Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

A ZORGAY TIBETAN 

CHILDHOOD

ISSN (print): 1835-7741 

ISSN (electronic): 1925-6329 

Library of Congress Control Number: 2008944256 

Call number: DS1.A4739 

Subjects: Upl<strong>and</strong>s-Asia-Periodicals 

Tibet, Plateau of-Periodicals 

©2012 by Asian Highl<strong>and</strong>s Perspectives 

All rights reserved. No part of this publication may be 

reproduced, translated, stored in a retrieval system, or 

transmitted in any form or by any means, electronic, 

mechanical, photocopy, recording, or otherwise, without 

express written permission from the publisher. 

Front Cover: Men <strong>and</strong> boys visit lab rtse above Lhacar Village 

on the seventeenth day of the third lunar month according to the 

Tibetan calendar (photo by Shes rab, 2012). 

Back Cover: Kondro Tsering (photo by CK Stuart, 2007). 

Citation: Kondro Tsering. 2012. A <strong>Zorgay</strong> Tibetan Childhood 

<strong>and</strong> the Swedish translation by Katrin Goldstein-Kyaga as <strong>Min</strong> 

<strong>tibetanska</strong> <strong>barndom</strong> i <strong>Zorgay</strong>. Asian Highl<strong>and</strong>s Perspectives 17. 

Note: This is an edited version of Kondro Tsering. 2007. A 

<strong>Zorgay</strong> Tibetan Childhood. Plateau Publications: Xining City.

EDITORIAL ASSISTANCE 

____________________________________ 

CK Stuart 

Ramona Johnson 

Fred Richardson 

Meredith Champlin 

Gerald Roche 

Steve Frediani 

Brook Hefright 

Timothy Thurston 

Elizabeth Reynolds 

▪3▪

▪4▪

ACCLAIM 

____________________________________ 

K 

ondro Tsering's simple, lively, <strong>and</strong> rich narrative 

manages to capture his childhood in a fresh, touching, 

<strong>and</strong> naive manner, while describing accurately daily 

life in an ordinary Tibetan village. Relationships between elders 

<strong>and</strong> children, teachers <strong>and</strong> pupils, humans <strong>and</strong> animals, men <strong>and</strong> 

women, Buddhism <strong>and</strong> folk religion <strong>and</strong> culture, past traditions 

<strong>and</strong> present mores, the spiritual <strong>and</strong> the material, <strong>and</strong> ensuing 

contradictions, are honestly presented in a series of short 

chapters covering such diverse topics as harvest, education, 

death, traditional folk stories <strong>and</strong> beliefs, impact of television in 

a remote Tibetan village, <strong>and</strong> environmental concerns. 

Altogether, Kondro Tsering's unassuming autobiographic A 

<strong>Zorgay</strong> Tibetan Childhood is a good <strong>and</strong> instructive read, to be 

recommended to anybody interested in today's Tibetan way of 

life in larger China." Françoise Robin, Institut National des 

Langues et Civilisations Orientales, Paris 

"Writing in a Tibetan modern literature tradition of Englishlanguage 

autobiography that has recently been taken up in 

Xining, Kondro Tsering has produced an extraordinarily heartwarming 

<strong>and</strong> insightful account of his young yet eventful life. 

Kondro Tsering's narrative of his childhood in a Tibetan 

agricultural village in Ngawa Prefecture showcases his writing 

skills honed in the Xining English Language Training Program 

(ETP). That program is now producing a pool of remarkably 

talented young Tibetan creative writers <strong>and</strong> scholars <strong>and</strong> 

Kondro Tsering is one of its rising stars. From his early 

socialization experiences with nakedness to comedic interludes 

in folk stories to accounts of mountain deity worship <strong>and</strong> his 

experiences in Chinese state-sponsored schools, Kondro 

Tsering's account contributes to a growing body of English 

language literature written by Tibetans that provides an 

unprecedented glimpse of the everyday humor <strong>and</strong> pathos of 

modernizing lifeways in the PRC." Charlene Makley, Reed 

College 

▪5▪

"From the perspectives of a small child <strong>and</strong> youth, the narrator 

relates experiences from his formative years in a community in 

eastern Tibet. The book unfolds in a series of vivid, delicately 

crafted anecdotes that are informed by a keen knowledge of 

local customs <strong>and</strong> folklore." Mark Bender, Ohio State 

University 

"This young Ngawa Tibetan's remarkable, revealing life stories, 

related in an entertaining fashion, provide a wealth of 

information about true Tibetan childhood that transported me 

back to my own childhood in a powerful, poignant way." 

Haudan Zhaxi, Humbolt University, Berlin 

"Kondro Tsering's book is a brutally honest, first-person tale of 

growing up in an agricultural family in northeastern Tibet. This 

insider's view will upset myths about the daily lives of Tibetans, 

while the narrator's passion for family, fun <strong>and</strong>, most of all, 

stories, creates insight <strong>and</strong> excitement for the reader." 

Keith Dede, Lewis & Clark 

▪6▪

PREFACE 

K 

ondro Tsering's A <strong>Zorgay</strong> Tibetan Childhood follows 

the life of the narrator <strong>and</strong> author from his birth through 

junior middle school in a remote farming village in 

<strong>Zorgay</strong> County, Sichuan. Like other books published as part of 

the Chronicles of Tibetan Childhood series, Kondro Tsering 

provides a deeply personal, biographical account mixed with 

keen ethnographic observations about Tibetan social <strong>and</strong> 

cultural life, <strong>and</strong> critical social commentary from his 

perspective now as an English-speaking resident in the large 

mostly-Chinese city of Xining. The intimate details of 

childhood in the eastern Tibetan countryside painted by the 

book include playful pranks, poignant dreams, <strong>and</strong> painful 

memories of the deaths of the author's mother <strong>and</strong> brother. 

Throughout this vivid account are also revealed important <strong>and</strong> 

rapidly changing elements of Tibetan cultural life, particularly 

the key role played by the gr<strong>and</strong> epic of King Gesar. In the early 

part of the book, we see Kondro Tsering's gr<strong>and</strong>mother 

interacting with him through the idiom of Milarepa, <strong>and</strong> passing 

the days with the feats of King Gesar. By the time he is in 

junior middle school, television enters the village <strong>and</strong>, in 

Kondro Tsering's humorous telling, nearly colonizes the 

imaginative life-world of the villagers; he recounts village 

elders saying "In comparison with Chinese actors, our King 

Gesar is absolutely nothing at all." 

There is much else of interest about contemporary 

farming life in the Amdo Ngawa region as well. Nomads, we 

learn, are still much looked down upon by farmers, 

transportation infrastructure connecting villages to townships 

<strong>and</strong> county towns remains poor; <strong>and</strong> the quality <strong>and</strong> 

accessibility of hospital medical care is abysmal. The Sloping 

L<strong>and</strong> Conversion Project has transformed some barley fields to 

forests in this region, but the importance of water for the 

unconverted field remains <strong>and</strong> thus so too do various methods 

of beseeching rain, including prayers to nagas <strong>and</strong> carrying the 

▪7▪

Kanjur <strong>and</strong> Tanjur 1 while circumambulating the village <strong>and</strong> 

fields. Though the televised Journey to the West 2 now 

apparently trumps King Gesar in popularity, ghost stories are 

still told, <strong>and</strong> the mountain deity still causes hail <strong>and</strong> bad 

harvests if villagers harm the deer. 

These observations will be of great interest to students 

of contemporary Tibet, as will the author's sometimes ironic, 

reflexive commentaries on the village <strong>and</strong> his own past. He 

notes, for example, that though Tibetans are often represented 

as compassionate, they mistreat their dogs that are, like people, 

"members of the Animal Kingdom," <strong>and</strong> "we are worse than 

dogs, for we are egocentric." Similarly, he writes that his 

gr<strong>and</strong>mother told him stories extolling the virtues of not killing, 

all the while picking out <strong>and</strong> killing lice on his head. The author 

also notes matter-of-factly that as schoolchildren they were 

never taught about famous Tibetan writers <strong>and</strong> thinkers, <strong>and</strong> had 

no opportunity to study Tibetan writing until fourth grade; at the 

same time, though, his Chinese teachers were in his view much 

better <strong>and</strong> more dedicated to their students' learning than the 

Tibetan ones. 

All in all, this beautifully written, intensely observed, 

<strong>and</strong> skillfully narrated book will no doubt be read <strong>and</strong> enjoyed 

by many. 

Emily Yeh 

University of Colorado 

1 The Tibetan Buddhist canon recognized by various schools 

of Tibetan Buddhism includes the Kanjur ('The Translation of 

the Word') <strong>and</strong> the Tanjur ('Translation of Treatises'). The 

former is considred the spoken teachings <strong>and</strong> precepts of the 

Buddha <strong>and</strong> the latter is the collection of Indian commentaries 

on the Buddha's teachings. 

2 Journey to the West is a Chinese television series adaptation 

of Wu Cheng'en's Chinese classical novel with the same title. It 

was first broadcast on CCTV in China on 1 October 1982 <strong>and</strong> 

became an immediate classic in China. Unadapted portions of 

the original story were later dealt with in a second series 

released in 1999. 

▪8▪

THE AUTHOR 

____________________________________ 

I 

was born in Lhacar Village, <strong>Zorgay</strong> County, Ngawa 

Tibetan <strong>and</strong> Qiang Autonomous Prefecture, Sichuan 

Province on a day that nobody can exactly remember. Even 

though my life has had its share of tragedies, I feel lucky to 

have grown up with my dear gr<strong>and</strong>mother, listening to her 

stories that are now nearly vanished -replaced by television, <strong>and</strong> 

DVDs <strong>and</strong> VCDs. I led an early life that was traditional, a life 

that is now nearly gone because of the power of modernization. 

Rather than become a monk, I chose to be a student <strong>and</strong> was 

eventually selected to be an ETP (English Training Program) 

student in Xining City at Qinghai Normal University in 2003. I 

have completed my autobiography with the encouragement of 

my teacher <strong>and</strong> the help of several kind editors. 

Sacred flags. 

▪9▪

1 

BEGINNINGS 

t snowed lightly. The wind blew stronger than usual, 

whistling through the gray sky. The coldness cut like a 

sharp knife. Snowflakes floated in the harsh air with hardly 

a chance to alight. It was torture to go outside in such weather. 

The smoke from Father's incense offering zig-zagged into the 

sky, as if determined to reach Heaven. The cypress tree beside 

my family's house swayed back <strong>and</strong> forth. The wood-frame, 

swing-out windows in Mother's bedroom rushed back <strong>and</strong> forth, 

clapping in the wind. Mother struggled with the pain of giving 

birth to her last child, groaning painfully <strong>and</strong> writhing in her 

bed. The sweat on her forehead worried my family <strong>and</strong> other 

relatives. Some scurried into Mother's bedroom just as others 

were exiting. Our village is an outlying one, <strong>and</strong> no hospitals or 

doctors were available. There was no car or tractor to take 

Mother to a hospital in the distant county town. Instead, 

relatives held thangka 3 I 

above Mother's head <strong>and</strong> prayed for her 

in the hope that the baby would be delivered safely. At last, 

Mother gave birth to a boy. The snowy weather was believed to 

be an omen that the newborn baby would become an able, 

helpful man. They placed him in a soft fleece cradle to keep him 

warm while Mother slowly regained consciousness. That baby 

was me, <strong>and</strong> as I inhaled my first breaths of air in Mother's 

3 Thangka are a form of primarily Tibetan sacred representation 

consisting of an image panel that is painted, embroidered, or 

appliquéd, which is often placed in a textile frame. The image 

panel frequently depicts such imagery as m<strong>and</strong>alas, deities, 

famous scenes, or prominent local religious personalities. They 

are hung up high in monastic halls, village temples, <strong>and</strong> family 

homes as objects of veneration. A piece of silk often hangs over 

the image to prevent defilement by secular life, <strong>and</strong> protects the 

image from light <strong>and</strong> dust. In the context of village ritual, 

setting up images creates interior <strong>and</strong> exterior worlds mediated 

through the representation of the images. 

▪10▪

edroom, my heart throbbed with the hopes of my family 

members. 

Our village's origin is unclear. No one knows its history. 

Some say Chinese settled here because we sometimes find 

coffins with skeletons inside when we dig foundations for new 

buildings, while locals usually practice cremation. The Tibetan 

dialect we speak also has many Chinese words. Who were these 

ancient people? Where did they come from? When did they 

leave? Where did they go? Where did our own Tibetan 

ancestors come from <strong>and</strong> when <strong>and</strong> why did they settle here? 

Local people have no answers. 

Seven is a locally auspicious number. Father visited a 

respected lama on the seventh day after my birth <strong>and</strong> asked him 

to give me a name. He named me Renzen Tsering. Afterwards, I 

cried day <strong>and</strong> night, no matter how many religious rituals my 

family performed. They knew there was something wrong, but 

did not know what. Our custom calls for consulting a lama 

when we fall ill rather than first consulting a doctor, because a 

lama can suggest a cure for sickness. Finally, Father did visit 

another lama, who told Father that my constant wailing was 

because of my name. He then gave me a new name, Kondro 

Tsering, which is my name today. 

Lorgay Monastery is near Lhacar Village. 

▪11▪

2 

NAKED 

I 

was happy at the age of four. I was no longer a toddler or a 

baby who only smiled <strong>and</strong> gurgled. I felt I was a mature boy 

who could walk, speak, run, <strong>and</strong> sing. I could fall asleep 

anytime during the day <strong>and</strong> nobody cared, unless it was 

mealtime because I was the youngest of six children. 

I did not like to sleep late. I rose every morning with 

Mother <strong>and</strong> ran after her to our living room. Mother was the 

first to get up. While she made a fire, my naked body shivered 

all over as I stood by our black metal stove. Mother said 

nothing to me, knowing that whatever she said would not make 

any difference. She sometimes stared at me <strong>and</strong> murmured 

under her breath. I never knew what she said exactly, but after 

some time, she grew accustomed to my nakedness. It had been 

going on since I could walk. My family could see my little thing 

sleeping between my legs. 

One morning, the air was as fresh as it could be. It 

rinsed your insides when you inhaled, <strong>and</strong> gave you a good 

appetite. It made me more alert, but also made me tremble. 

Birds seemed happier than usual, twittering from their roosts in 

the nearby cypress. The rising sun reddened the eastern horizon 

as though a skilled artist had painted it. What a great day! 

As usual, Mother built a fire to boil tea before the rest of 

the family got up. I preferred to sit by the stove to keep warm 

rather than stay with Father in bed. 

That morning, my little thing embarrassed my third 

elder brother, whom I called Tjobajo. I had nothing to do by the 

stove, so every now <strong>and</strong> then I touched between my legs. I did 

not know what it was then. I only knew it was an organ I 

urinated through. It was getting warmer <strong>and</strong> warmer <strong>and</strong> then it 

lifted its head, as big as an empty bullet case. It was the first 

time that I had seen it st<strong>and</strong> up rigidly. I said curiously, "Please 

look, Mother. It got hard." 

Mother did not know what 'this' was, but when she 

caught a glimpse of my little thing, she shut her eyes. 

▪12▪

My brother scowled <strong>and</strong> pretended to tie his shoelace. 

His face blushed with shame <strong>and</strong> anger. 

As soon as Mother went out, he rushed at me, slapped 

my face, <strong>and</strong> said furiously, "Shameless boy! Shame on you! 

Go put on your clothes!" 

My eyes filled with tears at this undeserved slap. I said 

in a trembling voice, "Why did you slap me? I did nothing 

wrong. I'm going to tell Mother. Why should I listen to you <strong>and</strong> 

put on my clothes? I like st<strong>and</strong>ing near the stove, wearing 

nothing. So what? I won't do what you order." 

My brother said, "Don't you think it's shameful for 

Mother <strong>and</strong> our sisters to see your penis? As elders say: 'When 

you're alive, your penis should be covered; when you're dead, 

your face should be covered.' You aren't human, you're a stupid 

piglet." 

I was so infuriated that I wanted to curse, but I did not 

know any curse words. Then Mother came in with her arms full 

of firewood <strong>and</strong> asked, "What's going on, sons? What are you 

two arguing about?" 

I told her my brother had slapped me, but this morning 

she was not my usual mother who was always partial to me. 

Instead she kindly coaxed my brother not to be angry <strong>and</strong> said, 

"Are you ready for school?" She said nothing to me, which 

indicated that I had done something wrong. 

At that moment, the sun's face was appearing in the 

eastern mountain ranges <strong>and</strong> my face got hotter <strong>and</strong> hotter. It 

probably became as red as the sun itself. It seemed the sun was 

getting closer to me. I felt my whole body burning. My small 

childish heart had never beaten faster than at that moment. 

Everything appeared hazy. I rubbed my eyes roughly with my 

h<strong>and</strong>s to check whether I was truly awake. Indeed, I was! From 

that time on, I understood <strong>and</strong> felt shyness. 

My brother stared at me angrily <strong>and</strong> answered, "Yes, 

Mother. I'm going now. Bye." He took his schoolbag <strong>and</strong> went 

to school without eating anything, slamming the door behind 

him loudly. He was happy, thinking he had defeated me. 

Fortunately, that particular morning Father, my sisters, 

<strong>and</strong> two other elder brothers were not there, or I would have 

disgraced them all. However, I realized something important 

that morning: a child my age could not do certain things among 

▪13▪

family members or in front of other people. I also understood 

that making mistakes was useful because we learn lessons that 

lead us to be well mannered. 

Early the next morning when I was st<strong>and</strong>ing near the 

stove as usual, Tjobajo said to me, "You look so sweet today in 

those clothes." 

Scarecrow to frighten deer away from the fields. 

▪14▪

3 

GRANDMOTHER AND ME 

r<strong>and</strong>mother was my best companion. I never left my 

village, its immediate surroundings, or Gr<strong>and</strong>mother 

until it was time for me to attend school. We were at 

home together all the time. She helped me learn to walk, took 

care of me, <strong>and</strong> fed me while my parents were out working. She 

was my first teacher, too. She taught me how to chant mani, the 

Six Sacred Syllables, 4 G 

as do other Tibetan gr<strong>and</strong>mothers for 

their gr<strong>and</strong>children. 

Elders are fond of sitting in the sunshine. Their thin skin 

<strong>and</strong> protruding bones become as dark as black metal, as if they 

were born with black skin. My gr<strong>and</strong>mother was no exception. 

Every day, when my parents <strong>and</strong> siblings left to go to 

work or to school, I helped Gr<strong>and</strong>mother hobble outside <strong>and</strong> sit 

in the sun. One day after settling herself comfortably, she said, 

"My dear gr<strong>and</strong>son, please go bring out the mat from under my 

bed." 

I did not know what she intended to do with her mat. 

She was already sitting on a small sheepskin. Nevertheless, I 

answered, "Sure, Gr<strong>and</strong>mother. I'll be back with it soon." 

Gr<strong>and</strong>mother smilingly murmured mani, enjoying the 

sunshine as I proudly <strong>and</strong> happily rushed into her bedroom, for I 

was a filial gr<strong>and</strong>son. And without her, I would have been bored 

to death. I did whatever she told me. Taking out Gr<strong>and</strong>mother's 

sleeping mat was difficult, for I only had a little boy's strength. 

She was in her seventies <strong>and</strong> did not like sleeping under a 

cotton quilt. She said it took too long to get warm. Instead she 

preferred to use a Tibetan sheepskin robe for a quilt, since it felt 

soft on her body. All the elders did this. 

The sheepskin robe was heavy <strong>and</strong> bulky. I grasped the 

mat tightly <strong>and</strong> struggled, using all my energy to pull at it with 

4 

oM ma Ni pad+me hUM, a common six 

syllable mantra associated with Avalokiteshvara, the 

Bodhisattva of Compassion. 

▪15▪

my feet braced against the edge of the bed frame. The mat was 

easy to pull out <strong>and</strong> I suddenly fell to the floor <strong>and</strong> smacked the 

back of my head hard. I blamed Gr<strong>and</strong>mother for the pain, but 

not in her presence. When I returned with her sleeping mat, she 

stroked my head <strong>and</strong> said, "My good son, you are only five, but 

you are already a helpful man. Please, put it here beside me, 

smooth it out, then come <strong>and</strong> sit on my knees." When she said 

such things to me, banging my head painfully was like seeing 

black clouds in the sky suddenly vanish without leaving a single 

trace. 

"OK, Gr<strong>and</strong>mother, but won't your knees hurt if I sit on 

them?" I said. 

"No, it doesn't matter, dear son," said Gr<strong>and</strong>mother. 

I sat on her knees, touching her prayer beads, <strong>and</strong> 

thinking about how messy I had made her bed. Farming 

families' beds consist of straw under sleeping mats, but I did not 

tell her I had messed up her bed because she had just praised 

me. Her wrinkled face was happy in the hot sun, but then I 

noticed she was looking for something on the mat. I asked 

curiously, "What are you looking for, Gr<strong>and</strong>mother?" 

"Lice!" said Gr<strong>and</strong>mother. 

"What?" I asked, having never heard of such things. 

She caught something from her sleeping mat <strong>and</strong> 

showed me a hideous looking insect. She said, "See? This is a 

louse." Then she squashed it between her thumbnails, spilling a 

drop of blood that colored her thumbnails red. 

I did not know what a louse might do, but I said, "Yes, I 

see." 

"No, my dear son, you don't know how bad lice are. 

They suck your blood. They make you feel itchy, <strong>and</strong> you can't 

sleep well at night. Because of them, I am as skinny as 

Milarepa." 5 

There was another new word for me. I asked, 

"Gr<strong>and</strong>mother, who is Milarepa? Please tell me." 

"OK, but first you must help me catch <strong>and</strong> kill lice in my 

5 Milarepa (1040-1123) was a famous Tibetan yogi, who 

achieved enlightenment in one lifetime. He is renowned for 

being extremely thin because he ate very little during long 

periods of meditation. 

▪16▪

sleeping mat. I can't see them very well. Will you make a deal 

with your Gr<strong>and</strong>mother?" she said. This was what she required 

in order to tell me the stories that day <strong>and</strong> the days that followed. 

"Certainly," I said. 

"You are such a good boy!" she said. 

My curiosity about Milarepa led me to concentrate on 

catching lice. The lice came out of the wool under the hot sun 

<strong>and</strong> ran around busily as if they knew I was going to catch them 

<strong>and</strong> had decided to flee. Even though there were many of them, 

it was hard for me to catch even one. Sometimes, after I caught 

one <strong>and</strong> put it on my left thumbnail to kill, it escaped back into 

the mat. This disillusioned me. I then heaved a sigh <strong>and</strong> focused 

on catching another. Sometimes it was like a game, <strong>and</strong> I 

enjoyed it. Gr<strong>and</strong>mother noticed that it was difficult for me <strong>and</strong> 

then told me a story about Milarepa: "My dear son, that's 

enough. Rest <strong>and</strong> listen to my story. Milarepa was born 

somewhere near Lhasa. He was the only person who could fly 

without wings. He was skinny from studying <strong>and</strong> meditating in 

a cave, living on only a bit of food. His body became green 

from eating nettles. He built a large nine-story temple for his 

teacher. My son, you should learn from his spirit of study," she 

concluded. 

I was amazed by the story of Milarepa <strong>and</strong> murmured, 

"How incredible!" Meanwhile, I was in a qu<strong>and</strong>ary about 

whether a person could fly, so I asked, "Gr<strong>and</strong>mother, how can 

a human fly? The story isn't real, is it?" 

"Don't ask such a silly question, otherwise you aren't a 

good son. Of course it's true. Actually, it is a real story that's too 

long to tell at length, for I don't know all the details. Let's stop 

here, OK?" 

"Sure Gr<strong>and</strong>mother. Will you tell me more stories if I 

help you kill lice?" I asked. 

"Of course," said Gr<strong>and</strong>mother happily. A bit later she 

added, "I'll teach you to chant the Six Sacred Syllables some 

day." 

Gr<strong>and</strong>mother taught me scriptures by telling them to me 

over <strong>and</strong> over again. It was strange, too, that she admonished 

me not to kill living beings, but praised me when I helped her 

kill lice. The redder my thumbnails became from squishing 

them, the happier Gr<strong>and</strong>mother was <strong>and</strong> the more stories she 

▪17▪

told. Stories about King Gesar were the most interesting of all. 

Village adobe altar in the author's home where a mixture of 

tsampa, 6 roasted barley, <strong>and</strong> juniper needles is burnt early every 

morning as an offering to the deities. 

6 Tsampa is a common Tibetan food made of tea mixed with 

barley flour, butter, <strong>and</strong> dried cheese. 

▪18▪

4 

FIRST TOY 

W 

hen I was six, no family in our village had a 

television. Telling stories about King Gesar was the 

main form of entertainment for Gr<strong>and</strong>mother <strong>and</strong> me 

as just the two of us passed our days at home. When she told me 

stories, I could see <strong>and</strong> imagine it all, as though what she 

described was on a screen. I had no plastic guns or toy cars to 

attract other children to play, <strong>and</strong> they often refused to let me 

join them. Consequently, Gr<strong>and</strong>mother was both my chief 

playmate <strong>and</strong> storyteller. I reveled in listening to stories during 

my childhood, <strong>and</strong> from these stories I had an idea for a toy to 

play with. 

The weather was neither hot nor cold one late autumn 

day as the sun beamed weakly. There was not a bit of wind <strong>and</strong> 

it was warm enough to sit outside. Mother, my two sisters, <strong>and</strong> 

my second elder brother, whom I call Gaga, had gone to gather 

firewood as usual. Tjobajo was at school. Father had a bad cold 

<strong>and</strong> was staying at home with Gr<strong>and</strong>mother <strong>and</strong> me. I helped 

Gr<strong>and</strong>mother outside to enjoy the warmth as usual <strong>and</strong> asked, 

"Shall I bring your sleeping mat out today, Gr<strong>and</strong>mother?" 

She answered, "No, dear son. Since the day you started 

helping me, I've slept more comfortably. I don't think there are 

any more lice to squash. Today, I'll look for lice on your head 

instead." 

Since I liked listening to King Gesar stories, I did not 

want her to look for lice on my head. I was afraid she would ask 

me to tell her stories, because she told me stories when I killed 

lice for her. But I could not refuse, either, because she told me 

once that if she did not delouse my head, then the lice would 

burrow into my brain <strong>and</strong> kill me. I asked right away, 

"Gr<strong>and</strong>mother, will you tell me a King Gesar story?" 

"Of course not. This time you must tell me a story 

because I'm going to look for lice on your head," Gr<strong>and</strong>mother 

said. 

I thought she was deliberately making things difficult 

▪19▪

for me because I only knew the stories she had told me. I sat 

sullenly <strong>and</strong> angrily, wearing an expression that suggested the 

sky was about to fall. 

Then Gr<strong>and</strong>mother said seriously, "Silence means 

consent. My dear, I'm sure you have an interesting story to tell 

me, right?" 

I still said nothing. I wanted to say, "No," but I made no 

reply. 

"Oh, come on, my dear! Don't be sullen. It is a joke 

between us. Who would have imagined this would upset you? 

Of course, I'll tell you a King Gesar story. And later, your father 

will come <strong>and</strong> you may now ask him to tell you more stories," 

said Gr<strong>and</strong>mother as she hugged me to her bosom. That day, 

Gr<strong>and</strong>mother told me how King Gesar exorcized ghosts <strong>and</strong> 

killed the demon people <strong>and</strong>, in so doing, she mentioned bows 

<strong>and</strong> arrows. 

When Father joined us, I did not ask him to tell me 

stories but instead, I asked him to make me a bow <strong>and</strong> some 

arrows. I did not know what a bow <strong>and</strong> arrow looked like. 

Nevertheless I implored, "Please, Father, I beg you." 

"Sorry, my dear son, today I can't because I'm sick," said 

Father. 

"It's just an excuse. You're old <strong>and</strong> strong. The truth is 

you don't want to make them for your son. After all, you are not 

that sick, it's only a cold. Colds are nothing. Making a bow 

won't kill you," I said unhappily, then burst into sobs that did 

not stop. 

"My Three Jewels! 7 Just look at my son! It's a shame 

that he cries like a three-year-old boy," Father said in a kidding 

voice, <strong>and</strong> coughed several times. "Stop crying," he said. 

I sobbed, "I won't stop, unless you tell me that you'll 

make a bow for me." 

"OK! I'll make one. Now stop," said Father, with no 

other way to stop my tears. 

When I looked at Gr<strong>and</strong>mother with teary eyes, she said, 

"Don't be naughty in front of your father. He is ill today." Then 

I felt sorry for Father, but it was too late because he'd already 

7 The Three Jewels are the Buddha, the Dharma, <strong>and</strong> the 

community of believers (disciples). 

▪20▪

left for the forest to cut wood for my bow <strong>and</strong> arrows. 

About an hour later, Father came back with a short 

willow stick. I had no idea what he would do with it. I asked, 

"Adza, what is this willow branch for? I want you to make a 

bow." 

Father smiled at Gr<strong>and</strong>mother <strong>and</strong> said, "Don't ask too 

much. You'll know soon. Now, bring me that yellow-hornh<strong>and</strong>led 

knife." I thought a bow was gun-shaped. I had seen a 

picture of a gun in one of Tjobajo's books. He told me that they 

were used for killing people, so I thought only guns could kill 

people. 

Father peeled the willow stick, sharpened the two ends, 

<strong>and</strong> pared the inner side so it was smooth. He did not pare the 

outer side. Then he went to his bedroom <strong>and</strong> brought out a long 

slender wire <strong>and</strong> straightened it by pulling it around a sacred 

prayer-flag pole. He then tied it around one of the willow ends, 

bent the willow by pulling the wire hard, <strong>and</strong> fastened it to the 

other end. It was then that I understood what a bow was. 

Father h<strong>and</strong>ed it to me <strong>and</strong> said, a bit jestingly, "Here is 

your bow. You may now go hunt." 

I hesitated a while <strong>and</strong> asked, "But Adza, how can I use 

this?" 

Father paused <strong>and</strong> then asked me to bring him a broom. 

Our farming brooms are made of bamboo pieces as thick as 

chopsticks. I had no idea what he would do with the broom, but 

I brought it anyway. He chose some straight bamboo pieces 

from it, measured them against the bow, cut the ends to a point, 

took some pheasant feathers from his robe pouch, cut them, 

attached a plume to each bamboo arrow, <strong>and</strong> said, "This is your 

bow, <strong>and</strong> these are your arrows. Now, I will show you how to 

use them." 

I said, "Father, I know how to use them. Just watch." I 

held the bow's middle part, strung the arrow <strong>and</strong> pulled as hard 

as I could, holding the bowstring <strong>and</strong> arrow together between 

my right thumb <strong>and</strong> index finger, <strong>and</strong> then let the arrow fly. The 

arrow flew the length of one big step. 

I exclaimed excitedly, "Father, Gr<strong>and</strong>mother, see? I can 

do it as well as King Gesar. From today on, no one will dare 

bully our family or our village or I will shoot them." 

Father <strong>and</strong> Gr<strong>and</strong>mother laughed happily, but said 

▪21▪

nothing. 

It was now lunchtime. Father <strong>and</strong> Gr<strong>and</strong>mother went in 

to have lunch. I did not follow them. Instead, I played with my 

bow <strong>and</strong> arrows for the rest of the day. I ate nothing. I 

remember every moment of that day - a day that made a deep 

impression. The bow <strong>and</strong> arrows were my first toys. They made 

me happy, <strong>and</strong> when I saw other children playing with their 

modern toys, I no longer envied them. In fact, other children 

were jealous of my bow <strong>and</strong> asked their fathers to make bows 

<strong>and</strong> arrows for them. This first toy made me feel proud among 

the other children for the first time in my life. 

An old, valuable pot in the author's home, used as decoration. 

▪22▪

5 

A FART 

S 

aturday provided a good chance for me to leave Father's 

bed to sleep with Tjobajo. I was bored at home <strong>and</strong> 

yearned for the weekends. Only then could I sleep with 

my brother. We chatted about everything; there were no 

boundaries to our conversations. Though we often quarreled, 

our relationship was improving. My parents were invisible 

strings that tightly bound me, preventing me from doing 

whatever I wanted. I liked to spend time with my brother 

because we could do the things that only we were interested in 

without anyone saying it was wrong or right. 

"Ama, I want to sleep with Tjobajo tonight," I whispered 

in Mother's ear. 

"Ask your father. I don't mind who you sleep with," 

Mother said quietly. 

I was not like other children who slept with their 

mothers. I had slept with Father since the year I could recognize 

people. I was told I did not like to nurse Mother. No one knew 

why, but I weaned myself one year after I was born. 

I mustered my courage <strong>and</strong> asked Father for permission, 

but his instant answer was no because he cared about Brother 

going to school. Whenever we slept together, Brother was late 

for his first class the next day, because we had many things to 

share <strong>and</strong> chatted until late at night. Father beat him <strong>and</strong> scolded 

me whenever this happened. 

I did not know what to do next, except to gesture to 

Brother. He understood, nodded his head behind Father, <strong>and</strong> 

said, "Father, it's OK for Kondro to sleep with me tonight. I 

don't need to go to school tomorrow. It's the weekend." 

Father's voice grew louder as he asked, "Why did you 

come home later than usual? What delayed you on the way 

home?" Father was afraid he'd done something wrong, like 

fighting with his schoolfellows. 

Brother's expression told me he was thinking of an 

▪23▪

excuse. We children were good at that. He answered quietly, "I 

played on the way with other students." Father paused a 

moment, but as there was no reason for him to object to our 

sleeping together, he agreed. 

Brother glanced at me <strong>and</strong> winked impishly. My heart 

flooded with happiness. We went to bed at once <strong>and</strong> felt like 

two birds freed from a cage. We thought our parents were the 

people we wanted to escape from because we could not do 

whatever we wanted in their presence. They were always 

ordering us to do this <strong>and</strong> that. 

We often told each other Tibetan folktales when we 

were in bed together. From Tjobajo, I first heard tales about 

Uncle Denba, the classic Tibetan trickster. Some tales were 

sexual in nature. Mother <strong>and</strong> Gr<strong>and</strong>mother never told me those. 

We stopped laughing <strong>and</strong> burst into laughter again, our eyes 

filling with tears of joy. Here is one story my brother told me: 

One day, Uncle Denba had nothing to do. He sat by a wide 

river alone, seemingly lost in thought. An unlucky passerby 

saw him <strong>and</strong> went over hoping to hear some interesting jokes. 

The man looked rich <strong>and</strong> was riding a stallion as 

vigorous as a lion. His saddle’s pommel <strong>and</strong> cantle were 

decorated in silver with colored woolen cloth. He wore a 

sheepskin robe with a leopard-skin collar trimmed in otter fur. 

As if to further flaunt his wealth, a shiny rifle was slung across 

one shoulder <strong>and</strong> he wore a sword in a silver scabbard 

decorated with coral. 

"Great Liar Denba, tell me a lie," said the man as he 

dismounted. 

Uncle Denba looked up, stared at the man, <strong>and</strong> 

intoned seriously, "Sorry, today I can’t tell you any lies 

because I left my book of falsehoods at home. If you want to 

hear some, then come some other time <strong>and</strong> I’ll tell you." 

This very much disappointed the man. Then Uncle 

Denba seemed to reconsider <strong>and</strong> said, "I know it’s 

inconvenient for you to come again. You’re from faraway, 

right?" 

The man nodded. 

"OK!" said Denba. "Since you are so interested in my 

lies, there is no reason for me to refuse. Please lend me your 

▪24▪

horse, <strong>and</strong> I’ll go get the book." 

The man eagerly lent his horse to Uncle Denba, who 

mounted it, rode almost to the middle of the river, turned, <strong>and</strong> 

shouted, "Hey, friend! I need your robe, otherwise your horse 

knows I’m a stranger <strong>and</strong> won't cross the river." 

The rich man then lent him his robe. Now clad in the 

beautiful robe, Uncle Denba started across the river again <strong>and</strong> 

yelled, "Friend! I need your gun or your horse won’t go 

forward." 

The man was so gullible that he h<strong>and</strong>ed over his gun. 

Mounted on the beautiful horse, wearing the robe, <strong>and</strong> 

carrying the gun, Uncle Denba once again stopped in the 

middle of the river <strong>and</strong> shouted, "You wanted to hear lies <strong>and</strong> 

got your wish. Goodbye, friend!" <strong>and</strong> then he galloped away, 

leaving the man with nothing of value but his sword. 

We sometimes took turns asking riddles. When we were 

playing this game, we worried about the answers. If you did not 

know the answer, then you had to pay the asker by saying a 

village was given to him. Any village was fine, but a village 

could only be given once. Sometimes, if the riddle was 

especially funny <strong>and</strong> meaningful <strong>and</strong> you did not know the 

answer, then you had to give a large village. In this case, the 

asker also had the right to choose one from you. We had a lot of 

fun. 

But that night, we neither told tales nor asked riddles. 

We chatted about something else. "Brother, what kind of tales 

are you going to tell me tonight?" I asked while we were taking 

off our clothes <strong>and</strong> about to get in his bed. 

"Kondro, I'm not going to tell you any tales. In fact," he 

said, "I'll tell you something much more interesting." 

I could not imagine anything being more interesting than 

Uncle Denba stories, but "OK!" was my reply. I can remember 

every word as if he told me only yesterday. He had played on 

the way back home with two other boys <strong>and</strong> three girls. The six 

of them did not play as usual. One boy <strong>and</strong> one girl had played 

together. The most beautiful of the three girls was Brother's 

companion. Finally, Brother stretched his arms out of the quilt, 

yawned, <strong>and</strong> said, "That's my story <strong>and</strong> I hope you enjoyed it. 

Now I'm tired <strong>and</strong> want to sleep. We can play together 

▪25▪

tomorrow." 

He instantly fell asleep. I was so disturbed by his 

snoring that I could not sleep. I wanted to pat him to stop his 

snoring, but I knew that at our age, it was really disturbing to be 

awakened from a deep sleep, so I endured. My village, family, 

<strong>and</strong> house were all wrapped in silence. I would have heard my 

heart beating if Brother had not been snoring. I looked through 

the window at the stars, shining as brightly as diamonds. I 

wanted to bring them all into my bedroom <strong>and</strong> play with them 

like toys. Suddenly my stomach rumbled a little <strong>and</strong> I farted so 

loudly that it awakened <strong>and</strong> frightened Brother. 

"Oh, thank the Three Jewels! It's only you farting," he 

said, wiping sweat from his forehead. 

I did not quite underst<strong>and</strong>. I was both scared <strong>and</strong> 

embarrassed. 

"What's the matter, Brother?" I asked innocently. 

"Such a timely fart! I just now had a d...d...," <strong>and</strong>, unable 

to finish, he broke into a fit of laughter. 

Though I did not know what was going on, I laughed 

with him stupidly. It was so strange: first he was frightened, but 

now he was laughing. It was wonderful too, to laugh with 

someone without knowing why. I asked, "What's wrong with 

you, Brother?" 

"Nothing! It's just that I was dreaming as you farted. I 

dreamed I stole a necklace from a jewelry store to give to the 

girl I played with today. Unfortunately, the storekeeper noticed, 

<strong>and</strong> I ran as quickly as my short legs allowed. He chased me 

<strong>and</strong> shouted, 'Stop where you are, or I'll shoot you! Then I heard 

a bang, so I thought I had been shot to death. When I awoke, I 

realized it was only my dream, <strong>and</strong> the bang was your fart." He 

burst into laughter again, <strong>and</strong> I joined in. 

The stars were shining brighter, as if they were also 

laughing with us. Then we shrank back into our sheepskin quilt 

<strong>and</strong> went to sleep, buried in joy. 

▪26▪

6 

A FAMILY OF CHILDREN 

S 

ince I was seven, my first question to Mother every 

morning in summer was about the weather. She 

considered it childish prattle, though I was sincere. She 

grew tired of answering <strong>and</strong> sometimes said, "Can't you see for 

yourself?" 

Of course I could see, but I did not know what would 

occur later. Summer weather was changeable. We had no 

television or radio, so we heard no weather forecast. Even if we 

had, we would not have understood, since we knew neither 

Chinese, nor the Amdo dialect used in the Tibetan broadcasts. I 

wanted Mother to tell me the weather according to her 

experience <strong>and</strong> knowledge. I looked forward to fine days. I 

should have liked rainy days because rain made everything 

exuberant <strong>and</strong> vigorous. Especially for a farming family such as 

mine, rain brought food, happiness, hope, <strong>and</strong> life. I hated rainy 

days because they depressed me. I had to stay at home <strong>and</strong> 

could not play with my friends outside. Summer was my 

favorite season no matter how heavily it rained. 

Village elders told a common joke in summer: "My 

children don't need to eat anything at home. They go to the 

forest to find something to eat <strong>and</strong> come back home with full 

stomachs." It was not really a joke - it was based on fact. We 

did not worry about getting cold in summer because the sun 

kept us warm from morning until evening, unless the weather 

changed unexpectedly. We were oblivious to light rain because 

we were so devoted to playing. 

••• 

Everything looked fresh <strong>and</strong> new in the early morning's bright 

sunshine. Singing birds energetically flitted here <strong>and</strong> there. 

There were no nearby factories <strong>and</strong> the air was unpolluted. The 

air was so fresh it was like medicine; once you inhaled it, you 

instantly became more energetic. We assembled at the village 

center where there was a long wooden bench, as if we had made 

▪27▪

an appointment the day before. We liked to go to rubbish heaps 

in nearby villages <strong>and</strong> gather broken bottles, bowls, rusty 

flashlights, ladles, <strong>and</strong> so on. We took turns carrying these 

treasures in a tattered bag to the forest where we gathered sticks 

<strong>and</strong> branches, built playhouses, <strong>and</strong> then divided into groups 

with an equal number of boys <strong>and</strong> girls. The boys <strong>and</strong> girls in a 

group were a family. We chose a leader <strong>and</strong> a wife for him in 

each family, <strong>and</strong> the others were their sons <strong>and</strong> daughters. Then 

the leaders or 'fathers' of each family h<strong>and</strong>ed out the things we 

had gathered to equip our homes. In our childish hearts, they 

were real homes. 

Marriage is important in a family <strong>and</strong> our pretend 

families were no exception. The fathers went to another family 

to ask the father to betroth his daughter to the other's son. We 

knew there should be a wedding party, but we did not know 

how to sing the wedding songs. We just brought a girl from one 

family to another <strong>and</strong> said that they were married. When one 

family asked for a girl to marry their son, they brought the girl's 

family a bottle filled with dust to signify a bottle of liquor <strong>and</strong> 

offered tree bark for bread. 

As real family members would do, the fathers <strong>and</strong> 

mothers stayed at home, <strong>and</strong> the sons <strong>and</strong> sons-in-law went to 

find food. I was a son <strong>and</strong> went in search of food with my wife. 

We picked <strong>and</strong> ate strawberries on the nearby grassl<strong>and</strong> <strong>and</strong> 

also put some in our pockets <strong>and</strong> our hats. This made our 

clothes difficult to wash, <strong>and</strong> our real mothers always scolded 

us, <strong>and</strong> then when we had the chance, we returned to the forest 

to look for mushrooms. We knew of only two kinds that were 

edible. We also chewed tree sap like chewing gum. Some sap 

was like glue <strong>and</strong> stuck to our teeth <strong>and</strong> then we tried to spit it 

out. If that did not work, we chewed on our sleeves where it 

stuck, making our sleeves dirty <strong>and</strong> hard. 

We got to our homes with the strawberries <strong>and</strong> 

mushrooms <strong>and</strong> our parents greeted us warmly <strong>and</strong> gently. We, 

the couples, took the strawberries from our jacket <strong>and</strong> trouser 

pockets. The strawberries were as mashed as if a giant animal 

had masticated them. We put them into bowls <strong>and</strong> gave them to 

our parents. While they ate, they praised, "Our good son <strong>and</strong> 

daughter-in-law, you two are the kindest <strong>and</strong> most generous 

people. We pray Buddha will always bless you." 

▪28▪

Although it was daytime, we pretended it was night. I 

said to my wife, "Wife, please prepare supper for us." 

"Sure, Husb<strong>and</strong>. It will be ready soon," my wife said 

gently. 

We did not have rice or noodles to cook, so we used 

dust <strong>and</strong> pretended to eat it. We invited other family members 

to come to our home to have supper with us. And they invited 

us, too. We had nothing real to eat except the strawberries <strong>and</strong> 

mushrooms, which were tasty <strong>and</strong> we felt full. Everybody said 

summer days were the longest of the year, but to us they were 

the shortest. We did not realize it was getting dark until our 

mothers called us back home. 

Though the things we did in our pretend families were 

make-believe <strong>and</strong> far-fetched, we enjoyed that time together 

more than in our real homes. Everything was easy <strong>and</strong> there 

were no worries in our pretend homes. How splendid if every 

home in the world could be like those pretend homes, without 

quarrels <strong>and</strong> worry, with only joy. 

Lhacar Village. The author's home is near the tree on the right. 

▪29▪

7 

MY FIRST TRAGEDY 

S 

trangely, no one was talking or making any noise outside. 

Not even a bird was chirping. Silence reigned. I lay in 

Tjobajo's bed. This morning he was not sleeping late as 

usual. He was already up. Maybe I was missing something. I sat 

up <strong>and</strong> looked out the bedroom window. I could not see 

anything, not even the sky. "Is it foggy?" I wondered silently, 

got up, <strong>and</strong> walked out of the bedroom. My Buddha! The 

ground was entirely covered with white. It was snowing big, 

heavy flakes. A frigid wind cut me to the marrow, blowing 

snowflakes against my face <strong>and</strong> bare feet, making my heart feel 

cold. I wanted to return to bed, but Brother suddenly appeared. 

He had gone out early to kill sparrows <strong>and</strong> other birds with his 

slingshot <strong>and</strong> pebbles. Snowy days were perfect for killing birds 

that stayed perched in trees. His shoes were wet. Snowflakes 

had melted on his hair <strong>and</strong> clothes, wetting them as well. His 

face <strong>and</strong> h<strong>and</strong>s were pale. He was trembling with cold <strong>and</strong> 

could not close his mouth tight. His lips were reddish-blue. Snot 

was frozen over his nostrils so that it resembled icicles hanging 

from two holes. I could only giggle. 

He noticed I was laughing at him <strong>and</strong> said roughly, 

"Stupid pig! How dare you laugh at me? You slept as late as our 

pigs do." His anger made me want to laugh more. I tried to 

control myself because I did not want to be beaten. 

I no longer wanted to get back into bed, paused, <strong>and</strong> 

then said, grinning broadly, "It's none of my business that you 

are as cold as if you had slept in an icehouse, because I didn't do 

anything to cause your coldness. Why didn't you wake me when 

you got up? We always sleep <strong>and</strong> get up at the same time." 

Rubbing his h<strong>and</strong>s together for a little warmth, he said 

more calmly, "I'm sorry. I thought we would quarrel over the 

slingshot." 

"Why did you think we would quarrel? There is no 

reason to argue since I have my bow <strong>and</strong> arrows to kill birds," I 

said. 

▪30▪

"Really? Then I was wrong for not waking you. I 

promise this won't happen again. Put on your Tibetan boots <strong>and</strong> 

we'll play together in the snow after we eat breakfast," said 

Brother, <strong>and</strong> then we went into the living room. Our parents, 

sisters, <strong>and</strong> Gaga had already finished breakfast. Father was 

sharpening a hatchet to cut firewood. Mother was sitting by the 

stove patching her shoes with homemade wool thread. My 

sisters <strong>and</strong> second elder brother were playing cards. The winner 

got to draw black lines on the loser's face. My oldest sister was 

clearly the loser because her face was colored with black lines. 

Even her nose was marked. Though she was losing, she was 

joyful. 

When Mother saw Brother, she said, "Oh, you are so 

naughty! Where did you go in such weather? Just look at your 

clothes. Why didn't you sleep late like Kondro? Go change your 

wet clothes, then come here by the stove." 

Without a murmur, Brother did so. Mother gave us each 

a piece of bread. While I was eating, I asked, "Ama, did you all 

have breakfast?" 

"We had breakfast hours ago. It's now close to 

lunchtime. Your father told me not to wake the two of you. We 

can't go anywhere today, so it didn't matter when you got up. 

And who would have imagined your brother would go out 

without anyone noticing?" Mother said. 

Brother <strong>and</strong> I said nothing in reply. After Brother <strong>and</strong> I 

finished eating, we watched our siblings play cards. We were 

not very interested, because we had our own plans. Playing 

outside was our passion, regardless of the weather. I gestured to 

Brother to put on his wet shoes again so my parents would not 

notice. We were eager for an opportunity to escape. 

Eventually, we got a chance when Brother told our 

parents he wanted to go outside to relieve himself, <strong>and</strong> I said I 

would go to ensure he did not escape. They believed us. Mother 

said, "You're so nice, Kondro. Go with your brother." Once 

more we were as happy as birds freed from a cage after being 

jailed for a long time. 

The falling snow was lighter. Sometimes the sun peeked 

through the snowy sky as though it was exhausted. We were the 

only ones playing outside. Other children were inside their 

homes. Brother wanted to try out a technique for making 

▪31▪

snowmen he had seen in his schoolbook. We piled up snow <strong>and</strong> 

molded it into the shape of a person. Then Brother drew a 

mouth, two eyes, <strong>and</strong> a nose for the snowman with his fingers. 

At last, he searched <strong>and</strong> found a short stick, which he put into 

the snowman's mouth so it seemed that he was smoking. "We've 

made a snowman," he finally proclaimed. 

I gazed with admiration <strong>and</strong> said, "You are great, 

Brother. I want to learn how to make one someday." 

We played a chasing <strong>and</strong> running game around the 

snowman. Brother chased me <strong>and</strong> I ran. When he caught me, 

then it was my turn to chase him. The ground was too slippery 

to run swiftly. Brother slipped as he was running. I lost my 

footing, fell on top of him, <strong>and</strong> found myself astride his right 

leg. I burst into laughter, but Brother, on the contrary, was 

crying bitterly. I could not believe my ears! In between bouts of 

crying, he was saying, "You broke my leg! You broke my leg!" 

At first, I thought he was pretending in order to frighten 

me, but he was in earnest. Tears flowed down his cheeks <strong>and</strong> 

covered his face. I did not know what to do <strong>and</strong> was so nervous 

that I was as frozen as the snowman we had just made. I wanted 

to do something but my mind was empty. 

At last Brother whimpered, "Go tell Father." Only then 

did I realize this was exactly what I should do, <strong>and</strong> only then 

did I notice that I was still astride his broken leg. After alerting 

my family members, they all rushed out. Elder Brother but him 

on his back <strong>and</strong> carried him into our home. Brother continued 

crying <strong>and</strong> some neighbors came to comfort him. It was 

snowing again, this time even more fiercely. The snowflakes 

went right through my heart <strong>and</strong> I could not stop shuddering 

from cold <strong>and</strong> fear. 

Father had attended a medical school for a short time. 

He had been kept from further study because he married <strong>and</strong> 

needed to farm. Thanks to his previous training he knew how to 

deal with broken bones <strong>and</strong> tied splints around Brother's 

fractured leg. This made Brother feel better <strong>and</strong> there was less 

pain, which was a small comfort for me, too. When Brother 

calmed, Mother scolded me for deceiving her <strong>and</strong> Father. Gaga 

beat me with the sleeve of his Tibetan robe. Even my sisters 

scolded me. I was so fearful that I dared not move. I just sat 

quietly by Gr<strong>and</strong>mother, who was my only protection. Actually, 

▪32▪

it was not entirely my fault but, since Brother was the victim, he 

was comforted while I was blamed. 

Father finally said, "Don't scold <strong>and</strong> beat Kondro. It's 

finished. No one can prevent something like this. It was decided 

when he was born." This cheered me <strong>and</strong>, deep in my heart, I 

thanked Father. 

I felt very sorry for Brother because I had made him stay 

at home: He could not go out at all during the winter holiday. It 

would never have happened if I had been more nimble-footed. 

His discomfort was very real <strong>and</strong> his tearstained face was an 

unbearable pain to me. His tormented crying was my first 

childhood tragedy. I did not know what to say to him then but I 

do now: "Dear Brother, I am sorry." 

