En julsaga i Staffanstorp – så tappade Sverige riktningen Jenny Maria Nilsson ledsagas i drömmens värld av framtidens ande, en kommuntjänstekvinna i Staffanstorp, som visar hur Sverige tappat bort sin väg. Foto: Johan Nilsson / TT
Krönika

En julsaga i Staffanstorp – så tappade Sverige riktningen

Krönika Jenny Maria Nilsson får besök av framtidens ande i form av en kommuntjänstekvinna i Staffanstorp, som visar hur Sverige gjort fel vägval med utförsäljningen av välfärden.
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0
+1
0

En natt drömde jag att Staffanstorps kommun, där jag bor, hade byggt ett nytt badhus. Ni vet Charles Dickens roman En Julsaga? I den guidar tre olika andar huvudkaraktären till förfluten tid, nutid och framtid. Drömmens dramaturgi var liknande men nu var det endast framtidens ande som guidade mig och det råkade vara en kvinnlig kommuntjänsteman som visade mig Staffanstorps nya badhus.

Åh, herregud! Vilken dröm, i dubbel bemärkelse. Kommuntjänstekvinnan ledde mig genom badets avdelningar.

En del var inspirerat av antiken; varmt och ångande, byggt i vacker sten. Vi kom till ett växthus uppfört i järnsmide och frostat glas, i mitten en rund pool omgiven av växtlighet, där inne var det tyst och lugnt och för tillfället rehabiliterade kommunhälsan patienter där. Vidare fanns en utomhusbassäng, en bassäng för motionssim och simklubbarna samt en fantasifull vattenlek för barnen.

Och detta badhus är vårt – vi äger det tillsammans

Vi vill att Staffanstorps medborgare ska ha det bra, sa kommun-anden, därför har vi satsat på projekt som förbättrar invånarnas livskvalitet och detta badhus är vårt – vi äger det tillsammans.

Att medborgare i en gemenskap, en kommun, en region, ett land äger nåt tillsammans, är en omodern idé.

Jag var med på 1980-talet när ideologin om att det var dåligt att de som bekostar något, via skattemedel, också äger det blev populär. Korruption, sa man, ligger nära till hands när till exempel staten äger nåt och så privatiserade man. Men undveks korruption? I alla fall undveks idén om samhällsnytta.

Under oktober kom en studie, och en nyhet: Finska forskare visade att om förskolebarn har naturtomt att leka på blir de friskare, och Statistiska Centralbyrån meddelade att uppgifter om storleken på friskolors skolgårdar är en affärshemlighet och därför beläggs uppgifterna med sekretess.

Vilka goda nyheter den finska studien är! Om en förskola anlägger en bit skog på sina gårdar får barnen på bara en månad fler mikroorganismer och bakterier, vilket leder till bättre immunförsvar. Samhället kan förstärka skyddet mot autoimmuna sjukdomar som astma, typ 1-diabetes och reumatism för hela generationer och det kostar inte mer, det finns redan en budget för skolgårdar. Barn och unga gillar naturtomt, det är där de leker om de får tillfälle, och det tycks även förbättra motorik och koncentrationsförmåga.

Varför hör vi inget jubel ute i kommunerna? Politiker som ramlar över varandra för att lova att nu jäklar ska det anläggas skog runt skola och förskola? För att inga privata ekonomiska intressen tjänar på det och för att det svenska samhället är fragmentiserat: Om samhällsnytta inte är ett ideal så är framtida sjukdomar sjukvårdens bekymmer, inte skolans just nu.

Vad bryr sig det internationella riskkapital som äger IES om att svenska barn får mindre astma?

I Sverige drivs det någon tjänar pengar på, därav pengarullningen angående att utrusta klassrum med digitala verktyg man inte vet om de fungerar. Och, varför finns det en pedagogisk trend om att man ska röra sig under lektionerna? För någon tjänar på den trenden, det är något nytt och kurser och redskap kan säljas.

Redan idag har friskolor mindre skolgårdar, nu blir det hemligt hur mycket mindre än kommunala skolor de är. Att dra ner på lokalkostnader och få dispens för att slippa till exempel fysiska bibliotek, har varit friskolornas modus operandi. Just nu i Ängelholm, driver politiker att Internationella engelska skolan ska slippa Boverkets krav på utrymme per elev, politiker hjälper särintressen att gå emot samhällsnyttan.

Vad bryr sig det internationella riskkapital som äger IES om att svenska barn får mindre astma? När vi inte äger tillsammans blir det svårare att upprätthålla samhällsnytta tillsammans. Har dina barn inte längre en skolgård att leka på? Det är ändå förälderns ansvar att få dem att röra på sig och vara hälsosamma.

Välfärdsbolagen får ingen ökad avkastning på bättre skolgårdar och fina badhus, ingen konsult tjänar pengar på att ”sälja in” samhällsnytta. Samhällsnyttans ande har konkurrerats ut: Privata intressen som vill tjäna pengar kortsiktigt orsakar långsiktig förlust för svenska folket.

Om skribenten
Journalist och författare

Relaterad läsning

Kommentera
Kommentera
Hämtar fler artiklar
Få koll på de senaste nyheterna och åsikterna om arbetsmarknaden!
Nyhetsbrev