Inte har väl en svensk skolkoncern förbjudit khaki-shorts i kombination med vit eller svartgul piké? Knappast. Det är inte en klädstil som anammats av vit makt-rörelsen som eleverna ombeds skippa. Det är en "ortenkostym".
Föga förvånande har klädkoden väckt såväl protester som glödande entusiasm. Fler skolor borde följa efter, uppmanar en liberalkonservativ ledarskribent.
Att Håkan Boströms företrädare på GP torde vända sig i sin grav har han kanske inte en aning om. Inte heller att debatten om gangstermode är gammal som gatan.
För sextio år sedan motsvarades huvtröjan av en lång kavaj, ortenbrallan var en pösbyxa och kepsen en bredbrättad hatt. Stilen skapade förfäran. I USA hade dessa så kallade zoot suits kommit att förknippas med gängkriminella – även om det från början var fråga om minoritetsattribut bland svarta i New York och pachucos i Los Angeles.
I Stockholm hade den moraliska upprördheten kokat över. En ung man, en swingpjatt, hade tvingas fly efter att ha väckt uppståndelse endast med sin uppenbarelse på en gata. Händelsen skapade rubriker över hela landet. Och ledarsidan tog till orda – till försvar för de ungas rätt att klä sig fritt:
Deras klädsel är en modenyck i släkt med andra modenycker tiderna igenom. Då vi i förföljelsen av pojken med den stora hatten på Kungsgatan i Stockholm rent av kan se ett utslag av massans tyranni må det tillåtas oss att avsluta denna lilla betraktelse med visa ord av John Stuart Mill:
”Vi behöva skydd även mot det tyranni, som den härskande opinionen utövar, mot samhällets benägenhet att genom andra än i lagen bestämda straff påtvinga annorlunda tänkande dess egna åsikter och bruk såsom levnadsregler; att motverka utvecklingen och om möjligt hindra uppkomsten av varje egendomlighet, som ej är i överensstämmelse med dess smak, och att tvinga alla karaktärer att bilda sig efter det mönster, som det självt uppställt.”
Att GP:s ledarsidas nutida kritik mot kravlöshet strävar i en annan riktning är uppenbart. Men appellen ligger i tiden. En moderat politiker vill att alla skolor följer Jensens exempel - för att skapa disciplin. Liberalernas skolpolitiske talesperson, Isak Skogstad, twittrar att "Det skriker privilegierad medelklass att bli upprörd över klädkoder."
Inser han det skrattretande i den kommentaren? Den elevgrupp som skolan vill locka alieneras alltså? Men kanske är det även den liberala medelklassens barn som skall ut - likt före dem rännstensungarna från förorten - för att ge plats åt nykonservativa telningar? Rektorn har ju varit tydlig med sin strävan att byta kundkrets. Kanske blir slöjförbud nästa drag?
Några kloka tonåringar jag frågar skakar på huvudet åt hela debatten.
De vet vad en "becknarväska" är.
De vet att de är minst lika trendiga som märkesbyxor av mjukismodell - även i kommunens finaste kvarter. Sådant är det med modenycker.
Och de vet att en skola inte skapar disciplin eller trygghet genom att moralisera över trasiga jeans, synliga kalsonger eller andra egendomliga ungdomstrender.
Skolgemenskap och studiero kräver kunniga lärare, rätt elevstöd och hårt pedagogiskt arbete. Men klädkoder är förstås ett billigt sätt att signalera - och rektorn har satt skolan "på kartan". Kanske ger det önskad utdelning.