Morning in the village. 

▪33▪

8 

A BORING PLACE 

I 

t was evening: dinner time. I was sitting by Father's side as 

usual, leaning against his knees, relaxed <strong>and</strong> comfortable. 

The rest of my family was chatting. The house was in a 

tumultuous state. Father took three half-used pencils <strong>and</strong> a new 

notebook from Brother's schoolbag <strong>and</strong> put them in a new small 

bag which he had just finished sewing. I wondered what he was 

doing <strong>and</strong> who would use the small bag since Brother already 

had one. 

Father stroked my head with his warm h<strong>and</strong> <strong>and</strong> said, 

"My youngest, dear Kondro, you will go to school tomorrow. 

This is your schoolbag. You have to use this bag temporarily. 

When I go to Diebu County Town, I'll buy a nice Chinese-style 

bag for you. Your brother will buy a pencil box <strong>and</strong> some new 

pencils for you tomorrow." 

I could not believe it! If it were true that I would go to 

school, why should I care about my bag? I hugged Father's neck 

with both arms <strong>and</strong> kissed him excitedly. I was happy <strong>and</strong> said 

gratefully, "Oh, thank the Three Jewels! At last, I'm old enough 

to attend school!" 

I do not know why I thanked the Three Jewels instead of 

someone else. Perhaps it was Gr<strong>and</strong>mother's influence. She said 

that everything we did <strong>and</strong> everything that happened to us was 

arranged <strong>and</strong> determined by the Enlightened One. 

Father entrusted me to Brother, who had started school 

some years earlier. When we got into bed that night, Father 

hugged me <strong>and</strong> said to Mother, who slept in the same bedroom, 

"Kondro is our youngest child. I don't want him to be alone in 

school. School is surely a good place for children but I just can't 

imagine how my dear youngest one will deal with a new 

environment among so many strangers." 

Mother murmured something I did not underst<strong>and</strong>. 

Maybe Father heard it, for she was sobbing under her quilt. I 

wanted to console my parents with some words of comfort, but 

I did not know what to say, so I kept still. My parents loved me 

▪34▪

dearly, but in my childish thoughts, they were the people from 

whom I wanted to escape. Maybe all children have such 

thoughts about their parents. To me, going to school meant 

being free. My imagination flew into the world of the books 

Brother had shown me. I wondered whether I would get books 

with colorful pictures the next day. I could think of nothing else 

<strong>and</strong> I was unable to sleep because I was so excited about going 

to school. While Father was snoring, I suffered from not 

sleeping <strong>and</strong> thought I would stay awake all night. Finally, 

without knowing how or when, I fell asleep. 

"Kondro, get up. It's time to go to school," Mother called 

the next morning. 

I got up feverishly <strong>and</strong> put on the clothes <strong>and</strong> shoes 

Father had prepared the night before, which I had only worn 

once during the New Year period. Father <strong>and</strong> Gr<strong>and</strong>mother told 

me not to be naughty, <strong>and</strong> to obey the teachers. They told me 

many other things, but I did not listen, although I nodded my 

head <strong>and</strong> said, "Yes." 

Brother at last finished making a ball of tsampa for 

breakfast, but I ate nothing. I was in a hurry to get to school. 

When we rushed out <strong>and</strong> ran down the path, the sun was 

peeking shyly over the eastern horizon, scattering golden rays 

upon the earth. We reached the local primary school some 

minutes later <strong>and</strong> entered through a large metal gate that I had 

never noticed before. I stared around as though in a trance <strong>and</strong> 

thought, "Oh, my Three Jewels! So many strange boys <strong>and</strong> girls! 

What shall I do? I'll be lost among them without Brother," <strong>and</strong> 

gripped Brother's h<strong>and</strong> more tightly. 

A bell rang <strong>and</strong> the unfamiliar faces disappeared as the 

children entered their classrooms. Brother showed me a room, 

told me to go inside, said he would see me soon, <strong>and</strong> then left 

for his own classroom. 

I walked to the room like a little lost lamb. A young 

woman I'd never seen before asked me to come in when I 

neared the door. Some other children my age were with her. I 

did not know any of them. Their glances of childish curiosity 

were directed at me. The young lady was a local Tibetan <strong>and</strong> 

softly said, "Butsu (Little Boy), what is your name?" 

"Kondro Tsering," I said quietly, hanging my head. I did 

not know if she had heard. I was not even sure whether I had 

▪35▪

said it, or if I just wanted to say it, <strong>and</strong> then thought I had said 

it. I felt my face burning. I wished for a hole to swallow me so I 

could hide from all those curious eyes. I did not know where to 

put my h<strong>and</strong>s, so I pretended I was writing something on the 

wall with my finger. The young teacher said nothing, just led 

me by my sleeve to settle among the children on the floor. I sat 

down reluctantly, as if there were needles on the floor ready to 

pierce my bottom. 

The teachers taught us nothing that day. I was terribly 

bored. I waited outside our classroom after we were dismissed, 

waiting for Brother <strong>and</strong> wanting to immediately return home. 

Only then did I feel my stomach rumbling. I ate the ball of 

tsampa from my bag, but it did not fill my hungry stomach. We 

brought food with us to school, for our home was too far away 

to go back for lunch. 

Brother had no class that day either. We just registered 

<strong>and</strong> h<strong>and</strong>ed in our tuition fees. By Buddha's blessing, Brother at 

last came, smiled, <strong>and</strong> said "What's happening? Please, don't 

cry!" 

I said nothing <strong>and</strong> we headed home at noon. I have 

never felt more bored in my life than that first day in school. 

Traditional stove in the author's home. 

▪36▪

9 

MY FIRST YEAR IN SCHOOL 

verything has a beginning, as did my academic career. It 

was with disappointment that I went to school the next 

day to begin regular classes along with other children. 

We had no textbooks, only the small notebooks our families 

bought for us for our homework. Perhaps the ten yuan we gave 

the teachers was only a payment for their teaching – we 

received nothing else. 

Before entering grade one, we attended a low-level 

grade xueqianban 8 E 

for two terms, which was supposed to 

prepare us for further primary school education. We had three 

teachers who taught the same thing: how to write 1 to 100 in 

Arabic numbers, <strong>and</strong> how to write a, e, i, o, u, <strong>and</strong> so on in 

Chinese pinyin. We practiced writing these two things. Maybe 

they did not teach us well or, more likely, I had no aptitude for 

learning how to write difficult numbers for I learned how to 

write the number 8 from Mother. This number was an obstacle. 

She wrote 8 in every possible way; she even wrote it slowly on 

my palm <strong>and</strong> told me every stroke used to write it correctly. 

Therefore, 8 became my specialty in class. We counted the 

number of right marks, <strong>and</strong> the student who got the most was 

considered the best. I was never the best until Mother taught me 

to write 8. Later, it was easy for me to get good marks, I was 

considered the best student out of twenty more often than before, 

<strong>and</strong> the other students began to admire me. 

Our teachers were all Tibetans who taught us in Tibetan 

but often spoke to each other in Chinese. We did not underst<strong>and</strong> 

their conversations <strong>and</strong> we had no chance to learn the Chinese 

language. We were taught nursery rhymes in Chinese without 

underst<strong>and</strong>ing what we were learning. A woman teacher taught 

us this song in Chinese: 

8 A xueqianban is a pre-school or kindergarten class. 

▪37▪

Wo qu shang xue xiao, 

Tian tian bu chi dao, 

Ai xue xi ai lao dong, 

Zhang da yao wei ren min li gong lao. 

I am going to school, 

I won’t be late every day, 

I love to study <strong>and</strong> work hard, 

When I grow up I want to contribute to the people. 

. 

We learned to sing this song, just as we learned how to chant 

mani from our gr<strong>and</strong>mothers: we understood none of it. Every 

morning, we sang this song in unison, sometimes for the entire 

forty-five minute class, like young monks reciting religious 

scriptures. It must have bothered other classes. We sang this 

song countless times. It was boring to sing a song without 

knowing the meaning, but we dared not complain to the teacher. 

When I went to bed at night, this song's melody still resounded 

in my mind. My head seem entirely occupied by this song. A 

song can be a lesson for students if they know its meaning, but 

this song gave us nothing. 

We had no real classroom. There was only one desk on 

which teachers put their coats <strong>and</strong> bags. There were fewer 

chairs than students so we took turns using the chairs as desks. 

Those without a chair for a desk, lay <strong>and</strong> sat on the filthy floor 

to write whatever the teachers told us to. From this 

uncomfortable situation, we realized how important our parents 

were, <strong>and</strong> how warm <strong>and</strong> comfortable our homes were. 

The teachers taught us little <strong>and</strong> beat us a lot, as though 

we were wild piglets. Our behavior was roguish, but they did 

not need to beat our palms so often or spank our bottoms with a 

bamboo stick until it split. All of us were our parents' beloved 

children; they seldom beat us as hard as our teachers, even 

though they did punish us. Deep in my heart, I thought teachers 

were not people who taught us, but people who tried to tame us. 

We endured this for two semesters. 

All I learned from the xueqianban was how to write 

Arabic numbers <strong>and</strong> the pinyin alphabet. Maybe this was the 

only purpose of our local xueqianban. 

▪38▪

10 

CIRCUMAMBULATING A DIVINE 

MOUNTAIN 

t was the summer holiday after I finished the xueqianban. I 

did not dream of traveling to distant modern cities, like 

some of my classmates, because of my family's poverty. I 

played with friends my age in my home area. Sometimes we 

made mischief <strong>and</strong> the villagers gossiped that we were 

possessed by some evil bogeyman. Beatings failed to stop us, 

<strong>and</strong> our parents begged us not to be naughty. Villagers cursed: 

"You are the sons of ill-bred parents <strong>and</strong> the students of bad 

teachers." 

Finally our parents could bear it no longer <strong>and</strong> said, 

"Does hair grow in your ears?" 9 I 

Father finally said he would 

take me to circumambulate a sacred mountain to get me away 

from other, naughty children for a few days. Tjobajo was 

mature compared to me, <strong>and</strong> was a model my parents held up to 

me. Father decided to take him, too. 

We got up before dawn, loaded our things onto our 

mule, <strong>and</strong> started off with the stars retreating from the sky one 

by one as the sun returned, the last star faded away, <strong>and</strong> another 

night was gone. 

The shape of the mountain we were going to 

circumambulate is suggested by its name: Heart Mountain. It is 

not far from our village, but circumambulating it requires at 

least two days, because there are many sacred sites to visit 

along the way. 

We bought several packages of instant noodles from a 

peddler on the way. It was nine o'clock when we reached 

Wumba Village, a name shared by three hamlets. Rumor has it 

that women there are so brazen that they rob you of your bread 

<strong>and</strong> other food if you pass by alone. We passed through the 

villages safely <strong>and</strong> reached a large conifer forest along a path 

9 This idiom suggests that someone is so disobedient that they 

will listen to nobody. 

▪39▪

worn smooth by the feet of countless pilgrims. The moment we 

heard water trickling, we shouted to a sacred waterfall, "Let the 

holy water flow!" Father said if we yelled this loudly enough 

into the sky, then the enlightened ones would hear us <strong>and</strong> pour 

holy water into the waterfall to cleanse evil <strong>and</strong> sickness from 

our bodies. 

Bushes <strong>and</strong> willows near the waterfall were decorated 

with sacred threads, tufts of wool, <strong>and</strong> khadag. 10 Some people 

were washing their faces under the waterfall. Father, Brother, 

<strong>and</strong> I did the same. I took off all my clothes, but I could not 

wash <strong>and</strong> purify myself well with the holy water, so Father 

helped me wash. He said, as though speaking to a real person, 

<strong>and</strong> as if the waterfall could underst<strong>and</strong>, "Please, let the holy 

water flow to banish evil <strong>and</strong> sickness from his head to his feet 

like taking off his hat <strong>and</strong> shoes…" I was impressed by Father's 

belief <strong>and</strong> quietly followed his example by praying to the 

Buddha in my heart. Compared with Father, I was afraid I did 

not know how to utterly believe in something; doubt remained 

in my mind. 

While we were putting on our clothes, Father told us this 

waterfall was not ordinary. Its water was the washing-water of a 

thous<strong>and</strong> goddesses that was very efficacious to drink <strong>and</strong> to 

bathe with. 

We continued our journey through a gorge with 

towering rocky mountains on both sides. The majestic 

mountains seemed ready to fall <strong>and</strong> squash you like a swatted 

fly if you gazed into the sky. Trees growing on the summits 

seemed to be floating down from the heavens. There were 

carvings on the rock face, the work of monks who had sculpted 

the Six Sacred Syllables for both Buddhists <strong>and</strong> Bon followers, 

Buddha images, <strong>and</strong> the Eight Auspicious Symbols. 11 King 

Gesar's steed's hoof prints were also on the rock face. Father 

10 

A khadag is a strip of silk given to someone as a sign of 

respect. 

11 

The Eight Auspicious Symbols consist of the parasol, a pair 

of gold fish, a treasure vase, a lotus, a white conch shell, a 

victory banner, an endless knot, <strong>and</strong> the gold wheel of the 

dharma. 

▪40▪

said that when King Gesar was fighting the King of Hor, 12 he 

had passed through this blessed place alone, without the Thirty 

Heroes of Gling. 13 

I passed through an ocean of fantasy, riding our mule 

while Father <strong>and</strong> Brother walked in front. I imagined I was 

climbing over the rocky mountain on our mule, <strong>and</strong> then the 

mule <strong>and</strong> I tumbled down the mountainside. Wide awake, I 

shouted, "Help, Father!" which so startled our mule that it 

reared up on its hind legs. 

Worried <strong>and</strong> flushed, Father grabbed the reins <strong>and</strong> 

asked, "Kondro, are you OK?" Father reproached our mule, not 

underst<strong>and</strong>ing that I had frightened it. When I explained, 

Brother laughed, but Father said with a deep breath, "My dear 

son, come down to earth! We lack King Gesar's karma." 

I pondered over our fate born as humans. Why were 

people so different? Deep in my childish heart, I realized that to 

be born a human was both the best <strong>and</strong> worst of outcomes, for 

we had the capacity of considering good <strong>and</strong> evil. Ignorance is, 

indeed, bliss. 

The sun shone brightly in a cloudless, blue sky. Our 

sweat-stained faces were crimson. The streams me<strong>and</strong>ering by 

the roadside were not cold enough to fully quench our thirst. 

Father finally decided we should rest <strong>and</strong> have lunch. I 

dismounted, Father unloaded the mule, <strong>and</strong> we found a cool 

place to have lunch under the shade of a big tree. Father built a 

fire on a three-stone stove <strong>and</strong> went to fetch water from a 

nearby pool. Brother <strong>and</strong> I sat, wiping sweat from our faces <strong>and</strong> 

panting like two exhausted dogs. I should not have been tired 

because I was riding the mule, but I was worn out because of 

the hot weather. We should have helped Father, but he did 

everything by himself. Our tethered mule grazed eagerly, 

swishing its tail to fend off bloodsucking flies. 

Father said we should reach the grassl<strong>and</strong> where 

pilgrims spent the night so we had a quick lunch, <strong>and</strong> then 

12 Locals say the Hor were a Tibetan tribe governed by the 

White, Black, <strong>and</strong> Yellow kings that fought against King 

Gesar's group. This is at odds with others who contend that the 

Hor were the Mongols <strong>and</strong> or Monguor. 

13 Locals believe that Gling was King Gesar's tribe. 

▪41▪

esumed our journey. We reached the sacred site of Tara where 

many people were worshipping some time later <strong>and</strong> found the 

holy water there had all been taken by pilgrims, so we merely 

touched the wet part of the rock <strong>and</strong> licked our h<strong>and</strong>s to get a bit 

of the water. Women melodiously chanted Om ma ni pad me 

hum, men put up scripture flags, <strong>and</strong> others offered incense 

while scattering holong, 14 the smaller paper prayers that are 

often called 'wind horses'. 

We climbed ladders to the hollow entrance of a cave. 

Father told us that entering it would prevent impediments we 

might encounter along the long path of the intermediate stage 

between death <strong>and</strong> rebirth. There was one side to enter <strong>and</strong> 

another to exit. I shuddered from the cave's cold darkness when 

I came out. Walking through the cave was scary for children, 

but elders seemed happy as they worshipped <strong>and</strong> prayed for 

their next lives without traces of fear. There was also a tall rock 

horse to ride, too. Entering the hollow <strong>and</strong> riding the horse were 

both intended to help us be fearless when we eventually wafted 

between the stages of death <strong>and</strong> rebirth. 

I prayed after Father, "Three Jewels, please bless me to 

be fearless in my next life." Father prayed not only for himself, 

but for every sentient being. Then we headed toward our 

destination, the grassl<strong>and</strong>. Father gathered wood on the way to 

make pegs <strong>and</strong> poles for pitching our small tent. He put the 

wood on our mule <strong>and</strong> me atop the wood, making me feel 

uncomfortable <strong>and</strong> afraid of falling off. 

Father said, "Society has become peaceful <strong>and</strong> calmer 

than in the past. We couldn't pray to our venerable mountain 

deities during the <strong>Culture</strong> Revolution. 15 If you visited places 

like this to worship, officials would take the ladders away once 

you climbed up. We offered song 16 secretly, for if you were 

caught, they put a black hat on your head to show others that 

you were doing something bad <strong>and</strong> to indicate that you were a 

social criminal. They beat you in front of others to frighten 

them, like killing sheep to scare goats." 

14 Lungta is also a common term for the locally used holong. 

15 A time of great social tumult from 1966-1976. 

16 Song is incense that is burned for the deities, <strong>and</strong> also a 

purification ritual. 

▪42▪

Brother <strong>and</strong> I said nothing. 

When we reached our destination, the sun was slowly 

returning to the west mountain, bidding us farewell. The sun 

seemed reluctant to hide behind the mountain until the next day. 

Father was in a hurry to pitch our tent before it got too dark to 

see. It was not very big, so he pitched it by himself. Brother 

unsaddled our mule <strong>and</strong> tied a long tether around its right front 

leg so it could graze in front of the tent <strong>and</strong> tied the other end to 

a peg. Such a grassy stretch! I sat tiredly, staring blankly at the 

infinite emerald grassl<strong>and</strong>. I was in a daze because it was the 

first time I had experienced such a place that beamed with many 

kinds of flowers <strong>and</strong> of such breadth that it made the sky seem 

larger <strong>and</strong> lower. "How wonderful to live in such a huge place," 

I said. 

Father commented that it was not good because the 

herders here lacked the golden opportunity to attend school. 

This surprised me because I thought people living in such a 

beautiful place had minds as transparent as crystal lakes. But 

others told me that the herders were as dull as their yaks <strong>and</strong> 

sheep, <strong>and</strong> that farmers were much better than herders. I did not 

ask them in what way, so I never learned the reason. Nomads or 

farmers - they were all Tibetan <strong>and</strong> they were not going to 

school, so what made them better or worse? 

A dark curtain was pulled over the sky, shining stars 

gradually became visible, <strong>and</strong> the moon grew brighter. Father 

cooked noodles for us <strong>and</strong> we ate outside our tent in the 

moonlight. A breeze blew softly across our faces <strong>and</strong> made us 

feel lively after a tiring day, like being massaged by sleek h<strong>and</strong>s. 

We chatted after we finished dinner. Father now <strong>and</strong> then put 

the idea in our minds to study hard <strong>and</strong> not be a farmer like him. 

What he said impressed me deeply, but I was not sure about 

Brother, who could not stop yawning. Maybe he was absentminded 

from walking the entire day, <strong>and</strong> too tired to listen. 

Father said we should sleep <strong>and</strong> the sooner the better, for we 

had to get up early the next morning. I loathed sleeping between 

Father <strong>and</strong> Brother, because I could not stretch out my h<strong>and</strong>s 

freely if I got too hot, as I did when I slept with Father at home. 

I was mashed. Brilliant moonlight shone through the tent 

opening <strong>and</strong> made the starlight dim. I giggled in my heart as I 

recalled the night my farting frightened Brother, <strong>and</strong> then I slept 

▪43▪

with a smile. 

Father rose before dawn <strong>and</strong> kindled a fire to heat the 

leftover noodles. The sky was as clear as a blue ocean, <strong>and</strong> the 

never-ending grassl<strong>and</strong> <strong>and</strong> the sky seemed to reflect each other 

in a world where their boundaries met. I felt that you could 

touch the sky once you reached the edge of the grassl<strong>and</strong>. The 

sky looked so close that I was afraid of shouting or jumping 

because I thought it might bother Heaven's residents. 

The morning breeze was chilly <strong>and</strong> made me feel winter 

was approaching. The air was scented with the fresh fragrance 

of flowers <strong>and</strong> dew that lay precariously on the grass, which wet 

our shoes the moment we emerged from the tent. We had 

breakfast hastily, while trying to dry our shoes. Father said it 

was useless to dry shoes by the fire, because dew would wet 

them again the moment we resumed our journey. 

We saw many yaks <strong>and</strong> sheep along the way. I 

commented that the sheep resembled tufts of clouds floating 

over the grassl<strong>and</strong>, which made Father burst into laughter. 

Gradually, the rising sun dried the dew on the grass <strong>and</strong> our wet 

feet no longer squished in our shoes. We circumambulated 

many stupa-shaped piles of mani stones on the way. 

Brother <strong>and</strong> Father walked while I rode the mule, as the 

day before. We went on for hours then reached the other side of 

the mountain, in the direction of our own home. Father knew 

some people at a village along the way who welcomed us into 

their home for lunch. 

Heart Mountain drew ever nearer, but we did not 

attempt to go there. We followed the path past this divine 

mountain. Our township is located in a valley between Heart 

<strong>and</strong> Danghi mountains. These two mountain deities once fought 

<strong>and</strong> shot arrows at each other. Heart Mountain shot Danghi 

Mountain's medicine chest, thus every stream flowing from that 

mountain is considered sacred water. Danghi Mountain shot 

Heart Mountain's divine container, which explains why there 

are many stones of various shapes at the foot of this mountain. 

Certain stones resemble birds. Local people said our township is 

poor because the deities of these two divine mountains turned 

their backs on us due to their hatred for one another, <strong>and</strong> thus 

we seldom receive their blessings. Heart Mountain faces the 

herding area, thus the herders have good luck with their 

▪44▪

livestock. Danghi Mountain faces Tsunre Township, where 

residents engage in business. Locals believe this account <strong>and</strong> 

consider their poverty as fated. 

Brother <strong>and</strong> I found no nicely shaped pebbles, though 

we searched. Father gave us a few he found that looked like 

someone had carved them. Brother <strong>and</strong> I cherished these 

special, sacred pebbles. 

We passed three villages near our local township town 

as the sun was about to say goodbye. We still had quite a way to 

go <strong>and</strong> did not pause. Our home is far from the township town, 

on a high hilltop at the end of a steep path. A saying about our 

village goes: Be careful if you look up to Lhacar Village, or 

your hat will fall to the ground <strong>and</strong> get dusty. Its nickname is 

'Village of Birds' because birds often roost in its tall trees. This 

name also conveys a sense of the village's isolation <strong>and</strong> 

unfavorable location. I quarreled with my classmates many 

times because of this rude, but factual nickname. 

Our local monastery, where my oldest brother is a monk, 

is near the township town. Brother wanted to stay at Monk 

Brother's home, for he was exhausted. Father <strong>and</strong> I continued 

home without him. It was almost dark when we arrived. Father's 

hair dripped with sweat <strong>and</strong> vapor rose from it as if from a 

steamer of bread buns. Mother, my sisters, <strong>and</strong> Gaga all came to 

unload the mule. Mother gave me a warm kiss <strong>and</strong> said, "My 

dear youngest one, I missed you," which surprised me because 

only two days had passed <strong>and</strong> I had not thought about her. 

Mother told us during dinner that my friend, Dorji 

Tsering, had fought with a little girl who was a year younger 

than he was <strong>and</strong> broken one of her front teeth. Then their 

families quarreled <strong>and</strong> fought. Dorji's father had suffered a head 

injury <strong>and</strong> had gone to hospital. Mother was happy I had not 

been there with Dorji. She told me more things <strong>and</strong> urged me 

not to play with Dorji. 

I told her about worshiping at the sacred sites, <strong>and</strong> she 

told many stories about them as had Father. Afterwards, I was 

less naughty <strong>and</strong> told Dorji <strong>and</strong> my other friends about 

circumambulating. During playtime, we pretended to circle 

Heart Mountain. Later, we rarely fought or argued with our 

elders <strong>and</strong> with younger children. 

▪45▪

11 

STUDY 

T 

he summer holiday seemed to pass as quickly as a week 

in school <strong>and</strong> it was suddenly time for me to start grade 

one, which I had been yearning for. Our new classroom 

was well organized, with enough desks <strong>and</strong> chairs for all the 

students. Posters of Western <strong>and</strong> Chinese scientists <strong>and</strong> thinkers, 

such as Newton, Einstein, <strong>and</strong> Lu Xun were pasted on the walls. 

A red <strong>and</strong> white banner above the blackboard carried Chairman 

Mao's exhortation: Study hard <strong>and</strong> make progress everyday. 

Posters of famous Tibetans <strong>and</strong> Tibetan proverbs on education 

were conspicuously absent. 

We had new books <strong>and</strong> new teachers. Everything was 

new except ourselves. We should have had an unprecedented 

experience in this grade with serious teaching but it was not to 

be. I liked the classroom <strong>and</strong> our schoolbags were heavy with 

books that had unfamiliar Chinese characters <strong>and</strong> colorful 

illustrations. These intrigued us <strong>and</strong> we wanted to learn as 

quickly as possible. 

Brother was too shy to teach me anything from my new 

books, so I asked Father to teach me, but he did not know 

Chinese. However, Father wrote my name in Tibetan in each 

book so I was less likely to lose them. My name written in 

Tibetan looked like the legs of an ant <strong>and</strong> gave me a strange 

feeling. We only started learning Tibetan in the fourth grade. 

I learned as much as the other students did. Our teachers 

were responsible <strong>and</strong> cared about us, except for our arithmetic 

teacher. They generally taught well <strong>and</strong> were not like the 

teachers in the xueqianban who often beat us with a bamboo 

stick. The Chinese teachers were better than our Tibetan 

teachers. They were responsible <strong>and</strong> taught us until we 

understood what they were trying to teach. Their purpose in 

teaching was not to go through the books as quickly as possible, 

but to teach us as much as we could learn, even if we could not 

finish the textbook. However, when they were tired, they 

▪46▪

cursed, "You are as stupid as the pigs in your villages." Their 

anger did not last long <strong>and</strong> then they continued teaching with 

concerned smiles. 

On the other h<strong>and</strong>, our Tibetan teachers did not care how 

much we learned, only about how much they covered in class. I 

thought then that learning meant to finish a book haphazardly in 

a single semester. Our arithmetic teacher was Tibetan. He was 

kind to students who were clever <strong>and</strong> easily understood the 

lessons. He came into the classroom, wrote equations on the 

blackboard, explained them in a confused manner, <strong>and</strong> did a 

few exercises from the textbook. That was it. Finished! Even 

though our lessons were only simple addition <strong>and</strong> subtraction, 

for beginners it was still hard to underst<strong>and</strong> without a good 

explanation. As a result, my arithmetic was terrible. I copied 

homework from other students. Perhaps it was my personal 

problem, for there were students who learned arithmetic well in 

my class, no matter how r<strong>and</strong>omly or in how little detail the 

teacher taught. 

I gave up my struggle to improve in arithmetic; I 

surrendered. As a result, I was partial to Chinese lessons. They 

were much more interesting <strong>and</strong> my Chinese improved, though 

it was not the best in our class. The problem was that I was shy 

when speaking Chinese, so my oral Chinese was almost as bad 

as my arithmetic. I studied Chinese hard with a responsible 

teacher who was concerned about all of us. Sometimes I 

understood Chinese characters Brother did not know, although 

he was in the fourth grade. He was good at arithmetic, though 

he would never teach me. 

Examinations are a primitive method of assessing how 

much you know. You are considered a good student if you do 

well on examinations, <strong>and</strong> a bad student if you do poorly. Many 

students worked steadily <strong>and</strong> remembered what they learned 

everyday in class. That was better than doing no work for weeks 

<strong>and</strong> working all night before an examination, which is what I 

did with my poor arithmetic, which was the worst in our class 

<strong>and</strong>, predictably, I scored ninety-five in Chinese <strong>and</strong> forty-five 

in arithmetic on the final exams. Only one student passed the 

arithmetic examination that first semester. Our arithmetic 

teacher scolded us, never comprehending it was both his <strong>and</strong> 

our problem. 

▪47▪

I was satisfied with what I had learned from the Chinese 

teacher <strong>and</strong> kept a diary during the holiday in Chinese as my 

teacher asked, but I did not touch the arithmetic book, nor did I 

finish the holiday arithmetic assignments. 

The biggest poplar tree in <strong>Zorgay</strong> County. 

▪48▪

12 

COWARD BOY 

I 

was given many nicknames, but I liked 'Coward Boy' best. 

In children's opinion, being a coward meant not fighting. 

Fighting meant you were courageous <strong>and</strong> brave. What if 

you lost? No one bothered to answer this question. Everyone in 

our school called me this name, sometimes even the teachers. 

Brother would also call me this when we quarreled. I was called 

'Coward Boy' because I once avoided fighting. 

Our new Chinese arithmetic teacher praised me one day, 

saying I was making progress. In my arithmetic notebook, there 

were now more correct marks. I did all the exercises myself. 

How could I guess what the best students in my class were 

going to do? 

Arithmetic was the first class of the day. Three boys 

who were among the best students in my class scowled angrily 

at me after the class was over. They were students who had 

joked with me before. That day, instead, they were making fun 

of me. They said to one another, "The fastest turtle won't catch 

the slowest rabbit." They did not know that sometimes the 

rabbit falls asleep, <strong>and</strong> the turtle passes him, as our teacher told 

us later. They threw pieces of chalk <strong>and</strong> wads of dirty paper at 

me. I was like a beggar on a street corner, shrinking quietly in 

my seat. 

I did not want to fight without knowing why. I am 

surprised at how a child my age endured such a situation, for I 

was unafraid of fighting. I endured their humiliation because I 

did not want to st<strong>and</strong> in front of the teacher's room during my 

favorite classes – Chinese, physical education, <strong>and</strong> biology. I 

participated in these classes as if nothing had happened. 

However, my heart was worried <strong>and</strong> depressed that I might soon 

risk losing these students whom I had considered friends. They 

continued to try <strong>and</strong> provoke me during the classes. The more 

they tried, the harder I worked to control my anger. Since the 

day Mother told me about the fight between my friend, Dorji 

Tsering, <strong>and</strong> the little girl whose front tooth Dorji broke, I no 

▪49▪

longer wanted to fight. 

Finally, classes were over <strong>and</strong> it was lunchtime. I 

wanted to avoid unnecessary fighting, but they pestered me 

along the way. I stopped <strong>and</strong> asked, "Friends, what have I done 

to you?" 

The tallest, Tashi Dondrub, said, "What does he mean 

by saying 'friends'? It's funny <strong>and</strong> a shame to say someone is 

your friend when you are about to fight. Don't you think so, 

chums?" 

Predictably, they chorused, "Yeah, you are such a 

shameless boy! Go lick shit! No one wants to be your friend." 

This exasperated me, yet I calmed myself. I knew if I 

fought, I would be the only one to face the teachers' wrath, for 

they were the best students <strong>and</strong> the teachers liked them more 

than me. I told my friend, Dorji, who would surely help me 

fight, to ignore them. 

Dorji whispered, "They want to fight because our 

arithmetic teacher praised you this morning. They envy you." 

Oh my Three Jewels! When I was poor at arithmetic 

they were my friends, <strong>and</strong> now when I was making progress 

they had become enemies. I was becoming the student they 

wanted to beat <strong>and</strong> push down. I was very disappointed, but not 

wanting to vent my anger I said, "I know why you want to fight. 

Let's fight after our final examination." 

I said such things because I wanted to avoid a fight. I 

was unsure how well I would do on the final exam. Without 

warning, the three boys rushed at me, kicked every part of my 

body, punched my nose until it bled, <strong>and</strong> yanked my hair using 

all their strength. Dorji helped me, kicking <strong>and</strong> beating their 

backs with his little fists. They punched Dorji's face until a 

passerby stopped them. Dorji was infuriated <strong>and</strong> scolded, "You 

useless dogs! If you have the strength to beat Kondro <strong>and</strong> me, 

then let's fight individually. How shameless, ganging up on 

Kondro <strong>and</strong> beating him! I'm not a person of my word if I don't 

take revenge later, when each of you is alone." Then he came to 

me <strong>and</strong> wiped the blood from my chin with the sleeve of his 

Tibetan robe. I realized what a friend he was. When your nose 

is beaten it is impossible to control your tears. I looked as if I 

was crying, but I really was not. 

Someone told Brother that I had been beaten <strong>and</strong> he 

▪50▪

came quickly, holding a broken brick in his right h<strong>and</strong>. 

"Kondro, who beat you? By the Three Jewels, I will beat them 

to death," he said. Meanwhile, Tashi Dondrub <strong>and</strong> his two 

friends had run like mice who see a cat approaching once 

Brother appeared. 

Brother told me to report it to my class's head teacher 

<strong>and</strong> I did. The teacher was not partial to the others, said I was 

doing well, said I should not fight in the following days to take 

revenge, <strong>and</strong> also convinced Brother not to take revenge. That 

afternoon, Teacher beat Tashi Dondrub <strong>and</strong> his friends terribly 

<strong>and</strong> did not allow them to join the afternoon classes. They stood 

in front of the teachers' quarters the whole afternoon. Though 

they deserved it, I felt sorry for them, because I once thought 

they were my friends. 

During class time that afternoon, some of Tashi 

Dondrub's other friends called me 'Coward Boy'. They thought I 

had lost <strong>and</strong> lacked the courage to take revenge <strong>and</strong> instead, had 

told the teacher to punish the boys. I did not try to explain. They 

were happy calling me this name. Only our head teacher, 

Brother, Dorji, <strong>and</strong> I knew the reason for my not taking 

revenge. It was not a matter of being brave or a coward. I liked 

this nickname, for it reminded me of the progress I had made in 

arithmetic <strong>and</strong> helped me obtain a real friend. Ultimately, I got 

higher scores than those students on my final examination that 

year <strong>and</strong> in the following years. 

I told Mother about my beating that day <strong>and</strong> she said 

kindly, "Good boy! Fighting isn't the only way to show courage. 

Patience <strong>and</strong> endurance are courage," <strong>and</strong> then she hugged <strong>and</strong> 

kissed me warmly. She continued, "Don't do anything bad in 

your present life, or you will suffer the same in your next life. 

There is a big thangka in our local monastery temple illustrating 

what happens in your next life if you gawk at people - your eyes 

will be gouged out - <strong>and</strong> if you curse other people, your tongue 

will be cut out. There is nothing wrong with being a good boy." 

I learned how to be a morally upright person from 

Mother, who became the one I thought I could not live without. 

▪51▪

13 

MOTHER'S UNFAIR LIFE 

B 

irth means death will come. The most difficult time in 

my life was Mother's unfair life, her illness, <strong>and</strong> death. I 

felt pitiful <strong>and</strong> sad, losing Mother's care when I needed 

it most. My destiny had been arranged by my deeds in a 

previous life. Gr<strong>and</strong>mother told me about getting one's 

comeuppance from a former life <strong>and</strong> said that what I suffered in 

this life was the result of wrongdoing in my previous lives. This 

was retribution <strong>and</strong> it made life difficult. I wondered what I had 

done wrong for this to happen to me. 

Rearing six children was a heavy burden for Mother 

because we were all young at the same time. She worked 

constantly to make life better for us. She wore old, ragged, 

patched clothing, <strong>and</strong> ate tsampa without putting butter in it, to 

save it for us. No one helped her do farm work <strong>and</strong> she went out 

to dig medicinal herbs with Father to earn money, while 

Gr<strong>and</strong>mother cared for us during the daytime. Mother did twice 

the work of other women. She once said, "My hard work is for 

you dear children. My hope is to give you splendid lives before 

I leave you." I did not underst<strong>and</strong> the meaning of 'before I leave 

you' at that time. 

Time passed quietly <strong>and</strong> quickly, <strong>and</strong> everybody 

admired Mother. When my brothers <strong>and</strong> sisters got old enough 

to help her, people said she should rest <strong>and</strong> enjoy life, for the 

children were now old enough to work for themselves <strong>and</strong> make 

their parents comfortable. Instead, Mother got terribly sick, 

though she said she had only a stomachache. Her sickness came 

suddenly like lightning <strong>and</strong> caused horrible, unbearable thunder 

in my childhood life, leading to a rain of tears. 

My family was the first in the village to buy a tractor. A 

relative visited one day <strong>and</strong> asked to borrow the tractor to haul 

stones from the local township town to his home for the 

foundation of his house-enclosing wall. Father could not refuse. 

A woman compelled my relative to let her climb in the tractortrailer 

on the way back home. The road was bumpy, she fell out, 

▪52▪

<strong>and</strong> died instantly. We owned the tractor which meant the local 

policemen fined us <strong>and</strong> gave the money to the woman's family. 

My relative was detained for some days <strong>and</strong> then released 

because we had compensated for the woman's death. 

Without a tractor, Father had no choice but to walk to 

another village <strong>and</strong> rented a tractor <strong>and</strong> a trailer to take Mother 

to Tewu County Town because it was closer than going to 

<strong>Zorgay</strong> County Town. Father <strong>and</strong> my two oldest brothers went 

with Mother to the county town hospital. My two elder sisters, 

Tjobajo, Gr<strong>and</strong>mother, <strong>and</strong> I anxiously waited at home. 

Gr<strong>and</strong>mother was unusually quiet, while my sisters, brother, 

<strong>and</strong> I prostrated with our palms together, praying for Mother in 

front of the images of lamas hanging from the walls of our 

home shrine. This was our only way of easing our anxiety about 

Mother. 

Father returned <strong>and</strong> said Mother would be fine soon, not 

telling us the true diagnosis. Then he returned to our local 

township hospital, where Mother stayed to receive treatment. I 

still do not know what Mother's exact illness was. All I was told 

was that it was a stomachache. 

The local hospital rooms were shabby with smokedarkened 

walls <strong>and</strong> ceilings, which leaked when it rained. On 

the bright side, there were knowledgeable Tibetan doctors there 

who examined Mother every morning. 

Mother grew progressively thinner. It was school time, 

so I stayed with Mother <strong>and</strong> Father in the hospital every night, 

but I could do nothing to help Father care for Mother. Father did 

not want Mother to leave us children, especially me. He visited 

various lamas, <strong>and</strong> asked them to bless Mother so that she 

would live longer. It was extremely difficult for Father. He 

could not sleep well at night, for he was responsive to Mother's 

tiniest groan. Mother's pain made her impatient <strong>and</strong> scold Father 

without reason. But to me, she was kind <strong>and</strong> gentle, no matter 

how bad her mood. 

As Father cooked for us, Mother <strong>and</strong> I would sit in the 

sunshine in the hospital yard while she looked for lice on my 

head. I would embrace her tightly to feel the warmth from her 

heart. I sometimes resisted Mother looking for lice on my head, 

but she told me if she did not catch <strong>and</strong> kill them, then they 

would dig into my brain <strong>and</strong> I would die, as Gr<strong>and</strong>mother said. 

▪53▪

She often said, "Always obey your father, my good son. You 

are the only one I worry about." Her eyes then became moist 

<strong>and</strong> she blew her nose. "Study hard to make a better life for 

yourself. Don't follow your parents' footsteps. Make a path that 

will lead to a brighter world." 

I said nothing, sitting there, leaning against her knees, 

not underst<strong>and</strong>ing very well exactly she was trying to tell me. 

One day Mother seemed lost in deep thought, sighed, 

<strong>and</strong> said, "Your Father <strong>and</strong> I were once rich. My parents wanted 

me to take property from your Father to make them rich, but I 

refused. Afterwards, they didn't allow me to enter their home 

nor would they speak to me. Your poor mother then had no 

family to rely on. I was like an orphan, though both of my 

parents were alive. So my dear, I don't want to leave you behind 

with only your Father. Wealth is like dew on the grass that 

disappears in a flash - our riches were taken away during New 

China's period of social turbulence. My parents were glad I lost 

my wealth. I have nothing valuable to leave you. I failed <strong>and</strong> 

I'm sorry. However, you are all lucky to have such a wonderful 

father. Please don't contradict him <strong>and</strong> be as kind to him as he is 

to you. Don't make him angry, troubled, or worried. Because of 

me, your father is weak now <strong>and</strong> can't bear any burdens. Study 

hard <strong>and</strong> change your life." 

"Ama, why do you only talk about Adza? We will 

always be together. I'll surely buy nice clothes, good shoes, <strong>and</strong> 

delicious food for Adza <strong>and</strong> you after I graduate from college 

<strong>and</strong> get a job. I'll save a lot of money <strong>and</strong> take Adza <strong>and</strong> you to 

Lhasa," I prattled. "Oh, Ama, one more thing, I won't buy 

anything for your parents. I hate them so much," I added. Truly, 

from the bottom of my heart, I despised them. 

Mother smiled weakly <strong>and</strong> said in an odd-sounding 

voice, "Yes, we will be together. I'll never leave you." 

Mother was in pain <strong>and</strong> we could do nothing about it, 

except feel sorry for her. I thought, "Mother, if only I can share 

your pain a little, then I'm willing to give anything I have, even 

ten years of my life. Please, Three Jewels, bless Mother <strong>and</strong> 

cure her illness as soon as possible. Do not let her endure pain 

<strong>and</strong> suffering any longer." 

At home, my monk brother, was doing every religious 

activity that the lamas asked Father to perform to lessen 

▪54▪

Mother's pain. Father asked the doctors every morning about 

Mother <strong>and</strong> what kind of medicine she should take, <strong>and</strong> the 

doctors prescribed various medicines, none of which were 

effective. Mother stayed in the hospital almost half a year <strong>and</strong> 

then Father decided to bring her home. I now realize that Father 

believed Mother would pass away that year, <strong>and</strong> thought it 

better for her to be in a warm bed, in our home. 

Monk Wodzer was the local hospital leader, a 

reincarnate lama, an expert in both the scriptures <strong>and</strong> medicine, 

<strong>and</strong> able to do the most difficult religious activities. He could, 

for example, turn a h<strong>and</strong> mani-wheel in each h<strong>and</strong> 

simultaneously, while fingering prayer beads in his right h<strong>and</strong>, 

which was impossible for ordinary people. The h<strong>and</strong>les of his 

prayer wheels bore the marks of fingers because he turned them 

so often. He was a strict, stern lama; consequently, everyone 

was reluctant to invite him to perform difficult religious 

activities or to diagnose illness. 

An amusing incident happened between Monk Wodzer 

<strong>and</strong> a mute man's mother: 

One day a man who could hear but not speak was ill. He could 

indicate the part of his body that was in pain but could not tell 

how the pain felt. His mother brought him to Monk Wodzer. 

The mute man's mother was unafraid, <strong>and</strong> entered his home 

with her son without knocking. When she saw Monk Wodzer, 

she said, as though talking to an ordinary person, "Oh, good, 

you're at home! My son is sick <strong>and</strong> I need your help." 

He joked, "I'm not the cause of your son's illness, so 

why do you bring him here? It's none of my business. Please 

leave." 

"How can you be so ruthless? You're a doctor. Your 

job is to cure patients," said the mother. 

"You're right. I was just kidding. What's wrong with 

him?" asked Wodzer. 

"How silly you are! If I knew what his problem was, 

then why would I bring him here? I want you to feel his pulse 

to see what his sickness is," said the mother anxiously. 

Instead of getting angry, Monk Wodzer burst into 

laughter. He then felt the patient's pulse <strong>and</strong> gave him 

medicine. 

▪55▪

One day Monk Wodzer was not in the hospital. There 

were no other doctors there for Father to consult so he went to 

another lama. Who would have imagined that this would cause 

problems? After Monk Wodzer heard of Father visiting another 

lama, he no longer came to check Mother every morning <strong>and</strong> 

did not talk to us. Father was baffled <strong>and</strong> asked one morning, 

"Ahke, 17 what shall I do now? She doesn't seem to be getting 

better. She looks thinner every day." 

"Don't ask me. I don't know. Please ask the lama you 

visited several days ago. He may know more than I," responded 

Monk Wodzer, which so disappointed Father that he left 

quietly. 

••• 

The autumn trees shed their leaves, which blew through our 

village, tossed by strong wind. A fog of dust was in the sky 

every day. This put me in a bad mood. Father had told me that if 

Mother was getting better, then we would see it at the beginning 

of fall, at the same time the plants changed color. There was no 

improvement. Mother's skin was so pale it seemed no blood 

flowed in her veins. 

Mother searched for lice in my hair one day <strong>and</strong> said, 

"I'm now like a dried, floating leaf <strong>and</strong> will either fall or stick to 

a branch. This is not under my control. A strong wind will 

surely blow me to a strange place. The tree still has roots to 

grow next year, but the leaves are gone. Your father, siblings, 

<strong>and</strong> you are the tree. I am the leaves. You should all try to grow 

new leaves once I am blown away." 

Mother was actually telling me she had only a short time 

to be with me, <strong>and</strong> encouraged me to be brave among those I 

would face in life. Stupidly, I did not realize what she was 

saying. I returned from school one day <strong>and</strong> saw Mother's hair 

had been cut as short as that of a four-year-old girl. Amused by 

this new hairstyle, I said, "Mother, you look more beautiful <strong>and</strong> 

younger today. Why didn't you have your hair cut earlier?" 

No one said anything. Mother laughed <strong>and</strong> said, 

"Kondro, getting a haircut was not what your mother wanted, 

but it makes it easier to take care of my hair." 

17 An honorific term for 'monk'. 

▪56▪

I was bewildered. I should have realized it was a signal 

that Mother's departure was imminent. Day by day, Mother 

worsened <strong>and</strong> finally could not leave her bed. She could only 

drink some milk to moisten her throat. She could eat nothing. 

A few mornings later just as I was about to go to school, 

Mother tried hard to lift her head, called me to her bedside, <strong>and</strong> 

said in a falsely cheery tone, "Dear Kondro, after school is 

finished, come home quickly. Don't play on the way. Be a good 

boy, achieve a better life than mine, <strong>and</strong> study hard in school. 

Please remember this. You do better than your brother in school. 

I have high hopes for you." 

I prated vigorously, "Ama, I won't forget." I now regret 

having been so naïve <strong>and</strong> behaving so childishly. Mother 

stroked my head, kissed me on the lips warmly, <strong>and</strong> put her 

head back on the pillow. I never imagined it would be the last 

time that she would talk to me - the last time she would give me 

a warm kiss to express her love <strong>and</strong> concern. 

I was bored <strong>and</strong> in a bad mood, I did not know why. 

When school was finally over, Brother <strong>and</strong> I did not wait for 

other students but immediately started home along the dustswollen 

path snaking up the mountain. The wind struck us 

furiously as whirlwinds twisted dust <strong>and</strong> trash into the sky. This 

is locally considered an ominous sign <strong>and</strong> we spat toward the 

whirlwinds to repel evil. 

As we approached our house, we saw many relatives 

chanting mani, fingering prayer beads, <strong>and</strong> spinning mani h<strong>and</strong>wheels. 

Oh, the Three Jewels! From my brothers <strong>and</strong> sisters' 

swollen red eyes, I knew Mother was no longer there to talk to 

me. The shock of seeing these things was like an iron hammer 

striking my chest <strong>and</strong> almost stopped my heart from beating. 

I threw my schoolbag to the floor, ran to Father, 

embraced his neck tightly, <strong>and</strong> wailed as if Mother was already 

gone, "Adza, what's happened to Ama?" 

Father said quietly, "She's fine." 

Brother was a bit older than I <strong>and</strong> knew how to react in 

such situations. As I rushed to Mother's bedroom, he burst into 

tears as soon as he understood the implication of Father's words. 

I then witnessed Mother taking her last breaths as her chest 

heaved unevenly. She could say nothing. I sat by her on the 

edge of the bed, held her warm h<strong>and</strong>s in mine, <strong>and</strong> said, "Ama, I 

▪57▪

emembered what you told me <strong>and</strong> returned before the other 

students. Ama... Ama… I beg you, please raise your head <strong>and</strong> 

talk to me." Hot salty tears streamed down my cheeks <strong>and</strong> into 

my mouth. "Ama, Ama, can you hear me? I am Kondro," I 

continued, wiping the tears from my lips with my snot-smudged 

sleeve. 

I kissed Mother on the lips, but she did not react. "I'm 

here to tell you about school. You always want to hear about it, 

don't you? Please, Ama, sit up <strong>and</strong> listen!" I cried. 

She remained motionless. I could only hear her slow, 

faltering heartbeat, <strong>and</strong> then disturbing sounds came from her 

throat as if she were choking. 

Father came in, hugged me, <strong>and</strong> said, "Kondro, let your 

mother sleep comfortably. Don't torment her. She can hear 

nothing." 

I saw Father sob for the first time in my life. Kissing me 

repeatedly, he said, "Be a good son <strong>and</strong> stop crying," <strong>and</strong> burst 

into sobs. I never imagined Father would cry like he did then; 

seeing me cry was beyond his endurance. 

I did not want to be a good son <strong>and</strong> I did not want to 

return to the living room. I lay down by Mother's bed on a small 

sheepskin mat. Tears covered my small, pitiful face, as if frozen 

water was pouring into my warm heart. How despicable death! 

Father was at a loss so left me. 

"My revered Three Jewels, please be merciful to a boy 

like me. If you exist as we believe you do, how can you let me 

live without Mother? She's too young to leave, <strong>and</strong> I'm too 

young to be left behind," I mumbled, glancing at the thangka 

hanging from the wall above Mother's head. The only reply was 

Mother's shallow breathing. 

"Kondro, come to the living room <strong>and</strong> eat something," 

said Gaga, who always seemed brave <strong>and</strong> never shed tears. But 

this day he <strong>and</strong> all my siblings had swollen eyes. 

Mother's death was destined <strong>and</strong>, as Gr<strong>and</strong>mother kept 

telling me, we were born to confront it. At that moment, the 

only thing I could do was cry for relief from my intolerable 

pain. I had no appetite. I lay by Mother's bed listening to her 

heart beating, hoping that she would stay with me as long as we 

lived in this world. Only then did I remember what Mother had 

told me before; only then did I realize what she meant. But it 

▪58▪

was too late, for it was truly ending. 

Father ate nothing, tried to comfort me, hugged me, <strong>and</strong> 

sobbed to his brother, "Daku, my children are so young. How 

can they lose their mother?" 

Weeping like a child, Daku said, "Brother, you are now 

the only one who can console them. Don't be upset like this, 

otherwise the children will suffer more. Compose yourself <strong>and</strong> 

encourage the children not to be sad. You're the only one who 

can make them feel less heartbroken." 

Father wiped his eyes <strong>and</strong> replied, "You're right. It's just 

that I can't imagine this happening. We all tried our best, but 

death has still come." 

Watching Father that day felt like a sharp thorn piercing 

straight into my heart, leaving an incurable wound that has not 

since healed. I again rushed into the bedroom <strong>and</strong> called to 

Mother, but there was no reply. Mother's breath grew weaker 

until it was barely audible. Tears fell from my eyes as though 

they were overflowing springs. I lost my voice <strong>and</strong> could no 

longer call to Mother. Father soon joined me <strong>and</strong> then asked my 

eldest brother, the monk, to chant scriptures for Mother. She 

had closed her eyes forever. 

Local custom dictates that we should keep a death secret 

for a day to ensure the person has really passed away. After a 

day, a villager visits a diviner to ask the sort of funeral the dead 

person should have, what scriptures should be chanted, <strong>and</strong> 

what they will become in their next life. According to the 

diviner, Mother had lived a year longer than was decided by her 

karma, convincing us that the arrival of the lamas <strong>and</strong> their 

religious activities had prolonged Mother's life. Mother's 

funeral was held three days after she passed away <strong>and</strong>, as she 

had wished, she was cremated. 

