Barndomsminne: En ny familjemedlem
- Naturvetenskapsprogrammet (NA) Årskurs 1
- Svenska 1
- A
- 2
- 1153
Inlämningsuppgift: Barndomsminne: En ny familjemedlem
En personlig inlämningsuppgift där eleven återberättar ett barndomsminne. Här handlar det om den natten när en ny familjemedlem kom till världen, och första gången eleven fick träffa sin lilla kusin.
Lärarens kommentar
Bra jobbat! Lite förvirrande övergångar men ett bra innehåll i helhet.
Elevens kommentar
Skriv lite mer tydliga övergångar i delarna.
Utdrag
Pappa säger hejdå och lägger ner hemtelefonen med ett duns. Han skrattar hans höga bullriga skratt som alltid får mig att le. Det gör han bara vid påsk, jul, födelsedagar och andra högtider så hans skratt får mig att inse vad det är som händer. Det var nog min farbror han pratade med. Det förstår ja när han ropar mamma och säger,
− Rima! Johnny säger att de är i sjukhuset nu.
− Jaha, tycker du då att vi ska ringa min syster så att hon får passa barnen så att vi kan åka dit?
Mamma är ju en barnmorska, det har hon berättat för mig. De är som läkare fast de hjälper kvinnor när de ska få barn. Det är i alla fall det pappa har berättat
Jag ligger i sängen och kan inte sova av all iver jag har i kroppen. Försiktigt vänder jag mig om och kollar på lilla Leons säng på andra sidan av rummet. Han har täcket så långt uppdraget över huvudet att man bara kan se en liten tuss hår sticka ut på kudden under täcket. Ibland så är jag rädd att han ska kvävas under natten av hans tjocka täcke som han alltid drar över huvudet varje kväll. Jag förstår inte hur han kan ens kan tänka på att sova under en natt som denna...
Köp tillgång till detta dokumentRedan medlem? Logga in− Rima! Johnny säger att de är i sjukhuset nu.
− Jaha, tycker du då att vi ska ringa min syster så att hon får passa barnen så att vi kan åka dit?
Mamma är ju en barnmorska, det har hon berättat för mig. De är som läkare fast de hjälper kvinnor när de ska få barn. Det är i alla fall det pappa har berättat
Jag ligger i sängen och kan inte sova av all iver jag har i kroppen. Försiktigt vänder jag mig om och kollar på lilla Leons säng på andra sidan av rummet. Han har täcket så långt uppdraget över huvudet att man bara kan se en liten tuss hår sticka ut på kudden under täcket. Ibland så är jag rädd att han ska kvävas under natten av hans tjocka täcke som han alltid drar över huvudet varje kväll. Jag förstår inte hur han kan ens kan tänka på att sova under en natt som denna...