Öppen datadelning
Öppna datadirektivet
Öppna datadirektivet (2019) var först ut bland all den EU-lagstiftning som har tillkommit för att förverkliga kommissionens vision om ett Europa i den digitala tidsåldern. Öppna datadirektivet ersätter det tidigare Public sector information-direktivet (PSI-direktivet) och syftar till att öka takten och kvaliteten på offentlig sektors tillgängliggörande av data för vidareutnyttjande, för att främja innovation och transparens. Direktivet breddar antalet aktörer genom att inkludera offentliga företag och mängden data genom att inkludera forskningsdata.
I en genomförandeförordning till Öppna datadirektivet listas kategorier och datamängder som anses särskilt värdefulla och ska uppfylla särskilda krav, till exempel kring maskinläsbarhet och avgiftsfrihet. Den första omgången av datamängder är geospatiala data, jordobservation och miljö, meteorologiska data, statistik, företag och företagsägande samt rörlighet. Ytterligare kategorier och datamängder förväntas läggas till över tid.
Öppna datalagen
Öppna datadirektivet är implementerat i svensk rätt genom Lag (2022:818) om den offentliga sektorns tillgängliggörande av data (öppna datalagen).
Öppna datalagen syftar till att öka mängden öppna data från den offentliga sektorn. Digg håller den nationella förteckningen över datamängder (Sveriges dataportal) och det finns enligt lagen en skyldighet för offentliga aktörer att lämna beskrivningar av sina datamängder till Digg (informationsplikt).
Kontrollerad datadelning
Dataförvaltningsförordningen
Dataförvaltningsförordningen syftar till att främja att data görs tillgänglig för användning genom att man ökar förtroendet för dataförmedlare och stärker mekanismerna för datadelning inom EU. De situationer som regleras är tillgängliggörande av data från den offentliga sektorn när data omfattas av andras rättigheter, (t.ex. immaterialrätt eller dataskydd). Förordningen reglerar också delning av data mellan företag mot ersättning i någon form, så kallade dataförmedlingstjänster samt användning av personuppgifter som delas av altruistiska skäl.
Dataförvaltningsförordningen föreslås genomföras i Sverige genom bland annat ändringar i öppna datalagen och Digg kommer att ansvara för förteckningen av datamängder på Sveriges dataportal.
Lagstiftning på gång
Dataförordningen
Syftet med dataförordningen är att se till att det finns rättvisa i den digitala miljön, stimulera en konkurrenskraftig datamarknad, skapa möjligheter för datadriven innovation och göra data mer tillgänglig för alla.
Genom dataförordningen föreslås möjlighet för användare av uppkopplade enheter att få åtkomst till data som genereras av dem själva (som i dag vanligen samlas in av tillverkarna), och att dela sådana data med tredje part så att de kan tillhandahålla datadrivna innovativa tjänster. Dataförordningen är tänkt att ge små och medelstora företag en bättre förhandlingspositioner genom att förhindra att avtalsmässiga obalanser missbrukas i avtal om datadelning samt skyddar företag från oskäliga avtalsvillkor som dikteras av en part som har en betydligt starkare förhandlingsposition. Här föreslås också verktyg så att offentliga myndigheter kan få åtkomst till och använda data som innehas av privata sektor och som är nödvändiga vid exceptionella omständigheter eller när de behöver data för att kunna fullgöra en lagstadgad uppgift och de inte finns tillgängligt på annat sätt.
AI-förordningen
AI-förordningen är ett rättsligt ramverk med utgångspunkt i etiska riktlinjer. Syftet med förordningen är att harmonisera regler för AI inom EU och stärka den inre marknadens konkurrenskraft och funktion. Detta genomförs genom att skapa en strukturerad uppdelning mellan olika typer av AI-system och dess användning där vissa är förbjudna, andra tillåtna men med restriktioner och krav i form av bland annat tillsyn och registrering hos ansvarig myndighet. De AI-system som inte innebär någon eller liten risk får användas utan restriktioner. Ett system för övervakning och uppföljning kommer att införas på såväl nationell nivå som på EU-nivå.
Interoperabilitetsförordningen
Interoperabilitetsförordningen är tänkt att reglera gemensamma interoperabilitetsresurser som kan skapas och återanvändas av offentlig sektor inom EU och att sådana resurser ska kunna delas på en gemensam plattform. Syftet med förordningen är att öka förmågan till interoperabilitet i Europa och att stödja offentlig sektor i att tillhandahålla sömlösa publika tjänster som är interoperabla i grunden.
Resurser kan vara digitala verktyg, specifikationer, riktlinjer, öppen källkod med mera. Detta kan inkludera specifikationer som är bindande på grund av annan lagstiftning, exempelvis SDG.
En behörig myndighet i respektive medlemsland ska utses för att främja och stötta arbetet med interoperabilitetsresurser hos den offentliga sektorn. På EU-nivå ska en struktur för styrning av interoperabilitetsområdet regleras, där olika organ på olika nivåer kan samarbeta för detta syfte.