Seven people go cut a dry tree to use for fuel during 

cremation. It is considered bad luck to appear in front of them 

when they set out to cut the tree. The men carry axes over their 

shoulders when they go to cut such a tree. If you go to fetch 

firewood <strong>and</strong> carry an axe on your shoulder in winter on any 

other occasion, elders harshly scold you. The men do not point 

to just any dry tree in the forest, for this portends that more 

people will die. They point only to the one tree that they will 

cut. 

▪59▪

Mother's funeral was during the time of a solar eclipse. 

Local people say that the halo of an eclipse once swallowed 

almost half the sun, <strong>and</strong> then Bodhisattva Vajrapani threw his 

vajra-thunderbolt at the halo, piercing a hole in it <strong>and</strong> it then 

could not swallow the sun. The terrified sun then emerged from 

the hole. For this reason we chant mani during solar eclipses to 

help the sun not to be frightened. 

Father was pleased with the convergence of Mother's 

funeral <strong>and</strong> the solar eclipse for all the locals would chant mani 

for the sun, which would also benefit Mother. However, this 

gave me little solace. I cried <strong>and</strong> cried at Mother's funeral, 

though the tears did not ease my pain. 

I cannot erase the memory of my hopeless, broken 

family at that time. My wounded heart was in pain. I pretended 

to be happy among people but grieved deep in my heart. I 

sincerely hoped Mother's spirit would fly to Heaven <strong>and</strong> have a 

marvelous reincarnation. I knew little about religion, but 

believed Buddha would hear my family's pious prayers <strong>and</strong> 

surely sympathize with a mother who had passed away so 

young <strong>and</strong> who had so greatly suffered. Yet, Mother left us in 

terrible pain <strong>and</strong> I wondered if there was a real Buddha. We 

truly believe that he is omniscient <strong>and</strong> knows every good <strong>and</strong> 

bad thing people do. He should have known Mother deserved to 

die peacefully, but reality was just the opposite. 

Death so miserably devastated my childhood happiness. 

The author's home shrine. 

▪60▪

14 

TRUANT 

M 

other had been gone for almost five months. The 

more days that passed, the more I missed her. When 

the treasure had been in my h<strong>and</strong>s, I had not realized 

its value <strong>and</strong>, only when it was gone did I recognize its 

importance. Her departure changed me. I cried frequently. The 

memories that I had of Mother were like a mirror, reflecting 

everything about her to me, especially her constant concern 

about my study. 

Our new summer semester began. Our Chinese teacher 

wanted to test our Chinese level after the long holiday, <strong>and</strong> on 

the very first day asked us to write something about our mothers 

<strong>and</strong> describe their appearance in detail. I dared not tell him that 

Mother had passed away. I stayed in my seat quietly without 

writing anything. I did not want to imagine Mother's colorless, 

pale, pain-filled face. I wrote the title 'My Mother', <strong>and</strong> then 

wrote only "I miss Mother very much." I was the last student to 

h<strong>and</strong> in my paper <strong>and</strong> put it under the other papers so the 

teacher would not notice that I had written so little. 

I was in no mood to attend class that afternoon because 

of the hot weather <strong>and</strong> the morning writing test. I leaned against 

my desk tiredly <strong>and</strong> was about to take a short afternoon nap to 

rid myself of my unhappiness. My best friend, Dorji Tsering, 

came to share my sadness <strong>and</strong> asked what I wanted to do. 

"Kondro, let's skip school this afternoon <strong>and</strong> go swimming. 

What do you think?" he said. 

It was an offer I immediately agreed to. We avoided 

Brother <strong>and</strong> the teachers, snuck out of school, <strong>and</strong> hurried to the 

shallow river where we usually played. We were from a high 

mountain village <strong>and</strong> there were no deep rivers in our home 

area, only some mud-bottomed pools. We did not know how to 

swim. Students from villages near rivers teased us by saying 

that their pigs rolled in the water we swam in to cool off in 

summer. We could do nothing to deflect their insults, for it was 

true. We threw our schoolbags on the bank, took off our clothes, 

▪61▪

<strong>and</strong> then untied the sacred threads around our necks, because we 

were told that if the blessed threads got wet, they would lose the 

blessing that the lama had empowered them with. 

"Oh, Kondro, come on! The water feels great. Hurry 

up!" shouted Dorji, splashing cold water at me. 

The river was so shallow that when Dorji lay in it, half 

of his back <strong>and</strong> buttocks remained above the water. I joined 

him. No matter how hot the weather was, it felt very cold to get 

into the water, <strong>and</strong> I could not help shouting excitedly. We 

paddled about <strong>and</strong> babbled to each other happily. Spending time 

with your best friend is always pleasant. Our bodies were wet. I 

felt better. Then we returned to the to the bank <strong>and</strong> lay on warm 

stones. It was a comfortable feeling, like lying on a warm 

tsato. 18 We put hot stones on each other's backs. Their warmth 

reminded me of Mother's warm bosom. 

Dorji had matured after fighting with that little girl <strong>and</strong> 

causing trouble for his father. He was now respectful to elders 

<strong>and</strong> got along better with children his own age. He was 

especially friendly to me <strong>and</strong> helped me in school when Brother 

was not around. He was talkative, which comforted <strong>and</strong> cheered 

me. 

"Kondro, don't be so sad all the time. Just like your 

Father said to you, 'My dear son, please be happy. No one is 

immortal. Everybody will die one day. The only difference is 

that some die earlier <strong>and</strong> some later.' You <strong>and</strong> I will also die. 

Even thous<strong>and</strong>s of reincarnate lamas, as elders say, cannot 

avoid death. Let the past be gone," said Dorji, lying by me, 

resting his h<strong>and</strong> on my shoulder. "We should enjoy our lives as 

much as possible, for they are too short to waste by being 

constantly sad." 

"Thank you, Dorji, for always helping me when I need 

it. I can't thank you enough. I know death comes to everybody. I 

just can't underst<strong>and</strong> why it came so early for Mother. I miss her 

so much," I said, trying to control my tears, although my eyes 

already glistened. I looked up into the sea-colored sky, feeling 

depressed. 

18 A tsato is a wood platform used for eating <strong>and</strong> sleeping. 

Smoke from the cooking fire is channeled through it, which 

keeps it warm. 

▪62▪

Unfortunately, our teacher suddenly appeared <strong>and</strong> we 

could not flee naked. We dressed nervously <strong>and</strong> approached the 

teacher who slapped the back of our heads, marched us back to 

the school, <strong>and</strong> ordered us to st<strong>and</strong> in front of his room. 

"Why did you skip afternoon classes? I told you boys 

never to play truant. You are not donkeys that can't underst<strong>and</strong> 

anything," he said, shaking his head disappointedly. "Think 

about your parents. They think you're studying at school, but 

you're w<strong>and</strong>ering around." 

This was like rubbing salt in an open wound, <strong>and</strong> caused 

me terrible pain. A waterfall of tears flowed down the high 

mountain of my cheeks, astonishing him. The teacher was 

confused <strong>and</strong> could not figure out why I was crying. The sun 

was extremely hot <strong>and</strong> it seemed to be shining as if solely to 

burn me. My face turned crimson. There was no end to my 

tears. I cried, cried, cried. I wondered where so many tears were 

stored. Whenever I wanted to cry, they were there to shed, even 

though I had already lost so many. Many insatiably curious 

students surrounded us to see what was happening. I felt terribly 

disgraced, but still could not control myself. I heard them 

whisper: "Kondro Tsering looks unhappy these days…" "Dorji 

Tsering led him…" "Kondro Tsering cries easily recently, like a 

girl…" "…good at study, but why does he…" 

The teacher lifted my head with his right index finger 

<strong>and</strong> asked, "Have you cried enough?" 

I tried hard to respond <strong>and</strong> finally managed, "No, I want 

to cry more," which made all the students burst into laughter. 

The only one who knew why was Dorji. Luckily, Brother was 

not around at that time. My ceaseless crying annoyed the 

teacher, who then told Dorji <strong>and</strong> me to go home. Afterwards, I 

did not miss any more classes, for I could not bear the teachers' 

shouts <strong>and</strong> curses. I was too weak to bear anything. 

▪63▪

15 

AN INCONCEIVABLE DREAM 

W 

inter is an ideal season for those who love to sleep 

because the nights are long <strong>and</strong> the night skies are 

clear. As the saying goes "The longer the night, the 

more dreams you will have." I had a dream that would never 

happen, no matter how hard I tried to achieve it. That night, 

millions of stars shone brightly, fracturing the boundless 

darkness. The frozen wintry wind made me shudder. Father <strong>and</strong> 

I were outside peeing, <strong>and</strong> about to go to the bedroom. I wanted 

to get into bed immediately. I called to Father, as his dark, 

indistinct figure seemed to move away, "Adza, wait for me. I 

didn't finish." 

"I'm here," said Father, patting my head slightly, which 

scared me to death. 

"Oh! Father, you frightened me," I said, <strong>and</strong> not even 

daring to lift up my trousers from around my knees, I jumped 

up to Father's chest <strong>and</strong> hugged his neck tightly. At night, 

children are afraid that ghosts are everywhere. Gr<strong>and</strong>mother 

told me not to go outside alone at night or ghosts might capture 

me, eat my flesh, <strong>and</strong> drink my blood like tea. I was also told 

not to whistle <strong>and</strong> play with fire at night because that would 

also attract ghosts. Father held me close <strong>and</strong> carried me back 

to our bedroom. It was too dark to see <strong>and</strong> Father walked like a 

blind person, one h<strong>and</strong> holding me, <strong>and</strong> waving the other, 

feeling a safe way. Our kerosene lamp was no use in the harsh 

wind. Finally we were back in our warm, soft sheepskin quilt. I 

leaned my head against Father's chest, hugging him as tightly as 

my strength allowed, feeling warmth radiate from his body. I 

dozed off immediately <strong>and</strong> entered the realm of dreams: 

The sun was exceptionally bright in a sea-blue sky, blazing 

down on my village. Everything looked lively. The villagers' 

faces were full of smiles as they greeted me. They all sounded 

very cheerful. They offered me so many khadag that I was 

totally covered in their gifts of pure whiteness, just like a 

▪64▪

espected lama. Children came with their parents to look at me 

curiously. The villagers said I had graduated from a famous 

university, which made my family proud. My parents' h<strong>and</strong>s 

were red from being shaken by every villager, congratulating 

them on my new job. Joyful tears filled their eyes, but they 

begrudged shedding them because they were tears of 

happiness for the glory brought to them by their youngest son. 

Mother ran to me <strong>and</strong> kissed me to show her love for her son. 

"My dear, at last you succeeded in achieving your 

goal <strong>and</strong> fulfilling our hopes," said Mother. We then entered 

our house where my family had prepared a marvelous feast. 

"I told you I would bring you <strong>and</strong> Father to Lhasa once 

I got a job. Do you remember? So now I've returned to take 

you to Holy Lhasa," I said. Their surprised, skeptical 

expressions told me that they did not believe what they had 

heard. 

"Yes, dear, how could I forget? I just can't believe this 

would all come true so soon. Time flies so quickly, leaving only 

wrinkles on our faces," said Mother, with a big smile. It was the 

happiest moment of her life. My parents longed to go to Lhasa, 

which they believed to be Heaven on earth. A visit to Lhasa 

meant no regret when death eventually came. 

"In this complex life, at last I can visit Lhasa <strong>and</strong> then 

I'll surely die in peace," said Father, murmuring mani under his 

breath. 

"I'm sure I'll miss tsampa, so I'll bring a bag with me," 

said Mother, preparing for her pilgrimage. 

We were suddenly in Lhasa. The Potala Palace, its 

majesty <strong>and</strong> magnificence so well known internationally, 

towered above us. Its gilded roof shone under the glorious 

sun, as if greeting us. My parents put their palms together to 

pray. Father said, "If you are pious, then you can see Buddha 

in the sky welcoming you." 

"How true! A friend told me she saw Buddha in the sky 

when she walked to Lhasa. We are not lucky enough to see 

him greet us," said Mother, looking disappointed. 

"No Mother, but we are lucky to be here at last. There 

is no difference between seeing Buddha in the sky or his 

image in a temple, as long as we believe in him," I said. 

"Of course, I believe as much as any pious person 

▪65▪

can," said Mother, looking happier. 

A Tibetan monk said, "Huanying," 19 when we reached 

the entrance, which upset me. 

"Why didn't he speak to us in our own language, 

Tibetan, rather than Chinese?" I wondered, but said nothing 

<strong>and</strong> entered the labyrinthine Potala with its many shrines. We 

did not visit every shrine for that would have taken far too long. 

Even so, when we came out, it was already too late to go to 

the Jokhang, so we went to a hotel to spend the night. My 

parents wanted to eat the tsampa we had brought with us, 

while I wanted to go to a Chinese restaurant to eat. 

"Most Tibetan youngsters don't like to eat tsampa 

nowadays. They think it's shameful to eat it, because it has a 

smell that easily distinguishes them from Chinese <strong>and</strong> other 

people. They don't realize how precious it is," said Father, 

indirectly hinting that I was one of those Tibetan youngsters. 

"Chinese <strong>and</strong> other foods are probably more nutritious 

than our tsampa. They are concerned about their health," I 

said, amused. 

"Eh…don't you think tsampa has ingredients that are 

more nutritious? I'm just going to wait <strong>and</strong> see what will 

happen to Tibetans without tsampa, trying to adjust to other 

foods. They will vanish from the world without leaving a trace," 

said Father, his crimson face showing anger at what I had 

said. 

"What you said is true, Father. I won't be one of those 

modern youngsters. I know what to do to be a Tibetan," I said, 

meaning it. 

"Really? I'm glad to hear it," said Father, glancing out 

through the window periodically, avoiding my gaze, suggesting 

skepticism. 

"Enough! Kondro is not such a person, or how would 

we be visiting this holy place? You don't need to remind 

Kondro to be Tibetan," said Mother, concerned that I might be 

upset. 

I thought about what Father had said that night. He 

said tsampa, but he meant something more important, which I 

could not quite figure out. 

19 "Welcome." 

▪66▪

"Kondro, get up," called Mother. She roused me the 

next morning as the sun prodded everything from its slumber, 

beaming throughout Lhasa City. No wonder people call it 'the 

City of Sunshine'. Everything was clear <strong>and</strong> fresh under a 

cloudless sky. My parents were in a great hurry to visit the 

Jokhang, so we went without eating breakfast. The door was 

only just opening as we approached. 

Putting his palms together, Father said, "See, son! If 

your belief in Buddha is true, then just like today, we are not 

too early or late, we are perfectly on time." 

Seeing the famous statue of the Shakyamuni Buddha, 

my parents were so moved that tears of happiness flowed 

down their dark, suntanned cheeks, in unison with many other 

Tibetans shedding tears of joy, dreaming of a marvelous next 

life. They prostrated countless times <strong>and</strong> prayed for the wellbeing 

of all sentient beings. 

We emerged through the throng to circumambulate 

the Jokhang. As others had said, there were many beggars, 

one of whom grasped my h<strong>and</strong> <strong>and</strong> said, "If you don't give me 

some money, I won't let you go." 

I tried to pull my h<strong>and</strong> away, but the harder I pulled, 

the tighter he held me. 

Then I heard Father calling, "Please, Kondro, get up. 

You still want to sleep? You'll be late for school. Hurry up <strong>and</strong> 

have breakfast." 

What a wonderful, impossible dream! This is the only 

childhood dream I can remember. Later, looking into the sky, I 

said, "Mother, I miss you so much." 

▪67▪

16 

BECOMING A MONK? 

ur village is remote, which makes it inconvenient to 

consult a doctor in the case of serious illness. 

Consequently, asking a lama about a sickness is 

common for villagers. For this reason, I nearly became a bald 

monk instead of a student. 

A terrible flu epidemic swept through our home area. 

Every old man was busy offering song to the deities to protect 

his gr<strong>and</strong>children. I got the flu, but Gr<strong>and</strong>mother suspected 

another family's headache deity had possessed me. Local people 

believe various deities cause headaches, stomachaches, <strong>and</strong> 

other ailments. Gr<strong>and</strong>mother treated my illness with a home 

remedy by making a small ball of tsampa, holding it in her 

h<strong>and</strong>, putting it on my head, <strong>and</strong> then saying, "Respected 

Headache Deity, please release my dear gr<strong>and</strong>son. He has 

nothing for you to eat <strong>and</strong> drink. He doesn't even have any 

clothes to cover his own naked body. He is extremely poor. 

Instead of lingering around such a poor child, go find a rich 

person…" which caused my brothers to burst into laughter. 

Gr<strong>and</strong>mother talked as though she were talking to the deity. 

"Don't laugh! Pretend you are angry or the deity won't 

be frightened, <strong>and</strong> he will stay with Kondro for days," 

complained Gr<strong>and</strong>mother. It worked sometimes, but my head 

still ached this time. Other families were also busy with 

religious activities. Usually, villagers went to the mountain 

deity, Bonguh Labtsi, 20 O 

our protector deity who rides a black 

horse <strong>and</strong> flies through the sky to protect our village territory. 

A yak-riding mountain deity to whom Humdor Village 

offers song, once invaded our village territory, which led to a 

fight. During the fight between the yak-riding deity <strong>and</strong> Bonguh 

Labtsi, the former's mount jumped <strong>and</strong> bucked, <strong>and</strong> when the 

20 A labtsi is a wooden frame or box into which long wooden 

poles resembling arrows are inserted. New arrows are added 

during an annual ritual that locals believe protects from evil. 

▪68▪

deity tried to rein him in, the yak broke its wood nose-ring <strong>and</strong> 

fled, terribly humiliating the yak-riding deity, who then left. 

This explains why the nose ring of his yak is broken when you 

see his image in a temple. In contrast, our Bonguh Labtsi looks 

magnificent in his images, riding his black horse with an 

impressive air of supernatural importance. 

Villagers believe offering song to Bonguh Labtsi 

counteracts evil, consequently we piously make offerings to 

Bonguh Labtsi <strong>and</strong> invite monks to perform special rituals. The 

lead monk draws a vajra on a flat stone, wraps it in a dirty black 

cloth, <strong>and</strong> tells us to curse it, which we do, as though it is our 

enemy. We wear angry-looking expressions, grimace 

ferociously, <strong>and</strong> br<strong>and</strong>ish real swords to frighten evil beings 

away. After the cursing, we carry the wrapped stone a short 

distance from the labtsi, bury it deep in the ground, <strong>and</strong> spit on 

it to annoy the evil being as though to say, "We can defeat you." 

Next, we fire guns, set off firecrackers to scare evil away for 

good, return to the labtsi, <strong>and</strong> put up prayer flags to further 

prevent evil from returning. 

As I came out of the bedroom the next morning, I 

noticed villagers were performing these rituals more often than 

usual <strong>and</strong> overheard a quarrel between an old man <strong>and</strong> his son 

next door: 

"Father, an offering of song is not the way to cure my son's 

illness. Today, let me take him to a doctor." 

"This is what we've done for generations. No one has 

ever raised such doubts before! Please let me die peacefully! I 

don't want to regret having a son such as you," said his father. 

"Father, I don't mean that offering song isn't good. It's 

just that under these circumstances, medicine is essential. 

Just see for yourself. You have offered song since the day 

Dondrub caught a cold, but he's getting worse, not better," 

said the son. 

"Then go see a doctor, but my gr<strong>and</strong>son must be 

better when you return," said the father. 

Father then called, "Kondro, come eat something. Let's 

go see a doctor today." 

"Yes, Father. I'm coming," I replied. 

▪69▪

Other children coughed <strong>and</strong> had sore throats, runny 

noses, <strong>and</strong> insomnia. They surely had the flu. I had none of 

those symptoms. Instead, I had a dreadful headache, <strong>and</strong> an 

intermittent high fever. Some people thought I was feigning 

illness, but Father knew otherwise because he could feel the 

heat from my feverish body when we slept together. 

My village was far from the township town <strong>and</strong> Father 

carried me most of the way. I could only walk a little. We went 

to the local clinic, where the doctors <strong>and</strong> Father knew each 

other, so they treated us kindly. A doctor asked, "Where do you 

hurt?" 

I just indicated my head, which made them laugh. 

"I know you have a headache. Show me the part of your 

head that hurts," said the doctor with a gentle smile. 

I did not know where, so I showed him my whole head. 

Father asked, "Where do you have pain? Tell me, <strong>and</strong> I 

will tell the doctor." 

I did the same thing to Father. 

Not knowing what else to do, the doctor took my pulse 

<strong>and</strong> said, "Don't worry. He'll be fine soon. He has a cold that 

causes headache <strong>and</strong> fever." The doctor then gave Father some 

medicine <strong>and</strong> we left the clinic. On the way home, we 

unexpectedly encountered Monk Wodzer, with whom we had 

lost contact since the day Mother returned home. 

"Why didn't you bring your son to me? Do you think I'm 

not good enough?" asked Monk Wodzer with unfathomable 

duplicity. It was hard to figure out what he meant, because he 

had not been able to cure Mother. Now he seemed concerned, 

which surprised me. 

"You are good enough, but I thought you would be busy, 

so I went straight to the other doctors," replied Father. 

Monk Wodzer then pronounced, shocking me from the 

bottom of my heart, "Medicine will not be effective in curing 

your son's illness. He must become a monk or he will die soon." 

Father said incredulously, "You said the same thing 

about my oldest son, <strong>and</strong> now you say it's this one's turn to 

become a monk? Ahke, do you mean he'll die if he doesn't 

become a monk?" 

"Definitely. Have I ever lied to you? Decide for 

yourself. I'm not forcing you," said Monk Wodzer, who seemed 

▪70▪

concerned about me. "I'm sure you don't want your son to die, 

but it's up to you." 

"Thanks, Ahke," Father said, <strong>and</strong> then we left. 

"What should I do? Your mother told me to send you to 

school no matter what. She said you are the only one who could 

lighten this family's burden in the future," said Father 

thoughtfully on the way back home. "Now Monk Wodzer says 

you must become a monk. Fate is unfathomable, has tortured 

me, <strong>and</strong> is still tormenting me." 

I said nothing because I did not know what to say, but I 

knew I did not want to be monk. I thought it was enough that 

my oldest brother was a monk. This news brought tension to my 

family. My brothers <strong>and</strong> sisters also did not want me to be a 

monk. 

"He shouldn't be a monk. I can guarantee he won't die. 

We should believe the doctor. What Monk Wodzer said is 

disputable," said Gaga, touching my forehead to check my 

fever. 

"Yes, Brother is right. We must remember what Monk 

Wodzer did to Mother. Why should we do as he says?" said 

Eldest Sister, glancing at Father to judge his reaction. 

Gr<strong>and</strong>mother was fingering her prayer beads <strong>and</strong> said, 

"You are too young to discuss such things. Sit quietly. We don't 

know if it is good to send Kondro to school but why risk it? We 

don't know if he can find a job even if he finishes school. Why 

not let him become a monk like his elder brother, <strong>and</strong> then we'll 

know he will do something important in the world?" 

Father said nothing. He was uncertain <strong>and</strong> sat supporting 

his forehead with his h<strong>and</strong>. 

Gr<strong>and</strong>mother longed for me to be a monk <strong>and</strong> often 

reminded me that I that there would be no hard work for me to 

do once I became a monk, I could rest as much as I liked, <strong>and</strong> I 

could also earn money by doing religious activities for others. 

She used my eldest brother as an example, pointing out that he 

made money by himself, <strong>and</strong> he did not need our family's help. 

If I went to school, she said, then I could not help my family. 

Instead, the family would spend money on me. She said this 

often, which was underst<strong>and</strong>able for a pious gr<strong>and</strong>mother. 

"Kondro, do you want to go to school or become a 

monk?" asked Gr<strong>and</strong>mother, after she told me how great my 

▪71▪

eldest brother was. 

I gave her an answer she did not expect: "Gr<strong>and</strong>mother, 

I like going to school very much." 

"You aren't a good boy. You changed your mind. You 

said before you didn't like school because the teachers beat you. 

You lied to your gr<strong>and</strong>mother," she said, luring me into a trap to 

agree to what she wanted. 

Without a way out, I sputtered, "Well, y…e…s, 

Gr<strong>and</strong>mother. I'd also like to be a monk." 

Gr<strong>and</strong>mother said that night, "Maybe you don't know 

but, in fact, Kondro wants to be a monk. He told me so." 

Father said nothing. 

The next morning Father said, "Kondro, get up. Let's go 

see Monk Wodzer again today." 

"I don't want to ever see him again because he will 

surely ask me to be a monk," I replied from under my sheepskin 

cover. 

"Listen to your Father. Get up <strong>and</strong> let's go," said Father 

over <strong>and</strong> over again. 

"No! I want to continue my studies. I don't want to be a 

monk," I cried. My tears were like a severed string of pearls 

soaking the pillow. I had no other way to avoid Gr<strong>and</strong>mother's 

decision. Father was lost. It was difficult for him to question 

Monk Wodzer because he was a pious Buddhist. But, in this 

situation, Father had no option but to respect my choice. 

"OK! Dear son, I'm sorry to make you cry. We won't go 

see Monk Wodzer, but you should take your medicine on time," 

said Father. "After you get better you can go to school." 

I happily got up. Father hugged me <strong>and</strong> said, "I will 

never make you cry again, my dear son. In life <strong>and</strong> death, I am 

here to accompany you. Let's risk this together." 

This decision frustrated Gr<strong>and</strong>mother, who complained, 

"What if he dies? Will you then have the heart to look at 

yourself?" 

"Mother, please! We can't force him to become a monk 

or we will sin against him <strong>and</strong> ourselves," said Father. 

Gr<strong>and</strong>mother said nothing in reply, only despondently 

murmured mani. 

I soon recovered - I did not die after all. The karma of 

being a monk vanished from my world as I chose to be a 

▪72▪

student <strong>and</strong> follow the path of knowledge to success. Father 

gambled bravely with Monk Wodzer's prophecy <strong>and</strong> won. 

A former village water source. 

▪73▪

17 

HERDING PIGS 

M 

y village is agricultural <strong>and</strong> we have yaks <strong>and</strong> sheep. 

Our life depends on how much rain the Water Deity 

sends. Each family raises at least two pigs. I herded 

our pigs during holidays, which at first seemed stupid <strong>and</strong> 

strange to others because I was the first villager to herd pigs in 

the surrounding mountains, where they easily found food. 

Father said one day during a summer holiday, "Would 

you like to drive our pigs to the mountain?" 

"You're joking, right, Father? How can I drive them 

there if there are no other families' pigs with which to herd 

them?" I said. 

"I'm serious. It will be easy for them to find food in the 

grassy mountains <strong>and</strong> then I won't need to cut as much grass for 

them," Father said. 

Custom dictates that women tend swine. But, since 

Mother had passed away, <strong>and</strong> my sister-in-law needed to work 

in the fields, Father had to do it. <strong>Life</strong> sometimes tortures people. 

"Sure, Father. I'll take them to where our village herdsmen take 

the cows," I said, happy with the prospect of playing in the 

muddy-bottomed pond, which was no more than a mixture of 

rainwater <strong>and</strong> cattle urine. 

During summer, according to village rules, we cannot 

turn our pigs loose or they will go into our newly cultivated 

fields <strong>and</strong> root up the crops. If your pigs are seen outside your 

home unattended, regardless of whether they get into fields, you 

are fined ten kilos of barley per pig. But no rule said pigs could 

not be driven to mountain pastures. 

I got up early the next morning to prepare for my 

herding adventure. My family had six pigs, but I only needed to 

herd four, because two were still too small to go to pasture. 

Father asked our village cow herder to help me in case I needed 

it <strong>and</strong> said, just before I left home, "Kondro, don't fall asleep on 

the grassl<strong>and</strong> or you'll get a terrible headache." Locals believe 

poisonous snakes may slither down your throat, causing your 

▪74▪

instant death. They also believe your spirit will leave you to 

enjoy the beauty <strong>and</strong> fragrance of the flowers if you sleep on the 

beautiful grassl<strong>and</strong>. If something then frightens or awakens you, 

your spirit will be scared, will not dare return, <strong>and</strong> you will soon 

die. 

Villagers also say that if we fall asleep, then we will 

have a stroke from a za, which locals say is a ball of bright light 

of varying size; it might be large or small <strong>and</strong> travels during the 

day as well as night along a set path that humans cannot see. 

Others say a za is a demon that might surround you <strong>and</strong> make 

you lose consciousness. It is invisible during daylight hours, 

which is one reason people are afraid to sleep on the grassl<strong>and</strong> 

during the day in fear they will be caught by a za if they 

unknowingly sleep in its path. The za fears the color red so 

when it is necessary to sleep on the grassl<strong>and</strong>, a red cloth is 

wrapped around the head. Those who are affected by a za <strong>and</strong> 

behave abnormally are called zaro, meaning 'zombie' or 

'corpse,' lose consciousness, <strong>and</strong> later behave oddly. 

My experience herding pigs began in this way <strong>and</strong> 

became a regular part of my childhood. Driving pigs to the 

mountain proved successful. Before they were taken to the 

mountains, our pigs seldom left their food unfinished, but 

afterwards, they ate only about half before sleeping. I was 

delighted that I was able to help Father. 

Herding pigs was difficult when it rained because pigs 

are afraid of getting wet. One day Father said, "Today the 

weather is good, so you don't need to worry about the pigs. 

They'll stay on the pasture obediently." 

Local compare lazy <strong>and</strong> stupid people to pigs, but I 

found that the pigs were intelligent enough to find their way to 

the pasture <strong>and</strong> back home after they had been herded there a 

few times. 

Summer weather is variable <strong>and</strong> one particular day was 

no exception. The sun was rising, scattering crimson over the 

eastern sky as I released the pigs from the sty. They oinked 

rapidly, expressing excitement when they heard me say, "Come 

out. Let's go to the mountains like yesterday," <strong>and</strong> wiggled their 

tails as they walked. Father once told me, "Wiggling tails is 

pigs' work. It seems easy, but it takes much energy. If they 

didn't wiggle their tails, they would be even fatter." For this 

▪75▪

eason, some families cut pigs' tails short when they are piglets. 

Father said the weather was good so I did not bring my 

umbrella. When I reached the pasture, our village cowherd <strong>and</strong> 

shepherd were already there <strong>and</strong> said it would soon rain because 

the lambs were jumping around, which is an indication of 

imminent rain. I did not care because I did not know that pigs 

were afraid of rain. 

The weather was strangely hot, further suggesting rain. I 

went to the muddy-bottomed pond to swim in the mud-colored 

water. My feet sank in the mud, making it hard to take a step. 

The cows came <strong>and</strong> drank <strong>and</strong> also urinated in the pond. When 

we played in the pond, water always got in our mouths. We 

comforted ourselves by saying, "It doesn't matter if we swallow 

some of it. We shouldn't mind cow urine or we'll mind their 

milk, too. They both come from cows." We sometimes drank 

this water to our fill, infuriating our parents. This pond was 

once a very clean, big lake, but is now a dirty, shallow pond. 

This is related to a story that Gr<strong>and</strong>mother told me: 

This lake has a female mistress. Long ago, she married a 

male deity from another lake <strong>and</strong> afterwards, this lake was not 

full of water because she married <strong>and</strong> left. However, the lake 

never dries entirely, because the deity wants to supply our 

livestock with water. She sometimes returns to visit the lake 

<strong>and</strong>, at such times, the water level increases to show how 

happy it is with her visit. 

At midday, angry black clouds flared up in the sky. I 

came out of the pond quickly, put on my shirt <strong>and</strong> trousers 

without wiping the mud from my feet, <strong>and</strong> then found shelter 

under a tree to ward off the rain <strong>and</strong> wind. 

I was surprised to see our pigs running into the forest as 

soon as the rain began. Their bristles stood up like a frightened 

person's hair, <strong>and</strong> they made harsh grunting sounds. I followed 

them, but I could not catch them, for they ran fast to seek shelter 

from the rain. I could hear their oinks, which provided me clues 

to follow <strong>and</strong> a ray of hope that I could drive them back to the 

pasture. But later, I heard nothing. They had vanished into the 

deep forest. I followed, but the deeper I went into the forest, the 

heavier the rain, <strong>and</strong> the darker <strong>and</strong> more frightening the forest 

▪76▪

ecame. Worry <strong>and</strong> fear were now added to my anger at the 

pigs. I was miserable <strong>and</strong> soaking wet, <strong>and</strong> this made me cry. 

"What shall I do now? I lost my family's pigs," I said to 

the cow herder, when I emerged from the forest. He was sitting 

by a fire under a big tree <strong>and</strong> had not gotten wet from a single 

drop of water. 

"Kondro, come here. Oh my! Look at you! Dry your 

clothes first," said the herder, ignoring my question. 

"No, I must go home <strong>and</strong> tell Father, or we'll never find 

our pigs," I said, grabbing my dust stained bag, ready to start 

back. 

"No, Kondro. Don't worry. Your pigs surely went 

straight back to your home," said the herder. "They are timid 

<strong>and</strong> won't linger on the way. They won't go anywhere else." 

I did not listen <strong>and</strong> ran home. Meanwhile, the rain 

stopped – it had only been a shower. Before I got home, all the 

pigs had returned except for one. Father was about to come to 

the pasture to look for me when I arrived. As soon as he saw 

me, he said, "Thank the Three Jewels! You came back. I was 

worried. Let's change your clothes," <strong>and</strong> then he carried me into 

our home. These simple words impressed me profoundly by 

showing a father's real love for his son. 

As Father was helping me change clothes I said, "Father, 

I'm sorry. I didn't herd the pigs well." 

Father replied, "No, dear son, it's good you returned. I 

don't care about the pigs. You're everything to me. I can never 

lose any of my children. I was worried you would be terribly 

cold." 

The other pig returned later that night. Herding pigs in 

rainy weather is difficult. If the weather is good, it is fun to herd 

them. I was kind to them <strong>and</strong> they were not afraid of me. When 

they got tired, we rested together on the pasture. I scratched 

their legs with my sharp nails when they had an itch. If I called 

them, they came <strong>and</strong> lay near me so I would scratch their itches. 

Their oinks expressed how comfortable they were. They 

followed me everywhere I went <strong>and</strong> I felt like they were my 

friends. If you talk to pigs, they will communicate with you, <strong>and</strong> 

you can underst<strong>and</strong> each other. It is communication between 

two hearts. Feelings can be expressed in ways other than using 

words. 

▪77▪

Regardless of how much I liked our pigs, I knew they 

were to be killed for meat. In Tibetan agricultural villages, pigs 

are more pitiful than any other animal. They only eat leftover 

food, <strong>and</strong> then they get slaughtered. Before my family killed 

some of our pigs, I visited them <strong>and</strong> scratched their itches for 

the last time. Tears of sympathy flowed down my dark cheeks 

<strong>and</strong> splattered on their bodies. I said goodbye to them for the 

last time. As I stood up to leave, they lifted their heads as if 

begging me to release them <strong>and</strong> drive them to the mountains. I 

left, covering my face with my wet h<strong>and</strong>s. 

We hang pigs with ropes to kill them. The tamer the pig, 

the easier it is to kill it because you can approach <strong>and</strong> put a rope 

around its neck while other people st<strong>and</strong> ready to pull as hard 

they can. Sometimes we must chase pigs in the pigsty to put the 

rope around their necks, which is even more terrifying for them. 

It is better to hang them easily <strong>and</strong> quickly. We used to burn 

their bristles off with a fire outside, but recently people no 

longer do that. Instead, we boil water, pour it over the carcass, 

pluck the bristles out, <strong>and</strong> exchange them with Han people for 

red pepper. 

My family's pigs were very fat, thanks to my hard work 

in herding them. Afterwards, all the villagers began herding 

their pigs in summer. I was the first person in my home area to 

herd pigs, <strong>and</strong> I might have been the only one who felt 

compassion for them. The elders chant mani after they kill a 

pig, but their demeanor is not sympathetic. They simply believe 

that killing is a sin <strong>and</strong> chant to purify themselves. 

Three pigs belonging to the author's family. 

▪78▪

18 

MY SECRET PET DOG 

D 

ogs guard our homes, which is their only responsibility. 

Sometimes we joke that certain families have dogs to 

protect their beautiful girls from young men's nocturnal 

visits. My family had a dog - Tashi, meaning 'Good Luck' - to 

protect our home from thieves when no one was at home. He 

was my favorite companion <strong>and</strong> became my secret pet. 

Father made a triangular-shaped, simple doghouse for 

Tashi by our gate. It was not waterproof <strong>and</strong> Tashi suffered on 

rainy days <strong>and</strong> when snow melted, which caused me much pain. 

I became sensitive to animals after herding pigs <strong>and</strong> wondered 

why dogs should be chained up. There were many kinds of 

dogs, but they all shared one thing: no freedom. I asked about 

this when I was a child <strong>and</strong> everyone answered, "Because they 

are dogs." I knew they were dogs, <strong>and</strong> was dissatisfied with this 

answer. I was shocked when people said animals were 

thoughtless <strong>and</strong> stupid. Dogs recognize their owners, know who 

is a stranger, <strong>and</strong> have a keen sense of smell. 

Large dogs are locally known as 'nomad dogs'. Tashi 

was not very big <strong>and</strong> would have fetched a good sum if he had 

been sold. 

When no one was at home, I released Tashi <strong>and</strong> played 

with him in our yard. He wagged his tail to persuade me to undo 

the chain around his neck, <strong>and</strong> I seldom refused. I also led him 

outside. He got to know almost all the villagers <strong>and</strong> did not bark 

when they visited our home. 

"Who told you to take Tashi out? Because of you, he's 

not as fierce as before. If he doesn't bark at strangers, what's the 

point? He doesn't even deserve to eat leftovers," said 

Gr<strong>and</strong>mother, slapping my face to frighten me into not doing it 

again. 

"It doesn't matter if Tashi doesn't bark at villagers. They 

won't steal from our home," I said, further exasperating 

Gr<strong>and</strong>mother. 

"You know more than my knowledge <strong>and</strong> experience? 

▪79▪

Who knows what people have in their minds? They may be 

wolves in sheep's clothing!" said Gr<strong>and</strong>mother. I dared say no 

more or my cheeks would have been as swollen as if they had 

beaten by mosquitoes. 

Sometimes I brought Tashi inside our home secretly <strong>and</strong> 

gave him food. I made tsampa for him with a big piece of butter 

<strong>and</strong> let him lick milk from my bowl, which made him sleep 

comfortably in his shabby doghouse without barking for food. 

However, this created even more trouble. "Why are you so bold 

as to feed Tashi secretly? How many times have I told you not 

to do this? If you like Tashi so much, then go sleep with him," 

said Father angrily. 

"Why can't I feed him? If I don't, then sooner or later, 

you will. It doesn't make any difference if he's fed early or late," 

I said rudely', because I knew Father was reluctant to beat me. 

"Do you ever wonder why people say, 'a sleeping dog is 

a full one'? If it's full, it will sleep <strong>and</strong> won't guard our home," 

said Father. 

"But it's so terrible to see a hungry dog wagging its tail, 

begging us to fill its empty stomach. I can't bear it!" I said to 

Father, leaning against his knee to ensure he would not beat me. 

Father said nothing, <strong>and</strong> only stroked my head warmly. 

Karma destines dogs to be leashed on a chain with a 

half-empty stomach. Some people say that Tibetans are very 

kind <strong>and</strong> do not easily accept the maltreatment of animals. 

People, too, are members of the animal kingdom <strong>and</strong> maltreat 

other animals. We often say dogs are unfaithful <strong>and</strong> betray us, 

while refusing to acknowledge that we are worse than dogs, for 

we are so egocentric. 

Finally, Father gave my secret pet to one of our relatives 

when I was not at home. I better understood the importance of 

freedom in my childhood from Tashi. 

Underst<strong>and</strong>ably, dogs are indispensable in Tibetan 

society. Not until Tibetans underst<strong>and</strong> that they are also tied by 

an invisible leash, <strong>and</strong> thus unable to do certain things freely, 

will dogs no longer be chained. 

▪80▪

19 

MY TIBETAN BOOTS 

W 

earing Tibetan boots, the pride of our ancestors, was 

shameful during my school days. Not one of my 

schoolmates wore Tibetan boots, even if their feet 

were numb from the cold. I was a laughingstock among 

students because of my warm, beautiful Tibetan boots, which 

Father made especially for me. The students called me 'nomad 

boy' because I wore a Tibetan robe, my special boots, <strong>and</strong> my 

home-sewn hat. Even though my Tibetan boots made me odd 

looking, I was confident. 

In winter, I told Father my feet were cold in rubbersoled 

shoes <strong>and</strong> begged him to buy me a pair of warm shoes. I 

warmed my frozen feet against his body every night when we 

got into bed. This <strong>and</strong> my appeals prompted him to make me a 

pair of Tibetan boots <strong>and</strong> line them with straw to better keep my 

feet warm. I did not need to wear socks because my feet were so 

warm in my new boots, which I thought were beautiful. 

Other students stamped their feet to get warm while at 

the same time calling my Tibetan boots old fashioned, 

primitive, <strong>and</strong> uncivilized. I ignored them. I did not need to 

stamp my feet for they were warm in my boots. However, they 

were difficult to wear. My brothers joked at my awkwardness 

<strong>and</strong> aptly called me 'Clumsy'. It was also hard for me to tie the 

bootstraps tight around my calves. They were often loose <strong>and</strong> 

dangled down around my shins <strong>and</strong> ankles. Father noticed this 

once <strong>and</strong> tied the laces so tightly that they left wounds. A scar 

on my left calf reminds me of my Tibetan boots <strong>and</strong> the 

difficulty I had keeping up with my schoolmates when we left 

school for home. 

The way to my home is steep <strong>and</strong> difficult to walk up. 

When the laces were tied tight, it was hard to walk <strong>and</strong> painful 

to go fast. I was always the last student to reach home, which 

led a friend to say, "Please don't wear those boots. Not only do 

they look odd, but you can't keep up on the way home." 

I did not want to admit that it was because of my boots 

▪81▪

<strong>and</strong> said, "No, it's because I 'm clumsy <strong>and</strong> can't walk fast." I 

then put my h<strong>and</strong>s on his shoulders <strong>and</strong> added, "Friend, wait 

<strong>and</strong> see. Some day, I promise I'll catch up with you boys." 

"I hope that day will come soon," joked my friend. 

Though it was difficult to walk home from school, it 

was very easy going to school. In the mornings we did not go 

along the path, but slid down a natural ditch that had been 

eroded by rainwater during summer. This damaged our clothes, 

particularly my boots. 

Tibetan boots have leather soles <strong>and</strong> after you wear them 

for a month or so, the soles have holes. This happened to my 

Tibetan boots, making it even more difficult for me to walk fast. 

A few of my classmates were once discussing something 

that seemed interesting. They burst into laughter as soon as they 

saw me. I asked curiously, "What's going on? What are you 

talking about?" 

"We are asking each other riddles. Do you want to join 

us?" one asked. 

"Sure. Why not?" I said confidently. 

They winked at each other, further bewildering me. I 

thought they were plotting to ask me a difficult riddle. Then one 

asked, "Something you know, the ground knows, but the sky 

doesn't know. What it is?" 

When I was about to give up another boy said, "You 

know it better than anyone else, because you have it." 

"I have no idea. Please, tell me," I said. 

"Really? It is…" they said <strong>and</strong> then burst into renewed 

peals of laughter. 

"The holes in the soles of your boots," they said in 

unison, which embarrassed me so much that my face became so 

hot that I thought it might explode. 

Afterwards, I was an even bigger laughingstock among 

teachers <strong>and</strong> students. I wondered whether they made fun of 

their own parents, many of whom also wore Tibetan boots. 

Even though I was teased relentlessly because of my boots, I 

still liked them because they were warmer than modern shoes. 

▪82▪

20 

RABBIT 

T 

here is a story about a rabbit who deceived people. 

Locals admire rabbits for being clever <strong>and</strong> able to cheat 

even the smartest person. If we see a rabbit's sleeping 

place, we put our head near it for a while, believing it will make 

us clearheaded <strong>and</strong> wise. Here is the story: 

When the world was new, the first rabbit ran to the first person 

<strong>and</strong>, out of breath, begged, "Please, compassionate being, 

lend me your knee bones. A hungry wolf is chasing me, 

wanting to eat me. I want to use your knee bones to run fast to 

escape." Rabbit’s eyes brimmed with helpless tears as he 

whispered, "Once I escape, I’ll return your bones." 

The person sympathetically exchanged his knee 

bones with the rabbit. As the rabbit was about to thank him, he 

said, "Don’t dally. Run! You have no time to waste. We can 

chat the day you return the bones." 

The rabbit vanished in a flash <strong>and</strong> never came back. 

The person waited a long time before realizing he had been 

hoodwinked. He could not run as fast as before, <strong>and</strong> this is 

why rabbits can run so swiftly. 

I grew up hearing many different stories giving guidance 

to my life. Elders told many stories about how rabbits cleverly 

killed large animals. I asked Gr<strong>and</strong>mother to tell me rabbit 

stories, as well as King Gesar stories, whenever we slept 

together. Sometimes this was the only reason I was willing to 

sleep with her. This is another rabbit story she told me: 

Rabbit was walking along a rough path alone one day when he 

suddenly saw Tiger approaching. There was no alternative but 

death. In desperation, he picked a small sweet fruit, locally 

called 'rabbit’s eye' <strong>and</strong> pretended he was eating something to 

attract Tiger's attention. 

When Tiger drew very near, Rabbit said, "Oh, good to 

see you, Uncle Tiger. How have you been these days?" 

▪83▪

Tiger did not even glance at him <strong>and</strong> said in his usual 

haughty tone, "None of your business. What are you eating?" 

Rabbit almost blurted out, "It's none of your business, 

either," but swallowed these words <strong>and</strong> politely said, "Uncle 

Tiger, I'm eating one of my eyes. They're really sweet. Would 

you like to try a piece?" 

"Huh!" said Tiger, stretching out a paw to get a piece. 

"How do you like it, Uncle Tiger?" asked Rabbit. 

"If it's good, give me more," Tiger said, because it was 

intensely sweet. 

"Uncle Tiger, I already gave you my left eye. I can't 

give you my right eye, or I won't be able to find food for you in 

the future," said Rabbit with his left eye closed. 

"True. Then what shall I do to get sweet eyes? You're 

the smart one, so tell me," dem<strong>and</strong>ed Tiger, licking his lips 

with his long, red tongue, savoring the remaining sweetness. 

"I have an idea but, Uncle Tiger, promise you won't 

get angry. Will you promise?" Rabbit said. 

"Tell me first, otherwise I can't promise," Tiger said. 

"Well, Uncle Tiger! My idea is…why not try your own 

eyes?" Rabbit said. 

"How dare you! You want me to become blind?" Tiger 

roared. 

"No, no…of course not. I mean, if you can't see, then I 

can lead you. I'll be like your walking stick <strong>and</strong> lead the way," 

Rabbit said. 

"Hmm, let me think for a bit," Tiger said. 

"Uncle Tiger, I'm willing to show you the way as long 

as you need me. On smooth paths, I'll tell you to walk faster, 

<strong>and</strong> on rough paths, I'll tell you to slow down," said Rabbit, 

yearning for Tiger to accept his suggestion. Tiger seemed lost 

in thought <strong>and</strong> was quiet. Rabbit was afraid Tiger would 

refuse, pretended a small piece of his eye was left, <strong>and</strong> gave 

another piece of fruit to Tiger. 

After eating it, Tiger could not control himself <strong>and</strong> said, 

"Come on, my faithful rabbit, dig out my left eye first." 

Rabbit immediately gouged out Tiger's left eye <strong>and</strong> 

gave Tiger pieces of the fruit to eat, which made Tiger drool for 

more. He then asked Rabbit to dig out his right eye. Without a 

shred of mercy, Rabbit gouged out Tiger's right eye, blinding 

▪84▪

him, <strong>and</strong> then gave him his eye to eat. 

Tiger tasted it, stuck out his tongue in disgust, <strong>and</strong> 

roared, "What's this? I feel like vomiting!" 

Tiger only heard Rabbit's laughter in reply. "Of course 

it tastes terrible. It's your real eye. Please follow me, you 

stupid tiger. Let's go find something to fill your den-like 

stomach where you've kept so many small animals," said 

Rabbit victoriously. "This is your retribution. Go burn in Hell! 

You are so stupid! Haven't you ever eaten an eye before? You 

should know an eye is not as sweet as what I gave you? Ha 

ha!" 

What Rabbit said frustrated <strong>and</strong> irritated Tiger, but he 

could do nothing with his eyes gouged out, except chide 

himself for his donkey-like stupidity. On the narrow path they 

were navigating, Tiger suffered to purify his past sinful deeds. 

Rabbit asked Tiger to slow down when they went through 

smooth places <strong>and</strong> told him to speed up when they traversed 

rough places. Tiger bumped into boulders along the path <strong>and</strong> 

injured his head unexpectedly. Sometimes his feet caught on 

stones <strong>and</strong> he tripped <strong>and</strong> fell. Soon, none of his furry body 

was left uninjured. Blood oozed from his wounds, leaving a 

bloody trail behind him. All he could think of was how he had 

killed small animals for food without a bit of compassion. He 

was depressed. "Who could ever imagine I would be deceived 

by a small rabbit?" he thought to himself. 

Rabbit had no pity because he thought Tiger deserved 

punishment. Stupid was stupid. Tiger had chosen to follow 

him, <strong>and</strong> insisted on trusting him. Rabbit was unmoved <strong>and</strong> 

not yet satisfied with what he'd already done to Tiger. 

They reached a high mountaintop <strong>and</strong> rested after 

some time. Rabbit built a fire <strong>and</strong> asked Tiger to sit by it, near 

the cliff edge. As the blaze became larger, Rabbit pushed the 

fire nearer Tiger, <strong>and</strong> said, "Uncle Tiger, please move further, 

otherwise the fire will burn you." Tiger did so without hesitating 

for he was now completely under Rabbit's control. 

Rabbit, whose vengeful heart burned like a blazing 

fire, said next, "Uncle Tiger, move back more, otherwise the 

fire will burn you." 

Tiger moved back <strong>and</strong> tumbled down the cliff. 

Fortunately, he gripped a tree in his powerful jaws <strong>and</strong> did not 

▪85▪

fall all the way to the bottom. Instead, he hung swinging back 

<strong>and</strong> forth from the tree. 

Rabbit then shouted, "Uncle Tiger, if you're the son of 

a good father, say 'ah', but if you're the son of a bad father, 

just say 'om'." This shout echoed throughout the canyon. 

Stupid Tiger said, "Ah," opening his mouth <strong>and</strong> losing 

his grip on the tree. He crashed to the ground <strong>and</strong> died. Rabbit 

then darted to his friends to announce the greatest news they 

would ever hear. The rabbits celebrated Tiger's death, while 

Tiger suffered in Hell for what he had done during his lifetime. 

Lying beside Gr<strong>and</strong>mother, I heaved a sympathetic sigh 

for the stupid tiger. Gr<strong>and</strong>mother said, "Kondro, don't do bad 

things in your life, or retribution will be the consequence. You 

can never avoid it. If it doesn't happen to you in this life, then it 

surely will happen to you in your next life." 

Caves where village children play. 

▪86▪

21 

PRAYING FOR RAIN 

F 

arming villages depend on rain to water the crops that 

support their arduous life. Our village is no exception. We 

yearn for rainfall after the fields are plowed in the hope of 

having bountiful harvests. Villagers stopped collecting 

medicinal herbs for nearly three years for religious reasons, 

relinquishing the extra cash income the herbs brought because 

they believed that digging for the herbs irritated the mountain 

deities, who then withheld rain. Poor harvests mean we have 

nothing. Even if we do not earn money from the grain that we 

grow, it meets our basic food needs <strong>and</strong> praying for rain is the 

first thing we do when drought strikes. 

Deer also eat the crops, causing poor harvests, but we 

dare not kill them because we believe they belong to Danghi 

Mountain Deity, who sends hail, destroying our crops if he is 

angered by those who kill or disturb his sacred animals. 

Moreover, local people will fall ill <strong>and</strong> their livestock will die. 

