Torsmyrans naturreservat

Torsmyrans naturreservat ligger precis vid E4, mellan Nordmalings samhälle och Öreälven. En parkeringsplats finns där du öppnar en grind i staketet och går ut på en 130m lång brygga rakt ut på myren. Längst ut finns bord och bänkar.

En mosaik av olika myr- och våtmarkstyper

Av Jens Backman

Torsmyran är en av Norrlandskustens största och mest variationsrika myrar och det största myrområdet i Västerbottens läns kustregion som undgått allvarliga skador av dikning, vägbyggnad och liknande. Här finns fina exempel på olika typer av mossar, kärr och blandmyrar och ett av landets nordligaste exempel på högmossebildning. Torsmyran blev Nordmalings sjätte naturreservat våren 2006.

Ett myllrande djurliv

Öppet vatten i form av tjärnar, gölar, drag och bäckar finns det gott om i Torsmyran. Detta har bidragit till att myren har ett rikt fågelliv. Här häckar bl a ljung-pipare, rödbena, grönbena, gluttsnäppa, storspov, smålom, sångsvan, ängspip-lärka, gulärla och flera ugglearter.

Myren har också en rik och intressant insektsfauna. Man har hittat 16 olika jordlöpare, 27 olika vattenskalbaggar, 5 arter vattenskinnbaggar och 8 troll- och flicksländor. Bland de 24 dykarna kan särskilt den rödlistade Laccophilus biguttatus nämnas.

Växtlighet

Ungefär halva myrarealen består av mossar med bl a rostvitmossa, rubinvit-mossa, ljung, nordkråkris, tuvull, rosling, hjortron, dvärgtranbär, tranbär, rundsi-leshår, dvärgbjörk och skvattram. Längst ned i sydöst finns en väl utbildad cirka fem hektar stor högmosse. Mosseplanet har en gles, kortvuxen martallskog och tuvor med rostvitmossa, tallvitmossa och risväxter. I de nedsänkta höljorna växer ullvitmossa, tät vitmossa, tuvsäv, rosling, tuvull, stor- och rundsileshår.

Stora arealer består av blandmyrar. I dessa finner man småöar med mosseve-getation som ligger utspridda över plana kärr med kortvuxna fastmattor. På många ställen ersätts fastmattorna av sviktande mjukmattor med ett glesare fältskikt av kallgräs, vitag, dystarr, sumpstarr och taggstarr. Lokalt förekommer även ”lösbottnar” med naken dy och enstaka förekomster av starr, andra halvgräs, storsileshår och dybläddra.

I reservatets utkanter finns delvis naturskogsartade tall-, gran- och barr-blandskogar. I dessa växer ett antal rödlistade arter och nyckelarter som är knutna till naturskog. På tallar fin-ner man t.ex. timmerticka, blodticka, citronticka, kortskaftad ärgspik och stor ärgspik. På granarnas ved och bark växer bl.a. klibbticka, granticka, ullticka och violettgrå tagellav. Till de intressanta lövträdslavar som hittats inom reservatet hör aspgelélav, skinnlav, stor kvistspik, skrovellav, lunglav och vulkanlav.

Kultur

I reservatets västra del finns ett 370 meter långt fångstgropssystem med 12 fångstgropar. Fångstgroparna är strate-giskt placerade från myrkant till myrkant för att så effektivt som möjligt stänga av djurens vandringsled längs med den långsmala landtungan. Idag är groparna cirka en halvmeter djupa. När groparna brukades var de rejält djupa, troligen upp emot två meter, och kan ha haft en anordning i botten av gropen med upp-gift att låsa fast djurens klövar. Rester av en tjärdal har dessutom påträffats i områdets nordöstra del och mulbete har i äldre tid förekommit inom delar av skogsmarken.