloni i Franska Västafrika.
Niger var perfekt placerat
En viktig faktor bakom Frankrikes kolonisering var sökandet efter råvaror till landets växande industri.
Tyvärr för fransmännen hade Niger inte många naturtillgångar, men landet var rikt på jordnötter och visade sig senare ha gott om uran.
Vad Niger inte hade i form av råvaror hade kolonin i form av strategisk betydelse. Landet gav tillgång till en av Afrikas största floder, Nigerfloden, vilket gav fransmännen kontroll över en av Västafrikas viktigaste transportvägar.
Nigers geografiska läge gjorde det dessutom möjligt för fransmännen att kontrollera handelsvägarna genom Sahara, vilket hindrade andra europeiska kolonialmakter från att få fotfäste i området.
Niger blev självständigt 1960, men har sedan dess plågats av fattigdom, torka och inbördeskrig.
Självständigheten inledde kaotisk period
Efter decennier av franskt styre blev Niger slutligen självständigt 1960. Denna historiska milstolpe skulle bli början på en era av utveckling och välstånd, men istället blev Niger som ett av de fattigaste och mest underutvecklade länderna i världen.
1960: Nigers självständighet
Den 3 augusti 1960 blev Niger självständigt och Hamani Diori blev landets första president. Hans tid vid makten kännetecknades av en nära relation till Frankrike och ett enpartisystem. Även om Diori förde med sig politisk stabilitet kritiserades han också för att leda en korrupt, auktoritär och odemokratisk regim.
1974: Militärkupp mot Diori
Hamani Dioris regim föll i april 1974 efter en militärkupp ledd av överste Seyni Kountché. Kuppen utlöstes av Dioris oförmåga att hantera en djup ekonomisk kris och en svår torka som hade drabbat landet. Kountché styrde Niger med hård hand fram till sin död 1987.
1990-talet: Tuaregernas uppror
Niger kännetecknades under 1990-talet av ett väpnat uppror lett av tuaregfolket i norra delen av landet. Tuaregerna kände sig försummade och marginaliserade av regeringen och krävde större självständighet. Efter åratal av strider nåddes ett fredsavtal 1995, men sporadiska konflikter fortsatte under de följande årtiondena.
2010: Militärkupp och övergång till demokrati
I februari 2010 skakades Niger av ännu en militärkupp efter att president Mamadou Tandja försökt ändra konstitutionen för att förlänga sin tid vid makten. Militärjuntan som tog över lovade en snabb övergång till demokrati och i valet 2011 valdes Mahamadou Issoufou till president.
2023: Ännu en kupp
Den 26 juli 2023 tar presidentgardet makten och avsätter den demokratiskt valde presidenten Mohamed Bazoum och anklagar honom för förräderi. Kuppen väcker stor oro i västvärlden eftersom den kan försvaga kampen mot religiös terror i Västafrika och utlösa nya migrantvågor mot EU.