This is why we protect deer no matter how badly they damage 

our crops. We built fences around the fields, instead of throwing 

stones <strong>and</strong> clods at the deer, but this was not very successful. 

All the women went to a sacred stream to pray to the 

water deity. Only women went. It was shameful if a man went. 

This is because locals believe that water goddesses from 

different sacred streams married, <strong>and</strong> then went to their 

husb<strong>and</strong>'s home. Each water goddess has her own area of water, 

which she protects from drying up. Each of the goddesses 

misses her husb<strong>and</strong>, who rarely visits his wife. This exasperates 

the goddesses so much that they feel wronged <strong>and</strong> begin to act 

rashly. Despite their infinite anger, the goddesses pretend to be 

happy <strong>and</strong> do not shed tears of longing for their husb<strong>and</strong>s, 

which is why drought comes <strong>and</strong> why women visit the sacred 

streams <strong>and</strong> lakes. Only women know the words that can arouse 

the goddess sexually. They bring sexual pleasure to the goddess 

by giving her the feeling that she is with her beloved one. The 

water goddess sheds tears <strong>and</strong> it rains if the women are 

▪87▪

eloquent. But a goddess is difficult to move <strong>and</strong>, even if she is 

touched, she may not weep. This method does not work for 

long, however, because the water goddess soon misses her 

husb<strong>and</strong> <strong>and</strong> stops shedding tears. 

There was a time when the weather was uncommonly 

hot <strong>and</strong> dry, causing much pain <strong>and</strong> distress. If we wasted even 

a pinch of tsampa during this time, elders scolded, "Eat dust 

instead of tsampa if you need more to waste." Villagers 

performed many religious activities beseeching the deities to 

send rain. 

Villagers gathered during this hot, dry time <strong>and</strong> decided 

to ask a venerable lama to tell us how to please the water deities 

in order to bring rain. Our village leader, in accordance with the 

lama's instructions, announced that everyone must be at home 

<strong>and</strong> ready to participate on the designated day. He even went to 

our primary school <strong>and</strong> asked the teachers to give permission to 

students from our village to be absent from that day's classes. 

All the young villagers were asked to go to the local monastery 

to borrow the Kanjur <strong>and</strong> the Tanjur. Locals believe that 

anyone who opens <strong>and</strong> reads these two scriptures will become 

insane. We carried them from the monastery to our village on 

our shoulders. 

All the villagers assembled <strong>and</strong> circumambulated the 

village, carrying the Kanjur <strong>and</strong> Tanjur, chanting mani loudly 

in unison. Gray-bearded elders also came, supported by their 

canes. This encouraged us to chant even louder. A blanket of 

sooty clouds gathered in the center of the sky late that afternoon 

<strong>and</strong> it rained so heavily that we did not have time to return to 

our homes before we were soaking wet. This was followed by 

rain every two or three days, which meant that the crops had 

adequate water <strong>and</strong> flourished. 

▪88▪

22 

HARVEST 

F 

arming entails plowing, fertilizing, seeding, irrigating, 

weeding, <strong>and</strong> harvesting. While most of these processes 

remain much the same today as in the past, harvesting has 

greatly changed since about the year 2000. At that time, our 

fields were one to two kilometers from our village <strong>and</strong> villagers 

took food with them to eat in the fields, rather than return home 

for lunch. People from other villages helped each family 

harvest, <strong>and</strong> we helped them when they harvested. Before 

harvest day, women stayed home <strong>and</strong> baked bread, <strong>and</strong> prepared 

tsampa, cheese, <strong>and</strong> butter. They also prepared ropes, saddles, 

<strong>and</strong> scythes. Men <strong>and</strong> boys went to the summer pasture to get 

the horses, mules, <strong>and</strong> steers, which were needed for harvesting 

<strong>and</strong> for carrying the barley. It was difficult to catch them, since 

they had been free all summer <strong>and</strong> were vigorous <strong>and</strong> energetic. 

The horses were particularly hard to catch. The villagers roped 

the animals one by one, working together to collect them <strong>and</strong> tie 

lead ropes to the steers' nose rings. 

Families went to the fields on harvest morning before 

dawn. Some families reaped at night if the moon was bright 

enough to see the field boundaries clearly, though there were 

many cut fingers from the sharp scythes when harvesting at 

night. There was a shared sense of urgency. The humorous 

saying 'If straw gets in your eye during harvest, how relaxed 

you are to ask someone to remove it' means people are so busy 

that they have no time to care about this most essential part of 

their body. Neither did they have time to chat with friends. 

Children were also busy, loading barley on the animals to carry 

it home. 

Our village has larger fields than other villages <strong>and</strong> we 

needed at least three days to harvest. We divided the fields into 

lower, middle, <strong>and</strong> upper sections. The upper part was near the 

village, making harvest easier. The villagers assembled <strong>and</strong> 

discussed exactly when to begin harvest. Villagers were 

forbidden to harvest beforeh<strong>and</strong>. If they did so, they were fined 

▪89▪

ten kilos of barley that was then used to buy things for a 

celebratory picnic for the whole village after harvest. There 

were no rules about when to finish the harvest. Other villages 

did not discuss when to collectively harvest because their fields 

were near their homes, <strong>and</strong> they carried the harvest home on 

their backs. 

The lower <strong>and</strong> middle fields were challenging. Other 

villages used carts to haul the barley home, but the rugged, 

steep path to our village meant that only four or five trips using 

animals could be made per day. Both animals <strong>and</strong> men were 

exhausted after only one trip. 

Harvest is in late June, the hottest time of year. People 

labored without drinking water, because the only water sources 

are muddy pools that are too dirty to drink from. Our lips dried 

<strong>and</strong> cracked from the hot weather. Other villages have clean 

rivers by their fields <strong>and</strong> can drink from <strong>and</strong> swim in these 

rivers when they feel hot. 

Everyone reaped as much barley as possible while 

chanting "Jow yo ho li jow ha" 21 in unison to encourage 

themselves. Elders made a fire at home, boiled tea, <strong>and</strong> brought 

the tea to the fields for family members. People searched for 

shady places to sit. The bread that had been made the day before 

was dry <strong>and</strong> hard to swallow. 

Reaping resumed after lunch <strong>and</strong> continued until it was 

so dark you could not see. At night, a person from each family 

guarded the barley that had not been taken home. 

Harvest is much easier today. The lower <strong>and</strong> middle 

fields were planted with trees in 2002 because Chinese Premier 

Zhu Rongji 22 thought it would be easier for the farmers to plant 

trees rather than cultivate l<strong>and</strong>. Farmers received rice <strong>and</strong> wheat 

flour once they converted their fields to trees. Some villages 

planted grass, but our village planted pine trees. Grass seed <strong>and</strong> 

tree seedlings were provided by the Central Government. 

21 Utterances with unidentifiable lexical meaning. 

22 Zhu Rongji (b. 1928) was a prominent Chinese politician who 

served as Shanghai's mayor <strong>and</strong> Communist Pary Chief from 

1987 to 1991, before becoming China's Vice-Premier <strong>and</strong> then 

the fifth Premier (1998-2003). 

▪90▪

Currently, we have only the upper fields to reap. We also now 

have tractors to haul barley to the threshing-ground. 

A villager carries beans home. 

▪91▪

23 

GOOD FRIENDS? 

L 

ife was difficult. Being good was troublesome. 

Sometimes you had no idea how to satisfy yourself <strong>and</strong> 

others. I was haunted because of my aptitude for study. 

My progress in school was very sudden; from being a stupid 

student who did not know how to write a proper 8, I became a 

thorn in the flesh of jealous <strong>and</strong> envious students, which they 

were eager to pluck out. As my study improved, the fewer 

friends I had at school. After my best friend, Dorji Tsering, 

dropped out, I had no real friends in school. Maybe it was my 

problem that other students made friends with each other, but 

not me. I was sure I had not wronged anyone. I felt victimized. 

Our Chinese teacher once asked us to memorize a lesson 

before we went home. There was no one to wait for me, for my 

brother had already graduated. Even my village-mates were 

jealous <strong>and</strong> seldom wanted to accompany me, much less wait 

for me. School was over <strong>and</strong> my classmates <strong>and</strong> I were reading 

the lesson loudly in the classroom. I could not memorize it 

because it was so noisy, <strong>and</strong> I asked in my poor Chinese (I 

could read <strong>and</strong> write Chinese well, but I had problems with 

speaking), "Teacher, may I go outside to memorize? It's so 

noisy in here that I can't concentrate." 

She consented, so I went outside, sat under a poplar tree, 

<strong>and</strong> tried to focus on the book. After a bit, most of my 

classmates came out, too. I had no option but to tear a page 

from my notebook, tear it into two pieces, roll them it into small 

balls, <strong>and</strong> put them in my ears. 

When the sun was nearly waving farewell, I felt a 

shudder in my heart. If the curtain of darkness was pulled over 

the blue sky, how could I return home? Such thoughts pushed 

me to memorize more quickly. Unfortunately, two of my socalled 

friends came to tell me they had decided not to do the 

assignment. They said they were afraid if I memorized the text, 

then the teacher would not let them go home until they had, but 

if no student learned it by heart, then the teacher would surely 

▪92▪

let us all leave. 

"Friend Kondro, please don't try hard. Let's torture our 

teacher. If we say we don't know, then what can she do? 

Nothing. Right? Come on, don't kill yourself all the time doing 

whatever the teachers ask," one said. 

"If I don't memorize <strong>and</strong> recite it, I can't go home early 

<strong>and</strong> then it will be dark. I'm afraid to walk alone in the dark," I 

said, thinking about the ghosts in our village. 

"It doesn't matter. She won't keep us that late. Please, 

trust us," said another, rolling his book in his h<strong>and</strong>s. 

"It's not a matter of trust. Please, friends, leave me 

alone. Let's all try to memorize the lesson," I said politely. They 

silently walked to our classroom. 

Our teacher came to me <strong>and</strong> asked in concern, "Kondro 

Tsering, can you recite it now?" I was unsure, for if I was 

nervous, I would surely forget what I'd learned. 

I said shyly, "Teacher, I'll try," gave her the book, began 

reciting, <strong>and</strong> recited it perfectly without missing a single word. 

"Excellent! Keep studying hard. You're making fine 

progress in your studies these days," said the teacher, holding 

her thumb up in praise. 

"Kondro Tsering recited the passage <strong>and</strong> can now return 

home. Does anyone else want to try?" she asked the murmuring 

students around her. Their heads were down, hinting they were 

not ready. "Then continue," the teacher said. 

The students spitefully glared at me. I went to my two 

'friends' <strong>and</strong> said, "Goodbye, friends. Good luck! See you 

tomorrow." They were unhappy <strong>and</strong> did not even glance at me. 

I then headed home along that steep path. I met Father coming 

to pick me up when I was nearly halfway home, which cheered 

my scared heart instantly. 

"Oh my dear son, were you afraid? I came to meet you 

because I was worried about you," said Father, putting my 

schoolbag on his back. 

"Father, I was the first student who recited the lesson," I 

said proudly. 

"Good! I'm happy you won't disappoint me," said 

Father. "What did your teacher say?" 

"She praised me <strong>and</strong> said I'm making progress in my 

studies," I said, holding his h<strong>and</strong> to let him pull me so I could 

▪93▪

walk more easily. 

"Well done! Listen to the teachers for they are your 

second <strong>and</strong> better parents. Study hard, then you'll get a chance 

to attend college, " Father said. 

"Father, why can't Brother continue in school?" I asked. 

"Because he doesn't study as well as you," Father 

answered. 

"There are many students who don't study well, but they 

still attend school. We all know Brother's good at arithmetic," I 

said. 

"That's right, but he is also needed at home to work with 

Gaga. In a family, if there is only one to earn money, it's too 

hard. Your brothers stay at home <strong>and</strong> work together to care for 

the family," Father said. 

"Then how about my sister-in-law?" I asked curiously. 

"Just as in other families, she is the wife of both your 

brothers. She should stay at home <strong>and</strong> do housework while your 

brothers leave <strong>and</strong> earn income for our family to live, <strong>and</strong> to pay 

your school tuition," Father said. 

"Oh, I see. Why can't Brother get another wife for 

himself?" I asked. 

"It's fine to share the same wife according to our custom. 

However, you can have your own wife in the future," Father 

said. 

I giggled shyly. 

"But you must remember to help your brothers after you 

get a job," Father said. "They are supporting you now, <strong>and</strong> you 

are their future support," Father said. 

"Sure," I said, half running <strong>and</strong> walking behind Father. 

My two friends would not talk to me at school the next 

morning <strong>and</strong> I was told they had vowed never to talk to me 

again. I had lost two 'friends' without doing anything wrong. I 

concluded the loss of two such 'friends' was not such a bad 

thing. 

▪94▪

24 

TELEVISION ENTERS MY LIFE 

K 

ing Gesar stories lost their luster. I no longer asked 

Gr<strong>and</strong>mother to tell them <strong>and</strong> I did not pay attention 

when she did. There was a popular saying, "If you are 

bored <strong>and</strong> have nothing to do, read King Gesar stories to kill 

your boredom." The heroic saga was no longer impressive, <strong>and</strong> 

Uncle Denba was no longer an admirable, smart trickster. 

Television had replaced them. Past treasures were rendered 

present rubbish. 

A rich man from another village brought his VCR to 

show us films in order to earn money <strong>and</strong> grain. There was no 

electricity, so he brought an electricity generator with him. We 

needed to pay a big bowl of grain or one yuan to watch one 

movie. We were then permanently addicted. 

Children escaped from home to watch films every night 

without paying. These films were always in Chinese <strong>and</strong> usually 

were martial arts films made in Hong Kong. We wrote our 

names on a list that the owner used the next day to collect the 

fees from our home. In this way, our family could not refuse to 

pay. Sometimes, Father came <strong>and</strong> dragged me home in the 

middle of a film, which was very painful. 

After a local power plant was built, a number of families 

bought televisions <strong>and</strong> stopped telling King Gesar stories for 

recreation. Villagers are curious about new things <strong>and</strong> they were 

very interested in television. They had only heard about it 

before, <strong>and</strong> no one realized its arrival was causing big changes. 

The women collected firewood early in the morning in groups. 

They seldom talked to each other before television came 

because they chanted mani <strong>and</strong> did not want to be disturbed. 

But, after TV came to our village, they discussed the film they 

had watched the previous night, or the TV series about the 

Monkey King (Journey to the West). Every woman wanted to 

share her thoughts about what she had seen. 

My sister-in-law noticed <strong>and</strong> commented one day, 

"We've changed. Now it's a shame among the women if you 

▪95▪

have nothing to say about a movie or TV series." 

"Monkey-head is so clever, but that stupid Lama Tang 

chanted magic words to tighten his head ring, which caused him 

pain whenever he exorcized a ghost…" 

"Pig is so funny. He is so crude …" 

"Yes, that monk is the most honest-looking one. And in 

the movie they said if they ate his flesh then they would keep 

their youth forever…" 

They spent their former chanting mornings in a new, but 

enjoyable way. No longer did we see them chanting while 

fingering their prayer beads. The elders also talked about 

television <strong>and</strong> believed every deed <strong>and</strong> action they saw in that 

magic box was real. Before TV arrived, they talked about their 

past deeds with a certain reverence, <strong>and</strong> with a sense that the 

past was best. Later, they seldom gathered <strong>and</strong>, when they did, 

their conversations were full of what they saw on television. 

Their lives seemed suddenly full of joyful laughter. 

"Our King Gesar is absolutely nothing at all in 

compared to those Chinese actors. He didn't know martial arts 

<strong>and</strong> didn't have a gun," one old man said, putting his maniwheel 

beside him. 

"My gr<strong>and</strong>son told me the name of an actor, Cheng 

Long (Jacky Chan). 23 He's so great. We have wasted our lives. 

Watching TV is much more fun than telling boring old stories," 

said another. 

"Isn't that monkey-headed man amazing? He can fly <strong>and</strong> 

can see ghosts with his golden eyes," chimed in another old 

man. 

I said to Father, "Why do they say such things about 

King Gesar? Gr<strong>and</strong>mother told me he could also fly <strong>and</strong> 

exorcize evils. He doesn't need a gun because he has his own 

bow <strong>and</strong> arrows. They don't know what a film is trying to teach 

us, but they say it's better than King Gesar. Don't you think it's 

ridiculous?" Though I watched martial arts films <strong>and</strong> was 

entertained by seeing people killing <strong>and</strong> hurting each other, I 

was upset by what they said about King Gesar, because he had 

23 Jackie Chan (Chen Gangsheng; b. 7 April 1954) was born in 

Hong Kong, is a martial artist, <strong>and</strong> is active in the film industry. 

▪96▪

een my favorite. 

"Son, we don't know why they criticize King Gesar. It 

doesn't matter to us, right?" said Father, turning on our 

television to watch his favorite TV series, 'Journey to the West'. 

The way the actors <strong>and</strong> the actresses dressed made me 

question my warm Tibetan boots. I, too, now thought they 

looked strange <strong>and</strong> was embarrassed to wear them. Every time 

Father told me to put them on, I thought of any possible excuse 

to refuse. I was no longer afraid of cold <strong>and</strong> did not mind 

stamping my feet to warm them. Wearing Tibetan boots was 

now shameful. From that time onwards, I said goodbye to my 

special Tibetan boots, which were seldom seen, except during 

marriages when the bridegroom customarily wore them. 

Changes were happening every second, <strong>and</strong> I was not the boy I 

had been before. 

Television strongly influenced me. When I sat with 

Gr<strong>and</strong>mother in the sunshine, I told her about a film rather than 

having her tell me stories as before. "Kondro, why watch films 

all the time? From films you can't get food or clothes. The only 

thing you can see is people killing <strong>and</strong> hurting one another," 

Gr<strong>and</strong>mother said, murmuring mani. She prayed under her 

breath, "Three Jewels! May all sentient beings have a wonderful 

life, may all be reborn <strong>and</strong> have a happy next life." 

I then had no choice but to force myself to listen to 

another 'boring' story from Gr<strong>and</strong>mother instead of going to 

watch an interesting TV show. 

We children no longer played house <strong>and</strong> family games 

in the forest. We acted out what we saw in movies. We 

pretended to know martial arts. Nosebleeds <strong>and</strong> external injuries 

were hard to avoid when playing such games. Intimacy between 

villagers decreased, for they watched TV whenever they had 

free time rather than coming out of their homes to chat with 

others as they used to. 

Especially during the Tibetan New Year, nobody left 

their homes to chat with others. We all stayed at home <strong>and</strong> 

watched TV. We children used to come out to play together, but 

the year that television <strong>and</strong> VCD players prevailed, no children 

played outside. Poor families borrowed money from rich ones 

to buy televisions, because their children pleaded for one. 

Almost every family had a television, bringing powerful 

▪97▪

changes that we were as yet unaware of. 

Local berry. 

▪98▪

25 

GHOST STORIES 

L 

ocal people have seen ghosts <strong>and</strong> have been chased by 

them. These ghosts, however, are different from the 

ghosts in 'Journey to the West'. 

Captured by Ghosts 

Dugar described how ghosts had captured her. Afterwards, we 

were so scared that we dared not go outside even during the 

daytime. It happened when the sun had nearly hidden itself 

behind West Mountain, just as we were driving our cattle back 

home. The sunshine is not bright then. Local people call dusk 

'the time of sunshine for ghosts' ghosts appear at this time. 

All the cattle came home except one belonging to 

Dugar, who went searching for it in the forest above our 

village. She looked everywhere, but could not find it. To her 

surprise, she heard someone calling her name from deep in 

the forest. She walked toward the sound <strong>and</strong> the further she 

went, the more distant the sound became. She was about to 

turn back when she heard someone invisible talking nearby. 

By the Three Jewels! She realized it was a ghost, 

which was a hair-raising truth, but it was too late. Invisible 

ghosts gripped her shoulders tightly <strong>and</strong> began leading her 

away. The ghosts said while putting dust in her mouth, "This is 

tsampa, eat it. We must take good care of her or her family will 

be angry with us when we take her back." It seemed they were 

kind. Then they gave her tree bark <strong>and</strong> said, "This is bread. 

Eat it. You won't be hungry." 

Dugar understood what the ghosts were saying, but 

could not reply. Many ghosts were walking with her. They 

chatted, were full of laughter, <strong>and</strong> walked so fast that she 

could barely keep up. They pulled her roughly when she 

lagged behind. 

When it was entirely dark <strong>and</strong> Dugar had not returned 

home, her worried husb<strong>and</strong> called some villagers to help 

search for her. Elders guessed ghosts had captured her, <strong>and</strong> 

▪99▪

suggested shouting her name as loudly as possible in the 

forest to frighten the ghosts away. Elders stayed at home, 

chanted mani, <strong>and</strong> prayed to the Lord Buddha to release her 

from the ghosts as young people went to the forest <strong>and</strong> called 

her name. This scared the ghosts, who said to each other, 

"People are here for her. Let's leave her, or we'll be in trouble." 

Dugar regained consciousness, responded to the 

villagers' calls after the ghosts released her, reported 

everything that had happened, <strong>and</strong> then fainted as soon as 

she saw light when she returned to her home. 

Villagers put thangka on her head <strong>and</strong> burned a small 

piece of cloth from a venerable lama's clothing to awaken her. 

She could not speak when she regained consciousness; she 

could not even open her mouth very wide. Elders say that if 

ghosts catch you for one or two days, then you lose your 

ability to talk for life. In time, however, Dugar got better <strong>and</strong> 

finally became her old self. 

She was very lucky. In another village, a woman 

caught by ghosts died two days after they released her. 

Gr<strong>and</strong>mother told me that if ghosts caught you, you 

could go anywhere - even walk through walls – <strong>and</strong> that the 

ghosts pulled you roughly behind them. 

I heard many different stories about ghosts in my home 

area. One of my cousins told me this story that is related to a 

poplar tree that was planted by a man who died some years ago 

along the road to our village. When we reach the tree, we 

usually rest there. 

Pulled by a Ghost 

It was late <strong>and</strong> very dark when I started home from a day of 

shopping in the main township town. I walked fast, hoping to 

reach home quickly so as not to worry my parents. 

I heard a bird flapping away from the tree. I felt sorry 

for the bird because it is bad karma to frighten a bird at night. I 

murmured the six-syllable mantra under my breath <strong>and</strong> stood 

ready to continue my journey home. Suddenly, I saw the man 

who had planted the tree. Every single hair on my body stood 

up. I was about to run, but someone grabbed my shoulders. I 

was terrified <strong>and</strong> couldn't move. No one was there when I 

▪100▪

looked over my shoulder. I tried to shout but I couldn’t make a 

sound. My legs were as heavy as if stones were weighing 

them down. 

I made sure my back was well covered 24 but I still had 

the feeling I was being pulled backwards. I struggled with all 

my might to walk forward. The ghost following me whispered 

to me but I couldn’t underst<strong>and</strong>. I heard the crying of women 

<strong>and</strong> children who seemed to be walking beside me, yet I 

couldn’t see them. I was too afraid to chant scriptures or 

murmur mani to frighten them away. The ghost whistled as he 

tossed pebbles <strong>and</strong> dust at me. When I saw our village, a dog 

barked <strong>and</strong> he stopped following me. Then I felt better <strong>and</strong> it 

seemed that no one was pulling me back anymore. 

Vanquishing Ghosts 

The story about the poplar tree ghosts made us feel afraid 

when we passed it on our way to <strong>and</strong> from school. Elders also 

worried <strong>and</strong> asked our lama to exorcize the ghost so we could 

live in peace. The lama knew everyone who had died in our 

village <strong>and</strong> made a list of those he thought had not yet been 

reborn as sentient beings. It was a matter of great joy for us 

that Mother's name was not on the list. The lama <strong>and</strong> the 

monks who came with him chanted scriptures for nearly four 

days in preparation for the battle against the evil beings. The 

lama gathered all the villagers together in a house where he 

chanted scripture on the fifth night. No matter your age, you 

were expected to come, even babies. Villagers were to leave 

their doors unlocked or open. 

The lama chose seven people who were born in the 

most ferocious animal years, such as the Year of the Dragon 

<strong>and</strong> the Year of the Tiger. They were told to run with a monk 

who held a big leather bag <strong>and</strong> had iron chains tied loosely 

around him. The lama told them in which direction to run. 

Those seven also carried various implements. Father held two 

short wooden sticks in one h<strong>and</strong>, <strong>and</strong> a half-burned piece of 

firewood in the other. Wherever he ran <strong>and</strong> whatever his two 

24 A ghost's back is hollow, which is why you must cover your 

own back when you are being chased by a ghost, for the ghost 

will try to take your back to fill his emptiness. 

▪101▪

sticks touched, he should draw a mark on what the sticks 

touched. Another man held a large hammer <strong>and</strong> a sword to 

frighten the ghosts. It was difficult for them because they had 

to do a lot of running. 

The lama chanted inside the house with an angry 

expression. He told them to run everywhere the ghosts were 

hiding. Once again, without anyone telling the lama, he told 

them which family's house to run to. For example, he said 

what kind of dog that family had, the number <strong>and</strong> color of their 

livestock, <strong>and</strong> so on. He was always right. Other villagers 

stayed in the house <strong>and</strong> whistled as loudly as their skill 

allowed, luring the ghosts into that house, creating a ghost 

hall. 

The ghosts were captured in the big leather bag. 

When the runners returned to the lama, they opened the bag 

for the lama to inspect, but we were blind to whatever he saw. 

Inside the bag were pieces of wood with black lines drawn on 

them. The lama chanted over those pieces every time the men 

ran out <strong>and</strong> came back. They ran back <strong>and</strong> forth like this for 

quite some time. 

Many women shouted frantically, pulled their hair, 

became hysterical, <strong>and</strong> were so strong that young villagers 

could not hold them down. When they were pulled to the lama, 

he hit their back once with his fist, <strong>and</strong> then they calmed down. 

How incredible he was! At last, the lama said, "Well done! All 

the devils have been captured." Only then could he <strong>and</strong> the 

runners rest. Then we all returned to our homes, which were 

disordered from people running around inside. 

The lama said he could bury the captured ghosts in a 

hole, but that this was not ideal, because after many years 

passed, we would hear the ghosts moan. Therefore, he 

burned the pieces of wood from inside the bag. Afterward, no 

one saw a ghost. There was not even a single rumor about a 

ghost. We were grateful to the lama for helping us. We 

students then went to <strong>and</strong> from school without fear. 

▪102▪

26 

ENTERING MIDDLE SCHOOL 

I 

graduated from primary school, where I had learned very 

little. When we took the entrance examination for junior 

middle school, we could not write a proper composition in 

Tibetan because we had only just begun to learn Tibetan in 

Grade Four. Our Tibetan teacher wrote compositions for us on 

our exam paper while the exam monitor was out. Thanks to the 

Three Jewels, I passed <strong>and</strong> entered junior middle school, which 

was so far away that I could only return home on the weekends. 

The dormitory was better than that in primary school. The roof 

did not leak when it rained or snow melted. I was very 

homesick, but we could not go home until Saturday. It was my 

first time to sleep alone. 

We brought our own food <strong>and</strong> our parents brought us 

firewood for cooking because the school had no dining hall. The 

school was very small with only grades one, two, <strong>and</strong> three. 

The new students were the youngest <strong>and</strong> we dared not 

raise our heads in fear of being beaten. Five of us had been 

classmates in primary school <strong>and</strong> we stayed together in the 

same dormitory room, which made it easy for our families to 

bring firewood once a month, as our villages were not far apart. 

Our parents worried about us <strong>and</strong> sent us good food. The older 

students were lazy bullies. They did not make a fire to boil tea 

for making tsampa; instead, they came to our room to drink our 

tea <strong>and</strong> make tsampa every morning. We sometimes did not 

have enough tea to make tsampa for ourselves. We dared not 

complain for we knew they would beat us. We even lacked the 

courage to laugh loudly in our room, much less refuse them tea. 

Much unhappiness was buried in our minds. 

Once, before we knew better, we talked to each other in 

great joy, <strong>and</strong> our room brimmed with laughter. Suddenly, an 

older student stormed into our room, pointed at each of us in 

turn, <strong>and</strong> shouted, "Shut up you brats! Don't make me angry or 

you won't have a good time here. Underst<strong>and</strong>? Don't make such 

noises again. Hear me?" He was also the one who always asked 

▪103▪

us for tea. We quickly nodded our heads in unison <strong>and</strong> were 

much quieter afterwards. 

The older students took firewood from our room, which 

made us angry, but we bit our tongues <strong>and</strong> said nothing. We did 

not tell report this to our parents or teachers because the older 

students they would throw us into a nearby river if we did. 

We cooked rice with fried potatoes for supper <strong>and</strong> 

sometimes for lunch. While we were eating, many students 

knocked on our door. Older students came to our room to eat, as 

if they were our roommates. We cooked what we brought from 

home, but we were unable to eat our fill. We complained among 

ourselves about how bad those students were after they were 

full <strong>and</strong> left, but said nothing in their presence. 

I often thought of my family when I got into bed at 

night. A week seemed as long as a whole year. I did not want to 

return to school when I was home on the weekend, which made 

Gr<strong>and</strong>mother cry. She was the first in my family to buoy my 

spirits when I was reluctant to go to school, <strong>and</strong> gave me money 

to coax me to continue to attend school whenever I was 

reluctant to leave home. She respected my choice <strong>and</strong> 

encouraged me to study hard ever since I had refused to become 

a monk. 

All the textbooks were in Tibetan in our middle school, 

except for the Chinese language <strong>and</strong> politics textbooks, which 

made it difficult for us to keep up with students who had 

already studied Tibetan. 

There were about sixty students in our school of whom 

only ten were girls. At the beginning, there were three girls in 

our class, but after one semester their parents forced them to 

marry or earn money for their family by digging medicinal 

herbs or working at construction sites. Girls seemed born to 

benefit their families <strong>and</strong> then to marry the husb<strong>and</strong>s their 

parents selected for them. There were no girls in my class when 

I graduated. 

We spent all our money during the week <strong>and</strong> had to 

walk home on the weekends. We hid from the taxis because we 

were ashamed that we had no money to pay. When we heard an 

engine, we ran <strong>and</strong> hid behind big trees by the road. 

Tjobajo went to play in a river near our school <strong>and</strong> 

drowned during my time in junior middle school. This was a 

▪104▪

tragic blow that devastated me. I thought life was not worth 

living. On the way to school, lying on the grass beside the road 

<strong>and</strong> staring into the sky alone, my eyes were full of tears that 

blurred the beautiful green summer scenery. I missed Brother 

terribly. My cheeks stuck to the pillow from my tears every 

night. Crying alone in my gloomy bedroom, where once my 

brother <strong>and</strong> I had slept together merrily <strong>and</strong> told each other our 

favorite stories, became routine. My quilt was my only 

companion. I considered suicide but the sight of Father's body 

gaunt with grief convinced me otherwise. I did not want to 

bring him more sadness. I could not be so selfish, for it would 

only make matters worse. I did my utmost to accomplish what 

those who loved me wished for me. I pretended not to be sad 

when I was with Father. I was no longer a weepy boy for I had 

started to think about other people. Mother <strong>and</strong> Brother's deaths 

helped me appreciate the importance of my own life. I 

continued school as Mother had wanted. 

A prayer wheel in the author's home that is often turned by the 

author's father. 

▪105▪

27 

LACKING WATER 

W 

ater was a big problem for our village, especially in 

winter. It was a reason others made fun of us, saying 

we lacked enough water to drink <strong>and</strong> to wash our 

faces. No one helped solve this problem until 2005, when the 

local government built a water system that led water to our 

village from a high mountain near our summer pasture. 

Villagers dug the ditch for the water pipe <strong>and</strong> contributed other 

labor. 

Our village has two distant water pools. Fetching water, 

as I mentioned earlier, is culturally defined as the work of 

women, who carried water in big wood buckets on their backs 

before the water project. It is shameful for men to fetch water. 

Only if their wives were not home, ill, or deceased did men 

fetch water. If a man's wife was at home <strong>and</strong> he fetched water, 

villagers gossiped that he was dominated by his wife <strong>and</strong> thus 

he was seriously humiliated. 

The pool nearest our village is special. If clothes are 

washed there or if dirty water is poured in it, the water source 

diminishes <strong>and</strong> may even dry up because the water deity is 

angry. A monk must then be invited to chant <strong>and</strong> offer song for 

one or two days to apologize to <strong>and</strong> appease the water deity 

before the water will again flow into the pool. 

Our pools freeze easily <strong>and</strong> are then covered with thick 

ice, making it impossible to get water unless we cut through the 

ice with clean or new axes. Before the new water system was 

built, we never used water carelessly or we would not have had 

enough to drink. 

Our livestock suffered in winter. Their frozen dung was 

like cement <strong>and</strong> they became so thin that we could count their 

ribs. Some died, which was a considerable loss for us. We are 

not nomads <strong>and</strong> have only a few head of livestock. Each family 

has one or two yak-cow hybrids to milk. If they do not drink for 

more than one day, they get sick <strong>and</strong> we would have to pierce a 

vein in their tongues with a needle to make it bleed to save 

▪106▪

them. If we were too late, the blood dried in their veins <strong>and</strong> 

killed them. 

The children looked awful in winter when there was not 

enough water for them to wash their faces. Their dried wounds 

<strong>and</strong> chapped lips were especially pitiful. Their h<strong>and</strong>s were as 

black as sticks of half-burned firewood. Snot-stained clothes 

were as hard as if glue has been poured over them. When they 

ran, their clothes make a special sound, as though pieces of 

metal were sewn to them, rubbing <strong>and</strong> clanging together. Their 

clothes became black, regardless of their original color, <strong>and</strong> 

were stained with every kind of dirt. They were so used to 

wearing such clothing in winter that they were shy when 

wearing new clothes in front of others during the New Year 

period. 

A former village water source. 

▪107▪

28 

A NOCTURNAL VISIT 

V 

isiting girls at night was common in the past, especially 

in winter. If you were easily awakened then you could 

not fall asleep because of the nocturnal whispering 

around the village. Boys from one village went to other villages 

to 'hunt'; likewise others came to your village. The following is 

a story one of my friends told me about a nocturnal visit. When 

we planned a nocturnal visit, we said "Shall we be owls 

tonight?" <strong>and</strong> for this reason, I will call my friend's friend, 'Owl'. 

Boys deliberately chose small, weak families to visit. 

They dared not make a nocturnal visit to girls from rich, strong 

families. A nocturnal visit is thus, in many ways, a bullying 

action. 

It was a windy, freezing winter night. My friend <strong>and</strong> I didn't 

even notice people approaching us until we bumped into them. 

The stars seemed ashamed to show their shining faces, hiding 

behind a thin, gray, wintry mist, flickering every now <strong>and</strong> again 

to declare their eternal presence. 

If I looked into the sky, an icy wind blew in my face, 

like a sharp-bladed knife cutting my cheeks. We couldn't even 

light a cigarette because the wind extinguished our matches, 

seemingly just to frustrate us. 

"If I am truly one of your best friends, please go with 

me to visit my beloved tonight," stuttered my friend, Owl, 

laughing stupidly. 

"No. It's because..." I started. 

Owl interrupted, "No more protests. Are you coming 

with me?" 

"OK! OK!" I said grudgingly, feeling I had no 

alternative. 

I could not close my mouth tightly because of the cold. 

I felt my lips swell as we walked silently. My misgivings 

increased as I pondered what would happen if the girl’s family 

discovered us. 

▪108▪

The targeted girl was living with her elderly <strong>and</strong> not 

very capable mother. Her other family members had all died, 

but I did not know how or why. 

"Friend, did you tell the girl you would come tonight?" I 

asked anxiously. 

"No, coward, relax! She loves me. There was no need 

to tell her in advance," said Owl in an intoxicated tone. 

I warmed up as we walked faster. Everything was so 

dark that it was difficult to see trees until you got near them. 

The wind whistled in our ears <strong>and</strong> more stars were visible. 

I had no idea in what direction we were headed. 

Though Owl was drunk, he knew exactly where to go <strong>and</strong> we 

at last reached our destination. "Here we are! Stay here. I'll be 

back soon," said Owl. 

He was an expert in climbing house walls <strong>and</strong> climbed 

the compound's earth wall as if he had not taken even a sip of 

liquor. This wall had steps <strong>and</strong> he was over the wall in a flash, 

leaving me behind. I shrank by the wall, shaking from the bitter 

cold, trying to shield myself from the wind. I glanced into the 

sky to see what time it was, but the fickle stars had vanished. 

The mist seemed thicker. Suddenly I heard screams from the 

house <strong>and</strong> a few seconds later, Owl jumped over the wall out 

of breath. 

"Let’s run. I hurt her!" said Owl in tone suggesting 

urgency. 

I raced after Owl without asking why. 

Owl told me later that he when he was about to open 

the girl’s bedroom door, her mother suddenly appeared. He 

was so nervous that he had punched her with his fist <strong>and</strong> fled. 

As the rumor spread, the girl went to the village leader <strong>and</strong> told 

everything about that night, which so angered the leader that 

he went to the local police station <strong>and</strong> accused Owl of beating 

the girl’s mother. Policemen came <strong>and</strong> arrested Owl the next 

morning. Owl was subsequently jailed for a week, released, 

<strong>and</strong> then he left home. He told no one where he was going. 

Nobody knows if Owl is alive or dead. 

••• 

Afterwards, nocturnal visits became less common. 

▪109▪

29 

MAKING FATHER HAPPY 

T 

ime passed <strong>and</strong> I went to <strong>Zorgay</strong> County Town to take 

the senior middle school entrance examination. It was 

my first time to a small city to see many people <strong>and</strong> cars. 

My friends said it was not big at all, but it was the biggest place 

I had ever seen. I looked around with an amazed expression, 

which made others stare at me. I was sure they thought I was 

stupid. The four story buildings were higher than anything I had 

ever seen. I wondered, "How can people live here? Won't they 

faint?" 

I scored the highest in all of Ngawa Prefecture that year. 

This gained fame <strong>and</strong> honor for our local junior middle school 

<strong>and</strong> saved it, because the government had planned to close it. 

Father was also happy for the first time in a long time. I had 

yearned to see Father smile after Brother's death. By the 

blessings of the Three Jewels, when I received the 

announcement of my scores, Father was delighted <strong>and</strong> asked all 

our relatives to congratulate me on my excellent results. To 

keep making Father happy, I did not waste time in school. I 

studied harder than before to please everyone who cared about 

me, <strong>and</strong> for a better future. 

I passed another examination that gave me a chance to 

learn English in Xining City, which made Father even happier. 

Only then did he give me a warm hug. That was the first 

embrace I got from Father after I turned fifteen. I will never 

forget Father's warm hug. It was so real <strong>and</strong> full of a father's 

concern for his son, a hug I had yearned for, the hug I had tried 

my best to gain, the hug Father kept only to give in such 

situations. I will remember it forever as a ray of shining light to 

brighten my path toward success <strong>and</strong> to encourage me not to 

disappoint him <strong>and</strong> myself. 

I resolved to liberate myself from painful memories. If I 

truly care about those who love me, I decided, then all I needed 

to do was harder to reciprocate their love <strong>and</strong> infinite support. 

To study with native English speakers was a golden opportunity. 

▪110▪

I, a young man who grew up in a remote village, have been able 

to learn more <strong>and</strong> be exposed to more than the Tibetan subculture 

of my own home area. English widens my world-view 

<strong>and</strong> I am resolved to never be conquered by hardships <strong>and</strong> 

difficulties. 

Morning from the village. 

▪111▪

za 29:, 

zaro གཟའ་རོ། 

<strong>Zorgay</strong> 36S.- .$J, 

Z 

Children enjoy a local fruit. 

▪115▪

ASIAN HIGHLANDS PERSPECTIVES 

________________________________________________ 

ISSN (print): 1835-7741 



e-mail: ahpjournal@gmail.com 

All AHP publications are available as free downloads <strong>and</strong> atcost 

hardcopy. 

online 

www.plateauculture.org/asian-highl<strong>and</strong>s-perspectives 

http://tinyurl.com/7tdjtl2 

hardcopy 

www.lulu.com/asianhp 

1 2009 COLLECTED ESSAYS, CK Stuart, G Roche, <strong>and</strong> 

Tshe dbang rdo rje (eds) 

2A 2009 CHINA'S NA 53 MZI 53 TIBETANS: LIFE, LANGUAGE 

AND FOLKLORE. VOLUME ONE, Libu Lahki with 

Tsering Bum <strong>and</strong> CK Stuart 

2B 22009 CHINA'S NA 53 MZI 53 TIBETANS: LIFE, LANGUAGE 

AND FOLKLORE. VOLUME TWO, Libu Lahki with 


3 2008 DEITY MEN: REB GONG TIBETAN TRANCE 

MEDIUMS IN TRANSITION, Snying bo rgyal <strong>and</strong> R 

Solomon Rino 

4 2009 NA 53 MZI 53 TIBETAN SONGS, ENGAGEMENT 

CHANTS, AND FLUTE MUSIC by Libu Lahki with Qi 

Huimin, CK Stuart, <strong>and</strong> G Roche 

5 2009 A TIBETAN GIRL'S HAIR CHANGING RITUAL, Tshe 

dpal rdo rje with Rin chen rdo rje, G Roche, <strong>and</strong> 

CK Stuart 

6 2010 COLLECTED ESSAYS, CK Stuart, G Roche, Tshe 

dbang rdo rje, T Thurston, <strong>and</strong> Rin chen rdo rje 

(eds) 

▪116▪

7 2010 PASSIONS AND COLORED SLEEVES: A NOVEL, 

Jugui <strong>and</strong> Limusishiden 

8 2010 MONGGHUL MEMORIES AND LIVES, Limusishiden 

with CK Stuart 

9 2011 A NGAWA TIBETAN NOMAD CHILDHOOD, Rin chen 

rdo rje 



(eds) 

11 2011 A MANG RDZONG TIBETAN LIFE, Snying lcags 

rgyal 

12 2012 SILENCE IN THE VALLEY OF SONGS: WORK SONGS 

FROM THE SMAN SHOD VALLEY, Zla ba sgrol ma 

13 2012 WARMING YOUR HANDS WITH MOONLIGHT: 

LAVRUNG TIBETAN ORAL TRADITIONS AND 

CULTURE, G.yu lha 

14 2012 MAY ALL GOOD THINGS GATHER HERE: LIFE, 

RELIGION, AND MARRIAGE IN A MI NYAG TIBETAN 

VILLAGE, Bkra shis bzang po 

15 2012 RGYAL RONG RGYAS BZANG TIBETAN VILLAGE: 

LIFE, LANGUAGE, AND FOLKLORE, G.yu 'brug with 

CK Stuart 

16 2012 THREE TREASURES: HUZHU MONGGHUL 

FOLKLORE, Jugui, Limusishiden, Ha <strong>Min</strong>gzong, 

<strong>and</strong> CK Stuart 

17 2012 A ZORGAY TIBETAN CHILDHOOD, Kondro Tsering 

(with Swedish translation by Katrin Goldstein- 

Kyaga) 

18 2012 ENVIRONMENTAL ISSUES FACING TIBETAN 

PASTORAL COMMUNITIES, Dbang 'dus sgrol ma, 

Dkon mchog dge legs, Mgon po tshe ring, <strong>and</strong> 

Dpal ldan chos dbyings 

19 2012 A TIBETAN NOMAD GIRL'S CHANGING WORLDS, 

Sonam Doomtso 

▪117▪

<strong>Min</strong> <strong>tibetanska</strong> <strong>barndom</strong> 

i <strong>Zorgay</strong> 

Översättning 

Katrin Goldstein-Kyaga

Korrekturläsning 

Karin Ehrlén 

Redaktionellt stöd 

CK Stuart 

Ramona Johnson 

Fred Richardson 

Meredith Champlin 

Gerald Roche 

Steve Frediani 

Brook Hefright 

Timothy Thurston 

▪121▪

Rekommendationer 

<strong>Min</strong> <strong>tibetanska</strong> <strong>barndom</strong> i <strong>Zorgay</strong> 

K 

ondro Tserings enkla, livfulla och rika stil relaterar 

berättelsen om författarens <strong>barndom</strong> på ett friskt, 

grip<strong>and</strong>e och naivt sätt samtidigt som den träff<strong>and</strong>e 

beskriver det dagliga livet i en vanlig tibetansk by. Förhåll<strong>and</strong>et 

mellan de äldre och barnen, lärare och elever, människor och 

djur, män och kvinnor, buddhism och folkliga religiösa 

föreställningar, kultur, gamla traditioner och i ännu högre grad 

nya traditioner, det <strong>and</strong>liga och det materiella och dessas 

inneboende motsättningar presenteras ärligt i en rad korta 

kapitel som omfattar olika ämnen som skörd, utbildning, död, 

traditionella folkliga berättelser och trosföreställningar, 

påverkan av TV, allt i den speciella miljön i en avlägsen 

tibetansk by. Sammanfattningsvis är Kondro Tserings 

anspråkslösa livsberättelse <strong>Min</strong> <strong>tibetanska</strong> <strong>barndom</strong> i <strong>Zorgay</strong> en 

välskriven och informativ bok som rekommenderas till alla som 

intresserar sig för dagens <strong>tibetanska</strong> liv i det större Kina." 

Françoise Robin, Institut National des Langues et Civilisations 

Orientales, Paris. 

"Kondro Tserings bok är brutalt ärlig. Det är en berättelse 

skriven i första person, som h<strong>and</strong>lar om hur det är att växa upp i 

en lantbrukarfamilj i nordöstra Tibet. Denna inifrånbeskrivning 

krossar myterna om dagligt tibetanskt liv samtidigt som 

berättarens känsla för familj, skoj och mest av allt, historier, ger 

en lärorik och spänn<strong>and</strong>e läsupplevelse." Keith Dede, Lewis & 

Clark. 

"Kondro Tserings livsberättelse ingår i en modern, tibetansk, 

engelskspråkig litteraturtradition som nyligen har utvecklats i 

Xining. Det är en synnerligen hjärtevärm<strong>and</strong>e och insiktsfull 

beskrivning av hans unga men ändå händelserika liv. Kondro 

Tserings berättelse om sin <strong>barndom</strong> i den <strong>tibetanska</strong> 

jordbrukarbyn i Ngawa-länet demonstrerar de språkfärdigheter 

▪122▪

han skaffat sig genom att gå Xining English Language Training 

Program (ETP). Programmet frambringar en rad påtagligt 

talangfulla unga, kreativa författare och studenter och Kondro 

Tsering är en av de nya stjärnorna. Från tidiga erfarenheter av 

nakenhet i <strong>barndom</strong>en och komiska inslag i folksagor om 

bergsgudomar förs läsaren genom upplevelserna i kinesiska 

skolor. Kondro Tserings bok bidrar till en väx<strong>and</strong>e samling 

engelskspråkig litteratur skriven av tibetaner som ger läsaren en 

tidigare okänd glimt av dagsnära humor och känslor inför den 

moderna livsstilen i PRC." Charlene Makley, Reed College. 

"Författaren beskriver sina erfarenheter av uppväxten i ett 

samhälle i östra Tibet utifrån ett litet barns och en tonårings 

perspektiv. Boken presenterar ämnet i en serie livfulla, utsökt 

formade anekdoter som präglas av ingående kunskap av lokala 

seder och folklig kultur." Mark Bender, Ohio State University. 

"Denna unga Ngawa-tibetans anmärkningsvärda, avslöj<strong>and</strong>e 

berättelse ger en rikedom av information om hur det är att vara 

ett tibetanskt barn, och den förflyttar mig tillbaka till min egen 

<strong>barndom</strong> på ett kraftfullt och intensivt sätt." Hudan Zhaxi, 

Humbolt University, Berlin. 

▪123▪

FÖRORD 

ondo Tserings <strong>Min</strong> <strong>tibetanska</strong> <strong>barndom</strong> i <strong>Zorgay</strong> följer 

berättaren och författaren från hans födelse till 

gymnasiet i en avlägsen jordbrukarby i <strong>Zorgay</strong>kommunen 

i Sichuan. Liksom <strong>and</strong>ra böcker som publiceras 

inom ramen för serien Tibetanska <strong>barndom</strong>sskildringar bidrar 

Kondro Tsering med en djupt personlig livsberättelse bl<strong>and</strong>ad 

med uppmärksamma etnografiska observationer om Tibets 

sociala och kulturella liv, och den ger en kritisk syn utifrån hans 

perspektiv som engelsktal<strong>and</strong>e invånare i den huvudsakligen 

kinesiska staden Xining. De ingående detaljerna från 

<strong>barndom</strong>en på l<strong>and</strong>sbygden i östra Tibet som målas upp 

innefattar lekfulla upptåg, intensiva drömmar och smärtfulla 

minnen av författarens mors och brors död. Genom den livfulla 

berättelsen illustreras också viktiga delar av tibetanskt kulturellt 

liv, som är statt i snabb förändring, särskilt den nyckelroll som 

det episka verket om Kung Gesar spelar. I den första delen av 

boken följer vi hur Kondro Tserings farmor umgås med honom 

genom Milarepas språk och hur dagarna fördrivs med kung 

Gesars dåd. När han är i högstadieåldern kommer TV till hans 

by och med Kondro Tserings humoristiska ord invaderar den 

praktiskt taget hela byns föreställda livsvärld. Han minns 

gamlingarna i byn säga: "Jämfört med kinesiska skådespelare är 

vår kung Gesar inte värd ett dugg." 

Det finns mycket annat som är intressant som rör det 

dagliga livet i Ngawa i Amdo. Nomader, får vi veta, är folk som 

man ser ned på om man är bonde, vägnätet som knyter ihop 

byar med tätorter och städer är bristfälligt, och kvaliteten och 

tillgängligheten till sjukvård är urusel. Genom "Projektet för 

omv<strong>and</strong>ling av sluttningsl<strong>and</strong>" har några rågåkrar förv<strong>and</strong>lats 

till skogar i området, men fortfar<strong>and</strong>e är vattenbristen ett 

problem på de åkrar som inte omv<strong>and</strong>lats och diverse metoder 

för att locka fram regn tillämpas, inklusive bön till naga-<strong>and</strong>ar 

och att bära de heliga Kanjur och Tanjur runt byn och fälten. 25 

K 

25 Naga är <strong>and</strong>ar i form av ormar som antas leva i vattendrag. 

Kanjur och Tanjur är de viktigaste buddhistiska 

▪124▪

Även om TV-serien Resa västerut numera lanserar även kung 

Gesar som hjältefigur berättar man fortfar<strong>and</strong>e spökhistorier och 

ser bergsgudarna som orsak till hagel och dåliga skördar om 

byborna skadar hjortarna i omgivningen. 

Dessa noteringar är av stort intresse för dem som forskar 

om dagens Tibet liksom författarens ibl<strong>and</strong> både ironiska och 

eftertänksamma kommentarer om byn och hans egen bakgrund. 

Han påpekar till exempel att fast tibetaner ofta beskrivs som 

medkänn<strong>and</strong>e så beh<strong>and</strong>lar de sina hundar illa, hundar som 

liksom människor är "medlemmar av däggdjurens rike" medan 

vi själva "är värre än hundar eftersom vi är egocentriska". 

På likn<strong>and</strong>e sätt beskriver han sin farmor som berättar 

historier där hon entusiastiskt framhäver dygden att inte döda 

samtidigt som hon klämmer ihjäl lössen på sitt eget huvud. 

Författaren noterar också sakligt att de aldrig fick lära sig om 

berömda <strong>tibetanska</strong> författare och tänkare i skolan och att de 

inte heller hade någon möjlighet att lära sig skriva förrän i 

fjärde klass. Som han såg det var de kinesiska lärarna mycket 

bättre och engagerade i sina elevers lär<strong>and</strong>e än de <strong>tibetanska</strong>. 

Sammanfattningsvis kommer den här välformulerade, 

intensivt uppmärksamma och skickligt framförda berättelsen 

läsas och uppskattas av många. 

Emily Yeh 

University of Colorado 

skriftsamlingarna. 

▪125▪

FÖRFATTAREN 

J 

ag föddes i Lhacar-byn, i <strong>Zorgay</strong>-kommunen i Ngawa 

<strong>tibetanska</strong> och Qiang autonoma län i Sichuan-provinsen. 

Det var en dag som ingen kommer ihåg exakt. Även om jag 

i mitt liv fått uppleva min beskärda del av tragedier, har jag haft 

turen att växa upp med min kära farmor och lyssnat på hennes 

historier som numera nästan är glömda – ersatta av television, 

DVDs och VCD. Jag levde mitt tidiga liv på ett traditionellt 

sätt. Det var en livsstil som nästan har försvunnit genom 

moderniseringens genomslag. Istället för att bli munk valde jag 

att börja studera och blev slutligen utvald till att bli en ETPstudent 

(English Training Program/student vid 

Undervisningsprogrammet i engelska) i staden Xining vid 

Qinghais vanliga universitet år 2003. Jag har skrivit min 

självbiografi under uppmuntran av min lärare, Dr. Kevin Stuart, 

och med hjälp av flera vänliga redaktörer. 

Heliga flaggor 

▪126▪

1 

BÖRJAN 

et snöade lätt. Vinden blåste starkare än vanligt, den 

ven över den grå himlen. Kylan skar igenom luften som 

en skarp kniv. Snöflingor virvlade ned i den hårda 

vinden knappt utan en chans att l<strong>and</strong>a på marken. Det var en 

plåga att gå ut i ett sådant väder. Rökslingorna från min fars 

rökelse steg i zigzag-form upp i skyn som om de slutligen 

skulle nå himlen. Cypressen invid mitt föräldrahem svajade 

fram och tillbaka. Fönstren med sina träramar i mors sovrum 

slog fram och tillbaka, smällde i vinden. Mor kämpade i 

födslovärkar med sitt sista barn, hon stön<strong>and</strong>e av smärta och 

kastade sig runt i sängen. Svetten i hennes panna oroade min 

familj och släktingarna. Några kilade in i rummet medan <strong>and</strong>ra 

var på väg ut. Vår by låg ensligt och det fanns inga sjukhus eller 

läkare i närheten. Det fanns ingen bil eller traktor som kunde ta 

mor till sjukhuset i den avlägsna distriktshuvudstaden. Istället 

höll släktingarna en thanka 26 D 

ovanför hennes huvud och bad 

böner för att barnet skulle födas säkert. Slutligen födde mor en 

pojke. Snöovädret sågs som ett tecken på att den nyfödda babyn 

skulle bli en duktig och hjälpsam man. De lade honom i en 

mjuk ullig vagga för att hålla honom varm medan mor sakta 

blev sig själv igen. Den babyn var jag, och jag <strong>and</strong>ades mina 

första <strong>and</strong>etag i mors sovrum; mitt hjärta bultade av mina 

familjemedlemmars hopp. 

Vår bys ursprung är oklart. Ingen känner till dess 

historia exakt. En del säger att kineserna bosatte sig här en 

gång, för när vi gräver grunden till nya hus händer det att vi 

hittar kistor med skelett i, medan folk i vår by vanligen 

kremerar sina döda. Språket som vi talar innehåller också 

många kinesiska ord. Vad var det för ett urgammalt folk? Var 

kom det ifrån? Varifrån kom våra egna <strong>tibetanska</strong> förfäder och 

26 Thanka är en målning av olika gudomar på papper eller tyg 

eller tygapplikationer som hängs upp i tempel och dyrkas. 

▪127▪

när och varför bosatte de sig här? Den lokala befolkningen har 

inga svar. 

Sju är en lyckobring<strong>and</strong>e siffra enligt folktron. På den 

sjunde dagen efter min födsel besökte far en respekterad lama 

och bad honom att ge mig ett namn. Han gav mig namnet 

Renzen Tsering. Senare skrek jag dag och natt oavsett hur 

många religiösa ritualer mina föräldrar utförde. De visste att 

något var fel men kunde inte avgöra vad. Slutligen gick min far 

till en annan lama. Enligt våra seder går vi hellre till en lama än 

till en doktor när någon blir sjuk, för en lama kan också föreslå 

en bot mot sjukdomen. Han sa till min far att mitt konstanta 

skrik<strong>and</strong>e berodde på mitt namn. Därför gav han mig ett nytt 

namn, Kondro Tsering, som jag heter idag. 

Lhacar-byn. Författarens hem ligger nära trädet till höger. 

▪128▪

2 

NAKEN 

V 

id fyra års ålder var jag lycklig. Jag var inte längre 

någon liten knatte eller en baby som bara log och 

gurglade. Nu var jag en mogen pojke som kunde gå, 

prata, springa och sjunga. Eftersom jag var minst av oss sex 

barn kunde jag somna när som helst under dagen utom vid 

middagstid. Det gjorde att jag inte tyckte om att sova länge på 

morgonen. 

Varje morgon steg jag upp med mor och sprang efter 

henne till vårt vardagsrum. Mor var den första som steg upp. 

Medan hon gjorde eld, skakade hela min nakna kropp där jag 

stod vid den svarta järnspisen. Mor sa ingenting till mig 

eftersom hon visste att det inte lönade sig att tjata. Hon stirrade 

på mig ibl<strong>and</strong> och mumlade något. Jag visste aldrig exakt vad 

hon sa, men efter ett tag v<strong>and</strong>e hon sig vid att jag var naken. Så 

hade det varit sedan jag började gå. <strong>Min</strong> familj kunde se min 

lilla sak slänga mellan benen. När den lyfte upp huvudet var den 

lika stor som en tom patronhylsa. 

En morgon var luften ovanligt frisk. När man <strong>and</strong>ades in 

den var det som om den renade ens inre och man fick god aptit. 

Den gjorde mig piggare men fick mig också att skaka. Fåglarna 

verkade gladare än vanligt, där de satt och kvittrade på sina 

sittpinnar i cypressen i närheten. Solen blev röd vid horisonten i 

öster som om en konstnär hade målat dit den. Vilken härlig dag! 

Som vanligt tände mor eld för att koka te innan resten av 

familjen steg upp. Jag föredrog att sitta vid spisen för att hålla 

mig varm snarare än att ligga kvar i sängen med far. 

<strong>Min</strong> lilla sak gjorde min tredje storebror, som jag 

kallade Tjobajo, generad den morgonen. Jag hade ingenting att 

göra vid spisen, så då och då kände jag efter mellan benen. Jag 

visste inte vad det var då. Det enda jag visste var att det var den 

kroppsdel som jag kissade med. Den blev varmare och varmare 

och sedan lyfte den upp sitt lilla huvud. Det var första gången 

jag såg den stå rakt upp. Jag visade mor och sa intresserat: 

"Titta, mor. Den blev hård." 

▪129▪

Mor visste inte vad "den" var, men när hon såg en skymt 

av min lilla sak blundade hon. 

<strong>Min</strong> bror rynkade ögonbrynen och låtsades knyta skon. 

Han rodnade av skam och ilska. Så snart som mor gick ut, 

rusade han fram till mig, gav mig en örfil och sa ras<strong>and</strong>e: 

"Skamlösa pojke! Du borde skämmas! Gå och klä på dig." 

<strong>Min</strong>a ögon fylldes av tårar över det orättvisa slaget. Jag 

sa med darr<strong>and</strong>e röst: "Varför slog du mig? Jag gjorde inget fel. 

Jag ska säga till mamma. Varför ska jag lyda dig och klä på 

mig? Jag tycker om att stå vid spisen utan kläder. Än se’n? Jag 

lyder inte dina order." 

<strong>Min</strong> bror sa: "Tycker du inte att det är skamligt att mor 

och våra systrar ser din penis? Som de äldre säger: ’När du 

lever ska din penis vara täckt. När du är död blir ditt ansikte 

täckt.‘ Du är inte en människa. Du är en liten gris." 

Jag var så ilsken att jag ville svära, men jag kunde inga 

svordomar. Sedan kom mor in med famnen full av ved och 

frågade: "Vad står på, pojkar? Vad bråkar ni om?" 

Jag berättade för henne att min bror hade gett mig en 

örfil, men den här morgonen var hon inte som vanligt och tog 

inte heller mitt parti. Istället försökte hon lugna ner min bror 

och bad honom att inte vara arg på mig. Hon sa vänligt till 

honom: "Är du klar att gå till skolan?" Till mig sa hon 

ingenting, vilket tydde på att jag gjort något fel. 

I samma ögonblick syntes solens runda ansikte över 

bergskammen i öster och mitt ansikte blev rödare och rödare, 

antagligen lika rött som solens. Det kändes som om solen kom 

alldeles nära mig. Hela kroppen brände. Mitt lilla barnsliga 

hjärta hade aldrig slagit så fort förut som i det ögonblicket. Allt 

blev dimmigt. Jag gnuggade mig hårt i ögonen för att avgöra 

om jag verkligen var vaken. Det var jag! Från det ögonblicket 

visste jag vad blygsel var. 

<strong>Min</strong> bror stirrade ilsket på mig och svarade: "Ja, mor, 

jag går nu. Hej då!" 

Han tog sin skolväska och gick till skolan utan att äta 

någonting och slängde igen dörren efter sig. Han var glad och 

tyckte att han hade besegrat mig. 

Lyckligtvis var far och mina systrar inte där just den 

morgonen, så jag hade åtminstone inte skämt ut dem också. 

Men jag blev medveten om något viktigt den morgonen: Ett 

▪130▪

arn i min ålder kan inte göra vissa saker bl<strong>and</strong> 

familjemedlemmar eller inför <strong>and</strong>ra människor. Jag förstod 

också att det är bra att göra misstag eftersom vi lär oss en läxa 

av det och blir väluppfostrade på så sätt. 

Tidigt nästa morgon när jag stod vid spisen som vanligt 

sa Tjobajo till mig: "Du ser så söt ut idag i de där kläderna." 

Fågelskrämman skrämmer iväg hjorten från åkrarna. 

▪131▪

3 

FARMOR OCH JAG 

F 

armor var min bästa vän. Jag gick aldrig ur byn eller 

utanför de närmsta omgivningarna, och jag lämnade inte 

heller farmor förrän det var tid för mig att börja skolan. 

Vi var hemma tillsammans hela tiden. Hon lärde mig att gå, tog 

h<strong>and</strong> om mig och gav mig mat medan mina föräldrar var ute 

och arbetade. Hon var min första lärare också. Av henne lärde 

jag mig hur man skulle recitera de sex heliga stavelserna, precis 

som alla <strong>and</strong>ra <strong>tibetanska</strong> far- och mormödrar lär sina barnbarn. 

Gamla tycker om att sitta i solskenet. Deras tunna hud 

och benknotor som sticker fram under den påminner om svart 

metall, som om de vore födda med svart skinn. <strong>Min</strong> farmor var 

inget undantag. 

Varje dag när mina föräldrar och syskon gav sig av till 

arbetet eller till skolan, hjälpte jag farmor att stappla runt ute 

och sitta i solen. En dag, när hon hade satt sig bekvämt, sa hon: 

"Kära barnbarn, gå och hämta sovmattan som ligger under min 

säng." 

Först förstod jag inte vad hon skulle göra med 

sovmattan. Hon satt redan på ett fårskinn. Men jag svarade: 

"Visst farmor, jag är snart tillbaka med den." Farmor mumlade 

leende sin mani och njöt av att sitta i solen. Jag sprang stolt och 

lycklig in i farmors sovrum, för jag var en kärleksfull sonson. 

Och utan henne skulle jag ha haft dödstråkigt. Så jag gjorde allt 

hon bad om. Att ta ut farmors sovmatta var svårt, för jag var 

inte tillräckligt stark än. Hon var i sjuttioårsåldern och tyckte 

inte om att sova under ett bomullstäcke. Det dröjde för länge att 

bli varm, sa hon. Istället föredrog hon ett tibetanskt fårskinn 

som täcke eftersom det kändes mjukt mot kroppen. Det gjorde 

alla gamlingar. 

Fårskinnstäcket var tungt och stort. Jag tog tag i det så 

hårt jag kunde och kämpade med all kraft för att dra av det med 

mina fötter inkilade i sängkanten. Täcket var lätt att dra av och 

plötsligt föll jag i golvet och slog bakhuvudet ordentligt. Jag var 

arg på farmor för det gjorde ont, men sa inget så att hon hörde 

▪132▪

det. När jag kom tillbaka med täcket strök hon mig över 

huvudet och sa: "<strong>Min</strong> snälla pojke, du är bara fem år men är 

redan lika hjälpsam som en man. Var snäll och lägg det här 

bredvid mig, släta ut det och kom och sitt i mitt knä." När hon 

sa så åt mig var det som om smällen i huvudet plötsligt försvann 

som ett svart moln i skyn utan minsta spår. 

"OK, farmor, men gör det inte ont i dina knän om jag 

sitter på dem", sa jag. "Nej, det gör inget, kära pojke", sa 

farmor. 

Jag satt i hennes knä och rörde vid radb<strong>and</strong>et medan jag 

tänkte på hur jag stökat till i hennes säng. Sängarna på l<strong>and</strong>et 

består av strå under sovmattor, men jag sa inte till henne att jag 

hade stökat till eftersom hon just berömt mig. Hennes rynkiga 

ansikte var lyckligt i den heta solen, men jag lade märke till att 

hon tittade efter något på mattan. Jag frågade nyfiket: "Vad 

tittar du efter, farmor?" 

"Löss", sa farmor. 

"Vadå?" frågade jag för jag hade aldrig hört talas om 

något sådant. Hon fångade något på sovmattan och visade mig 

en ruskig insekt. Så sa hon: "Ser du? Det är en lus." Sedan 

klämde hon ihjäl den mellan tumnaglarna, och det droppade lite 

blod som gjorde naglarna röda. 

Jag visste inte vad en lus gjorde, men jag sa: "Jag 

förstår." 

"Nej, kära pojke, du vet inte hur hemska lössen är. De 

suger blod. Det kliar och man sover inte bra på natten. På grund 

av dem är jag spinkig som Milarepa." 27 

Det var ett nytt ord igen för mig, och jag frågade: 

"Farmor, vem är Milarepa? Snälla, berätta!" 

"Det kan jag väl göra, men först måste du hjälpa mig att fånga 

och döda lössen på min sovmatta. Jag ser dem inte så bra. Vill 

du göra det för mig så ska jag berätta för dig?", sa hon. Det var 

vad hon krävde för att berätta historien för mig den dagen och 

alla <strong>and</strong>ra dagar som följde efter det. 

"Javisst", sa jag. 

27 Milarepa (1040 – 1123) var en berömd tibetansk yogi, som 

nådde Upplysningen under en livstid. Han är känd för att ha 

blivit extremt smal eftersom han bara åt mycket lite under sina 

långa perioder av meditation. 

▪133▪

"Vilken bra pojke du är!" sa hon. 

Eftersom jag var så nyfiken på vem Milarepa var 

koncentrerade jag mig på att fånga löss. I den varma solen kom 

lössen ut ur fårskinnet och sprang runt så fort som om de visste 

att jag tänkte fånga dem och bestämde sig för att fly. Även om 

de var många var det svårt att fånga en enda. Ibl<strong>and</strong> smet den 

iväg in i mattan igen, när jag hade fångat den och lagt den på 

tumnageln för att klämma ihjäl den. Jag blev besviken, 

upphävde en tung suck och siktade in mig på att fånga en till. 

Ibl<strong>and</strong> var det som en lek, och jag tyckte om den. Farmor 

märkte att det var svårt för mig. Så hon berättade en historia om 

Milarepa. 

"Det räcker, min kära pojke. Vila dig en stund och 

lyssna på min historia. Milarepa föddes i närheten av Lhasa. 

Han var den enda människan i historien som kunde flyga utan 

vingar. Eftersom han studerade och mediterade i en grotta och 

bara åt jättelite mat blev han väldigt mager. Han blev alldeles 

grön för han åt nästan bara nässlor. <strong>Min</strong> son, du måste lära dig 

av den här historien", avslutade hon. 

Jag blev förundrad över historien om Milarepa och mumlade: 

"Otroligt!" Jag vände och vred på frågan om en människa 

verkligen kan flyga, så jag frågade: "Farmor, hur kan en 

människa flyga? Historien är väl inte på riktigt?" 

"Fråga inte sådana dumma frågor, då är du inte en bra 

pojke. Det är klart att det är sant. Egentligen är det en verklig 

historia som är för lång att berätta och jag kan inte alla detaljer. 

Så låt oss nöja oss med det här. OK?" 

"Visst, farmor. Kan du berätta fler historier om jag hjälper dig 

att döda löss?" frågade jag. 

"Gärna," sa farmor glatt. Lite senare fortsatte hon: "Jag 

ska lära dig att recitera de sex heliga stavelserna någon gång." 

Jag började lära mig de heliga skrifterna mycket tidigt 

av farmor. Det gjorde jag eftersom att hon hela tiden berättade 

för mig om dem. Samtidigt tyckte jag att det var konstigt att hon 

förmanade mig att inte döda lev<strong>and</strong>e varelser men ändå 

berömde mig när jag hjälpte henne att döda löss. Ju rödare mina 

tumnaglar blev av att klämma ihjäl dem, desto lyckligare blev 

farmor och desto mer historier fick jag höra. Historierna om 

kung Gesar var de mest spänn<strong>and</strong>e. 

▪134▪

4 

DEN FÖRSTA LEKSAKEN 

N 

är jag var sex år hade ingen familj i vår by TV. Att 

berätta historier om kung Gesar var det största nöjet för 

farmor och mig, när vi tillbringade dagarna ensamma 

hemma. När hon berättade historier, kunde jag föreställa mig 

det och se allt inför mig som om det hade funnits på en TVskärm. 

Jag hade inga plastgevär eller leksaksbilar som kunde 

locka <strong>and</strong>ra barn att leka med mig, och de vägrade oftast att låta 

mig leka med dem. Så därför var farmor både min huvudsakliga 

lekkamrat och berättare. Jag frossade i att lyssna på historier 

och med hjälp av dem fick jag en idé till en leksak att leka med. 

Sent en höstdag var det vare sig kallt eller varmt. Solen 

sken svagt, men det var fortfar<strong>and</strong>e tillräckligt varmt att sitta 

ute. Vinden var ovanligt svag. 

Mor, mina två systrar och min näst äldste bror, som 

kallades för Gaga, var ute och samlade ved som vanligt. Tjobajo 

var i skolan. Far hade en ordentlig förkylning och var hemma 

med farmor och mig. Jag hjälpte farmor att njuta av värmen ute 

som vanligt och frågade: "Ska jag ta ut din sovmatta som 

vanligt idag, farmor?" 

Hon svarade: "Nej, kära pojke. Sedan du började hjälpa 

mig har jag sovit mycket bättre. Jag tror inte att det finns några 

fler löss att klämma ihjäl. Idag ska jag leta efter löss på ditt 

huvud istället." 

Eftersom jag tyckte om att lyssna till historierna om 

kung Gesar ville jag inte att hon skulle leta efter löss på mitt 

huvud. Jag var rädd för att hon skulle be mig att berätta historier 

för henne, för hon berättade historier när jag dödade löss åt 

henne. Men jag kunde inte vägra heller för hon sa en gång att 

om hon inte avlusade mitt huvud skulle lössen gräva sig in i min 

hjärna och döda mig. 

Jag frågade meddetsamma för att få reda på om jag måste 

berätta en historia. "Farmor, kommer du att berätta en Gesarhistoria?" 

"Naturligtvis inte. Den här gången måste du berätta en 

▪135▪

historia för mig eftersom jag ska leta efter löss på ditt huvud", 

sa farmor. 

Jag trodde att farmor medvetet gjorde det svårt för mig, 

för jag kunde bara historier som hon hade berättat för mig. Jag 

satt tyst och arg med ett uttryck i ansiktet som om himlen höll 

på att ramla ned. 

Då sa farmor allvarligt: "Tystnad betyder medgiv<strong>and</strong>e. 

<strong>Min</strong> raring, jag är säker på att du har en intressant historia att 

berätta för mig, har du inte?" 

Jag sa fortfar<strong>and</strong>e inte någonting. Jag ville säga "nej", men lät 

bli att svara. 

"Äh, ge dig nu, raring! Var inte sur. Jag skojade bara. 

Vem hade anat att du skulle bli så arg för det? Naturligtvis ska 

jag berätta en historia om kung Gesar. Sedan kommer far och 

du kan be honom berätta fler historier", sa farmor och kramade 

mig. 

Den dagen berättade farmor hur kung Gesar drev ut 

<strong>and</strong>ar och dödade djävlar, och det gjorde han med hjälp av pil 

och båge. 

När far kom bad jag honom inte berätta historier. Istället 

bad jag honom att göra en pilbåge och några pilar åt mig. Jag 

visste inte hur en pil och båge såg ut. Ändå fortsatte jag att 

bönfalla honom. "Snälla pappa. Jag ber dig." 

"Tyvärr, käre son, idag kan jag inte för jag är sjuk", sa 

far. 

"Du skyller bara på det. Du är stor och stark. Sanningen 

är att du inte vill göra det åt din son. Så sjuk är du inte. Du är 

bara förkyld. Lite snuva är ingenting. Att göra en båge dör du 

inte av", sa jag sorgset. Sedan började jag gråta och snyfta. Jag 

slutade inte. 

"Åh, tre juvelver! 28 Titta bara på min son. Det är en 

skam att han gråter som en treåring", sa far retsamt och hostade 

flera gånger. "Sluta gråta", sa han. 

"Jag slutar inte om du inte gör en båge åt mig," sa jag 

med tårfyllda ögon. 

"OK, jag ska göra en. Sluta nu", sa far när det inte gick 

att få mig att sluta gråta. 

28 De tre juvelerna är Buddha, läran och lärjungarna 

(församlingen). 

▪136▪

När jag tittade på farmor med mina tårfyllda ögon, sa 

hon: "Var inte dum mot pappa. Han är sjuk idag." Då tyckte jag 

synd om far, men det var för sent för han hade redan gått till 

skogen för att hugga trä till min båge och pilarna. 

Ungefär en timme senare kom far tillbaka med en kort 

pilkäpp. Jag hade ingen aning om vad han skulle göra med den. 

Jag frågade: "Adza, varför högg du av den här grenen? Jag vill 

att du ska göra en båge." 

Far log mot farmor och sa: "Fråga inte så mycket. Du får 

snart se. Ge mig den där gula kniven med benh<strong>and</strong>tag." Jag 

trodde att en båge såg ut som ett gevär. I en av Tjobajos böcker 

hade jag sett en bild av ett gevär och han förklarade för mig att 

de användes för att döda människor, så jag trodde att bara gevär 

kunde döda människor. 

Far skrapade barken av pilkäppen. Han spetsade båda 

ändarna och skrapade av insidan så att den var len, men han 

skrapade inte av den <strong>and</strong>ra sidan. Sedan gick han in i 

sovrummet och hämtade en lång, smal sträng. Han rätade ut den 

genom att dra den runt den heliga böneflaggsstången. Sedan 

b<strong>and</strong> han fast den i ena änden av pilkäppen, böjde pilen genom 

att dra hårt i strängen, och fäste den i <strong>and</strong>ra änden. Då förstod 

jag hur en båge såg ut. 

Far gav den till mig och sa lite skämtsamt. "Här har du 

din båge. Nu kan du gå ut och jaga." 

Jag tvekade en stund och frågade: "Men Adza, hur ska 

jag använda den." Far var tyst en stund och sedan bad han mig 

hämta en kvast. Våra kvastar ute på l<strong>and</strong>et är gjorda av tunna 

bambukvistar ungefär lika tjocka som ätpinnar. Jag hade ingen 

aning om vad han skulle göra med kvasten, men jag hämtade 

den i alla fall. Han tog några raka bambukvistar ur den, mätte 

dem mot bågen och skar av ändarna på samma ställe. Sedan tog 

han några fasanfjädrar från sin rockficka och skar av dem också. 

Han satte fast en fjäder på varje bambupil och sa: "Det här är 

din båge och dina pilar. Nu ska jag visa dig hur man använder 

dem." 

Jag sa: "Pappa, jag vet hur man använder dem. Titta!" 

Jag höll i bågens mittdel, spände pilen och drog i den 

hårt jag kunde medan jag höll bågsträngen och pilen ihop 

mellan höger tumme och pekfinger och lät pilen flyga iväg. 

Pilen flög så långt som ett stort steg. 

▪137▪

Jag utropade upphetsat: "Pappa, farmor, titta! Jag kan 

göra som kung Gesar. Från och med idag kommer ingen kunna 

anfalla vår familj eller vår by, för då skjuter jag dem." 

Far och farmor skrattade glatt men sa ingenting. 

Nu var det lunchtid. Far och farmor gick in för att äta 

lunch. Jag följde inte efter. Istället lekte jag med min pilbåge 

resten av dagen. Jag åt ingenting. Jag kommer ihåg vartenda 

ögonblick av den dagen. Det var en dag till i mitt liv som gjorde 

ett stort intryck på mig. Bågen och pilarna var mina första 

leksaker. De gjorde mig lycklig, och när jag såg <strong>and</strong>ra barn som 

lekte med sina moderna leksaker, var jag inte längre avundsjuk. 

I själva verket var de <strong>and</strong>ra barnen avundsjuka på min pilbåge 

och bad sina fäder att göra bågar och pilar åt dem. Den här 

första leksaken fick mig att känna mig stolt bl<strong>and</strong> <strong>and</strong>ra barn för 

första gången i mitt liv. 

▪138▪

5 

EN PRUTT 

L 

ördag var en bra dag att lämna fars säng och krypa ner 

hos Tjobajo. Det var tråkigt hemma och jag längtade 

efter veckosluten. Då kunde jag sova hos min bror. Vi 

pratade om allt möjligt och det fanns inga gränser för våra 

samtal. Även om vi ofta grälade så blev vårt förhåll<strong>and</strong>e bättre. 

<strong>Min</strong>a föräldrar spann osynliga trådar som b<strong>and</strong> fast mig och 

hindrade mig från att göra vad jag ville. Jag tyckte om att vara 

tillsammans med min bror för vi kunde göra saker som bara 

intresserade oss utan att ta hänsyn till någon som sa att det var 

fel eller rätt. 

"Mamma, jag vill sova hos Tjobajo i natt, "viskade jag i 

min mors öra. 

"Gå och fråga pappa. Jag bryr mig inte om vem du sover 

hos, "sa mor tyst. 

Jag var inte som <strong>and</strong>ra barn som sov hos sina mödrar. 

Istället hade jag sovit hos min far så länge jag kunde minnas. 

De <strong>and</strong>ra sa att jag inte ville låta mor amma mig. Ingen visste 

varför men jag slutade suga på bröstet ett år efter att jag föddes. 

Jag uppbådade allt mitt mod och frågade far om jag 

fick, men han sa nej meddetsamma. Han ville inte att min bror 

skulle få problem i skolan. När vi sov tillsammans brukade min 

bror alltid försova sig första timmen, för vi låg och pratade hela 

natten. Vi hade massor att prata om. Det var så mycket som vi 

hade gemensamt, så han blev ständigt sen. Far brukade alltid ge 

honom stryk och skälla på mig när det hände. 

Jag visste inte vad jag skulle göra men jag gjorde tecken 

till min bror. Han förstod meddetsamma och nickade utan att far 

såg det och sa: "Pappa, det är OK om Kondro sover hos mig 

inatt, för jag måste inte gå till skolan imorgon. Det är weekend." 

Fars röst höjdes: "Varför kom du hem senare än vanligt? 

Vad gjorde du?" på hemvägen. Far var rädd att han hade busat 

eller varit i slagsmål med sina skolkamrater. Det var inte svårt 

att se att min bror försökte hitta på något. Vi barn var bra på det. 

▪139▪

Han svarade lugnt: "Jag lekte med mina skolkamrater på 

vägen." Far var tyst ett tag, men det fanns inget skäl att hindra 

oss att sova tillsammans, så han gick med på det. 

<strong>Min</strong> bror tittade på mig och blinkade okynnigt åt mig. 

Jag blev överlycklig. Vi gick och la oss meddetsamma och 

kände oss som två fåglar som sluppit ur buren. För oss var våra 

föräldrar några som vi ville slippa ifrån för vi kunde inte göra 

vad vi ville tillsammans med dem. De sa alltid åt oss att göra 

det ena och det <strong>and</strong>ra. 

Vi brukade ofta berätta <strong>tibetanska</strong> folksagor för var<strong>and</strong>ra 

när vi låg tillsammans i sängen. Tjobajo var den första som 

berättade om Onkel Tompa, den klassiska <strong>tibetanska</strong> trollkarlen. 

En del historier var erotiska och min mor och farmor berättade 

aldrig dem. Så fort som vi slutade skratta satte vi igång att 

skratta igen och våra ögon fylldes av tårar av skratt. Det här var 

en av de historier som min bror berättade för mig: 

En dag hade onkel Denba ingenting att göra. Han satt ensam 

vid en bred flod och var till synes försjunken i tankar. En 

nedstämd man som passerade såg honom och gick fram till 

honom i hopp om att få höra några roliga skämt. 

Mannen såg rik ut. Han red på en avelshingst som var 

lika kraftfull som ett lejon. Hans sadel och betsel var 

utsmyckade med silver och färggrant ylletyg. Han bar en 

fårskinnspäls med en leopardkrage kantad med utterskinn. För 

att ytterligare demonstrera sin status hade han ett blänk<strong>and</strong>e 

gevär kastat över axeln. Under pälsen bar han en svärdsslida 

av silver full med koraller. 

"Store lögnare Denba, berätta en lögn för mig", sa 

mannen och satt av. 

Onkel Denba tittade upp och stirrade på mannen. Med 

en allvarlig min sa han: "Förlåt, men idag kan jag inte ljuga för 

jag glömde min ljugbok hemma. Om du vill höra några lögner, 

måste du komma en annan dag, så kan jag dra några." 

Mannen blev väldigt besviken. Då tycktes onkel 

Denba ändra sig och sa: "Jag förstår att det är svårt för dig att 

komma tillbaka. Du kommer långt bort ifrån, antar jag." 

Mannen nickade instämm<strong>and</strong>e. 

"OK!" sa Denba. "Eftersom du är så intresserad av 

mina lögner, finns det ingen anledning att vägra dig dem. Var 

▪140▪

snäll och låna mig din häst, så ska jag rida hem och hämta 

boken." Mannen lånade ivrigt ut sin häst åt onkel Denba. 

Onkel Denba drev hästen nästan till mitten av floden, 

vände sig om och skrek: "<strong>Min</strong> vän, jag behöver pälsen, annars 

tror hästen att jag är en främling och vägrar att gå över 

floden." Den rike mannen lånade honom sin päls. 

Klädd i den vackra pälsen började onkel Denba rida 

över floden och så skrek han igen: "Kompis! Jag måste ha ditt 

gevär för hästen vill inte fortsätta." Mannen var så lättlurad, så 

han lämnade också ifrån sig sitt gevär. 

Rid<strong>and</strong>e på den vackra hästen iklädd pälsen med 

geväret över axeln stannade han igen mitt i floden och skrek: 

"Om du vill höra lögner så är din önskan uppfylld. Adjö, min 

vän!" Och han galopperade iväg utan att lämna något av värde 

utom svärdet. 

••• 

Ibl<strong>and</strong> turades vi om att gissa gåtor. När vi lekte den leken var 

svaren det viktiga. Om man inte kunde svaret måste man betala 

genom att ge den som frågade en by. Vilken by som helst dög, 

men en by kunde bara ges en gång. Ibl<strong>and</strong> om gåtan var särskilt 

rolig eller svår och man inte kunde svaret måste man ge en stor 

by. I det fallet hade den som ställde frågan rätt att välja en by 

som den <strong>and</strong>re hade. Vi hade mycket skoj. 

Men den natten berättade vi vare sig historier eller 

gissade gåtor. Vi pratade om en annan sak. "Storebror, vilka 

sagor kommer du att berätta ikväll?" frågade jag medan vi 

klädde av oss och skulle gå och lägga oss. 

"Kondro, jag ska inte berätta några sagor. Istället", sa 

han, "ska jag berätta något mycket mer intressant." 

Jag trodde inte att det fanns någonting mer intressant än onkel 

Tompas sagor men "OK", svarade jag. Jag kommer fortfar<strong>and</strong>e 

ihåg vartenda ord han berättade som om det hade varit igår. Han 

hade lekt med två <strong>and</strong>ra pojkar och tre flickor på vägen hem. De 

sex barnen lekte inte som vanligt. En pojke och en flicka hade 

lekt tillsammans. Den vackraste av de tre flickorna var 

tillsammans med min bror. Det lät väldigt brådmoget i mina 

öron. Till slut sträckte min bror på sig, gäspade och sa: "Det här 

är min egen historia. Jag vet inte om du tyckte om den. Jag 

hoppas att du gjorde det. Nu är jag sömnig. Var inte ledsen, 

▪141▪

men jag vill sova. Vi kan leka imorgon." 

Han somnade meddetsamma och snarkade så högt att 

jag inte kunde sova. Jag ville knuffa till honom för att få honom 

att sluta, men jag visste att vid min och hans ålder, var det 

verkligen stör<strong>and</strong>e att bli väckt ur djup sömn, så jag fick stå ut. 

<strong>Min</strong> by, min familj och vårt hus var insvept i tystnad. 

Jag skulle ha hört mitt hjärta slå om inte min bror hade snarkat 

så. Jag tittade ut genom fönstret på stjärnorna, som lyste klart 

som diamanter. Jag ville ta ner dem i mitt sovrum och leka med 

dem som leksaker. Plötsligt bullrade min mage till och jag 

pruttade så högt att min bror skrämt vaknade. 

"Åh, tack och lov! Det är ju bara du som pruttar," sa han 

och torkade av svetten i pannan. 

Det var konstigt. På sätt och vis var jag rädd men 

samtidigt generad. 

"Vad är det, storebror?" frågade jag oskyldigt. 

"Det var en prutt i rättan tid! Jag hade just en d … d …". 

Han kunde inte avsluta meningen utan brast i gapskratt. 

Fast jag inte förstod vad det h<strong>and</strong>lade om skrattade jag 

dumt med. Det var så underligt: först var han rädd och nu 

skrattade han. Det var underbart också, att skratta tillsammans 

med någon utan att veta varför. Jag frågade igen: "Vad är det 

med dig, storebror?" 

"Ingenting. Det var bara det att jag just hade en 

mardröm när du pruttade. Jag drömde att jag stal ett halsb<strong>and</strong> 

hos en juvelerare för att ge till flickan som jag lekte med idag. 

Olyckligtvis upptäckte mig affärsinnehavaren och jag sprang så 

fort jag kunde på mina korta ben. Han jagade mig och skrek: 

Stanna där du är, annars skjuter jag! Sedan hörde jag ett pang, 

så jag trodde att jag hade blivit skjuten. När jag vaknade förstod 

jag att det bara var en dröm och att panget var din prutt." Han 

började skratta igen och jag föll in. 

Stjärnorna lyste starkare som om de också skrattade 

med oss. Sedan sjönk vi tillbaka på fårskinnsfällen och föll 

sömn, vaggade till sömns i vår glädje. 

▪142▪

6 

BARNENS FAMILJER 

S 

edan jag var sju år var min första fråga till mor varje 

morgon på sommaren vilket väder det var. Hon tog det 

som barnsligt pladder även om frågan var allvarligt 

menad. Hon tröttnade på att svara och ibl<strong>and</strong> sa hon: "Det ser 

du väl själv!" 

Naturligtvis kunde jag se det, men jag visste inte vad 

som skulle komma senare. Sommarvädret var växl<strong>and</strong>e. Vi hade 

vare sig TV eller radio, så vi fick inga vädernyheter. Även om 

vi hade haft det skulle vi inte ha förstått dem, eftersom vi inte 

kunde kinesiska särskilt bra och inte heller Amdo-dialekten som 

användes på de <strong>tibetanska</strong> nyhetssändningarna. Jag ville att mor 

skulle tala om för mig vilket väder det skulle bli utifrån hennes 

erfarenhet och kunskap. Jag borde ha tyckt om regn för det 

gjorde allt sprudl<strong>and</strong>e och fullt av liv. Särskilt för en 

jordbrukarfamilj som min gav regnet mat, lycka, hopp och liv. 

Men jag hatade regniga dagar. De gjorde mig deprimerad. Jag 

måste stanna inne och kunde inte gå ut och leka med mina 

vänner. Men sommaren var min älsklingstid oavsett om det 

regnade eller inte. 

De byäldste brukade skämta om sommaren: "Våra barn 

behöver inte äta någonting hemma. De går bara ut i skogen för 

att äta och kommer hem med magen full." Egentligen var det 

inte ett skämt – det var verklighet. På sommaren behövde vi inte 

oroa oss för kylan. Solen värmde oss från morgon till kväll 

utom när vädret slog om oväntat. Och vi brydde oss inte om lätt 

regn eftersom vi var så upptagna med att leka. 

Allt såg så friskt och nytt ut i den tidiga morgonens 

klara solsken. Sjung<strong>and</strong>e fåglar flög omkring fulla av energi. En 

bra sak med att inte ha någon fabrik i närheten var att det inte 

fanns några luftföroreningar. Luften var frisk som medicin. När 

man <strong>and</strong>ades in den, blev man genast full av kraft. 

Varje dag träffades vi mitt i byn där det stod en lång 

träbänk där vi hade bestämt att träffas dagen innan. Vi brukade 

gå till sophögar i grannbyarna och samla trasiga flaskor, skålar, 

▪143▪

ostiga ficklampor, skopor och annat. Sedan turades vi om att 

bära dessa skatter i en gammal väska till närmaste skog för att 

leka med dem. 

I skogen samlade vi kvistar och grenar och byggde 

kojor. Sedan delade vi upp oss i grupper med lika många pojkar 

som flickor i varje grupp. Pojkarna och flickorna i varje grupp 

utgjorde en familj. I varje familj valde vi en ledare och en fru 

till honom. Resten blev söner och döttrar till dem. Efter det 

delade ledarna eller "fäderna" i varje familj upp de saker som vi 

hade samlat ihop för att inreda våra hem. I våra barnsliga sinnen 

var det våra riktiga hem. 

Giftermål är viktigt i en familj och våra låtsasfamiljer 

var inget undantag. Fäderna gick till en annan familj för att be 

fadern lova bort sin dotter till den <strong>and</strong>res son. Vi visste att det 

skulle bli bröllopsfest, men vi visste inte hur vi skulle sjunga 

bröllopssångerna. Vi tog bara en flicka från en familj till en 

annan och sa att de var gifta. När en familj ville att en flicka 

skulle gifta sig med deras son tog de med en flaska full med 

damm istället för en flaska brännvin och bark istället för bröd. 

Precis som i en riktig familj stannade fäderna och 

mödrarna hemma och deras söner och döttrar gick ut och 

skaffade mat. Jag var son och gick ut för att skaffa mat med min 

fru. Vi plockade hallon i ett snår i närheten. Medan vi plockade 

åt vi en del av dem. Vi fyllde våra mössor och fickor. Det 

gjorde att våra kläder blev svåra att tvätta och våra riktiga 

mödrar grälade på oss. Sedan gick vi tillbaka till skogen för att 

leta efter svamp. Det fanns bara två sorter som var ätbara. Vi åt 

också en slags nöt som vi tuggade på vägen som tuggummi. En 

del nötter var som klister och fastnade i tänderna. När vi inte 

kunde tugga dem försökte vi spotta ut dem. Om det inte gick, 

brukade vi tugga på våra ärmar så att nötterna fastnade där, 

vilket gjorde våra ärmar smutsiga och hårda. 

Vi gick "hem" med våra hallon och svampar och våra 

"föräldrar" tog emot med värme och glädje. Vi som var par tog 

ut hallonen och svamparna ur våra byxfickor. Hallonen var inte 

längre runda och fina utan var mosade som om ett jättedjur hade 

tuggat dem. Vi la dem i skålar och gav dem till våra föräldrar. 

Medan de åt berömde de sina barnfamiljer: "Ni två, goda söner 

och svärdöttrar är de mest snälla och givmilda människor som 

finns. Vi ber till Buddha att han alltid ska välsigna er. 

▪144▪

Fast det var dag låtsades vi att det var natt. Jag sa till 

min fru: "Matmor, var snäll och laga mat åt oss." <strong>Min</strong> "fru" 

svarade vänligt: "Javisst kära man, den är snart klar." 

Vi hade vare sig ris eller nudlar att koka, så vi använde 

lera och låtsades äta den. Sedan bjöd vi de <strong>and</strong>ra familjerna att 

komma hem till oss och äta middag med oss. Och de bjöd 

tillbaka. Vi hade ingen riktig mat att äta utom hallon och svamp, 

men det var gott och gjorde oss mätta. Alla sa att sommaren var 

den längsta av alla årstider, men för oss var det den kortaste. Vi 

märkte inte att det blev mörkt förrän våra mammor ropade på 

oss. 

Trots att allt vi gjorde i våra låtsasfamiljer var fantasi 

och lek hade vi roligare i dem än i våra riktiga hem. I våra 

barnsliga hem var allt lätt. Det fanns inget att bekymra sig för. 

Det skulle vara härligt om alla hem i världen vore som hemmen 

i våra lekar, utan gräl eller bekymmer, bara glädje. 

Morgon i byn. 

▪145▪

7 

MIN FÖRSTA TRAGEDI 

K 

onstigt nog var det ingen som pratade eller förde 

oväsen ute. Inte ens en fågel kvittrade. Tystnaden låg 

tung. Jag låg i Tjobajos säng. Den här morgonen sov 

han inte länge som vanligt. Han var redan uppe. Kanske jag 

saknade något. Jag satte mig upp och tittade ut genom 

sovrumsfönstret. Jag kunde inte se någonting, inte ens himlen. 

"Är det dimmigt?" undrade jag tyst. Sedan gick jag upp och ut 

ur sovrummet. 

Åh, välsignade Buddha! Marken var helt vit. Det snöade 

stora, tunga snöflingor. En iskall vind kylde mig in i märgen, 

blåste upp snöflingor i ansiktet på mig och på mina bara fötter. 

Jag kände kylan rakt in i hjärtat. Jag hade tänkt gå och lägga 

mig igen, men min bror kom plötsligt in. Han hade gått ut tidigt 

för att döda sparvar och <strong>and</strong>ra fåglar med sin slangbella. Snöiga 

dagar var perfekta för att jaga fåglar, för de satt stilla, uppflugna 

i träden. Hans skor var våta. Snöflingor hade smält i hans hår 

och på kläderna och gjort också dem våta. Hans ansikte och 

händer var vita. Han darrade av köld och kunde inte stänga 

munnen riktigt. Han läppar var lila. Snön hade frusit fast i hans 

näsborrar som två istappar som hängde ner från två hål. Jag 

kunde inte låta bli att fnittra. Tyvärr märkte han att jag skrattade 

och sa ilsket: "Din dumma åsna. Hur vågar du skratta åt mig. 

Du låg och sov länge som en åsna." Hans ilska gjorde att jag 

blev ändå mer skrattlysten. Jag försökte behärska mig för jag 

ville inte ha stryk. 

Jag ville inte gå och lägga mig igen, så jag slutade en 

stund och sa brett leende: "Det är inte mitt fel att du är så kall 

som om du hade sovit i en iglo. Varför väckte du mig inte när 

du gick upp? Vi somnar alltid och stiger upp tillsammans i 

vanliga fall." 

Han gned sin händer för att bli varm och sa lite lugnare: 

"Ursäkta, jag trodde att vi skulle bråka om slangbellan." 

"Varför trodde du att vi skulle bråka? Det finns ingen 

anledning att gräla, för jag har min båge och pilar för att döda 

▪146▪

fåglar med", sa jag. 

"Är det sant? I så fall var det fel att inte väcka dig. Jag 

lovar att det inte ska hända igen. Sätt på dig dina <strong>tibetanska</strong> 

stövlar så kan vi leka i snön", sa min bror. 

<strong>Min</strong> bror och jag gick in i vardagsrummet. <strong>Min</strong>a 

föräldrar, systrar och Gaga hade redan ätit frukost. Far slipade 

en yxa för att hugga ved. Mor satt vid spisen och lagade sina 

skor med hemgjord ulltråd. <strong>Min</strong>a systrar och min näst äldste 

bror spelade kort. Vinnaren fick måla svarta ränder på 

förlorarnas ansikten. <strong>Min</strong> bror och jag gick in i vardagsrummet 

tillsammans. <strong>Min</strong> äldsta syster hade tydligen förlorat för hennes 

ansikte var fullt av svarta ränder. Till och med på näsan var hon 

svart. Men fast hon förlorade var hon glad. 

När mor såg min bror sa hon: "Vad du är olydig. Varför 

gick du ut i ett sån’t väder? Titta bara på dina kläder. Du skulle 

ha fortsatt att sova som Kondro. Gå och byt till torra kläder och 

kom och sätt dig här vid spisen." Utan att säga emot gjorde han 

som hon sa. 

Mor gav oss lite bröd till frukost. Medan jag åt frågade 

jag: "Mamma, har alla ätit frukost?" 

"Det var evigheter sedan vi åt frukost. Det är snart dags 

för lunch. Far sa att jag inte skulle väcka er. Vi kan i alla fall 

inte gå någonstans idag, så det spelade ingen roll om ni gick upp 

eller inte. Och vem skulle tro att din bror skulle gå ut utan att 

någon märkte det." <strong>Min</strong> bror och jag kunde inte svara något. 

När min bror och jag hade ätit färdigt satt vi och tittade 

på när våra syskon spelade kort. Vi var inte särskilt intresserade 

för vi hade våra egna intressen. Vi älskade att gå ut och leka 

hurdant vädret än var. Jag gjorde tecken åt min bror att sätta på 

sig sina våta skor utan att mina föräldrar märkte det. Vi var 

angelägna om att få tillfälle att smita ut. 

Till slut fick vi chansen. <strong>Min</strong> bror sa att han ville gå på 

toaletten, och jag sa att jag också skulle gå så att han inte skulle 

smita. De trodde oss. Mor sa: "Du är så snäll, Kondro. Gå med 

din bror." Än en gång var vi fria som fågeln som sluppit ut ur 

buren efter att ha varit inlåst länge. 

Det snöade inte så mycket som förut. Ibl<strong>and</strong> kunde man 

se solen titta fram genom snöskyarna som om den var väldigt 

trött. Vi var de enda som lekte utomhus. De <strong>and</strong>ra barnen hölls 

inomhus. Vi lekte ensamma i snön. <strong>Min</strong> bror ville visa mig ett 

▪147▪

sätt att göra snögubbar som han hade sett i en skolbok. Vi 

gjorde högar av snö och formade det till en människa. Sedan 

gjorde han en mun, två ögon och en näsa med sina fingrar. Till 

slut letade han reda på en liten pinne, som han satt i snögubbens 

mun, så att det såg ut som han rökte. 

"Vi har gjort en snögubbe", sa han till slut. 

Jag stirrade full av beundran och sa: "Du är toppen, 

brorsan. Jag vill lära mig hur man gör en snögubbe en gång." 

Vi lekte kurragömma bakom snögubben. Först letade 

min bror efter mig, och sedan letade jag efter honom. När han 

tog mig var det min tur att leta efter honom. Det var för halt att 

springa fort. <strong>Min</strong> bror halkade när han sprang och tyvärr 

tappade jag kontrollen och ramlade över honom. Jag satt grensle 

över hans högra ben och började skratta men min bor grät högt. 

Jag kunde inte tro mina öron! Medan han grät skrek han: "Du 

har brutit benet på mig! Du har brutit benet på mig!" 

Först trodde jag att han låtsades för att skrämma mig, 

men det var allvar. Han skrek verkligen av smärta. Tårarna rann 

nedför kinderna och hela ansiktet var vått av tårar. Jag visste 

inte vad jag skulle göra. Jag blev så rädd att jag blev som 

fastfrusen precis som snögubben vi just gjort. Jag ville hjälpa 

honom men jag visste inte vad jag skulle göra. Mitt huvud var 

fullständigt tomt på idéer. 

Till slut snyftade min bror: "Gå och säg till pappa." 

Först då insåg jag vad jag måste göra, och först då insåg jag att 

jag fortfar<strong>and</strong>e satt på hans ben. När jag kom in och berättade 

vad som hänt sprang hela familjen ut så fort de kunde. <strong>Min</strong> 

äldste bror tog honom på ryggen och gick in. <strong>Min</strong> bror fortsatte 

att gråta och några grannar kom för att trösta honom. Det hade 

börjat snöa igen, den här gången snöade det ännu värre än förut. 

Snöflingorna flög rakt in i mitt hjärta. Jag kunde inte sluta darra 

både av skräck och köld. 

<strong>Min</strong> far hade läst medicin ett tag. Han var tvungen att 

sluta när han gifte sig och måste sköta jordbruket. Tack vare sin 

utbildning visste han vad han skulle göra i sådana här fall. Han 

spjälade min brors ben. Det fick honom att må bättre och hans 

värk minskade, vilket gjorde att också jag kände mig lite bättre. 

När min bror lugnade sig började mor gräla på mig för att jag 

lurat henne och far. Gaga slog mig med armen av sin <strong>tibetanska</strong> 

rock. Till och med mina systrar grälade på mig. Jag var så rädd 

▪148▪

att jag inte vågade röra mig. Jag satt bara alldeles stilla bredvid 

farmor, som var mitt enda skydd. Egentligen var det ju inte mitt 

fel, men eftersom min bror var offret, tröstade de honom och 

grälade på mig. 

Till slut sa far: "Sluta upp att gräla på honom och slå 

honom. Nu får det vara nog. Ingen kan förhindra sån’t här. Det 

bestämdes vid hans födsel." Vad far sa muntrade upp mig. 

Djupt inom mig tackade jag honom och insåg hur fantastisk han 

var. 

Jag tyckte synd om min bror eftersom det var mitt fel att 

han måste stanna hemma. Han kunde inte gå ut på hela 

vinterlovet. Om jag hade varit lite lättare på foten skulle det inte 

ha hänt. Han led verkligen. Hans tårdränkta ansikte var en 

outhärdlig smärta för mig. Hans pinade gråt var min <strong>barndom</strong>s 

första tragedi. Jag visste inte vad jag skulle säga åt honom. Så 

jag vill säga det nu: "Kära bror, förlåt!" 

Altare i byn i författarens hem där en bl<strong>and</strong>ning av tsampa, 

rostat korn, och tuja-barr bränns tidigt varje morgon som ett 

offer till gudarna. 

▪149▪

8 

ETT TRÅKIGT STÄLLE 

D 

et var kväll – middagstid. Jag satt hos far som vanligt, 

lutade mig mot hans knän och kände mig avslappad och 

väl till mods. Resten av familjen satt och pratade. Huset 

var en enda röra. Far tog pennor som bara var halvt använda och 

en anteckningsbok ur min brors skolväska och lade dem i en ny 

väska som han just sytt färdig. Jag undrade vad far gjorde och 

funderade över vad han skulle göra med den lilla väskan 

eftersom min bror redan hade en. 

Far strök mig över huvudet med sin varma h<strong>and</strong>: 

"Yngste son, kära Kondro, du ska börja i skolan imorgon. Det 

här är din skolväska. Du får använda den här tills vidare. När 

jag åker till Diebu-kommunen ska jag köpa en fin väska i 

kinesisk stil åt dig. Din bror ska köpa ett pennskrin och några 

nya pennor åt dig i morgon." 

Jag kunde knappt tro vad far just sagt. Om det var sant 

att jag skulle börja i skolan, varför skulle jag bry mig om en 

gammal väska? Jag kastade mig runt halsen på far och pussade 

honom full av upphetsning. Lyckligt och tacksamt sa jag: "Tack 

tre juveler! Äntligen är jag gammal nog att börja skolan!" 

Jag vet inte varför jag tackade de tre juvelerna istället 

för någon annan. Kanske var det farmors påverkan. Hon sa att 

allt som vi gjorde och allt som hände oss i livet var en del av 

den Upplystes plan. 

Far överlät ansvaret för mig på min bror som hade börjat 

i skolan några år tidigare. När vi la oss den kvällen tryckte far 

mig mot sitt bröst och sa till mor som sov i samma rum: 

"Kondro är vårt yngsta barn. Jag vill inte att han ska vara ensam 

i skolan." Han suckade djupt. "Skolan är visserligen en bra plats 

för barn, men jag kan inte låta bli att tänka på hur vår käre 

yngste pojke ska klara sig i en miljö full av främlingar." 

Mor mumlade något som jag inte förstod. Kanske far 

hörde det, för hon snyftade under sitt täcke. Jag ville trösta mina 

föräldrar genom att säga något som skulle göra dem glada, men 

jag kom inte på något, så jag låg tyst bredvid far. 

▪150▪

Men jag kunde inte sova, för jag var så upphetsad över 

att jag skulle börja skolan. <strong>Min</strong> fantasi flög in i den värld av 

böcker som min bror visat mig. Jag undrade om jag skulle få 

böcker med färgbilder nästa dag. Det var omöjligt att tänka på 

något annat. 

<strong>Min</strong>a föräldrar tyckte mycket om mig, men i mitt 

barnsliga sinne var de människor som jag ville fly ifrån. Kanske 

alla barn tänker så om sina föräldrar, men för mig betydde 

skolgången frihet. 

Far snarkade bredvid mig, men jag kunde inte sova. Jag 

trodde att jag skulle vara vaken hela natten, men till slut – jag 

vet inte hur och när – somnade jag. 

"Kondro, upp med dig. Det är dags att gå till skolan", 

ropade mor nästa morgon. 

Jag steg upp febrig av upphetsning och satte på mig 

kläderna och skorna som far hade gjort i ordning kvällen innan. 

Det var kläder som jag bara haft på mig en gång tidigare, bara 

på nyåret. Far och farmor sa åt mig att inte vara stygg utan lyda 

lärarna. De sa allt möjligt som jag inte lyssnade på även om jag 

nickade och sa: "Ja." Till slut rullade min bror en boll tsampa 29 

till frukost, men jag åt ingenting. Jag hade bråttom till skolan, så 

vi rusade ut. Solen hade redan stuckit upp sitt blyga ansikte över 

horisonten i öster, och spred sina gyllene strålar över världen. 

Vi sprang ned för stigen. 

När vi kom ned till vår lokala grundskola gick vi igenom 

en stor järngrind som jag aldrig sett förut. Jag stirrade på allt 

som i trans och tänkte: "Åh, mina tre juveler! Vad många 

okända pojkar och flickor! Vad ska jag göra? Jag kommer att gå 

vilse utan min bror." Jag höll i storebrors h<strong>and</strong> ännu hårdare. 

Inga barn kände jag och de kände inte mig. Efter en stund 

ringde en klocka och alla främm<strong>and</strong>e ansikten försvann. Alla 

gick in i klassrummen. <strong>Min</strong> bror måste gå till sitt klassrum, så 

han pekade på ett rum, sa åt mig att gå in där, muntrade upp mig 

med att vi snart skulle ses och sedan gick han. 

Jag gick mot rummet som ett litet lamm som gått vilse. 

När jag närmade mig dörren bad mig en ung kvinna som jag 

aldrig sett förut komma in. Där fanns några <strong>and</strong>ra barn i min 

29 Tsampa är en vanlig tibetansk maträtt som görs av te bl<strong>and</strong>at 

med rågmjöl, smör och torkad ost. 

▪151▪

ålder. Jag kände inte något av dem. De tittade på mig med 

barnslig nyfikenhet. Som tur var, var den unga kvinnan en lokal 

<strong>tibetanska</strong>. Hon förhörde sig om mitt namn. 

"Butsu (lilla pojke), vad heter du?" frågade hon mjukt. 

"Kondro Tsering", sa jag tyst och hängde med huvudet. 

Jag visste inte om hon hade hört. Inte heller var jag säker på om 

jag hade sagt det eller om jag bara hade tänkt säga det och 

trodde att jag hade sagt det. Hela ansiktet blossade. Jag önskade 

att jorden skulle dela sig så att jag kunde försvinna bort från alla 

dessa nyfikna ögon. Jag visste inte var jag skulle göra av 

händerna, så jag låtsades skriva något på väggen med fingret. 

Den unga lärarinnan sa inget. Hon bara tog mig i h<strong>and</strong>en och 

ledde mig till en plats bl<strong>and</strong> barnen på golvet. Jag satte mig 

tveksamt ned som om golvet var fullt av nålar som skulle sticka 

mig i baken. 

Den dagen fick vi inte lära oss någonting. Jag vet inte 

vad de <strong>and</strong>ra barnen tänkte, men jag var fruktansvärt uttråkad. 

Efter att vi fått gå väntade jag på min bror utanför klassrummet 

och ville gå hem så fort som möjligt. Först då kände jag att 

magen kurrade. Jag åt en tsampa-boll som jag hade i väskan, 

men den fyllde inte min hungriga mage. Vi måste ha mat med 

oss, för vi bodde så långt från skolan att vi inte hann gå hem 

och äta på lunchen. 

<strong>Min</strong> bror hade ingen undervisning den dagen heller. Vi 

bara registrerade oss och betalade skolavgiften. Med Buddhas 

välsignelse kom min bror till slut och sa leende: "Hur är det? 

Snälla du, gråt inte, OK." Jag sa ingenting och vi gav oss av 

hemåt vid tolvtiden. Det var min första dag i skolan och jag 

hade aldrig haft så tråkigt i hela mitt liv. 

▪152▪

9 

MITT FÖRSTA ÅR I SKOLAN 

llt har en början och det hade också min akademiska 

karriär. Besviken gick jag till skolan nästa dag för att 

börja den vanliga undervisningen med de <strong>and</strong>ra 

eleverna. Vi hade inga skolböcker, bara små anteckningsböcker 

som våra familjer hade köpt åt oss för att göra läxor. Kanske 

pengarna som vi gav till lärarna, tio yuan, var den enda 

betalning de fick för sin undervisning, för vi fick inget annat än 

undervisning i skolan. 

Innan vi började i första klass gick vi i förskola i två 

terminer, som kallades xueqianban. 30 A 

Den skulle underlätta för 

oss att förstå undervisningen i skolan. Vi hade tre lärare som 

undervisade oss samma sak, nämligen att lära oss skriva vanliga 

arabiska siffror från 1 till 100 och att skriva a, e, i, o,u och så 

vidare på kinesiska. Vi övade oss i att skriva dessa två saker. 

Kanske de inte undervisade oss bra eller, vilket var troligare, så 

hade jag ingen fallenhet för att lära mig så svåra siffror. Jag 

lärde mig att skriva 8 av mor. Just den siffran var ett hinder för 

mig. Hon skrev 8 på alla möjliga sätt, till och med långsamt i 

h<strong>and</strong>en på mig och sa vilket streck som jag skulle skriva för att 

det skulle bli rätt. Därför blev 8 min specialitet i skolan. Vi 

räknade alla siffror som vi fått rätt och de elever som fått flest 

rätt ansågs vara bäst. Jag var aldrig bäst förrän mor lärde mig att 

skriva 8. Senare blev det lättare för mig att få de flesta rätt. Jag 

utsågs till den bästa eleven av tjugo flera gånger än tidigare och 

de <strong>and</strong>ra eleverna började beundra mig. 

Alla våra lärare var tibetaner. De undervisade inte på 

<strong>tibetanska</strong> och pratade ofta kinesiska med var<strong>and</strong>ra som om de 

vore riktiga kineser. Vi förstod inte deras samtal och vi hade 

inte en chans att lära oss kinesiska. Det enda vi fick lära oss var 

barnkammarrim utan att veta vad vi sa. Vi hade också en 

lärarinna som lärde oss den här sången på kinesiska: 

30 En xueqianban är en förskola eller ett dagis. 

▪153▪

Wo qu shang xue xiao, 

Tian tian bu chi dao, 

Ai xue xi ai lao dong, 

Zhang da yao wei ren min li gong lao. 

Jag ska inte komma för sent till skolan någon dag, 

Jag tycker om att studera och arbeta hårt, 

När jag blir stor, 

Ska jag ge mitt bidrag till folket. 

Vi fick lära oss den här sången precis som vi lärt oss 

recitera mani av våra mormödrar utan att förstå ett dugg. Varje 

morgon sjöng vi sången i kör, ibl<strong>and</strong> en hel 45-minuters lektion, 

ungefär som unga munkar reciterar religiösa texter. Det måste 

ha irriterat de <strong>and</strong>ra klasserna. Ingen hade en aning om hur 

många gånger vi sjöng den här sången. Det var omöjligt att 

räkna. När vi var alldeles torra i halsen sluta vi sjunga. Det var 

urtråkigt att sjunga en sång utan att veta vad den betydde, men 

ingen av oss vågade klaga hos lärarna. Vad vi fick ut av det var 

absolut ingenting. När vi la oss på kvällen ringde den här 

sången i mina öron som om huvudet var tomt på allt annat än 

sången. En sång kan vara som en lektion för elever om de vet 

vad den betyder, men den här sången var inte meningsfull vare 

sig för mig eller för mina klasskamrater. 

På den här nivån hade vi inget särskilt att lära oss och vi 

hade inga riktiga klassrum. Det fanns inga bänkar utom en som 

lärarna lade sina kappor och väskor på. Det fanns några stolar 

men inte så att de räckte åt alla elever. Därför turades vi om att 

använda stolarna som bänkar. Medan en del använde stolar, låg 

och satt de <strong>and</strong>ra på golvet och skrev allt som våra lärare sa åt 

oss. I den här obekväma miljön insåg vi hur viktiga våra 

föräldrar var och hur skönt vi hade det hemma. 

Lärarna lärde oss lite och slog oss mycket. De 

beh<strong>and</strong>lade oss inte som människor utan som små vilda 

griskultingar. Vi var busiga, men de borde inte ha slagit oss på 

h<strong>and</strong>flatorna så ofta och inte slagit oss så hårt på våra bakar att 

bambukäpparna gick sönder. Vi var alla våra föräldrars älskade 

barn. De slog oss sällan lika mycket som våra lärare även om de 

agade oss ibl<strong>and</strong>. Djupt i mitt hjärta tyckte jag inte att lärarna 

var människor som skulle lära oss utan människor som försökte 

▪154▪

tämja oss. Vi stod ut i två terminer. 

Allt jag lärde mig i xueqianban var att skriva arabiska 

siffror och pinyin – alfabetet. Kanske det var det enda syftet 

med vår lokala xueqianban. 

Lokal traditionell spis i författarens hem. 

▪155▪

10 

ATT GÅ RUNT ETT HELIGT BERG 

är jag slutade i xueqianban, var det dags för 

sommarlov. Jag hade inte en tanke på att resa till 

främm<strong>and</strong>e moderna städer som en del av mina 

klasskamrater, för min familj var fattig. Jag lekte med mina 

jämnåriga vänner i min hemtrakt. Ibl<strong>and</strong> busade vi och byborna 

skvallrade om att vi var besatta av onda <strong>and</strong>ar. Det hjälpte inte 

att slå oss, så våra föräldrar bönföll oss att vara snälla. Byborna 

förbannade oss: "Ni är barn till ouppfostrade föräldrar och 

elever till dåliga lärare." 

Till slut stod våra föräldrar inte ut och sa: "Växer det hår 

ur våra öron?" 31 N 

Far sa att han skulle ta mig på en v<strong>and</strong>ring runt 

ett heligt berg för att få bort mig från de <strong>and</strong>ra i några dagar. 

Tjobajo var mogen jämfört med mig, och var det exempel som 

mina föräldrar ständigt framhöll för mig. Far bestämde sig för 

att ta med honom också. 

Vi gav oss av före gryningen och packade våra saker på 

en mula. Vi gav oss av medan stjärnorna bleknade på himlen en 

efter en och solen steg upp igen. Den sista stjärnan försvann och 

natten var över. 

Berget som vi skulle gå runt hade en speciell form. Folk 

brukade säga "det hjärtformade berget". Det ligger inte långt 

från vår by, men att gå runt det är en lång v<strong>and</strong>ring, för det finns 

många heliga platser att besöka på vägen. Det tar åtminstone två 

dagar. 

På vägen köpte vi en mängd paket snabbnudlar av en 

h<strong>and</strong>elsman. Klockan var redan runt nio när vi kom till Wumba, 

ett samlingsnamn för tre byar. Dessa byar var beryktade för sina 

skamlösa kvinnor som rånade ensamma människor på 

genomresa på deras bröd och annan mat. Tillsammans klarade 

vi oss oskadda genom byarna och kom till en stor barrträdsskog. 

Vägen var mjukt sliten av oräkneliga pilgrimers fötter. 

Det ögonblick vi hörde vatten porla, skrek vi till det heliga 

31 En som är så olydig att han inte lyssnar på någon. 

▪156▪

vattenfallet: "Må det heliga vattnet rinna!" Far sa att om vi 

skrek så tillräckligt högt mot himlen, skulle de upplysta höra 

oss och hälla heligt vatten i vattenfallet för att rena ondska och 

sjukdom från våra kroppar. 

Till slut kom vi fram till vattenfallet. Runt omkring var 

buskar och videgrenar utsmyckade med heliga trådar, ulltottar 

och khadag. 32 En del tvättade sina ansikten under vattenfallet. 

<strong>Min</strong> far och bror gjorde samma sak. Jag klädde av mig, men var 

inte så bra på att rena mig med det heliga vattnet, så far hjälpte 

mig att tvätta mig. Han sa som om han talade till en riktig 

person och som om vattenfallet kunde förstå: "Snälla du, låt det 

heliga vattnet rinna och fördriv ondska och sjukdom från topp 

till tå precis som om han skulle ta av sig mössa och skor …" 

Jag var imponerad av fars tro och följde lugnt hans 

exempel genom att be till Buddha i mitt hjärta. Jämfört med far 

var jag rädd för att jag innerst inne inte trodde på någonting. 

Tvivel fanns i mitt sinne. Medan vi klädde på oss, berättade far 

att det här vattenfallet inte är som ett vanligt vattenfall. Dess 

vatten är tusen gudinnors tvättvatten. Det var både gott att 

dricka och bra att tvätta kroppen i. 

Vi fortsatte vår resa genom en klyfta mellan höga 

bergväggar. När man tittade upp mot himlen tycktes de 

majestätiska bergen redo att falla över en och krossa en som en 

fluga som man smäller ihjäl med h<strong>and</strong>en. Träd som växte på 

toppen verkade flyta ned från himlen. Det fanns ristningar på 

klippväggen. Munkar hade ristat in de sex heliga stavelserna 

både för dem som trodde på Bön-religionen och dem som var 

buddhister, bilder av Buddha, de åtta lyckobring<strong>and</strong>e 

symbolerna med mera. Kung Gesars springares hovspår fanns 

också på klippväggen. 

Far sa att kung Gesar en gång kämpat mot kungen av 

Hor. 33 Han hade en gång ridit igenom det här välsignade 

32 

En khadag är en sjal av siden som ges till någon som ett 

uttryck för respekt. 

33 

Det lokala folket trodde att Hor var en tibetansk stam som 

styrdes av de vita, svarta och gula kungarna som kämpade mot 

kung Gesars grupp. Det stämmer inte med vissa historiska 

uppgifter som hävdar att Hor var mongoler. 

▪157▪

området ensam, utan de trettio hjältarna av Gling. 34 

Jag färdades genom en ocean av fantasier medan jag red 

på mula och far och min bror gick framför. Jag började 

dagdrömma, och hade en vision att jag klättrade över de 

klippiga bergen med vår mula. I mina fantasier föll jag och 

mulan ned från berget. Klarvaken skrek jag: "Hjälp, pappa!". 

Det skrämde upp mulan som stegrade sig. Oroad och skrämd 

tog far tag i tyglarna och frågade: "Kondro, är allt OK?" Far 

skällde på mulan för han visste inte att jag skrämt upp mulan. 

Senare berättade jag alltihop. <strong>Min</strong> bror skrattade, men far sa 

med en djup suck: "<strong>Min</strong> kära son, kom ned på jorden! Vi är i 

behov av kung Gesars karma." 

Jag funderade över vårt öde att ha fötts som mänskliga 

varelser. Varför var människor så olika? Djupt i mitt barnliga 

hjärta insåg jag att bli född som människa innebar både det 

bästa och det sämsta, för vi hade förmågan att avgöra vad som 

var ont och vad som var gott. Så okunnighet är verkligen en 

välsignelse. 

Solen strålade på en molnfri himmel. Våra svettiga 

ansikten var knallröda. Bäckarna som ringlade sig utmed vägen 

var inte tillräckligt kalla för att släcka vår törst. Till slut 

bestämde far att vi skulle ta rast och äta lunch. Jag hoppade ned 

från mulan och far lastade av. Vi hittade ett svalt ställe i 

skuggan av ett stort träd där vi kunde äta lunch. Far gjorde upp 

eld på en eldstad bestående av tre stenar och gick för att hämta 

vatten från en närbelägen damm. <strong>Min</strong> bror och jag satt stilla och 

torkade svetten ur ansiktet och flåsade som två utmattade 

hundar. 

Egentligen borde jag inte vara trött eftersom jag red på 

mulan, men jag var slut på grund av hettan. Vi borde ha hjälpt 

far, men han gjorde allting själv. Vår mula betade glupskt så 

långt som hans tjuder räckte medan han slängde med svansen 

för att vifta bort blodsug<strong>and</strong>e flugor. 

Vi hade ont om tid för far sa att vi måste hinna till 

grässlätten där pilgrimerna tillbringade natten. Vi åt en snabb 

lunch och fortsatte vår resa. Till slut kom vi fram till en annan 

helig plats, Taras ort, som far förklarade för oss. Många var där 

för att dyrka henne. Vid det laget hade det heliga vattnet vid 

34 Lokalt folk tror att Gling var kung Gesars stam. 

▪158▪

Taras ort fullständigt torkat ut på grund av pilgrimernas dyrkan. 

Så det enda vi kunde göra var att vidröra den våta klippan. 

Sedan slickade vi av våra händer för att få i oss lite av vattnet. 

Alla utförde religiösa ritualer. Några kvinnor reciterade mjukt 

Om ma ni pad me hum. Män satte upp böneflaggor. Andra 

offrade rökelse medan de spred holong, 35 de små papperslappar 

med böner som vi kallar vindhästar. 

Vi klättrade uppför stegarna som ledde till den runda 

ingången av en grotta. Far sa åt oss att vi skulle slippa hinder 

som vi kunde komma inför på den långa vägen som 

sammanbinder död och återfödsel. Det fanns en ingång och en 

annan utgång. När jag kom ut skakade jag av grottans kyla och 

mörker. För barn som gick igenom grottan var det skrämm<strong>and</strong>e, 

men de äldre var lyckliga, för de bad för sina komm<strong>and</strong>e liv. De 

var inte rädda för att gå i grottan. Det fanns en hög klippa att 

rida upp på också. Att gå in i grottan och att rida upp på klippan 

hade samma syfte. Båda delarna skulle göra oss orädda när vi 

till slut flöt mellan stadiet av död och återfödsel. 

Jag bad som far: "O tre juveler, välsigna mig med mod 

inför det komm<strong>and</strong>e livet." Far bad inte bara för sig själv utan 

för alla lev<strong>and</strong>e varelser i världen. Sedan gav vi oss av mot vårt 

mål, grässlätten. På vägen plockade far trä för att göra pinnar av 

och tog ned vårt lilla tält och lastade dem på vår mula. För mig 

var det obekvämt och osäkert att rida på toppen av stängerna. 

Far sa: "På senaste tiden har vårt samhälle blivit fredligt 

och mycket friare än förr i tiden. Under kulturrevolutionen 

kunde vi inte be till våra vördade bergsgudomar. Om man gick 

till sådana här platser för att dyrka gudarna hände det att 

tjänstemännen tog bort stegarna när man hade klättrat upp till 

klipporna. Vi offrade song 36 i hemlighet, för om de tog oss fick 

vi gå runt med en svart hatt som tecken på att vi gjort fel och att 

vi var sociala brottslingar. De slog oss inför <strong>and</strong>ra för att 

skrämma dem, ungefär som att döda får för att skrämma getter." 

<strong>Min</strong> bror och jag sa ingenting. 

När vi kom fram höll solen på att långsamt gå ned 

bakom berget i väster och tog avsked av oss. Solen verkade 

tveka att gömma sig bakom berget till nästa dag. Far hade 

35 Lungta är en vanligare term för det lokala ordet holong. 

36 Song är rökelse som bränns för gudomarna. 

▪159▪

åttom att sätta upp tältet innan det blev mörkt. Det var inte 

särskilt stort, så han satte upp det själv. <strong>Min</strong> bror sadlade av 

mulan och b<strong>and</strong> den i högra frambenet med ett långt rep som 

han satte fast vid en pinne. På så sätt kunde mulan beta framför 

tältet. Vilken fantastisk gräsbetäckt slätt! Jag satt uttröttad och 

stirrade ut över det oändliga smaragdgröna gräsl<strong>and</strong>et. Jag var 

yr. Det var första gången jag såg ett sådant ställe och jag visste 

inte hur jag skulle reagera. Grässlätten var en naturlig trädgård 

som svämmade över av mängder av blommor. Dess stora yta 

fick himlen ovanför mitt huvud att verka större och lägre. "Vad 

underbart det skulle vara att leva på en så här stor plats,"sa jag. 

Far kommenterade att det inte var så bra eftersom 

nomaderna där inte hade den gyllene möjligheten att gå i 

skolan. Jag antog att människornas sinnen måste vara 

genomskinliga som kristallklara sjöar. Men <strong>and</strong>ra sa till mig att 

herdarna var slöa som deras jakar och får. De sa att bönderna 

var mycket bättre än herdarna. Jag frågade inte på vilket sätt, så 

jag fick aldrig veta varför. Nomader eller bönder – alla var de 

tibetaner som inte gick i skolan, så på vilket sätt var de bättre 

eller sämre? 

Mörkrets draperi drogs över skyn. Blink<strong>and</strong>e stjärnor 

blev så småningom synliga. Månen började lysa starkare. Far 

kokade nudlar åt oss och vi satt utanför tältet i månskenet och 

åt. En bris blåste svagt över våra ansikten och fick oss att känna 

oss uppiggade efter en tröttsam dag, som om vi hade blivit 

masserade av mjuka händer. Vi småpratade efter maten. Far tog 

då och då upp idén att studera hårt så att vi slapp vara bönder 

som han. Vad han sa gjorde stort intryck på mig, men jag är inte 

säker på att min bror reagerade på samma sätt. Han kunde inte 

låta bli att gäspa. Kanske han var frånvar<strong>and</strong>e eftersom han gått 

hela dagen och för trött att lyssna på någonting. Det enda han 

ville var att sova. Far sa att vi måste gå och lägga oss, ju förr 

desto bättre, för vi måste gå upp tidigt nästa morgon. Jag hade 

ingen lust att gå och lägga mig mellan far och min bror, för jag 

kunde inte sträcka ut händerna fritt ur filten om jag blev svettig, 

som jag gjorde när jag sov med far hemma. Nu blev jag mosad 

mellan far och min bror. 

Jag kunde se månen klart genom tält öppningen. Med en 

så kunglig syn som den lys<strong>and</strong>e månen verkade stjärnorna 

dimmiga. Jag skrattade tyst för mig själv när jag tänkte på hur 

▪160▪

min prutt hade skrämt min bror. Jag somnade leende. 

Innan gryningen steg far upp och tände eld för att värma 

upp nudlarna som var kvar. Himlen var klar som en blå ocean. 

Den oändliga grässlätten och himlen tycktes spegla sig i 

var<strong>and</strong>ra. Man kunde inte avgöra var gränsen mellan dem gick. 

Det var som om man skulle kunna röra vid himlen när man kom 

fram till slutet av slätten. Himlen verkade vara så nära att jag 

var rädd att skrika eller hoppa för jag trodde att det kanske 

skulle störa himlens invånare. 

Morgonbrisen var kylig och fick mig att förstå att 

vintern var på väg. Luften var full av den friska, ljuvliga doften 

av blommor. Daggen på gräset blötte ned våra skor så fort som 

vi kom ut ur tältet. Vi åt en snabb frukost medan vi försökte 

torka av våra skor. Far sa att det inte var någon idé att torka 

skorna vid elden för de skulle bli våta av dagg i alla fall så fort 

vi gav oss av på vår resa igen. 

På vägen såg vi mängder av jakar och får. Jag 

kommenterade att fåren påminde om molntussar som flög över 

grässlätten, vilket fick far att brista i skratt. Så småningom 

torkade gräset av den uppåtgående solen. Våra våta fötter 

halkade inte längre runt i skorna. Vi gick runt de många stupaformade 

37 rösena av mani-stenar på vägen. 

<strong>Min</strong> bror och far gick medan jag red på mulan som 

dagen innan. Vi fortsatte i timmar. Till slut nådde vi <strong>and</strong>ra sidan 

berget i riktning mot vårt hem. Far kände en del folk i den 

närbelägna byn och de bjöd in på lunch hemma hos sig. 

Vi närmade oss det hjärtformade berget men vi försökte 

inte gå dit utan följde stigen förbi det heliga berget. Det finns en 

intressant legend om berget. Vår kommun ligger i en dal mellan 

två höga berg, de hjärtformade berget och Danghi-berget. En 

gång kämpade bergsgudarna och sköt pilar mot var<strong>and</strong>ra. Det 

hjärtformade berget sköt pilar mot Danghi-bergets 

medicinbröst, så alla bäckar som flyter nedför Danghi-berget 

betraktas som heliga. Danghi-berget sköt pilar in i det 

hjärtformade bergets gudomliga behållare, så vid foten av det 

berget finns det många olika slags stenar varav en del liknar 

fåglar. Lokalt folk säger att vår kommun är så fattig därför att 

37 En stupa är en buddhistisk helgedom i form av en kupol och 

en spira. Översättarens anmärkning. 

▪161▪

de två bergsgudomarna vände ryggen mot oss på grund av sitt 

hat mot var<strong>and</strong>ra, och därför blir vi sällan välsignade av dem. 

Det hjärtformade berget vetter mot ett nomadområde, så 

herdarna får tur med sina hjordar. Danghi-berget vätter mot 

Tsunre-staden och folket där är sysselsatta med blomstr<strong>and</strong>e 

affärer. Alla invånare i vår kommun tror på den här historien 

och ser sin fattigdom som ödesbestämd. 

<strong>Min</strong> bror och jag letade efter välformade småstenar. Vi 

hittade inga men far hittade några som han gav oss. De såg ut 

som om någon hade slipat dem. <strong>Min</strong> bror och jag var väldigt 

förtjusta i dessa heliga småstenar. 

Vi passerade tre byar på väg hem. Solen hade nästan 

börjat ta avsked av oss. Vi stannade inte, för vi hade fortfar<strong>and</strong>e 

lång väg att gå. Vårt hem låg långt bort från 

kommunhuvudstaden på en hög bergstopp vid slutet av en brant 

stig. Det finns ett ordspråk om vår by: "Om man tittar upp mot 

Lhacar-byn, måste man hålla i sin hatt, annars faller den av och 

blir dammig." Smeknamnet är "fågelbyn" för fåglarna tycker 

om att häcka i de höga träden där. Namnet ger också uttryck för 

byns isolering och svårtillgängliga läge. Jag brukade gräla med 

mina klasskamrater på grund av det här ohövliga, men välvalda 

smeknamnet. 

Vårt lokala kloster, där min äldste bror är munk ligger 

nära kommunhuvudstaden. <strong>Min</strong> bror ville stanna kvar i min 

munkbrors hem för han var utmattad. Far och jag fortsatte hem 

utan honom. Det var nästan mörkt när vi kom hem. Fars hår 

droppade av svett. Det steg upp ånga från håret som från 

ångkokare för bröd. Mor, mina systrar och Gaga kom ut och 

hjälpte oss att lasta av mulan. Mor gav mig en varm kyss och 

sa: "<strong>Min</strong> älskade yngste pojke, vad jag har saknat sig." Men jag 

kände mig konstig till mods, för vi hade ju bara varit borta två 

dagar. Kanske berodde det på att jag inte ens hade tänkt på 

henne? 

Under middagen berättade mor att en av mina vänner, 

Dorji Tsering, hade orsakat problem för sin familj. Han hade 

slagits med en liten flicka som var ett år yngre än han och hade 

slagit ut en av hennes framtänder. Sedan hade deras familjer 

grälat och slagits. Dorjis far hade blivit skadad i huvudet och 

åkt till sjukhuset. Mor var lättad att jag inte varit där med Dorji. 

Hon berättade många saker och bad mig att inte leka med Dorji. 

▪162▪

Jag i min tur berättade om dyrkan vid de heliga platserna, och 

hon berättade många historier om dem precis som far gjort. 

Efter det var jag inte lika busig med Dorji som jag varit förut. 

Istället berättade jag för Dorji och mina <strong>and</strong>ra vänner om hur vi 

gått runt heliga platser och vi lekte att vi gick runt det 

hjärtformade berget. Från och med det hände det sällan att vi 

slogs eller grälade med äldre eller med mindre barn. 

Lorgay-klostret ligger nära Lhacar-byn. 

▪163▪

11 

STUDIER HALVT OM HALVT 

S 

ommarlovet tycktes ta slut lika snabbt som en vecka i 

skolan. Plötsligt var det dags att börja i första klass, som 

jag hade längtat så efter. Vårt nya klassrum var fint inrett 

med tillräckligt många bänkar och stolar för alla elever. På 

väggarna hängde affischer av västerländska och kinesiska 

vetenskapsmän och tänkare som Newton, Einstein och Lu Xun. 

Ovanför svarta tavlan hängde en röd och vit b<strong>and</strong>eroll med ett 

citat av ordför<strong>and</strong>e Mao: "Hao hao xue xi, tian tian xiang 

shang" (Studera hårt och gå framåt varje dag). Det fanns inga 

affischer med kända <strong>tibetanska</strong> författare eller experter. Inte 

heller fanns det några <strong>tibetanska</strong> ordspråk om utbildning. 

Vi hade nya böcker och nya lärare. Allt var nytt utom vi 

själva. Vi borde egentligen ha fått helt nya insikter av verkliga 

bokliga studier i den här klassen, men tyvärr blev det inte så för 

mig. Jag tyckte om klassrummet, och våra skolväskor var tunga 

av böcker med främm<strong>and</strong>e kinesiska tecken och färgglada 

illustrationer. Det sporrade oss att lära oss så snabbt som 

möjligt. 

<strong>Min</strong> bror var inte tillräckligt självsäker för att lära mig 

något ur mina nya böcker, så jag frågade far, men han kunde 

inte kinesiska. I vilket fall som helst skrev far mitt namn på 

<strong>tibetanska</strong> i alla böcker för att jag inte skulle tappa bort dem. 

Mitt namn skrivet på <strong>tibetanska</strong> fick mig att känna mig konstig 

till mods. Bokstäverna var spretiga som myrben. Vi började inte 

lära oss <strong>tibetanska</strong> förrän i årskurs fyra. 

Jag lärde mig lika mycket som de <strong>and</strong>ra eleverna. Alla 

lärare utom matteläraren var ansvarsfulla och brydde sig om 

oss. De undervisade i allmänhet bra till skillnad från lärarna i 

xueqianban, som ofta slog oss med en bambupinne. De 

kinesiska lärarna var bättre än våra <strong>tibetanska</strong> lärare. De var 

engagerade och gav sig inte förrän vi förstod vad de försökte 

lära oss. De gick inte in för att gå igenom böckerna så snabbt 

som möjligt utan försökte lära oss så mycket som vi klarade av, 

▪164▪

även om vi inte lyckades hinna igenom boken. 

Men när de blev trötta grälade de på oss: "Ni är dumma 

som grisarna i era byar." Deras ilska varade emellertid inte så 

länge och sedan fortsatte de att undervisa med uppmuntr<strong>and</strong>e 

leenden. 

Våra <strong>tibetanska</strong> lärare däremot, brydde sig inte om hur 

mycket vi lärde oss, bara hur mycket de hann gå igenom under 

lektionen. Det fick mig att tro att inlärning gick ut på att läsa ut 

böckerna hipp som happ på en termin. Det kan hända att <strong>and</strong>ra 

skolor inte var som vår lokala grundskola. Vår mattelärare var 

tibetan. De elever som var klipska och förstod undervisningen 

snabbt var han snäll mot. Han kom in klassrummet, skrev upp 

ett antal uträkningar på svarta tavlan, förklarade dem virrigt och 

gick igenom några övningar ur boken. Det var allt, klart slut! 

Trots att våra lektioner var enkla och bara h<strong>and</strong>lade om addition 

och subtraktion för nybörjare var det svårt att förstå om man 

inte fick en ordentlig förklaring. Det ledde till att jag blev 

urdålig på räkning. Jag skrev av de <strong>and</strong>ra elevernas läxor. 

Kanske berodde det på mig, för det fanns elever i vår klass som 

klarade sig utmärkt i matte hur kortfattat och ytligt läraren än 

undervisade. Jag gav upp kampen att bli bättre i matte och 

kapitulerade. I den åldern tyckte jag att det var lika bra att ge 

upp eftersom jag ändå inte lärde mig någonting. Följden var att 

jag föredrog de kinesiska lektionerna. De var mycket 

intressantare. <strong>Min</strong> kinesiska blev allt bättre även om jag inte var 

bäst i klassen. Problemet var att jag var blyg när jag skulle prata 

kinesiska, så min muntliga kinesiska var nästan lika dålig som 

räkningen. Jag pluggade kinesiska hårt med en engagerad lärare 

som brydde sig om oss alla. Ibl<strong>and</strong> kände jag igen kinesiska 

tecken som min bror inte kunde, trots att han gick i årskurs fyra. 

Han var bra på matte, men han ville aldrig lära mig. 

Skrivningar är ett primitivt sätt att testa kunskap. Om 

man klarar sig bra på skrivningarna antas man vara en duktig 

elev. Om man klarar sig dåligt uppfattas man som en dålig elev. 

På den tiden studerade alla elever hela tiden och kom ihåg vad 

de lärt sig i skolan. Det var bättre än att inte göra någonting i 

veckor och plugga hela natten före skrivningarna som jag gjorde 

med min stackars matte. Jag var absolut botten, och som väntat 

var jag långt ifrån redo inför skrivningarna. Följden var att jag 

fick 95 i kinesiska i slutexamen och 45 i matte. Bara en elev 

▪165▪

klarade matteexamen första terminen. Vår mattelärare grälade 

på oss. Han förstod aldrig att det både var hans och vårt fel. 

Jag var nöjd med vad jag lärde mig av den kinesiska 

läraren. På lovet skrev jag dagbok på kinesiska som min lärare 

bad mig, men jag rörde inte vid matteboken och blev inte klar 

med de uppgifter vi fått till lovet. 

Den största poppeln i <strong>Zorgay</strong>-kommunen. 

▪166▪

12 

FEGIS 

J 

ag hade många smeknamn, men det som jag gillade bäst var 

"fegis". Med vårt barnsliga synsätt betydde "fegis" att man 

inte slogs. Att slåss innebar att man var djärv och modig. 

Och om man förlorade? Ingen brydde sig om att svara på den 

frågan. Alla i skolan kallade mig för "fegis", ibl<strong>and</strong> till och med 

lärarna. <strong>Min</strong> bror brukade också kalla mig det när vi grälade 

med var<strong>and</strong>ra. Jag kallades "fegis" för att jag en gång inte ville 

slåss. 

Vid ett tillfälle berömde vår mattelärare mig och sa att 

jag gjorde framsteg. I min mattebok fanns det numera flera 

"rätt". Jag gjorde alla övningarna själv. Då visste jag inte vad de 

duktigaste pojkarna skulle göra med mig, de pojkar som fryste 

ut de flickor, som också var bra på att studera. 

Vi hade alltid matematik den första timmen på dagen. 

När lektionen var slut glodde de tre bästa pojkarna, inte 

flickorna, surt på mig. De hade skojat med mig förut, men den 

dagen retade de mig istället. De sa till var<strong>and</strong>ra: "Den snabbaste 

sköldpaddan kan aldrig ta kaninen." Då visste de inte att 

kaninen ibl<strong>and</strong> somnar, och att sköldpaddan passerar honom då, 

som vår lärare senare berättade för oss. De kastade krita på mig 

och pappersbollar. Jag var som en tiggare i ett gathörn, som 

försökte göra mig liten på min stol. Jag ville inte slåss med dem 

utan anledning. Man kan fråga sig hur ett barn i min ålder kunde 

stå ut med något sådant, för jag var inte rädd för att slåss. Jag 

stod ut med förödmjukelsen för att jag inte ville stå utanför 

klassrummet under mina favoritlektioner, kinesiska, idrott och 

biologi. Efteråt gick jag in till lektionerna som om ingenting 

hade hänt. Men inom mig var jag oroad och deprimerad, för jag 

var rädd att förlora vänskapen med de elever som jag ansett vara 

mina vänner. På lektionerna fortsatte de att provocera mig. Ju 

mer de försökte, desto mer försökte jag kontrollera min ilska. 

Sedan den dag mor berättade om min vän Dorji Tserings bråk 

med den lilla flickan och hur han slagit ut hennes framt<strong>and</strong> ville 

jag inte slåss med någon. 

▪167▪

Till slut var lektionerna över och det var dags för lunch. 

Jag ville fly för att undvika onödigt slagsmål, men de fortsatte 

att trakassera mig på vägen när jag och Dorji gick hem. Jag 

stannade och frågade: "Vad har jag gjort er, kompisar?" 

Den längste, Tashi Dondrub, sa, "Vad menar han med 

kompis? Det är konstigt och en skam att säga att någon är ens 

vän när man just ska börja slåss. Tycker ni inte det, kompisar?" 

Som förutsett svarade alla: "Du borde skämmas. Gå och 

slicka skit! Ingen vill vara din vän." Det fick mig nästan att ge 

upp, men jag försökte lugna ner mig för om jag började slåss, så 

skulle jag bli den enda som skulle få kritik av lärarna, för de var 

de bästa eleverna och lärarna tyckte bättre om dem än om mig. 

Jag sa åt min vän Dorji, som säkert skulle hjälpa mig att slåss 

med dem, att ignorera dem. 

Dorji viskade i mitt öra: "De vill slåss för att vår 

mattelärare berömde dig i morse. De är avundsjuka på dig." Å, 

välsigna mina tre juveler! När jag var dålig på matte var de 

vänner med mig och nu när jag börjar bli bättre har de blivit 

mina fiender. Jag hade blivit eleven som de ville slå och trycka 

ner. Det var en stor besvikelse, men jag försökte ändå att hålla 

tillbaka min ilska och behärskade mig. . 

Jag sa: "Jag vet varför ni vill slåss. Vi kan väl slåss efter 

slutexamen. Vad säger ni om att vänta till dess?" 

Det var sådant jag sa för att jag ville undvika slagsmål. 

Jag visste inte om jag skulle vara lika duktig som de vid slutet 

av terminen. Men utan varning kastade de tre sig över mig, 

sparkade på varje del av min kropp, slog mig på näsan så att den 

började blöda och drog mig i håret så hårt de kunde. Dorji 

hjälpte mig och sparkades och slogs med sina små knytnävar. 

De slog Dorji, men som tur var stoppade en förbipasser<strong>and</strong>e 

dem. Jag kunde inte slåss mot dem, men Dorji hade tappat 

besinningen och grälade ursinnigt: "Ni dumma hundar. Om ni är 

starka nog att slå Kondro och mig, så låt oss slåss var och en. Ni 

borde skämmas att ge er på Kondro och klå upp honom! Ni kan 

ge er på att jag kommer hämnas senare, när var och en av er är 

ensamma." Sedan kom han fram till mig och torkade av blodet 

från min kind med ärmen på sin <strong>tibetanska</strong> rock. 

Det fick mig att inse vad det betydde att ha en vän, när 

man blivit slagen på näsan och inte kan hålla tillbaka tårarna. 

Jag såg ut som jag grät men det gjorde jag inte. 

▪168▪

Någon talade om för min bror att jag blivit uppklådd och 

han kom snabbt med en bit tegelsten i höger h<strong>and</strong>: "Kondro, 

vem var det som slog dig? Vid de tre juvelerna! Jag ska slå ihjäl 

dem!" sa han, men Tashi Dondrub och hans två vänner var inte 

längre i närheten. När min bror kom sprang de iväg som möss 

som såg en katt komma. 

<strong>Min</strong> bror sa åt mig att tala om allt för klassläraren. För 

tillfället var han på min sida. Han sa att jag klarade mig bra och 

inte skulle slåss med de <strong>and</strong>ra för att hämnas. Läraren 

övertygade också min bror om att inte hämnas. Den 

eftermiddagen gav läraren Tashi Dondrup och hans vänner ett 

ordentligt kok stryk och lät dem inte komma till lektionerna på 

eftermiddagen. De fick stå utanför lärarens rum hela 

eftermiddagen. Även om de förtjänade det tyckte jag synd om 

dem för en gång hade jag betraktat dem som mina vänner. På 

lektionerna den eftermiddagen kallade några av Tashi Dondrubs 

<strong>and</strong>ra vänner mig för "fegis", för de trodde att jag hade förlorat 

och inte vågade hämnas och istället bett läraren straffa pojkarna. 

Jag brydde mig inte om att förklara. De var nöjda med att kalla 

mig för fegis. Det var bara överläraren, min bror och Dorji som 

visste varför jag inte hämnades. Det var inte en fråga om att 

vara modig eller feg. Jag tyckte om smeknamnet för det 

påminde mig om att jag blivit bättre på matematiken och att jag 

fått en riktig vän. Och som tur var fick jag bättre betyg än de 

eleverna i slutexamen under de komm<strong>and</strong>e åren. 

Jag berättade för mor om slagsmålet samma dag och hon 

sa vänligt: "Duktig pojke. Att slåss är inte det enda sättet att 

visa sitt mod. Tålamod och uthållighet är mod." Hon tryckte 

mig till sitt bröst och kysste mig varmt: "Gör inget dåligt i ditt 

nuvar<strong>and</strong>e liv, annars kommer du att lida i nästa liv. I vårt 

lokala tempel finns det en stor thanka som visar att om man är 

dum mot <strong>and</strong>ra så kommer ens ögon att stickas ut och om man 

förbannar <strong>and</strong>ra så blir ens tunga avskuren i nästa liv. Det är 

inget fel med att försöka vara en bra pojke." 

Jag lärde mig mycket av mor om att vara en rättrådig 

person. Hon blev en människa som jag inte kunde leva utan. 

▪169▪

13 

MORS ORÄTTVISA LIV 

F 

ödsel betyder att döden kommer till slut. 

Lokalbefolkningen tar döden på stort allvar. Det gör jag 

också. För mig var det svåraste mors orättvisa liv, hennes 

sjukdom och död. Jag tyckte så synd om henne och var så 

ledsen över att förlora mors omsorg när jag behövde den som 

mest. Det var ett öde som jag själv orsakat i mitt föregående liv, 

tänkte jag, för farmor sa alltid att allt man gjort i föregående liv 

fick konsekvenser i nuvar<strong>and</strong>e liv. Hon sa att det som jag fick 

lida i det här livet berodde på vad jag gjort fel i föregående liv. 

Det var vad folk kallade för straff. Så livet var svårt. Vad hade 

jag gjort för att något sådant skulle hända mig i det här livet? 

Att ta h<strong>and</strong> om sex barn var en tung börda för mor 

eftersom vi alla var små samtidigt. Hon arbetade hela tiden för 

att göra livet bättre för oss. Hennes eget liv var torftigt. Hon 

klädde sig i gamla, slitna, lappade kläder och åt tsampa utan 

smör för vår skull. Ingen hjälpte henne. Mor gjorde allt 

jordbruksarbete själv och gav sig av för att hitta medicinalväxter 

som far kunde tjäna pengar på medan farmor tog h<strong>and</strong> om oss 

på dagen. Mor gjorde dubbelt så mycket som <strong>and</strong>ra kvinnor. En 

gång sa hon: "Allt mitt hårda arbete är för er, kära barn. Jag 

hoppas att kunna ge er underbara liv innan jag lämnar er." Då 

förstod jag inte den dolda meningen i "innan jag lämnar er". 

Livet gick sin gilla gång lugnt men ändå snabbt och alla 

beundrade mor. När mina bröder och systrar blev tillräckligt 

gamla för att hjälpa henne sa folk att hon kunde vila och njuta 

lite mer av livet, för de var tillräckligt gamla att arbeta för sig 

själva och skaffa sig ett bekvämt liv. Istället blev mor 

fruktansvärt sjuk, men hon sa bara att hon hade ont i magen. 

Hennes sjukdom kom plötsligt som en blixt och förorsakade en 

outhärdlig åska under min <strong>barndom</strong>, vilket fick ett regn av tårar 

att falla. 

När jag var yngre hade min familj köpt en traktor. På 

den tiden hade min familj bara en, så en gång kom en släkting 

för att låna traktorn för att transportera några stenar från staden i 

▪170▪

vår kommun till sitt hem för att lägga grunden till muren runt 

sitt hus. Far kunde inte vägra. På vägen tillbaka tvingade en 

kvinna min släkting att låta henne klättra in i traktorsläpet. 

Eftersom vägen var ojämn ramlade hon ur släpet och dog 

omedelbart. Polisen i vår by gav oss böter för att vi ägde 

traktorn och gav pengar till kvinnans familj. <strong>Min</strong> släkting satt 

häktad i några dagar och släpptes sedan eftersom vi redan betalt 

kompensation för kvinnans död. 

Det ledde till att när vi som mest behövde traktorn hade 

vi den inte. Far gav sig av till en annan by för att hyra en traktor 

för att ta mor till Tewu-kommunen i Gansu-provinsen. Det var 

närmare än att åka till <strong>Zorgay</strong>s kommunhuvudstad. Far och 

mina två äldsta bröder följde med mor till sjukhuset i 

kommunhuvudstaden. <strong>Min</strong>a två äldre systrar, Tjobajo, farmor 

och jag väntade oroligt hemma. Farmor var ovanligt tyst medan 

mina systrar, min bror och jag lade oss på knä, lade våra 

h<strong>and</strong>flator emot var<strong>and</strong>ra för att be för mor inför porträtten av 

lamorna som hängde på väggen i vårt hemaltare. Det var enda 

sättet att lugna ner oss på. 

Mor fick sin diagnos på sjukhuset. Far sa ingenting om 

det verkliga resultatet utan berättade vare sig för mor eller för 

mina bröder. Tvärtom sa han att mor snart skulle bli frisk, precis 

som vanligt. Så de kom tillbaka till vårt lokala sjukhus där mor 

befann sig för att få beh<strong>and</strong>ling. Jag vet fortfar<strong>and</strong>e inte exakt 

vilken sjukdom mor hade. Det enda jag fick veta var att det var 

en slags magvärk. 

Förhåll<strong>and</strong>ena på det lokala sjuhuset var dåliga. 

Rummen var slitna och väggarna och taket var mörka av rök. 

Det regnade in och taket läckte. Det enda positiva var att det 

fanns duktiga <strong>tibetanska</strong> doktorer där för att se till mor varje 

morgon. 

Mor blev magrare varje dag. På dagarna måste jag gå i 

skolan, så jag var på sjukhuset med mor och far varje kväll, men 

det fanns ingenting jag kunde göra för att hjälpa far att ta h<strong>and</strong> 

om mor. 

Far ville inte att mor skulle lämna oss barn, särskilt inte 

mig, så han gick till olika lamor och bad dem välsigna mor så 

att hon skulle leva längre. Det var fruktansvärt tungt för far. 

Han sov inte bra på natten för han var på helspänn för mors 

minsta jämmer. Ibl<strong>and</strong> blev hon upprörd på grund av sin smärta 

▪171▪

och grälade på far utan anledning. Men mot mig var hon alltid 

snäll och vänlig hur svårt hon än hade det. 

Alltid när far lagade lunch åt oss satt mor i solskenet på 

sjukhusgården. Mor letade efter löss på mitt huvud, och jag 

kramade henne hårt för att känna värmen från hennes hjärta. 

Ibl<strong>and</strong> stretade jag emot när mor letade efter löss på mitt huvud, 

men hon sa att om hon inte fångade dem och dödade dem skulle 

de gräva sig in i min hjärna, och jag skulle dö precis som farmor 

brukade säga. Hon sa alltid: "<strong>Min</strong> käre son, i framtiden måste 

du lyda din far. Du är den enda jag bekymrar mig för." Hennes 

ögon blev fuktiga och hon snöt sig. "Du måste studera hårt så 

att ditt liv blir bättre. Följ inte i våra fotsteg. Gå din egen väg så 

att du kommer till en bättre värld." Jag sa ingenting. Jag satt 

bara där och lutade mig mot mors knän utan att förstå vad hon 

försökte säga till mig. 

Mor verkade förlorad i djupa tankar, hon suckade tungt 

och sa: "En gång var din far och jag rika. <strong>Min</strong>a föräldrar ville att 

jag skulle få egendom av din far så att de skulle bli rika, men 

jag vägrade. Från den dagen lät mig inte mina föräldrar komma 

in i deras hem. De talade inte ens till mig. Din stackars mor 

hade ingen familj som brydde sig om henne. Jag var som 

föräldralös trots att mina föräldrar levde. Så min käre pojke, jag 

vill inte lämna dig ensam med far". Jag var halvborta och 

förstod inte vad hon menade. Hon fortsatte: "Våra rikedomar 

togs ifrån oss under det nya Kinas sociala turbulens. Egendom 

är som dagg på gräset som försvinner på ett ögonblick. <strong>Min</strong>a 

föräldrar var lyckliga över att jag förlorade min egendom. Jag 

har inget av värde att lämna efter mig till dig; bara mitt hårda 

arbete som jag utfört för att försöka ge dig ett gott liv. Jag 

misslyckades och det är jag ledsen för. Men ni har alla tur som 

har en så bra far. Var snälla och säg inte emot honom. Var lika 

snälla mot honom som han är mot er. Gör inget så att han blir 

arg, bekymrad eller orolig. På grund av mig är din far så svag 

nu. Han klarar inte några bördor. Studera hårt och förändra ditt 

liv i grunden." 

"Mor, varför pratar du bara om far? Far du och jag 

kommer alltid att vara tillsammans och när jag har fått min 

examen från gymnasiet och får ett jobb kan jag säkert köpa fina 

kläder, skor och jättegod mat åt dig och far. Jag ska spara 

pengar och ta far och dig till Lhasa", pratade jag på. "Och mor, 

▪172▪

en sak till, jag kommer inte att köpa någonting åt dina föräldrar. 

Jag hatar dem så mycket", lade jag till. Det är sant, jag 

föraktade dem ur djupet av mitt hjärta. 

Mor log svagt och sa med en konstig röst: "Ja, vi 

kommer alltid att vara tillsammans. Jag lämnar dig aldrig." 

Det verkade som mor led svårt, men det fanns ingenting jag 

kunde göra för att hjälpa henne. Jag kunde bara tycka synd om 

henne, men det var inte till någon hjälp. Jag bad ur djupet av 

mitt hjärta: "Mor, om jag bara kunde dela din smärta lite gr<strong>and</strong>, 

så skulle jag ge vad som helst som jag äger i det här livet, till 

och med tio år av mitt liv. Å, goda tre juveler, välsigna mor och 

gör henne frisk så fort som möjligt. Låt henne inte lida längre." 

Hemma utförde min bror som var munk alla religiösa 

ritualer som lamorna bad honom om för att underlätta mors 

lid<strong>and</strong>e. På sjukhuset frågade far varje morgon om mor och 

vilken medicin han skulle ta med sig, och doktorerna gav recept 

på alla mediciner. Men inget hjälpte. Mor var kvar på sjukhuset 

nästan ett halvår. Till slut bestämde sig far för att ta hem henne 

och ta h<strong>and</strong> om henne hemma. 

Överläkaren på det lokala sjukhuset var en munk, som 

hette Wodser. Han var en reinkarnerad lama, expert på 

skrifterna och han visste hur man skulle utföra de mest 

komplicerade religiösa riterna. Han kunde snurra två mani-hjul i 

varje h<strong>and</strong> samtidigt som han höll i ett radb<strong>and</strong> i höger h<strong>and</strong>, 

vilket var omöjligt för en vanlig människa. Hans fingrar hade 

format en ring i h<strong>and</strong>tagen på bönehjulen för att han snurrade 

dem som ofta. Han var en allvarlig lama, vilket gjorde att alla 

tvekade inför att be honom utföra svåra religiösa riter eller att 

ge en diagnos på sjukdomar. 

Det hände en rolig sak mellan munken Wodzer och en 

stum mans mor. 

En dag var den stumme mannen sjuk och han kunde inte säga 

vilken del av hans kropp som värkte, så hans mor bad munken 

Wodser att komma. Den stumme mannens mor var inte rädd 

och kom hem till honom med sin son utan att fråga om hon 

kunde komma in. När hon såg munken Wodzer, sa hon som 

om hon pratade med en vanlig person: "Åh, vad bra att du är 

hemma. <strong>Min</strong> son är sjuk och jag behöver din hjälp." 

Han skämtade: "Det är inte mitt fel att han är sjuk, så 

▪173▪

varför tar du hit honom? Det är inte mitt problem. Var snäll och 

gå härifrån." 

"Hur kan du vara så hänsynslös. Du är ju en doktor. 

Ditt jobb är att göra folk friska", sa modern utan att vara rädd. 

"Det har du rätt i. Jag skojade bara. Vad är det för fel 

på honom?" frågade Wodzer. 

"Var inte dum! Om jag visste vad det var för fel på 

honom skulle jag inte ha tagit hit honom. Jag vill att du tar 

hans puls så att du får reda på vilken sjukdom han har", sa 

modern oroligt. 

Istället för att bli arg, brast munken Wodzer ut i skratt. 

Sedan tog han pulsen på patienten och gav honom medicin. 

Han var mycket snäll mot patienter från det lokala samhället. 

En dag var munken Wodzer inte på sjukhuset. Det fanns 

ingen annan doktor som far kunde fråga om mors tillstånd, så 

han gick till en annan lama. Vem kunde ana att det skulle uppstå 

ett problem? Efter att munken Wodzer hört att far gick till en 

annan lama förändrade han sig. Han kom inte och undersökte 

mor varje morgon. Far hade ingen aning om vad som var fel. En 

morgon frågade far: "Ahke, 38 vad ska jag göra nu? Det verkar 

inte som om hon blir bättre. Tvärtom verkar hon bli smalare 

varje dag." 

"Fråga mig inte mer. Jag vet inte. Var snäll och gå och 

fråga den lama som du gick till häromdagen. Han kanske vet 

mer än jag", svarade Wodzer, som hade förolämpat far så att 

han gick tyst. 

Nu förstår jag att far trodde att mor skulle gå bort det 

året, och antog att det var bättre för henne att ligga i en varm 

säng hemma hos oss. 

Höst. Träden vara bara och bladen flög genom vår by 

avslitna av de starka höstvindarna. Skyn var dimmig av damm 

varje dag, som fick mig att bli på dåligt humör. Far hade sagt 

till mig att om mor blev bättre så skulle vi se det i början av 

hösten vid samma tid då växterna bytte färg. Fortfar<strong>and</strong>e kunde 

vi inte se någon förbättring. Mors hy var blek som om det inte 

rann något blod genom ådrorna. Hon förblev sig lik. 

Mor sa till mig när hon letade efter löss på mitt huvud: 

38 En hövlig form för "munk." 

▪174▪

"Nu är jag som ett torrt, flyt<strong>and</strong>e löv och kommer antingen 

ramla av eller hänga kvar på grenen. Det är inget jag kan göra 

något åt. En stark vind kommer säkert blåsa mig till ett konstigt 

ställe. Trädet har fortfar<strong>and</strong>e rötter som kan växa nästa år, men 

löven har ramlat av. Din far, dina syskon och du är trädet och 

jag är löven. När jag en gång har blåst bort måste ni alla se till 

att det växer nya blad." 

Mor sa till mig att hon bara hade en kort tid kvar med 

mig. Hon uppmuntrade mig att vara modig mot de människor 

som jag skulle träffa i livet. Vad dum jag var! Jag förstod inte 

vad hon sa. En dag kom jag hem från skolan och såg att mors 

hår var avklippt som om hon vore fyra år. Jag tyckte hon såg 

rolig ut med sin sjukliga bleka hy och sin nya frisyr, och sa: 

"Mor, du blir vackrare och yngre varje dag. Varför klippte du 

dig inte tidigare?" 

Ingen kunde säga något. Mor skrattade och sa: "Kondro, 

att klippa sig var inte vad din mor önskade sig, men det är 

lättare att sköta håret på så sätt." 

Återigen blev jag förvirrad. Jag borde ha förstått att det 

var ett tecken att mor snart skulle gå bort. Dag efter dag blev 

mor sämre. Till slut kunde hon inte komma upp ur sängen. Hon 

kunde bara dricka lite mjölk för att fukta sin strupe. Hon kunde 

inte äta någonting. 

En morgon när jag just skulle gå till skolan försökte mor 

lyfta sitt huvud. Hon ropade fram mig till sängen och sa i en 

falskt glättig ton: "Käre Kondro, kom hem snabbt efter skolan. 

Lek inte på vägen. Jag har sagt många gånger att du måste vara 

en snäll pojke och försöka skaffa dig ett bättre liv än mitt och 

studera hårt i skolan. Var snäll och lägg det på hjärtat, OK? Du 

är bättre än din bror i skolan, så jag har hopp för dig. Jag har 

talat med din bror också", sa mor. 

Att jag var så dum! Jag tog henne inte på allvar och 

pratade på: "Nej, mamma, det ska jag inte glömma." Jag visste 

inte vad mor hade sagt till min bror. Nu ångrar jag att jag var så 

naiv och betedde mig så barnsligt. 

Sedan strök mor mig över håret, kysste mig på munnen 

och lutade sig tillbaka mot kudden igen. Jag hade inte en tanke 

på att det kunde vara den sista gången hon pratade med mig, 

sista gången hon gav mig en varm kyss och visade sin kärlek 

och omsorg om sin älskade son. 

▪175▪

Den dagen var jag på dåligt humör, men jag visste inte 

varför. Det var så konstigt. Det går inte att förklara hur jag 

kände mig. Det var konstigt. Första hälften av dagen hade jag 

tråkigt i skolan, men sedan tog den äntligen slut. <strong>Min</strong> bror och 

jag väntade inte på våra skolkamrater. Vi gav oss av på den 

dammiga vägen som slingrade sig uppför berget. Vinden slet i 

våra kläder. Virvelvindar kastade upp damm och skräp i luften. 

Där vi bodde såg man det som ett olycksbåd<strong>and</strong>e tecken och vi 

spottade i luften för att inget ont skulle hända oss. 

När vi närmade oss huset, såg vi att det hade kommit 

hem många släktingar till oss. De reciterade mani-böner, lät 

kulorna på radb<strong>and</strong>en gå genom sina fingrar och snurrade på 

bönekvarnarna. Å, tre juveler! När jag såg mina systrar och 

bröders rödgråtna ögon förstod jag att mor inte längre fanns där 

att prata med mig. Den chock jag fick när jag såg det var som 

om en hammare slog mig på bröstet; hjärtat nästan stannade. 

Jag sprang till far, kramade honom hårt, kastade 

skolväskan i golvet och grät som om mor redan var borta: 

"Adza, vad har hänt med Ama?" 

Far sa tyst: "Hon har det bra!" 

<strong>Min</strong> bror som var lite äldre än jag förstod hur man skulle 

bete sig i en sådan här situation. När jag sprang in i mors 

sovrum, brast han i gråt för han förstod vad far menade. Jag 

blev varse hur mor <strong>and</strong>ades sina sista <strong>and</strong>etag. Hennes bröst 

höjde sig ojämnt. Hon kunde inte säga eller höra något. Jag satt 

och höll hennes varma händer i mina och sa: "Ama, jag kommer 

ihåg vad du sa åt mig. Jag kom hem före alla <strong>and</strong>ra elever. Ama, 

Ama… Jag ber dig, lyft huvudet och prata med mig." Det var 

omöjligt att kontrollera gråten. Tårarna rann nerför mina kinder 

och in i munnen. Jag kände de salta tårarna, kände livet. "Ama, 

Ama, kan du höra mig? Jag är Kondro." Efter att ha torkat av 

tårarna från mina läppar med min snoriga ärm kysste jag mor på 

läpparna, men hon reagerade inte som tidigare. "Jag är här för 

att berätta om skolan. Du vill ju alltid höra, eller hur? Snälla 

Ama, lyssna på mig", grät jag, men mor låg orörlig. Inte ett ljud 

hördes från henne utom det svaga ljudet av hennes hjärta som 

höll på att sluta slå. Underliga ljud kom ur hennes strupe som 

om hon höll på att kvävas, vilket var outhärdligt att höra. 

Sedan kom far in. Han kramade mig och sa: "Kondro, låt 

mor sova i lugn och ro. Stör henne inte! Hon hör inget hur 

▪176▪

mycket du än försöker prata med henne." 

Jag såg far snyfta för första gången i mitt liv. Han kysste 

mig gång på gång och sa: "Var en snäll pojke och sluta gråta". 

Far föll i gråt. Jag kunde inte föreställa mig att han kunde gråta 

som han gjorde. Att se mig gråta klarade han inte av. 

Men den här gången ville jag inte vara en snäll pojke. 

Jag ville inte gå tillbaka till vardagsrummet utan skakade på 

huvudet och la mig på ett fårskinn bredvid sängen. Tårarna 

blötte ned hela mitt lilla, ynkliga ansikte som fruset vatten som 

rann in i mitt varma hjärta. Vad döden är ömklig! Far hade 

ingen aning om vad han skulle ta sig till med mig, så han lät 

mig ligga kvar där ensam. 

"<strong>Min</strong>a vördade tre juveler, visa nåd mot en pojke som 

jag. Om ni finns som vi tror, hur kan jag leva utan mor? Hon är 

för ung för att lämna oss, och jag är för ung för att bli lämnad", 

mumlade jag medan jag tittade på thankan som hängde på 

väggen ovanför mors huvud. Det enda svar jag fick var mors 

svaga <strong>and</strong>ning. 

"Kondro, kom in i vardagsrummet och ät något", sa 

Gaga, som alltid verkade vara modig och aldrig grät. Men idag 

hade han också rödgråtna ögon som alla mina syskon. 

Mors död var oundviklig och som farmor sa till mig 

hade vi fötts för att konfrontera döden. Jag kunde bara inte klara 

av den. I det ögonblicket kunde jag bara gråta för att få lindring 

för min outhärdliga smärta. Jag hade ingen aptit. Jag låg vid 

sidan av mors säng och lyssnade på hennes hjärtslag och 

hoppades att hon skulle förbli vid liv så länge som vi själva 

fanns i livet i den här världen. Först då kom jag ihåg vad mor 

hade sagt åt mig förut; först då förstod jag vad hon hade menat. 

Men det var för sent, för allting var verkligen slut. 

Far åt inte heller. Han försökte trösta mig hela tiden. 

Han kramade mig och snyftade till sin bror: "Daku, hur kommer 

det sig att mina barn förlorar sin mor när hon är så ung?" 

Daku som grät som ett barn sa: "Bror, du är den enda 

som kan trösta dina barn nu. Var inte upprörd, annars lider dina 

barn säkert av det. Ta dig samman och säg åt dina barn att inte 

vara så ledsna. Du är ju den enda som kan hjälpa dem att sluta 

vara så förtvivlade." 

Far torkade sina tårar och svarade: "Du har rätt. Det är bara det 

att jag inte hade kunnat föreställa mig att det här skulle hända. 

▪177▪

Vi försökte allt, men döden kom till slut i alla fall." 

Att se far den dagen var som att känna ett hårt törne 

sticka mig rakt genom hjärtat och skära ut ett sår som inte har 

läkt än idag. Jag stod inte ut. En gång till rusade jag in i mors 

sovrum och ropade på henne många gånger, men som förut fick 

jag inget svar. Mors <strong>and</strong>ning blev svagare och svagare tills jag 

knappt kunde höra henne <strong>and</strong>as. Tårarna rullade ur mina 

sorgsna ögon som en källa som svämmade över. Jag tappade 

rösten och kunde inte ropa på mor längre. Far kom in i mors 

sovrum meddetsamma, precis som om han hade förutsett att hon 

höll på att bli sämre. Sedan bad han min äldste bror, munken, att 

recitera böner ur skrifterna för vår mor som gick bort. Hon hade 

stängt sina ögon för evigt. 

Enligt de lokala sederna höll vi hennes död hemlig en 

dag. Far sa senare att det berodde på att man ville vara säker på 

att personen verkligen hade gått bort. En dag senare besöker en 

bybo en helig man som avgör vilken slags begravning en död 

person ska ha och vilka texter som ska reciteras för att den döde 

ska kunna komma till ett nytt liv. Enligt den helige mannen 

hade min mor levt ett år längre än vad som avgjorts av hennes 

karma. Därför försökte han övetyga oss om att lamorna som 

kom och deras religiösa riter hade hjälpt mor att leva längre. 

Mors begravning genomfördes tre dagar efter att hon 

gått bort. Som hon önskat sig blev hon kremerad. 

När någon dör och ska kremeras går sju personer och 

hugger torrt trä som ska användas för att bränna kroppen. Ingen 

får gå framför dem, för det anses bringa olycka. Alla måste 

hålla sig borta från dem. Männen bär sina yxor på axeln när de 

går ut för att hugga trä till en kremering. Om någon går ut med 

yxan på axeln för att hämta ved skäller de äldre på honom. När 

männen väl har kommit in i skogen kan de inte peka ut ett torrt 

träd, för det är ett dåligt omen som innebär att ännu fler 

människor ska dö. De pekar bara ut det träd som säkert ska 

huggas ned. 

I vår hembygd säger man att ljusringen runt en 

solförmörkelse en gång nästan svalt halva solen, och sedan 

kastade bodhisattvan Vajrapani sin varjra (åskvigg) i nacken på 

ljusringen. Det blev ett hål i den och han kunde inte svälja 

solen. Den skräckslagna solen släpptes då ur hålet, så vi 

reciterar mani för att hjälpa solen att inte bli rädd när det blir 

▪178▪

solförmörkelse. 

Som tur var skedde mors jordsättning vid en 

solförmörkelse. Far var glad åt det för alla i vår hembygd 

reciterade mani för solen. Byborna trodde att det var bra för 

mor. De sa åt oss att vara glada för solförmörkelsen, men vår 

familj kände ingen glädje alls. Jag grät och grät vid mors 

jordfästning, men tårarna kunde ändå inte lindra min smärta. 

Det är omöjligt att radera ut minnet av min nedbrutna 

familj som förlorat allt hopp. Mitt sårade hjärta värkte. Jag 

verkade glad bl<strong>and</strong> folk men sörjde djupt i mitt hjärta under de 

följ<strong>and</strong>e dagarna. 

Jag vet inte mycket om religion, men vid den tiden 

trodde jag att Buddha skulle höra min familjs fromma böner för 

mor och säkert tycka synd om henne som dött så ung och lidit 

så mycket på jorden. Ändå lämnade mor oss i tortyrfylld smärta. 

Jag önskade innerligt att mors <strong>and</strong>e skulle flyga till himlen och 

återfödas till ett underbart nästa liv. 

Det var första gången jag undrade om det fanns en riktig 

Buddha. Om han fanns, varför lät han inte mor lämna oss utan 

smärta? Vi tror verkligen att han är allsmäktig. Han borde känna 

till allt ont och gott människor gjort i sitt liv, så han skulle ha 

vetat att mor hade rätt att dö i frid. Men det blev tvärtom. Döden 

var förfärlig; den förstörde lyckan i min barnom. Och min djupa 

sorg var så gränslös att det inte går att beskriva med ord. Grottor 

där barnen leker. 

Grottor där barnen leker. 

▪179▪

14 

SKOLKARE 

M 

or hade varit död i nästan fem månader. Ju fler dagar 

som gick desto mer saknade jag henne. Jag kunde 

aldrig föreställa mig att jag skulle sakna mor så 

mycket. När jag hade skatten i min h<strong>and</strong> insåg jag inte värdet av 

den och först när jag förlorat den insåg vilken betydelse den 

hade, men det var förstås försent. Hennes bortgång förändrade 

mig. Jag grät ofta, men det var inte till någon hjälp. <strong>Min</strong>a 

minnen av mor var som en spegel som speglade allt hon 

betydde för mig, särskilt hennes ständiga omtanke om mina 

studier. 

Vår nya sommartermin började. Vår kinesiske lärare 

ville testa våra kunskaper i kinesiska efter det långa lovet, och 

den första dagen bad han oss skriva något om våra mödrar och 

detaljerat berätta hur de såg ut. Jag vågade inte tala om för 

honom att mor hade gått bort. Jag satt tyst vid min bänk utan att 

skriva någonting. Jag ville inte tänka på mors färglösa, bleka 

och smärtfyllda ansikte. Jag skrev titeln "<strong>Min</strong> mor" och sedan 

skrev jag en mening: "Jag saknar mor väldigt mycket". Jag var 

den siste som lämnade in min uppsats och la den under de <strong>and</strong>ra 

uppsatserna så att läraren inte skulle märka att jag hade skrivit 

så lite. 

Den eftermiddagen hade jag ingen lust att gå i skolan på 

grund av testet och för att det var varmt. Jag lutade mig trött 

över bänken och tänkte ta mig en tupplur för att bli kvitt min 

sorg. <strong>Min</strong> bäste vän Dorji Tsering kom för att dela min sorg och 

frågade vad jag ville göra. "Kondro, låt oss strunta i skolan i 

eftermiddag och gå och simma. Vad tycker du?" sa han. Det var 

ett erbjud<strong>and</strong>e som jag var mer än glad att ta mot. 

Jag undvek både min bror och lärarna och smet iväg från 

skolan. Dorji och jag skyndade oss till den grunda floden, där vi 

brukade simma. Vi kom från en bergsby högt uppe och det 

fanns inga djupa floder där vi bodde, bara några gyttjiga 

dammar. Det var skälet vi inte kunde simma i en djup flod. 

Andra elever som kom från byar nära floden retade oss, och sa 

▪180▪

att deras grisar rullade runt i floden där vi simmade för att 

svalka oss på sommaren. Det fanns inget vi kunde göra för att 

säga emot deras förolämpningar, för de var sanna. 

Vi kastade våra skolväskor på str<strong>and</strong>en, tog av oss 

kläderna och sedan knöt vi upp de heliga trådar som vi bar runt 

halsen, för vi hade hört att om de heliga trådarna blev våta 

förlorade de den välsignelse som en lama ingjutit i dem. 

"Å Kondro, hoppa i! Vattnet är så härligt. Skynda dig!" 

skrek Dorji och stänkte kallt vatten på mig. 

Floden var så grund att när han låg i den stack hälften av 

hans rygg och bak upp ur vattnet. Jag ville inte störa Dorji med 

min sorg så jag hoppade också i. Det spelade ingen roll hur 

varmt det var. Jag frös när jag gick i vattnet och jag kunde inte 

låta bli att skrika av upphetsning. 

Vi plaskade och pratade glatt med var<strong>and</strong>ra. Att 

tillbringa dagen med sin bäste vän var alltid en glädje. Våra 

kroppar var våta. Jag kände mig bättre. Sedan gick vi upp på 

str<strong>and</strong>en och låg på de heta stenarna. Det var skönt, som att 

ligga på en varm på tsato. 39 Vi la varma stenar på var<strong>and</strong>ras 

ryggar. Värmen påminde mig om värmen från mors varma 

bröst. 

Efter att Dorji hade slagits med den lilla flickan och 

orsakat många problem för sin far, mognade han. Han var 

underhåll<strong>and</strong>e mot äldre och klarade sig bättre med barn i sin 

egen ålder. Han var särskilt vänlig mot mig och hjälpte mig 

mycket i skolan när min bror inte var där. Han var pratsam, 

vilket tröstade mig och gjorde mig glad. 

"Kondro, var inte så ledsen. Precis som pappa sa till dig: 

’<strong>Min</strong> käre son, var glad. Ingen är odödlig. Alla kommer dö en 

dag. Den enda skillnaden är att en del gör det tidigare och en del 

senare.’ Du och jag kommer också dö förr eller senare. Även de 

tusen lev<strong>and</strong>e buddhorna kan inte undvika döden, som de äldre 

säger. Låt tiden som gått passera", sa Dorji, när han låg bredvid 

mig och lät sin h<strong>and</strong> vila på min skuldra. 

"Vi måste njuta av våra liv så mycket som möjligt för de 

är för korta att kastas bort på att vara ledsna hela tiden. " 

39 En tsato är en träplattform som används för att äta på och sova 

på. Röken från elden som används för att laga mat på 

kanaliseras genom den och håller den varm. 

▪181▪

"Tack, Dorji. Du har alltid hjälpt mig. Jag kan inte nog 

tacka dig. Jag vet att döden kommer till alla. Du hjälper mig 

alltid när jag behöver det. Jag vet att döden kommer till alla. Jag 

kan inte bara förstå varför den kom så tidigt till mor. Hon och 

pappa är de enda jag inte kan leva utan. Jag saknar henne så 

hemskt", sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna och om mina 

ögon blev fuktiga. Jag tittade upp i den sjöfärgade himlen och 

kände mig deprimerad. 

Tyvärr upptäckte oss vår lärare just då. Vi hann inte 

springa iväg. I så fall skulle vi ha varit tvungna att lämna kvar 

kläderna. Vi klädde nervöst på oss och gick fram till läraren. 

Utan att tveka gav han oss en örfil och sa åt oss att gå raka 

vägen till skolan och ställa oss utanför hans rum. 

"Varför struntade ni i lektionerna på eftermiddagen? Jag 

har sagt åt er pojkar många gånger att inte skolka. Ni är inte 

åsnor som inte fattar någonting," sa läraren och skakade 

besviket på huvudet. "Tänk på era föräldrar. De tror att ni sitter 

och läser i skolan, men ni springer bara omkring." 

Vad han sa kändes som om han hade hällt salt i mitt 

öppna sår och gjorde fruktansvärt ont. Ett vattenfall av tårar 

rann nedför mina kinders höga berg, vilket gjorde honom 

förvånad. Han blev förvirrad och kunde inte förstå varför jag 

grät. Solskenet var mycket starkt och det verkade lysa enbart för 

att bränna upp mig. Mitt ansikte blev blodrött. Det fanns inget 

slut på mina tårar. Jag grät och grät och grät. Ibl<strong>and</strong> undrade jag 

var alla dessa tårar var lagrade, för närhelst jag ville gråta fanns 

de där redo att svämma över, trots att jag redan förlorat så 

många av dem. Många elever som var omåttligt nyfikna 

samlades runt om oss för att se vad som hände. Jag skämdes 

hemskt men ändå kunde jag inte behärska mig. Även om de 

viskade till var<strong>and</strong>ra kan jag fortfar<strong>and</strong>e höra vad de sa: 

"Kondro Tsering ser olycklig ut nuförtiden …" 

"Dorji Tsering lockade iväg honom …" 

"Kondro Tsering har gråtit mycket på sista tiden, precis 

som en flicka …" 

"… han är bra på att plugga men varför …" 

Sådana viskningar hörde jag omkring mig fast jag grät. 

Sedan frågade läraren medan han lyfte upp mitt huvud 

med långfingret: "Har du gråtit klart?" 

Jag försökte svara så gott jag kunde, vilket fick alla 

▪182▪

elever runt omkring mig att brista ut i skratt, men jag utbrast: 

"Nej, jag vill gråta mer." Den enda som visste varför var Dorji. 

Som tur var, var min bror inte i närheten just då. Mitt oavbrutna 

gråt<strong>and</strong>e gjorde läraren irriterad, och han kunde inte göra annat 

än att säga åt mig och Dorji att gå hem. Från den gången 

skolkade jag inte från några lektioner för jag stod inte ut med att 

höra lärare skrika och gräla. Jag var för svag för att klara av 

någonting. 

Fläsk som hänger i taket i författarens hem. 

▪183▪

15 

EN OMÖJLIG DRÖM 

V 

intern är en perfekt årstid för dem som älskar att sova 

för nätterna är längre och klarare. Som ordspråket 

lyder: "Ju längre natt, ju fler drömmar". Jag hade en 

dröm som aldrig skulle slå in hur mycket jag än försökte uppnå 

den. Den natten lyste miljoner stjärnor starkt och trasade sönder 

det ändlösa mörkret. Den is<strong>and</strong>e vintervinden fick mig att darra. 

Far och jag var ute och kissade och skulle just gå och lägga oss. 

Jag ville komma i säng meddetsamma. 

"Adza, vänta på mig. Jag är` inte klar än." Jag ropade på 

far när hans mörka knappt synliga silhuett verkade röra sig 

bortåt. "Jag är här", sa far och strök mig över håret, vilket 

gjorde mig dödsförskrämd. 

"Åh, pappa, du skrämde mig", sa jag. 

Jag vågade inte dra upp byxorna som var nerrullade till 

knäna utan hoppade upp i fars famn och kramade honom hårt. 

På natten är barn rädda för att det finns spöken överallt. Farmor 

hade sagt åt mig att inte gå ut ensam på natten. Annars skulle 

spökena komma och äta upp mig. De skulle äta mitt kött och 

dricka mitt blod som om det vore te. Jag blev också tillsagd att 

inte vissla och leka med elden på natten, för det skulle dra till 

sig spöken. 

Far höll mig tätt intill sig och bar mig. Det var för mörkt 

för att se något på väg till sovrummet. Far gick som en blind, i 

ena h<strong>and</strong>en höll han mig och den <strong>and</strong>ra viftade han med framför 

sig för att hitta vägen på ett tryggt sätt. Vi kunde inte använda 

fotogenlampan – det gick inte i den hårda vinden. Till slut låg vi 

i våra varma, mjuka fårskinnsfiltar. Jag lutade mig mot fars 

bröst, kramade honom så hårt jag orkade och kände värmen 

stråla ut från hans kropp. Jag dåsade till meddetsamma och sögs 

in i drömmarnas värld. 

Solen sken ovanligt starkt på en himmel som var lika blå som 

havet och sände sina flamm<strong>and</strong>e strålar ned över vår by. 

Allting verkade vara fullt av liv. Byborna log stort när de 

▪184▪

hälsade på mig. Alla verkade vara så glada. De gav mig så 

många khadag att jag var helt täckt av deras vitgläns<strong>and</strong>e 

gåvor, precis som en lama. Barnen kom nyfiket ut för att titta 

på mig. Byborna sa att jag hade tagit en examen på ett berömt 

universitet, vilket gjorde min familj mycket stolt. <strong>Min</strong>a föräldrars 

händer var röda efter att ha skakat händer med alla bybor, 

som gratulerade mig till mitt nya jobb. Glädjetårar fyllde deras 

ögon men de var ovilliga att fälla dem, för det var glädjetårar 

för den ära som deras yngste son gett dem. Mor sprang fram 

till mig och kysste mig för att visa sin kärlek för sin son. 

"<strong>Min</strong> käre son, äntligen har du lyckats nå ditt mål och 

uppfylla vår dröm", sa mor. Sedan gick vi in i huset där min 

familj hade förberett en fantastisk fest för mig. 

"Mamma, en gång sa jag till dig att jag skulle ta med 

dig och far till Lhasa när jag fått ett jobb. Kommer du ihåg? Nu 

har jag kommit tillbaka för att ta med er till det heliga Lhasa", 

sa jag. Deras förvånade, skeptiska uttryck visade att de inte 

kunde tro vad de hört. De visste inte vad de skulle säga. 

"Ja, älskling, hur kunde jag glömma det? Jag kan inte 

bara tro att det du säger skulle gå i uppfyllelse så fort. Tiden 

flyger och lämnar bara rynkor i våra ansikten", sa mor. Hon 

kunde inte stänga munnen för att hon log så mycket. Det var 

hennes livs lyckligaste ögonblick. De längtade till Lhasa. För 

dem var Lhasa himmelriket på jorden, och om de hade en 

chans att besöka Lhasa skulle det inte göra dem något om 

döden kom när de var där. 

"Under det här svåra livet kommer jag äntligen få 

besöka Lhasa. Jag kommer säkert att dö i frid, " sa far medan 

han mumlade mani. 

"Jag kommer säkert längta efter tsampa, så jag tar 

med mig en säck", sa mor medan hon förberedde 

pilgrimsfärden. 

Plötsligt var vi i Lhasa. Potala-palatset, vars majestät 

och storslagenhet är känt över hela världen tornade upp sig 

inför oss. Det gyllene taket glittrade under den strål<strong>and</strong>e solen, 

som om det hälsade oss. <strong>Min</strong>a föräldrar lade h<strong>and</strong>flatorna 

emot var<strong>and</strong>ra för att be. Far sa: "Om du är from, kan du se 

Buddha i himlen välkomna dig." 

"Jag vet, det är sant. En av mina vänner berättade för 

mig att han såg Buddha i himlen när han v<strong>and</strong>rade till Lhasa. 

▪185▪

Vi har inte sådan tur att vi ser honom hälsa oss välkomna", sa 

mor besviket. 

"Nej, mamma. Vi har tur som äntligen har kommit hit. 

Det är ingen skillnad mellan att se Buddha i himlen eller hans 

bild i ett tempel, så länge som du tror på honom", sa jag. 

"Naturligtvis, jag tror lika mycket som alla <strong>and</strong>ra 

religiösa,"sa mor och såg gladare ut. 

När vi gick in genom ingången, sa en tibetan: 

"Huanying." 40 

Jag var upprörd. "Varför pratade han inte till oss på 

vårt språk, <strong>tibetanska</strong>, snarare än på kinesiska?" undrade jag, 

men sa ingenting när vi gick in i Potala. Det var som i en 

labyrint med många kapell att gå in i. Vi gick inte in i alla kapell 

för det skulle ha dröjt för länge. Ändå var det redan för sent att 

gå till Jokhang när vi kom ut, så vi gick till hotellet för att sova. 

<strong>Min</strong>a föräldrar ville äta tsampa som vi hade haft med oss, 

medan jag ville gå till en kinesisk restaurang och äta. 

"Nuförtiden vill de flesta <strong>tibetanska</strong> ungdomar inte äta 

tsampa. De tycker att det är pinsamt att äta det för det luktar 

på ett sätt som lätt gör att man kan skilja dem från kineser och 

<strong>and</strong>ra folk", sa far. "De inser inte hur värdefullt det är", och 

antydde att jag var en av de ungdomarna. 

"Kinesisk mat och annan mat är antagligen mer 

näringsrik än vår tsampa. De bryr sig om sin hälsa", sa jag 

roat. 

"Äh … tror du inte att tsampa har ingredienser som är 

mer näringsrika? Jag undrar just vad som kommer att hända 

med tibetaner utan tsampa som försöker anpassa sig till 

annan mat. De kommer att försvinna från jordens yta utan att 

lämna ett spår", sa far med ett ilsket uttryck i ansiktet. 

"Vad du säger är rätt, pappa. Jag kommer inte att bli 

som en av de där ungdomarna. Jag vet vad det innebär att 

vara tibetan", sa jag och menade det. 

"Verkligen? Det gläder mig", sa far utan att kasta en 

blick på mig. Han satt bara och stirrade ut genom fönstret som 

om han inte alls trodde mig: 

"Sluta nu.. Kondro är inte den typen, hur skulle vi 

annars kunna besöka denna heliga plats som vi längtat så 

40 "Välkommen." 

▪186▪

efter? Du behöver inte påminna oss om att vara tibetaner", sa 

mor. Hon trodde att jag var arg. 

På kvällen tänkte jag över vad far hade sagt. Han sa 

tsampa, men han menade något mycket viktigare, som jag inte 

kunde lista ut vad det var. 

"Kondro, upp med dig", ropade mor. Hon väckte mig 

nästa morgon när solen fick alla att vakna ur sin slummer i 

hela Lhasa. Inte konstigt att folk kallar den "solskenets stad". 

Det fanns inte ett moln på himlen. Allt såg klart och fräscht ut. 

<strong>Min</strong>a föräldrar hade bråttom att komma iväg till Jokhang, så vi 

gav oss av utan frukost. När vi närmade oss öppnades just 

dörren. 

Far lade h<strong>and</strong>flatorna mot var<strong>and</strong>ra och sa: "Där ser 

du, min son, om din tro på Buddha är äkta och ren, så kommer 

du aldrig för sent eller för tidigt. Precis som idag då vi kom 

exakt i rätt tid." 

<strong>Min</strong>a föräldrar var så rörda över att få se Shakyamuni 

Buddhas berömda staty att tårarna rann nedför deras mörka, 

solbrända kinder. Det var emellertid inte bara mina föräldrar 

som grät. Många <strong>and</strong>ra tibetaner grät av glädje och drömde 

om ett fantastiskt komm<strong>and</strong>e liv. De föll ned på knä och rörde 

pannan vid golvet gång på gång framför statyn och bad att alla 

lev<strong>and</strong>e varelser skulle få ett perfekt liv. 

Vi kom ut ur folkmassan som cirkulerade runt 

Jokhang. Som folk hade berättat för oss fanns det många 

tiggare. Medan vi gick runt där grep en tiggare tag i min h<strong>and</strong>, 

drog mig åt sidan och sa: "Om du inte ger mig lite pengar, låter 

jag dig inte gå." 

Jag försökte dra undan h<strong>and</strong>en, men ju hårdare jag 

drog, deto hårdare höll han fast den. 

Jag hörde pappa ropa: "Snälla Kondro, upp med dig. 

Hur länge ska du sova? Du kommer för sent till skolan. 

Skynda dig på upp och ät din frukost." 

Istället för tiggaren i min dröm var det far som drog upp 

mig ur sängen. Vilken underbar, men omöjlig dröm jag hade 

haft! Det är den enda dröm jag kan komma ihåg från min 

<strong>barndom</strong> och som jag aldrig kommer att glömma. Sedan tittade 

jag upp himlen och sa: "Mamma, jag saknar dig så mycket." 

▪187▪

16 

NÄR JAG HÖLL PÅ ATT BLI MUNK 

år by ligger ensligt till, vilket gör det svårt att gå till 

doktorn när man är allvarligt sjuk. Därför brukar 

byborna fråga en lama till råds när de blir sjuka. Det är 

ett av skälen till att jag nästan blev en skallig munk istället för 

en studer<strong>and</strong>e. 

En fruktansvärd influensaepidemi svepte över vår 

hembygd. Alla gamla män var upptagna med att offra song till 

gudarna till skydd för deras barnbarn. Jag fick influensan, men 

farmor misstänkte att en annan familjs huvudvärks-<strong>and</strong>e hade 

besatt mig. Folk på l<strong>and</strong>et tror att det finns en mängd <strong>and</strong>ar som 

kan orsaka huvudvärk, magvärk och <strong>and</strong>ra åkommor. Farmor 

beh<strong>and</strong>lade min sjukdom med en huskur. Hon gjorde en liten 

boll av tsampa, höll den i h<strong>and</strong>en och lade den sedan på mitt 

huvud och sa: "Snälla, ärade huvudvärks<strong>and</strong>e, bota mitt kära 

barnbarn. Han har ingenting att äta eller att dricka åt dig. Han 

har inte ens några kläder att täcka sin egen nakna kropp med. 

Han är mycket fattig. Han är utblottad. Istället för att hålla dig 

till ett så fattigt barn borde du ge dig av till en rik person … ". 

Det fick mina bröder att brista ut i skratt. Farmor sa det som om 

hon pratade med <strong>and</strong>en. Vi kunde inte låta bli att skratta. 

"Skratta inte. Ni måste låtsas vara arga, annars blir 

<strong>and</strong>en inte rädd och kommer att vara kvar hos Kondro i flera 

dagar", klagade farmor. Det fungerade ibl<strong>and</strong>, men den gången 

var det inte till någon nytta. Mitt huvud värkte. Andra familjer 

var också sysselsatta med religiösa ritualer. Vanligen gick 

byborna till bergsguden Bonguh Labtsi, 41 V 

vår skyddsgudom. 

Gudomen rider på en svart häst, flyger över himlen och skyddar 

byns territorium. 

En gång invaderade en annan bergsgudom, en jakryttare, 

som Humdor-byn offrar song till, vårt territorium, vilket 

41 En labtsi är en träram eller låda som man lägger långa 

träpålar i. Dessa pålar påminner om spjut. Nya spjut läggs till i 

en årlig ritual som folk på l<strong>and</strong>et anser skyddar dem mot olycka. 

▪188▪

förargade Bonguh Labtsi. Han kämpade med gudomen för att 

skydda vårt territorium och besegrade lätt jakryttargudomen, 

som sprang iväg förödmjukad. Hans jak skenade och när han 

försökte lugna honom, bröt jaken av träringen som han hade i 

nosen. På så sätt förlorade han slaget med vår skyddsgudom. 

Det är skälet till att han avbildas i templet på en jak med trasig 

nosring. Vår gudom, Bonguh Labtsi, ser fantastisk ut där han 

rider på en svart häst och ger ett starkt intryck av övernaturlig 

kraft. 

Det gör att våra bybor tycker att Bonguh Labtsi är den 

ideale gudomen att offra song till för att motverka onda <strong>and</strong>ar. 

Vi offrar fromt till Bonguh Labtsi och ber munkar utföra 

speciella religiösa cermonier för honom. Huvudmunken ritar en 

vajra 42 på en rund eller fyrkantig flat sten, lindar in den i svart, 

smutsigt tyg och ber oss förbanna den. Vi förbannar den som 

om det vore vår fiende med argsinta ansiktsuttryck och hemska 

grimaser. Vi tar fram ett äkta svärd för att skrämma iväg onda 

<strong>and</strong>ar. Ritualen kallas dradrig, vilket betyder "att förinta 

fienden." När vi har slutat att förbanna bär vi den insvepta 

stenen en bit bort från labtsin och gräver ner den djupt i 

jorden.Vi spottar på den för att förarga den onda <strong>and</strong>en som om 

vi skulle ha sagt "vi kan besegra dig." Sedan avlossar vi gevär 

och tänder fyrverkerier för att skrämma iväg de onda <strong>and</strong>arna 

för gott. Slutligen återvänder vi till labtsin och sänder upp 

böneflaggor för att hindra det onda från att återvända. 

En dag lade jag märke till att byborna utförde ritualerna 

oftare än vanligt. Nästa morgon när jag kom ut från sovrummet 

hörde jag ett gräl mellan en gammal man och hans son i 

grannhuset. 

"Pappa, ett offer av song är inte rätt sätt att bota min sons 

sjukdom. Låt mig ta min baby till en doktor idag", sa han 

medan han höll sitt bleka, host<strong>and</strong>e barn i sina armar. 

"Dra åt helvete! Så här har vi gjort i generationer. 

Ingen annan har någonsin sagt något sån’t förut. Låt mig dö i 

frid. Jag vill inte ångra att jag fått en son som du", sa hans far. 

Antagligen fortsatte han att be tyst för sig själv för hans 

42 Sanskrit som betyder åskvigg eller diamant, en symbol för 

<strong>and</strong>lig styrka. Översättarens anmärkning. 

▪189▪

adamsäpple guppade upp och ner också efter att han slutat 

tala. 

"Pappa, jag menar inte att det är fel att offra song. Det 

är bara det att under nuvar<strong>and</strong>e omständigheter behövs det 

verkligen medicin. Du ser ju själv. Sedan Dondrub blev förkyld 

offrade du song, men han blir inte bättre utan sämre", sa hans 

son. 

Den gamle mannen tvekade och sa: "Gå till doktorn 

då, men mitt barnbarn måste bli bättre när du kommer hem." 

Jag hörde inte vad de sa mer till var<strong>and</strong>ra för far ropade 

på mig: "Kondro, kom! Försök att äta lite. Vi ska till doktorn 

idag." 

"Ja, pappa, jag kommer", ropade jag. 

<strong>Min</strong>a symptom var konstiga. Andra barn hostade, hade 

ont i halsen och var snoriga och trötta. De hade uppenbarligen 

influensa. Jag hade inga sådana symptom utan en fruktansvärd 

huvudvärk och feber som gick upp och ner. En del trodde att jag 

bara låtsades vara sjuk, men far visste att jag inte ljög. När vi 

sov tillsammans kunde han känna hur hög feber jag hade. 

<strong>Min</strong> by låg långt från kommunhuvudstaden. Far bar mig 

större delen av vägen för jag kunde knappast gå. Vi gick till en 

vårdcentral där far och doktorerna kände var<strong>and</strong>ra, så de 

beh<strong>and</strong>lade oss vänligt. 

En doktor frågade mig: "Var har du ont?" 

Jag pekade bara på huvudet vilket fick dem att brista i 

skratt. 

"Jag vet att du har ont i huvudet. Kan du visa mig exakt i 

vilken del av huvudet du har ont", frågade doktorn med ett 

vänligt leende. Jag visste inte var, så jag pekade på hela 

huvudet. 

Far frågade: "Var har du ont? Säg det till mig, så kan jag 

säga det till doktorn." Men jag gjorde på samma sätt igen. 

Doktorn hade inte en aning om det kunde vara för fel, så 

han tog pulsen. "Oroa dig inte. Din son blir snart frisk. Han är 

förkyld, vilket gör att han får huvudvärk och feber", sa doktorn 

till far. Han gav mig lite medicin. Far och jag gav oss av från 

vårdcentralen. Plötsligt råkade vi träffa på munken Wodzer, 

som jag hade förlorat kontakten med sedan den dag då mor kom 

hem. 

▪190▪

"Varför tog du inte din son till mig? Tycker du inte att 

jag är bra nog?" frågade munken Wodzer med ett tvetydigt 

tonfall. Det var svårt att lista ut vad han menade, för han hade 

inte lyckats bota mor. Men idag verkade han bry sig om mig, 

vilket gjorde mig förvånad. 

"Nej. Det är inte det. Du är tillräckligt bra. Det var bara 

det att jag trodde att du var upptagen, så jag gick direkt till en 

annan doktor", svarade far. Det var svårt att avgöra om far var 

uppriktig. 

Utan att fråga, gjorde munken Wodzer en förutsägelse 

som chockade mig ordentligt: "Medicin hjälper inte mot din 

sons sjukdom. Meningen är att han ska bli munk, annars dör 

han snart." 

Far sa misstroget: "Du sa detsamma om min äldste son, 

och nu säger du att det är den här sonens tur att bli munk. Ahke, 

tror du verkligen att han kommer att dö om han inte blir munk?" 

"Absolut. Har jag någonsin ljugit för dig? Men du 

bestämmer. Du avgör. Jag tvingar dig inte", sa munken Wodzer, 

som verkade oroa sig för mig. "Jag är säker på att du inte vill att 

din son ska dö, men du bestämmer." 

"Tack så mycket, Ahke", sa far, och så gick vi. 

"Käre son, vad ska jag göra? Din mor sa att jag skulle se 

till att du gick i skolan vad som än hände. Hon sa att du är den 

enda som kan lätta familjens försörjningsbörda i framtiden", sa 

far fundersamt när vi var på hemväg. "Idag sa munken till dig 

att bli munk. Ödet är outgrundligt. Det har plågat mig 

tillräckligt och fortsätter att plåga mig." Jag sa ingenting för jag 

visste inte vad jag skulle säga. Men jag ville inte bli munk. <strong>Min</strong> 

äldste bror var munk. Nyheten gjorde hela familjen upprörd för 

inget av mina syskon ville att jag skulle bli munk. 

"Han ska inte bli munk. Jag garanterar dig att han inte 

dör. Vi måste tro på doktorn. Vad munken Wodzer sa kan 

diskuteras", sa Gaga och kände mig på pannan för att 

kontrollera om jag hade feber. 

"Ja, min bror har rätt. Vi måste komma ihåg att munken 

Wodzer inte kunde hjälpa mor. Varför ska vi göra som han 

säger?" sa min äldsta syster och kastade en blick mot far för att 

se hur han reagerade. 

Farmor däremot var inte tveksam. Medan radb<strong>and</strong>et 

rullade mellan hennes finger och tumme utan att hon reciterade 

▪191▪

mantror insköt hon: "Ni är för unga för att diskutera sådana 

saker. Tyst med er. Om det är bra eller inte att skicka Kondro 

till skolan, vet vi ingenting om. Det är inte värt att ta risken att 

min käre sonson förlorar sitt liv. Dessutom vet vi inte om han 

får jobb efter skolan. Så det bästa är att vi låter honom bli munk 

som hans äldre bror. Då vet vi att han gör en bra insats för den 

här världen." Far sa ingenting. Han var tveksam och satt med 

pannan lutad i h<strong>and</strong>en. 

Farmors största önskan var att jag skulle bli munk. Hon 

påminde mig ofta om att det lämpligaste barnet för att bli munk 

efter min äldste bror var jag. Då skulle jag slippa hårt arbete och 

jag kunde ta det lugnt resten av mitt liv. Hon sa att jag också 

kunde göra en del pengar på att utföra religiösa ceremonier åt 

<strong>and</strong>ra. Sedan påpekade hon att min äldste bror tjänade sina egna 

pengar och inte behövde familjens hjälp. Om jag gick i skolan 

skulle jag inte kunna hjälpa min familj, utan familjens pengar 

skulle gå åt till att betala för mig. Det sa hon ofta vilket inte var 

så konstigt med tanke på hon var en from, religiös farmor. 

"Kondro, vill du gå i skolan eller bli munk?" frågade 

farmor efter att hon framhållit hur duktig min äldste bror var. 

Mitt svar var oväntat för henne: "Farmor, jag vill väldigt 

gärna gå i skolan", svarade jag. 

"Du är ingen snäll pojke. Du har ändrat dig. Förut sa du 

att du inte gillade skolan för att dina lärare slog dig så mycket. 

Du är oärlig och har ljugit för din farmor," sa hon och försökte 

lura mig i en fälla att säga vad hon ville höra. Jag såg 

ingen utväg, så jag stammade fram: "Nja, ähum …, farmor. Jag 

skulle också vilja bli munk." 

Den kvällen sa farmor: "Kanske ni inte vet det men 

Kondro vill faktiskt bli munk. Det sa han till mig en gång." Far 

sa ingenting. 

"Kondro, upp med dig. Vi ska träffa munken Wodzer 

igen idag", sa far medan jag fortfar<strong>and</strong>e befann mig i min lugna 

dröm. 

"Nej, pappa, jag vill aldrig träffa honom igen, för han 

kommer säkert säga åt mig att bli munk," svarade jag från mitt 

fårskinnstäcke. 

"Gör som pappa säger. Upp med dig, så går vi", 

upprepade han några gånger. 

"Nej. Jag vill fortsätta med mina studier. Jag vill inte bli 

▪192▪

munk", grät jag. <strong>Min</strong>a tårar var som ett pärlhalsb<strong>and</strong> som hade 

gått av och täckte kudden på ett ögonblick. Det fanns inget 

annat sätt än att gå emot farmors beslut. 

Inför ett sådant beslut var far villrådig. Eftersom han var 

en from buddhist var det svårt att ifrågasätta munken Wodzer. 

Men som situationen var hade far inget annat val än att låta mig 

få min vilja igenom. 

"OK! Käre son, jag är ledsen att jag fick dig att börja 

gråta", sa far. Var snäll och stig upp nu. Vi går inte till munken 

Wodzer, men du måste ta din medicin i tid", sa far. "När du blir 

bättre kan du börja i skolan igen." 

Jag hoppade glatt upp meddetsamma. Han kramade mig 

och sa: "Jag skall aldrig få dig att gråta igen, käre son. I liv och 

död finns jag här för dig. Låt oss ta risken tillsammans." 

Beslutet gjorde farmor upprörd. Hon klagade hos far: 

"Tänk om han dör utan att ha blivit munk! Kommer du 

någonsin att kunna se dig själv i ögonen igen?" 

"Snälla, mamma! Vi kan inte tvinga honom att bli munk. 

I så fall kommer han att synda emot sig själv och oss", sa far. 

Farmor svarade inte utan mumlade missmodigt sin mani 

oavbrutet. 

Jag blev bättre efter att fått medicinen och dog inte trots 

allt. Ödet att bli munk försvann ur min värld. Jag valde att 

studera och förhoppningsvis en framgångsrik bana. Far spelade 

modigt med munken Wodzers profetia och vann. 

Ett vindskydd för herdar. 

▪193▪

17 

SVINAHERDE 

M 

in by lever på jordbruk och vi har inte särskilt många 

jakar eller får. Vårt liv är avhängigt av hur mycket 

vatten regnguden tillåter att falla. Vår dagliga diet 

består av griskött. Varje familj har åtminstone två grisar. Jag tog 

h<strong>and</strong> om våra grisar på lovet, vilket verkade dumt och konstigt 

för <strong>and</strong>ra människor. Inga <strong>and</strong>ra familjer hade grisar. Jag var 

den förste i vår by som blev svinaherde. Det var lätt att föda upp 

dem om de fick gå runt i bergen som reste sig runt vår by. 

Det var sommarlov. Far sa: "Skulle du vilja ta upp 

grisarna till berget?" "Skoja inte, pappa. Hur ska jag få dit dem 

om inga <strong>and</strong>ra familjer driver dit dem?" sa jag misstroget. 

"Jag menar allvar. Det är antagligen lätt att låta dem beta 

gräs uppe i bergen. Med ett sådant bete måste jag inte slå så 

mycket gräs åt dem", sa far allvarligt. 

Enligt våra seder är det inte vanligt att män tar h<strong>and</strong> om 

grisar, för det anses vara kvinnogöra. Men sedan mor gick bort 

och min syster måste arbeta på åkern var far tvungen att göra 

det. Livet är ibl<strong>and</strong> en plåga för människorna. 

"Visst, pappa. Jag ska försöka driva upp dem till samma ställe i 

bergen som byns herdar tar korna imorgon", sa jag glatt och 

tänkte på att jag skulle kunna förverkliga min plan att leka i den 

leriga dammen som bestod av regnvatten och boskapsurin. 

På sommaren kan man enligt byns regler inte släppa 

grisarna fria, för då går de till nysådda fält och gräver upp 

rötterna på den nyplanterade grödan. Om grisarna blir sedda ute 

– oavsett om de gått ut på fälten eller inte - så får man böta tio 

kilo korn per gris. Men det finns ingen regel om att man inte får 

driva grisarna till bete upp i bergen. Så nästa morgon gick jag 

upp tidigt för att förbereda mig för mitt äventyr som herde. <strong>Min</strong> 

familj hade sex grisar, men jag måste bara driva fyra av dem på 

bete eftersom två var för små att gå ut. 

Den första dagen som far skickade ut mig med grisarna 

bad han vår koherde att hjälpa mig om det behövdes. Just när 

han skulle gå ut sa han till mig: "Kondro, du får inte somna 

▪194▪

uppe på ängen för då kan du få en hemsk huvudvärk." På l<strong>and</strong>et 

tror många att ens <strong>and</strong>e kan lämna en för att njuta av 

blommornas skönhet och doft om man somnar på en vacker 

äng. Sedan kanske den blir rädd för att återvända om något 

skrämmer en eller om man vaknar och då dör man snart. Ett 

annat skäl är att byborna tror att man kan bli slagen av za, 43 

förlora medvet<strong>and</strong>et och bli konstig om man somnar på ängen. 

Om vi måste sova virar vi in våra huvuden i ett rött tygstycke 

för att hindra att za besätter oss. Ytterligare ett skäl är att folk på 

l<strong>and</strong>et är rädda för att giftiga ormar ska bita en i strupen och 

döda en om man ligger och sover. 

På eftermiddagen kom far för att hämta mig. <strong>Min</strong> 

erfarenhet som svinaherde började på det sättet och blev en del 

av min <strong>barndom</strong>. Det fungerade att driva upp grisarna på berget. 

Förr hade de sällan ätit klart innan de skulle sova, men från den 

dagen började de äta bara hälften så mycket som förr innan de 

somnade. Jag var väldigt glad över att äntligen ha kunnat hjälpa 

far lite gr<strong>and</strong>. 

Det var svårt att vara herde åt grisarna när det regnade. 

Jag vet inte varför, men de verkade rädda för att bli blöta. En 

dag sa far: "Idag är det fint väder, så du behöver inte bry dig om 

grisarna. De kommer lydigt att stanna på betet." 

På l<strong>and</strong>et ser man grisar som lata och dumma, men min 

erfarenhet är att de är tillräckligt smarta att hitta fram och 

tillbaka till betet efter att de varit där några gånger. 

Sommarvädret är ombytligt och ingen kan garantera att 

det blir fint hela dagen. Just den dagen var inget undantag. När 

solen gick upp i öster och strålade sin blodröda färg över jorden 

gick jag iväg till betesmarken. Jag släppte ut grisarna ur deras 

43 På l<strong>and</strong>et säger man att za är en boll av starkt ljus som 

varierar i storlek – den kan vara stor eller liten. Den färdas både 

på dagen och på natten på en stig som människor inte kan se. 

Andra säger att za är en demon som kan omringa en och få en 

att svimma. Den syns inte under dagen, vilket är skälet till att 

folk är rädda för att somna på ängen om dagen. De är rädda för 

att fångas av en za om de av misstag somnar på hans stig. Za är 

rädd för den röda färgen så om man måste sova på ängen virar 

man en röd sjal runt huvudet. De som utsätts för za och uppför 

sig onormalt kallas för zaro. 

▪195▪

stia. De grymtade och visade sin glädje när de hörde mig säga: 

"Var så goda och kom ut. Nu går vi upp i bergen som igår." De 

viftade på sina knorrar när de gick. Far sa en gång att vifta på 

knorren är grisars jobb. Det verkar lätt men innebär att göra av 

med en hel del energi. Om de inte viftade på knorren skulle de 

bli ännu tjockare." Därför klipper en del familjer av knorren när 

grisarna är kultingar. 

Som far sa var vädret fint och jag hade ingenting emot 

att ta ut grisarna själv. Den dagen hade jag inget paraply med 

mig. När jag kom fram till betesmarken var byns koherde och 

fåraherde redan där. De sa att det skulle bli regn, för lammen 

skuttade runt. Folk tror att om lammen skuttar runt och är 

oroliga så är det ett tecken på regn. Det brydde jag mig inte om 

för jag visste inte att grisarna var rädda för regn. 

Det var ovanligt kvalmigt vilket också tydde på att det 

skulle bli regn. Jag gick till den leriga dammen och simmade. 

Leran färgade vattnet gult. När jag gick i fastnade jag med foten 

i leran och kunde knappt ta ett steg. Korna kom och drack av 

vattnet och kissade i det. Alltid när vi simmade var det svårt att 

undvika att få det i munnen. Vi tröstade oss med att säga: "Det 

gör ingenting om vi dricker det. Det finns ingen anledning att 

bry sig om kornas urin; annars skulle vi inte kunna dricka deras 

mjölk heller. Båda delarna kommer från kon." Så det hände att 

vi drack oss otörstiga av vattnet vilket gjorde våra föräldrar 

arga. Dammen var en gång en mycket ren stor sjö, men nu var 

det en smutsig, grund damm och min farmor berättade en 

historia om det. 

Alla sjöar har en väktare och den här sjön har en 

kvinnlig beskyddare. För länge sedan gifte hon sig med en 

manlig gudom från en annan sjö. Efteråt minskade vattnet i sjön 

eftersom hon gift sig utanför sjön. Sjön torkade emellertid inte 

ut helt och hållet för gudomen vill se till att det fanns vatten för 

vår boskap. Ibl<strong>and</strong> återvänder hon till sjön och vid den tiden 

ökar vattnet för att visa att det är lyckligt över att hon kommer 

på besök. 

Middag. Plötsligt tornade svarta ilskna moln upp sig på 

himlen. Jag hoppade snabbt upp ur dammen. Utan att torka 

leran av fötterna satte jag på mig byxor och skjorta och sökte 

skydd under ett träd för att slippa bli våt och skydda mig för 

vinden. 

▪196▪

Till min förvåning såg jag grisarna springa in i skogen 

så fort det började regna. Deras borst stod rakt upp som en 

skrämd människas hår och de utstötte höga grymt<strong>and</strong>e läten. Jag 

sprang efter dem, men jag kunde inte fånga dem, för de sprang 

så fort de kunde för att gömma sig för regnet. Jag hörde dem 

grymta, så jag följde efter dem i hopp om att kunna driva 

tillbaka dem till ängen. Men snart hörde jag ingenting. De hade 

försvunnit djupt in i skogen. Jag följde efter tag, men ju djupare 

in i skogen jag gick, desto mer regnade det och desto mörkare 

och mer skrämm<strong>and</strong>e blev skogen. Jag kände mig miserabel till 

mods. Oro och rädsla lades till min ilska över grisarnas flykt. 

Jag var genomblöt och började till slut gråta. 

"Vad ska jag göra? Jag har förlorat familjens grisar", sa 

jag till koherden när jag kom ut ur skogen. Han satt vid en 

brinn<strong>and</strong>e eld under ett stort träd och hadeinte fått en droppe 

vatten på sig. 

"Kondro, kom hit fort. Åh nej, så du ser ut. Torka 

kläderna först", sa koherden utan att bry sig om min fråga. 

"Nej, jag måste hem och berätta för min far, annars 

hittar vi aldrig grisarna", sa jag och tog tag i min flottiga och 

dammiga väska, redo att ge mig av hemåt. 

"Nej, Kondro. Oroa dig inte. Dina grisar kommer 

antagligen att gå raka vägen hem," sa herden. De är försiktiga 

och kommer inte göra några avstickare. De går ingen 

annanstans." Som tur var slutade det regna. Det var bara en 

skur. Herden hade rätt. Innan jag kommit hem var alla grisar 

utom en hemma. Far var på väg att ge sig ut att leta efter mig på 

betesmarken när jag kom. Så fort han såg mig, sa han darr<strong>and</strong>e: 

"Tack tre juveler! Du kom tillbaka. Jag var orolig. Kom och byt 

kläder." Han bar in mig i vårt hus. Dessa enkla ord gjorde starkt 

intryck på mig. De visade fars stora kärlek och omsorg för sin 

son. 

När far bytte kläder på mig sa jag: "Pappa, jag är ledsen 

att jag var så dålig på att sköta grisarna." 

"Nej, käre son. Det är bra att du kom hem. Jag bryr mig 

inte om grisarna. Du betyder allt för mig", sa han med en djup 

suck. "Jag vill inte förlora någon av er. Jag var rädd för att du 

skulle bli hemskt kall." Senare på kvällen kom den sista grisen 

hem. Jag visste inte var den hade varit. Att sköta grisar i regn är 

inte lätt. 

▪197▪

Om vädret är fint är det verkligen roligt att sköta dem. 

Jag var snäll mot dem och de var inte rädda för mig som <strong>and</strong>ra 

grisar är. När de blev trötta brukade vi vila tillsammans på betet. 

Jag kliade dem på benen med mina skarpa naglar. När jag 

ropade kom de och la sig framför mig så att jag kunde klia dem. 

De grymtade för att visa hur nöjda de var. Och de följde efter 

mig var jag än gick. De var mina vänner. Men hur mycket jag 

än tyckte om dem visste jag att de skulle dödas för att vi skulle 

få mat. Innan min familj dödade grisarna gick jag till dem och 

kliade dem en sista gång. Tårar av medkänsla rann nedför mina 

mörka kinder och droppade på deras kroppar. Jag sa adjö till 

dem för evigt. När jag reste på mig för att gå lyfte de sina 

huvuden som om de ville be mig att släppa iväg dem och driva 

upp dem i bergen som jag brukade men inte kunde nu. Jag gick 

min väg och dolde mitt ansikte med våta händer. Om man pratar 

med grisar svarar de och man kan förstå var<strong>and</strong>ra. Det är slags 

kommunikation mellan två hjärtan. Det är onödigt att uttrycka 

sina känslor enbart med ord. 

När vi dödar grisar hänger vi upp dem i rep. Ju mer 

lydig en gris är, desto lättare är det att döda den för man kan gå 

fram till den och lägga ett rep om halsen på den medan <strong>and</strong>ra 

står runt omkring och drar så hårt de kan. Ibl<strong>and</strong> måste man jaga 

in grisarna i stian för att lägga repet runt halsen, vilket gör dem 

ännu mer rädda. Det är bättre att hänga upp dem lätt och snabbt. 

Vi brukade bränna deras borst i en stor eld ute, men på senare 

tid har folk slutat upp med det. Istället häller man kok<strong>and</strong>e 

vatten över grisens kropp och plockar av håret. Sedan byter vi 

dem mot röd peppar av kineserna. 

Det året blev min familjs grisar väldigt stora till följd av 

mitt arbete. Efter det började alla bybor driva grisarna ut på bete 

på sommaren och från och med det blev det populärt. I 

<strong>tibetanska</strong> jordbrukarbyar har grisar det värre än <strong>and</strong>ra djur. De 

får bara matrester och sedan dödas de. 

Jag var den enda i mitt hem som skötte grisar, och jag 

var antagligen den enda som kände medkänsla för dem. De 

äldre reciterar mantror efter att de dödat en gris, men deras 

uppträd<strong>and</strong>e mot grisarna är inte särskilt trevligt. De anser bara 

att död<strong>and</strong>et är en synd och reciterar för att rena sig själva. 

▪198▪

18 

MIN HEMLIGA KELHUND 

H 

undar vaktar våra hem. Det är deras plikt under deras 

liv. Ibl<strong>and</strong> skämtar vi ungdomar om att vissa familjer 

har hundar för att vakta deras vackra flickor för unga 

män som kommer på natten. <strong>Min</strong> familj hade en hund för att 

vakta vårt hem för tjuvar när vi inte var hemma. Den hunden 

var min bästa vän och han blev en hemlig kelhund också. 

Far gjorde en enkel hundkoja bredvid grinden till vår 

vakthund. Den var pyramidformad och inte vattentät. Regniga 

dagar och när snön smälte led hunden, vilket gjorde mig ont. 

Efter att ha tagit h<strong>and</strong> om grisarna blev jag känslig när 

det gällde djur. Jag undrade varför hundar måste vara 

fastbundna vid en kedja. När jag var yngre frågade jag folk om 

det och alla svarade: "För att de är hundar." Jag visste att de var 

hundar, men jag var inte nöjd med svaret. Då förstod jag det 

inte. Det fanns en mängd olika slags hundar, men en sak hade 

de gemensamt: Bristen på frihet. 

På l<strong>and</strong>et kallas stora hundar för "nomadhundar". <strong>Min</strong> 

familjs hund var inte särskilt stor. Den hette Tashi, vilket 

betyder "god tur" för han var dyr och skulle kunna ge oss en hel 

del pengar om vi sålde honom. 

Det chockade mig att folk sa att djur var dumma och inte 

kunde tänka. Hundar känner igen sina ägare och vet vem som är 

främling. De har ett välutvecklat luktsinne också. 

När ingen var hemma släppte jag loss Tashi och lekte 

med honom på gården. Han viftade med svansen för att få mig 

att ta av honom kedjan runt halsen, och jag vägrade sällan. Jag 

tog ut honom för att lära känna alla bybor och låta bli att skälla 

på dem när de kom hem till oss. 

"Vem har bett dig att ta ut Tashi? På grund av dig är han 

inte lika argsint som förr. Om han inte skäller på främlingar, 

vad är det för vits att ha honom? Ingen. Han duger inte ens till 

att äta upp matrester", sa farmor. 

"Alla är folk som Tashi känner. Det gör ingenting om 

▪199▪

Tashi inte skäller på dem. De gör inte inbrott hos oss", sa jag 

vilket irriterade farmor ändå mer. 

"Tror du att du vet mer än jag som har kunskap och 

erfarenhet? Det svåraste är att lista ut vad folk tänker innerst 

inne. De kanske är ulvar i fårkläder," sa farmor allvarligt. Jag 

vågade inte säga något mer för jag ville inte att mina kinder 

skulle se svullna ut som om jag blivit stucken av myggor. 

Ibl<strong>and</strong> tog jag in Tashi i hemlighet till vårt vardagsrum 

för att ge honom mat. Jag gjorde tsampa med en stork lick smör 

i åt honom och lät honom slicka mjölk ur min skål, vilket fick 

honom att sova skönt i sin eländiga hundkoja utan att skälla för 

att få mat. Det gjorde emellertid att jag fick ännu mer problem: 

"Hur vågar du ge Tashi mat i hemlighet? Hur många gånger har 

jag inte sagt till dig att inte göra det? Om du tycker så mycket 

om Tashi, varför lägger du dig inte och sover i hans hundkoja?" 

sa far ilsket. 

"Varför får jag inte ge honom mat? Om jag inte gör det 

kommer du förr eller senare att göra det. Det spelar väl ingen 

roll om han får mat tidigt eller sent", sa jag rakt på sak, för jag 

visste att far inte gärna ville slå mig. 

"Har du någonsin tänkt på varför folk säger att en mätt 

hund är en sov<strong>and</strong>e hund? Om han är mätt kommer han att sova 

istället för att vakta vårt hem", sa far. 

"Men det är så hemskt att se en hungrig hund vifta på 

svansen för att man ska fylla hans mer eller mindre tomma 

mage. Jag står inte ut med det!" sa jag till far och lutade mig 

mot hans knä för att vara säker på att han inte skulle slå mig. 

Far sa ingenting utan strök mig bara mjukt över håret. 

Karma gör att hundar sätts fast i en kedja med halvtom 

mage. En del säger att tibetaner är väldigt snälla och inte 

accepterar att djur beh<strong>and</strong>las illa. Människor är i själva verket 

själva medlemmar av djurriket men de bär sig illa åt mot <strong>and</strong>ra 

djur. Vi säger ofta att hundar är opålitliga och sviker oss utan att 

att medge att vi själva är värre än hundar eftersom vi är så 

egocentriska. 

Till slut gav far bort min hemliga kelhund till en av 

mina släktingar när jag inte var hemma. Av min kelhund Tashi 

lärde jag mig när jag var barn hur viktigt och värdefullt det är 

att ha sin frihet. 

Det är uppenbart att man inte klarar sig utan hundar i det 

▪200▪

<strong>tibetanska</strong> samhället. Men jag tycker fortfar<strong>and</strong>e att om 

tibetanerna förstod att de också var bundna vid en osynlig kedja 

och därför inte kan göra vissa saker av egen fri vilja, inte förrän 

dess slutar man upp att kedja hundar. 

Svinstia i byn 

Grisarna som tillhör författarens familj. 

▪201▪

19 

MINA TIBETANSKA STÖVLAR 

A 

tt gå i <strong>tibetanska</strong> stövlar, våra förfäders stolthet, var 

pinsamt när jag gick i skolan. Ingen av mina 

klasskamrater hade <strong>tibetanska</strong> stövlar även om deras 

fötter var stelfrusna. Jag var klassens clown för att jag hade 

mina varma, vackra <strong>tibetanska</strong> stövlar, som far gjorde särskilt åt 

mig. <strong>Min</strong>a klasskamrater kallade mig för nomadpojken för att 

jag gick klädd i tibetansk rock, mina speciella stövlar och min 

hemsydda hatt. Även om mina stövlar fick mig att se ut som 

den konstigaste eleven i skolan, var jag säker på att jag var unik. 

Vinter. Jag sa till far att jag frös i de kinesiska 

gummiskorna. Jag bad honom att köpa ett par varma skor varje 

kväll när vi gick och la oss, när jag värmde mina iskalla fötter 

mot hans kropp. Mitt eviga tjat fick honom att göra ett par 

<strong>tibetanska</strong> stövlar åt mig. Han la torr halm i stövlarna som 

gjorde dem varma. Jag behövde inte använda sockor, för mina 

fötter var så varma i mina nya stövlar. 

Jag tyckte att de var vackra. Andra elever stampade med 

fötterna för att bli varma samtidigt som de kallade mina 

<strong>tibetanska</strong> stövlar för gammaldags, primitiva och ociviliserade. 

Jag struntade i deras visk<strong>and</strong>e och slapp åtminstone stampa med 

fötterna – de var varma i mina <strong>tibetanska</strong> stövlar. Men 

<strong>tibetanska</strong> stövlar var svåra att ha på sig när man var så klumpig 

som jag. <strong>Min</strong>a bröder skojade om min brist på smidighet och 

kallade mig för klumpeduns, vilket var ett pass<strong>and</strong>e namn. Det 

var också svårt för mig att knyta b<strong>and</strong>en runt stövelskaften. De 

hängde ofta löst ner över mina vader och anklar. Far la märke 

till det en gång och knöt dem så hårt att jag fick sår. Ett sår på 

min vänstra vad påminner mig fortfar<strong>and</strong>e om mina <strong>tibetanska</strong> 

stövlar och mina svårigheter att hänga med skolkamraterna när 

vi gick hem från skolan. 

Vägen hem var brant och svår att ta sig upp för. När 

skob<strong>and</strong>en satt hårt gjorde det ont att gå snabbt. Jag var den elev 

som kom sist hem. Till slut sa en av mina vänner: "Du måste 

sluta upp att gå runt i de där stövlarna. Först och främst ser de 

▪202▪

konstiga ut och dessutom hinner du inte med oss hem." 

Jag ville inte erkänna att det berodde på stövlarna. 

Istället sa jag : "Nej, det är för att jag är så klumpig och inte kan 

gå snabbt." Jag la händerna på hans axlar och tillade: "<strong>Min</strong> vän, 

vänta och se, jag lovar att en dag kommer jag att hinna ifatt er, 

grabbar." 

"Jag hoppas att den dagen kommer snabbt", sa min vän 

skämtsamt. 

Även om det var svårt att gå hem efter skolan var det lätt 

att gå till skolan. På morgonen gick vi inte stigen utan gled 

nedför ett naturligt dike som regnvattnet hade gjort på 

sommaren. Det skadade våra kläder, särskilt mina stövlar. 

Tibetanska stövlar har lädersulor. När man har gått runt i 

dem ungefär en månad blir det hål i dem. Det hände med mina 

<strong>tibetanska</strong> stövlar och det gjorde det ändå svårare att gå snabbt. 

En gång diskuterade mina klasskamrater något som 

verkade intressant. Det brast i skratt så fort de såg mig. Jag 

frågade nyfiket: "Vad är det? Ni verkar glada åt det ni pratar 

om." 

"Vi gissar gåtor. Vill du vara med?" frågade en av dem. 

"Javisst, varför inte?" sa jag självsäkert. 

De blinkade åt var<strong>and</strong>ra, vilket gjorde mig förvirrad. Jag 

trodde att de bara försökte hitta på en svår gåta. Sedan frågade 

en annan: "Något som du känner till, som jorden känner till, 

men som himlen inte känner till. Vad är det?" När jag höll 

på att ge upp sa en pojke: "Du vet bäst eftersom du har det." 

"Jag har ingen aning. Säg det", sa jag. 

"Vill du verkligen det? Det är …" utan att avsluta 

meningen brast de ut i ett pärl<strong>and</strong>e skratt igen. 

"Hålen i sulorna i dina stövlar", sa de i kör, vilket gjorde 

mig väldigt generad. Jag blev så röd i ansiktet att jag trodde att 

jag skulle explodera. 

Från den dagen var jag ett ännu större skämt för mina 

klasskamrater och lärare. Jag undrade om de skrattade åt sina 

egna föräldrar också, för många av föräldrarna bar också 

<strong>tibetanska</strong> stövlar. Även om jag blev retad för mina stövlar 

tyckte jag om dem, för de var varmare än de kinesiska 

plastskorna. 

▪203▪

20 

KANIN 

I 

min hemtrakt berättas en historia om en kanin som lurade 

folk. Folk på l<strong>and</strong>et beundrar kaniner för att de är klyftiga 

och snabba och kan lura den smartaste människan. Om vi 

får syn på en kanins bo, lägger vi oss sig ned med huvudet i 

boet en liten stund för vi tror att vi blir lite mer klartänkta och 

visa då. 

Vid världens skapelse sprang den första kaninen till den första 

människan och bad <strong>and</strong>fått: "Snälla medlidsamma varelse, får 

jag låna dina knäben? En hungrig varg jagar mig och vill äta 

upp mig. Jag behöver dina knäben för att att kunna springa 

fort och fly." Kaninens ögon glimmade av tårar av hjälplöshet 

och han viskade: "När jag har flytt kommer jag tillbaka till dig 

och lämnar tillbaka dina ben." 

Den medlidsamma människan böt ut sina ben med 

kaninen. När kaninen kom tillbaka för att tacka, sa han: 

"Snabba på. Spring! Du har igen tid att förlora. Vi träffas den 

dag du lämnar tillbaka benen." 

Kaninen försvann i ett huj och kom aldrig tillbaka. 

Människan väntade länge och insåg så småningom att hon 

hade blivit lurad. Hon kunde inte springa så fort som förr, och 

det är skälet till att kaniner kan springa så fort. 

Jag växte upp med många olika historier, som gav 

riktlinjer för mitt liv. Våra föräldrar använde kaniner som 

exempel för att lära oss att bli klyftiga. De berättade många 

historier om kaniner. Hur så små djur kunde döda stora djur 

fascinerade mig och gjorde mig ännu mer intresserad av att 

lyssna till deras historier. Förutom historierna om kung Gesar, 

brukade jag be farmor berätta historier om kaniner när vi sov 

tillsammans. Ibl<strong>and</strong> var det det enda skälet till att jag ville sova 

tillsammans med henne. 

Den här historien och en annan berättade hon. 

▪204▪

En dag gick en kanin på en stenig stig. Plötsligt såg han en 

tiger komma emot sig. Det fanns ingen chans att undkomma 

döden så han plockade upp en liten söt frukt, som kallas för 

"kanin-öga". Han låtsades äta något för att dra till sig tigerns 

uppmärksamhet. 

När tigern kom närmare sa han: "Åh, vad trevligt att se 

dig, farbror tiger. Hur har du haft det den senaste tiden?" 

Tigern brydde sig inte ens om att titta på honom och 

sa med sitt vanliga förnäma tonfall: "Det har inte du att göra 

med. Vad äter du?" 

Kaninen höll nästan på att att snäsa till: "Det har inte du att 

göra med heller", men svalde sina ord. Istället sa han hövligt: 

"Farbror Tiger, jag äter ett av mina ögon. De smakar verkligen 

sött. Vill du smaka lite?" 

"Ja!" sa tigern och sträckte ut tassen för att ta en bit. 

Det var så sött att han ville ha mer. 

"Smakar det gott, farbror Tiger?" frågade kaninen. 

"Det smakar väldigt gott. Var snäll och ge mig mer", 

svarade tigern för det smakade verkligen fantastiskt gott. 

"Farbror Tiger. Jag har redan gett dig mitt vänstra 

öga. Du kan inte få mitt högra öga för då kan jag inte hitta mat 

i framtiden", sa kaninen med sitt vänstra öga slutet. 

"Det har du rätt i. Vad ska jag göra för att få söta 

ögon? Du är den smarta av oss, så tala om det för mig", bad 

tigern och slickade sig om läpparna med sin långa, röda tunga 

för att få i sig det sista av det söta som fanns kvar där. 

"Jag har en idé, farbror Tiger, men lova att inte bli arg 

om jag säger det till dig. Lovar du det?" sa kaninen. 

"Säg det först, annars kan jag inte lova", sa tigern. 

"Ja, alltså, farbror Tiger. <strong>Min</strong> idé är … varför provar du 

inte ett av dina egna ögon?" sa kaninen. 

"Hur vågar du säga det! Du vet att jag blir blind!" sa 

tigern. 

"Nej, nej … Naturligtvis inte. Jag menar bara att om 

jag inte kan se kan jag inte visa dig. Jag kan bli som din 

promenadkäpp och visa vägen", svarade kaninen. 

"Det har du rätt i. Låt mig tänka en stund", sa tigern. 

"Farbror Tiger, jag är villig att visa dig vägen så länge 

du behöver mig. På mjuka stigar säger jag åt dig att gå 

snabbare och på steniga stigar säger jag åt dig att sakta ned", 

▪205▪

sa kaninen och hoppades att tigern skulle acceptera hans 

förslag. Tigern verkade vara förlorad i sina tankar och var tyst. 

Kaninen var rädd för att han skulle vägra, så han låtsades att 

han fortfar<strong>and</strong>e hade en liten bit kvar av sitt vänstra öga och 

gav tigern en liten bit frukt till åt tigern. 

Tigern kunde inte behärska sig och sa: "Då så, 

trofasta kanin, gröp ut mitt vänstra öga först." Kaninen tryckte 

omedelbart ut tigerns vänstra öga och gav honom små bitar av 

frukten att äta, vilket fick tigern att tigga om mer. Sedan bad 

han kaninen att gröpa ut hans <strong>and</strong>ra öga. Utan tillstymmelse 

till medlid<strong>and</strong>e, pressade kaninen ut det högra ögat också, och 

gjorde honom blind. Sedan gav han honom hans riktiga öga 

att äta. 

När tigern smakade på det, räckte han ut tungan av 

avsky och skrek: "Vad är det här? Man spyr ju!" Men det enda 

tigern hörde var kaninens skratt till svar. 

"Det är klart att det smakar illa. Det är ditt riktiga öga. 

Var snäll och följ efter mig, dumma tiger. Nu går vi och fyller 

din mage som är som en stor håla där du stoppat in så många 

smådjur", sa kaninen segervisst. "Det här är ditt straff. Måtte 

du brinna i helvetet! Du är så dum. Har du aldrig ätit förut? Du 

borde veta att ett öga inte är så sött som det jag gav dig. Ha, 

ha …". Kaninens ord gjorde tigern arg och irriterad, men han 

kunde inte göra något utan sina ögon utom att banna sig själv 

för sin åsnelika dumhet. 

På den smala stig som de gick fick tigern lida 

tillräckligt mycket för att rena sina syndiga gärningar. Kaninen 

sa till tigern att gå långsammare när de gick på mjuka ställen 

och bad honom snabba på när de gick genom svårforcerade 

områden. Tigern kunde gå rakt in i ett stenblock vid sidan av 

stigen och oväntat skada huvudet. Ibl<strong>and</strong> fastnade hans fötter i 

stenar och han snubblade och föll. Snart var ingen del av hans 

pälsbeklädda kropp oskadd. Blod droppade ur hans sår och 

lämnade ett spår där han gick fram. Det enda han kunde tänka 

på var att utan det minsta medlid<strong>and</strong>e döda smådjur för att få 

mat. Han var deprimerad. "Vem kunde förställa sig att jag 

skulle låta mig luras av en liten kanin?" tänkte han. 

Kaninen kände inget medlid<strong>and</strong>e för han tyckte att det 

var rätt åt tigern att få sitt straff. Så är det när man är dum. 

Tigern gick faktiskt med kaninen självmant, och fortsatte att lita 

▪206▪

på honom. Kaninen lät sig inte röras av tigerns lid<strong>and</strong>e utan 

var ännu inte nöjd med vad han redan gjort mot tigern. 

Till slut kom de fram till ett högt berg där de kunde 

vila. Kaninen tände en eld och sa åt tigern att sitta bredvid den 

nära klippkanten. När lågorna blev större puffade kaninen 

elden närmare tigern: "Farbror Tiger, var snäll och flytta på dig 

lite annars bränner du dig." Tigern gjorde vad han sa utan att 

tveka. Den stroppiga tigern var nu helt i kaninens våld. 

Kaninens hämndlystna hjärta brann som en flamm<strong>and</strong>e eld 

och han sa igen medan han sköt den flamm<strong>and</strong>e elden ännu 

närmare: "Farbror Tiger, flytta dig litet bakåt, annars bränner 

du dig på elden." 

Tigern flyttade sig bakåt och störtade nedför berget. 

Som tur var fick han tag i ett träd med hjälp av sitt stora gap 

och föll inte hela vägen ned till botten. Istället blev han 

häng<strong>and</strong>e och svängde fram och tillbaka i trädet. 

Kaninen tänkte ut en bra plan och skrek: "Farbror 

Tiger, om du är son till en god far, säg "ah", men om du är son 

till en dålig far kan du bara saga, "mm". Överallt ekade det. 

Den dumma tigern sa "ah", öppnade sin mun, 

förlorade taget om trädet och föll ned till marken och dog. 

Kaninen hoppade iväg till sina vänner för att berätta den 

största nyhet de någonsin hört. Kaninerna firade tigerns död, 

medan tigern plågades i helvetet för vad han gjort under sin 

livstid. 

Där jag låg bredvid farmor suckade jag nöjt över den 

dumma tigern. Farmor sa: "Kondro, gör inte elaka saker i ditt 

liv, det straffar sig alltid. Det kommer du aldrig ifrån. Om det 

inte händer i det här livet, så händer det i nästa liv." 

▪207▪

21 

BÖNER OM REGN 

B 

ondbyar är beroende av regn för att kunna vattna 

åkrarna och klara livets mödor. Vår by var inget 

undantag. Efter att fälten hade plogats längtade vi efter 

regn. I hopp om att få en riklig skörd slutade byborna leta efter 

medicinalväxter under nästan tre år och struntade i den extra 

inkomst de kunde få genom örterna. Det gjorde det i grunden av 

religiösa skäl. De trodde att bergsgudarna blev arga om de 

grävde efter medicinska rötter och att de då hindrade regnet att 

falla. Om vi får dåliga skördar har vi inget att leva på. Vi har 

inga jakar att sälja, vilket också gäller nomaderna. Även om vi 

inte tjänar pengar på skörden, så ger den oss mat. Att be om 

regn är det första vi gör när det blir torka. 

Hjortar äter också av spannmålet och skadar skörden, 

men vi dödar dem inte för vi tror att de tillhör Danghi-bergets 

gud. Om vi förargar bergets gud genom att döda eller störa hans 

heliga boskap så sänder han hagelstormar för att förstöra 

skörden. Dessutom får folk i området sjukdomar och deras 

boskap kommer att dö. Det är skälet till att vi tar h<strong>and</strong> om 

hjortarna snarare än dödar dem hur mycket de än skadar våra 

skördar. Vi försökte bygga stängsel runt fälten istället för att 

slänga stenar och lerklumpar efter hjortarna, men det är inte till 

någon större hjälp. 

En gång var vädret ovanligt varmt vilket gjorde 

bönderna bekymrade och oroliga. Om vi slösade bort den 

minsta nypa tsampa bannade oss de äldre: "Ät damm istället för 

tsampa om du behöver mer att slösa bort." Byborna utförde en 

mängd religiösa ceremonier för att beveka gudarna att sända 

regn. Alla kvinnor gick till den heliga floden för att be till 

vattenguden. Bara kvinnor gick. Det var skamligt för män att gå 

dit. 

Vattengudar från skilda åar gifter sig och skiljer sig 

sedan för var och en har sin egen del av floden som de måste 

skydda från att torka ut. Varje gudinna saknar sin man, men han 

besöker aldrig sina hustrur. Det förbittrar gudinnorna så mycket 

▪208▪

eftersom de känner sig orättvist beh<strong>and</strong>lade vilket leder till att 

de börjar bete sig obetänksamt. Men trots deras eviga ilska 

gråter gudinnorna aldrig för att visa att de längtar efter sina 

män. I stället låtsas de vara lyckliga. Det är därför det blir torka. 

Det är också därför som kvinnorna går till heliga floder och 

sjöar. De går dit för att ge sexuell tillfredsställelse till gudinnan, 

så att det ger henne en känsla av att hon är med sina älskade. 

Om kvinnorna uttrycker sig tillräckligt väl fäller gudinnan sina 

tårar och det börjar regna. Men det är svårt att få gudinnan att 

reagera. Även om hon är rörd är det inte säkert att hon gråter. 

Det spelar ingen roll hur vältalig en man är, det är bara kvinnor 

som kan säga de rätta sakerna för att uppväcka gudinnans 

sexuella känslor. Det är en av metoderna att få regn för att få 

säden att bli högre. Men den här metoden räcker inte långt för 

vattengudinnan saknar sin man igen och slutar fälla tårar. 

En gång samlades byborna och bestämde sig för att be 

en vördad lama ge oss råd om hur vi skulle kunna få 

vattengudarna att ge regn. Vi gjorde som laman sa för att få 

regn. Vårt byöverhuvud deklarerade att en regel gällde en viss 

dag. Alla skulle stanna hemma och vara redo att delta. Han gick 

till och med till grundskolan och bad lärarna ge eleverna 

tillstånd att vara borta från skolan den dagen. 

Alla unga bybor blev ombedda att gå till det lokala 

klostret och låna två typer av buddhistiska texter: Kanjur (de 

kanoniska texter som består av Buddhas undervisning och 

rättesnören) och Tanjur (en samling på 225 volymer av 

komentarerna till Buddhas läror). L<strong>and</strong>sborna trodde att dessa 

två skriftsamlingar inte skulle öppnas och läsas för att det kunde 

göra människor galna. Vi bar dem från klostret till byn på våra 

axlar. 

Alla bybor samlades och gick runt byn medan de bar på 

Kanjur och Tanjur, och sjöng högt mani tillsammans. 

Gråskäggiga gamlingar kom också med sina käppar för att stöda 

sina vackl<strong>and</strong>e steg. Denna syn uppmuntrade oss att sjunga 

ändå högre. Detta sätt att be om regn den dagen fungerade. 

Senare på eftermiddagen tornade en svart vägg av moln upp sig 

i mitten av himlen som verkade vara full regn. Snart stod regnet 

som spön i backen och vi hann inte ens gå hem utan blev 

genomsura. 

Efter det regnade det varannan eller var tredje dag, 

▪209▪

antingen korta skurar eller ett ständigt dugg<strong>and</strong>e. Fälten hade 

tillräckligt med vatten och säden växte. 

"En f.d. källa i byn." 

▪210▪

22 

SKÖRD 

B 

ybornas liv hänger på regn. Den rätta mängden regn ger 

rikliga skördar medan lite regn leder till motsatsen och 

byborna får gå hungriga. Jordbruk innebär att ploga, 

gödsla, så, bevattna, tröska och skörda. Även om dessa sysslor 

är desamma idag som förr i tiden, så har skörden förändrats 

mycket under de senaste tio åren. Far säger att skördearbetet 

förr var mycket ansträng<strong>and</strong>e. 

Förr i tiden startade skörden med vissa förberedelser. 

Våra fält ligger en eller två kilometer från byn. Byborna kunde 

inte äta lunch hemma utan de fick ta med sig mat till fälten. 

Folk från <strong>and</strong>ra byar hjälpte oss med skörden, och vi hjälpte 

dem när de skördade. Innan skördedagen stannade kvinnorna 

hemma och bakade bröd och förberedde tsampa, ost och smör. 

De gjorde också i ordning rep, sadlar och liar. Männen och 

pojkarna gick till sommarbetet och hämtade hästarna, mulorna 

och de oxarna, som behövdes för skörden och att bära kornet. 

Det var svårt att fånga dem eftersom de hade varit fria hela 

sommaren och var starka och energiska. Hästarna var särskilt 

svåra att fånga. Byborna b<strong>and</strong> djuren ett och ett och arbetade 

tillsammans för samla ihop dem och knyta ledb<strong>and</strong> i deras nosar 

med nosringar. 

På skördemorgonen gick alla familjer till sina fält före 

gryningen. Några familjer skördade på natten om det var 

tillräckligt månljust för att se gränserna mellan fälten tydligt, 

men det var många som skar sig i fingret på de skarpa klingorna 

när de skördade på natten. Alla delade en känsla av att det var 

bråttom. Man brukade skämta att "om du får halm i ögat under 

skörden, är du tillräckligt avslappad för att be någon om hjälp 

att ta ut det?" Det betydde att folk var så stressade att de inte ens 

hade tid att sköta det mest grundlägg<strong>and</strong>e med sina egna 

kroppar. De hade inte tid att småprata med sina vänner. Varje 

familjemedlem gjorde sin del. Barnen lastade på kornet på 

djuren för att bära hem det och de vuxna skördade. Vår by hade 

större fält än <strong>and</strong>ra byar, så vi behövde minst tre dagar för att 

▪211▪

skörda. Vi delade upp fälten i den lägre delen, mittdelen och 

den övre delen. Den övre delen låg runt vår by, vilket gjorde det 

lätt att skörda. Byborna samlades och diskuterade exakt när de 

skulle börja skörda. Innan dess var det förbjudet att sätta igång. 

Om man gjorde det fick man böta tio kilo korn, vilket senare 

användes för att köpa saker till skördefesten för hela byn. Det 

fanns emellertid inga regler för när man måste avsluta skörden. 

I <strong>and</strong>ra byar brukade folk inte diskutera när de skulle skörda. De 

hade sina fält nära sina hem och de bar hem kornet på axlarna. 

Den lägre och mellersta delen av fälten av var svårare att 

skörda. Andra byar använde kärror för att köra hem kornet, men 

i vår by var stigen så brant och vägen för dålig, så man kunde 

bara transportera säden fyra, fem gånger om dagen. Efter bara 

en transport var både djuren och arbetarna utmattade. Skörden 

utförs vid den hetaste tiden på året – i slutet av juni. Ingen hade 

någon traktor till att transportera kornet. Folk arbetade utan 

dricksvatten, för det fanns inga bäckar i närheten, bara några 

leriga pölar som var för smutsiga att dricka ur. Under skörden 

var bönderna nedstämda. Deras läppar var torra och sprack i det 

varma vädret som om de hade någon hemsk sjukdom. Andra 

byar hade rent vatten i närheten av sina fält, så att de kunde 

dricka, och när de kände sig svettiga kunde de till och med ta ett 

bad. 

Under skörden försökte alla skörda så mycket korn som 

möjligt. De sa i kör: "Jow yo ho li jow ha," 44 för att uppmuntra 

sig själva att jobba hårt i ett sträck. Om det fanns någon 

gamling i femtioårsåldern som satt hemma så gjorde hon upp 

eld och kokade te och tog till fälten åt sina familjemedlemmar. 

Folk letade efter skuggiga platser att sätta sig på. Brödet som 

man hade gjort dagen innan var torrt och svårt att svälja för 

folks strupar var så torra. 

Efter lunchen satte alla igång igen och skördade tills det 

var så mörkt att de inte kunde arbeta mer. På natten vaktade 

varje familj det korn som de ännu inte burit hem. Det varade i 

ungefär tre dagar. Så var det att skörda när jag var barn. 

Nuförtiden är skörden lättare. År 2002 planterade man 

träd på de lägre och mellersta fälten. Den kinesiska 

premiärministern Zhu Rongji trodde att det skulle vara bättre för 

44 Ord utan betydelse. 

▪212▪

önderna att plantera träd än att odla säd. Bönderna fick ris och 

vetemjöl om de planterade skog på sina fält. En del bybor 

planterade gräs, men vår by planterade barrträd. Gräs- och 

skogsfrö fick vi av den centrala regeringen. Nuförtiden behöver 

vi bara skörda på de övre fälten. Dessutom har vi traktorer för 

att ta säden till det område där vi tröskar. 

▪213▪

23 

GODA VÄNNER? 

L 

ivet var svårt. Att vara god var inte lätt. Ibl<strong>and</strong> hade man 

ingen aning om hur man skulle tillfredsställa sig själv 

och <strong>and</strong>ra. Mitt problem var att jag hade sådant bra 

läshuvud. <strong>Min</strong> studieframgång kom plötsligt. Från att ha varit 

en dålig elev som inte kunde skriva ‘8’ ordentligt, så blev jag en 

tagg i tassen på avundsjuka och svartsjuka elever som var 

angelägna om att dra ut den. När jag började bli bra i skolan 

fick jag färre vänner. Efter att min bäste vän, Dorji Tsering, 

hoppade av hade jag ingen riktig vän i hela skolan. Det kanske 

berodde på mig för alla elever hade vänner men inte jag. Jag var 

säker på att jag inte hade gjort något fel och kände mig 

diskriminerad. 

Vår kinesiska lärare bad mig en gång att lära mig läxan 

utantill innan jag gick hem. Det fanns igen som väntade på mig 

för min bror hade redan gått ut skolan. Till och med mina 

vänner från byn var avundsjuka på mig och hade ingen lust att 

gå med mig, än mindre vänta på mig. Skolan var slut och mina 

klasskamrater och jag satt och läste läxorna högt i klassrummet. 

Jag kunde inte lära mig den för det var ett sådant oväsen i 

klassrummet. Jag frågade min lärarinna på min dåliga kinesiska 

(Jag kunde läsa och skriva kinesiska bra, men jag hade problem 

att prata): "Fröken, kan jag få gå ut och lära mig läxan utantill? 

Det är sådant oväsen så jag kan inte koncentrera mig." Det var 

vad jag hade tänkt säga , men jag var inte säker om jag hade 

sagt det rätt. 

Det gick hon med på så jag gick ut och satte mig under 

en poppel och försökte koncentrera mig på boken. Efter ett tag 

kom nästan alla mina klasskamrater ut också. Jag kunde inte 

göra annat än att dra ut två sidor ut min anteckningsbok, rulla 

ihop dem och stoppa dem i öronen 

När solen nästan vinkat adjö, kände jag plötsligt en 

darrning i hjärtat. Om mörkrets gardin drogs över den blå 

himlen, hur skulle jag kunna ta mig hem? Sådana tankar fick 

mig att försöka lära mig läxan utantill så fort som möjligt. 

▪214▪

Tyvärr kom två av mina så kallade vänner och sa att de inte 

tänkte göra uppgiften. De var rädda att om jag lärde mig texten, 

så skulle lärarinnan inte låta dem gå hem förrän de hade lärt sig 

den . Men om ingen av oss lyckades lära sig den utantill skulle 

lärarinnan säkert låta oss gå. 

"Kompis Kondro, jobba inte så hårt. Låt oss gå emot vår 

lärare. Om vi säger att vi inte kan, vad ska hon göra? Ingenting. 

Eller hur? Ta det lugnt, stressa inte ihjäl dig hela tiden för att 

göra allting som läraren kräver av dig", sa en av dem. 

"Om jag inte lär mig det, kan jag inte gå hem tidigt och 

sedan blir det mörkt. Jag är rädd för att gå ensam i mörkret", sa 

jag och tänkte på alla spökhistorier som de berättade i vår by. 

"Det gör ingenting. Hon kommer inte hålla kvar oss till 

det blir sent. Lita på oss", sa en annan, och snurrade böckerna i 

h<strong>and</strong>en. 

"Nej, det är fråga om att hon litar på oss. Snälla 

kompisar, låt mig vara ifred. Vi försöker lära oss läxan allihop", 

sa jag hövligt. De sa ingenting utan gick bara mot vårt 

klassrum. 

Sedan kom lärarinnan och frågade oroligt: "Kondro, kan 

du läsa upp den nu?" Jag var inte säker för om jag blev nervös 

skulle jag säkert glömma bort allt jag hade lärt mig. 

Jag sa blygt: "Frökan, jag ska försöka". Jag gav boken 

till lärarinnan och försökte läsa upp läxan utantill. Till min 

förvåning läste jag upp den perfekt utan att glömma ett enda 

ord. 

"Jättebra! Fortsätt att plugga så hårt. Du börjar bli riktigt 

duktig", sa lärarinnan och visade tummen upp för att 

demonstrera att hon tyckte att jag var bra. 

"Kondro Tsering läste upp läxan. Han kan gå hem. Finns 

det någon till som vill försöka?" frågade lärarinnan de 

muttr<strong>and</strong>e eleverna runt om henne. De hängde med huvudet, 

vilket var ett tecken på att de inte var klara ännu. "Då får ni 

fortsätta", sa lärarinnan. När vi gick hem stirrade alla hånfullt på 

mig, vilket gjorde mig osäker. 

Jag gick fram till mina två "vänner" och sa: "Hej då, 

kompisar, lycka till! Vi ses imorgon." De reagerade inte som jag 

hade väntat mig. Det var sura och tittade inte ens på mig. De sa 

ingenting. Jag kunde inte göra någonting utan gick hem uppför 

den branta stigen. När jag kommit halvvägs kom pappa emot 

▪215▪

mig för att hämta mig vilket genast gjorde mig mycket gladare. 

"Åh, min käre son, var du rädd? Jag var orolig för dig så 

jag gick och hämtade dig", sa far och tog min skolväska över 

axeln 

"Nej, pappa. Jag var först av alla elever med att läsa upp 

läxan", sa jag stolt. 

"Det var bra, min pojke. Jag är så glad för att du inte gör 

mig besviken", sa far. "Vad sa din lärarinna?" 

"Hon berömde mig och sa att jag blivit mycket 

duktigare", sa jag och höll i hans h<strong>and</strong>, så att han kunde dra mig 

uppför stigen och göra det lättare för mig att gå. 

"Bra gjort". Gör vad lärarna säger för de är nästan som 

föräldrar. Om du pluggar hårt så har du chans att fortsätta till 

universitetet", sa far. 

"Pappa, varför kan inte min bror fortsätta i skolan?" 

frågade jag. 

"Därför att han inte pluggar lika hårt som du", svarade 

pappa. 

"Det är många elever som inte pluggar hårt, men de går i 

alla fall i skolan. Alla vet att min bror inte är så bra på matte", 

sa jag. 

"Det stämmer, men han behövs också hemma för att 

arbeta med Gaga. Om det bara finns en i familjen som tjänar 

pengar blir det svårt att klara sig. Dina bröder stannar hemma 

och tar h<strong>and</strong> om familjen", sa far. 

"Men hur är det med min svägerska", frågade jag 

nyfiket. 

"Precis som i <strong>and</strong>ra familjer är hon hustru till dina båda 

bröder. Hon måste stanna hemma och sköta hushållet medan 

dina bröder är ute och tjänar pengar till familjen så att vi kan 

betala din skolavgift", svarade far. 

"Jaha, jag förstår. Men pappa, varför kan inte min bror 

skaffa sig en egen fru?" frågade jag. 

"Det är bra att dela på en fru enligt våra traditioner. Men 

du kan skaffa dig en egen fru i framtiden", sa far allvarligt. 

Jag fnittrade blygt. 

"Men du måste komma ihåg att hjälpa dina bröder att få 

ett arbete när du har fått ett", sa far. De försörjer dig nu, och du 

är deras framtida försörjning", sa far. 

"Det är klart, pappa", sa jag allvarligt och småsprang 

▪216▪

efter far. 

Nästa morgon när jag gick till skolan vägrade mina två 

vänner att prata med mig. Senare fick jag veta att de hade lovat 

att aldrig mer prata med mig. Utan att göra något hade jag 

förlorat två "vänner". Jag var inte säker på att förlora två 

"vänner" var så farligt. 

Hallon i vår by. 

▪217▪

24 

TELEVISIONEN KOMMER 

IN I MITT LIV 

H 

istorierna om kung Gesar förlorade sin fasciner<strong>and</strong>e 

glans. Jag bad inte längre farmor berätta historierna om 

honom. Jag lyssnade inte ens om hon berättade dem för 

mig. Det finns ett ordspråk som lyder: "Om du har tråkigt och 

ingenting att göra, läs historierna om kung Gesar för att döda 

tristessen." Det hjältemodiga eposet var inte längre 

imponer<strong>and</strong>e, och Onkel Denba var inte längre en 

beundransvärd, smart myglare. Televisionen ersatte dem och 

gamla skatter blev dagens skräp. 

En rik man från en annan by tog med sina videofilmer 

för att tjäna pengar och säd på att visa dem. Det fanns ingen 

elektricitet i byn, så han köpte en generator. Vi fick betala en 

stor skål säd eller en yuan för att se filmen. Från det ögonblicket 

var vi fast i filmens värld. 

På den tiden hände det att barn smet hemifrån för att titta 

på film varje kväll utan att betala. Filmerna var alltid på 

kinesiska och för det mesta var det karatefilmer från Hongkong. 

Vi fick skriva ned våra namn på en lista som ägaren använde för 

att samla in pengar från våra hem nästa dag. På det sättet kunde 

vår familj inte vägra att betala. Ibl<strong>and</strong> kom far och släp<strong>and</strong>e 

hem mig mitt i filmen, vilket var väldigt pinsamt. 

Efter att en lokal kraftanläggning byggts köpte många 

familjer TV-apparater och slutade berätta historier om Gesar 

som underhållning. Byborna var nyfikna på nya saker och var 

mycket intresserade av TV. De hade bara hört talas om det förut 

och ingen förutsåg att det skulle innebära så stora förändringar 

när den kom. Kvinnorna gick i grupper och samlade ved tidigt 

på morgonen. Innan TV:n kom pratade de sällan med var<strong>and</strong>ra 

för de var upptagna med att recitera mantror och ville inte bli 

störda. Men efter att TV:n kommit till vår bry, diskuterade de 

filmerna de sett kvällen innan eller TV-serier om Apkungen. 

Alla kvinnor ville dela med sig av sina tankar om vad de sett. 

▪218▪

<strong>Min</strong> svägerska lade märke till det. En dag sa hon: "Vi 

har förändrats. Nu skäms vi om vi inte har något att säga om en 

film eller TV-serierna." 

"Aphuvudet är så smart, men den dumma lama Tang 

reciterade magiska formler för att spänna hans huvudring 

hårdare, vilket gjorde att han fick ont varje gång han drev ut en 

<strong>and</strong>e …" 

"Grisen är så rolig. Han är så dum …" 

"Ja, den där munken är den som verkar vara mest 

hederlig. I filmen sa de att om de åt av hans kött skulle de 

behålla sin ungdom för evigt och aldrig bli gamla …". 

De tillbringade sina före detta böne-morgnar på ett nytt 

och underhåll<strong>and</strong>e sätt. Vi såg dem inte längre recitera mantror 

medan de rullade sina radb<strong>and</strong>. 

De äldre pratade också om TV. De trodde att varje 

h<strong>and</strong>ling och händelse som de såg i den magiska lådan var 

verkliga. Innan TV kom, talade de om sina forna h<strong>and</strong>lingar 

med respekt och med en känsla för att det som varit hade varit 

bäst. Senare samlades de sällan och om de gjorde det h<strong>and</strong>lade 

samtalet mest om vad de sett på TV. Deras liv verkade plötsligt 

ha fyllts av glada skratt. 

"Jämfört med de kinesiska skådespelarna är vår kung 

Gesar inte värd ett dugg. Han kan inte karate, han har ingen 

pistol heller …" sa en gammal man och lade sin bönekvarn 

bredvid sig. 

"Mitt barnbarn talade om vad en av skådespelarna heter, 

Cheng Long (Jacky Chan). Han är otrolig. Vi har slösat bort 

våra liv. Att titta på TV är mycket roligare än att berätta tråkiga, 

gamla historier", sa en annan. 

"Är inte den där mannen med aphuvud fantastisk? Han 

kan flyga och känna igen <strong>and</strong>ar med sina gyllene ögon …" 

inflikade en annan gammal man. 

"Varför säger de sådana saker om kung Gesar, pappa? 

Farmor berättade att han också kan flyga och driva ut onda 

<strong>and</strong>ar. Han behöver ingen pistol, för han har sin pilbåge och 

sina pilar att skjuta med", sa jag till far. "De vet inte vad 

filmerna försöker lära oss, de säger bara att de är bättre än kung 

Gesar. Tycker du inte att det är löjligt?" sa jag. Jag tittade på 

karatefilmer och blev underhållen av att se människor döda och 

skada var<strong>and</strong>ra. Men jag blev upprörd över vad de sa om kung 

▪219▪

Gesar, för han var min favorit. 

"<strong>Min</strong> pojke, vi vet inte varför de är kritiska mot kung 

Gesar. Det spelar ingen roll för oss, eller hur?" sa far och satte 

på TV:n för att se sin favoritserie, "Resa till väst". 

När jag såg hur skådespelarna klädde sig började jag få 

konstiga idéer om mina varma <strong>tibetanska</strong> stövlar. Jag började 

också tycka att de såg underliga ut. Från det ögonblicket 

skämdes jag över att ha på mig dem. Varje gång far sa åt mig att 

sätta på mig dem tänkte jag ut någon undanflykt för att inte ha 

dem. Jag var inte längre rädd för att bli kall om fötterna och jag 

brydde mig inte om ifall jag var tvungen att stampa med 

fötterna för att bli varm om fötterna. Att ha på sig <strong>tibetanska</strong> 

stövlar var numera pinsamt. Från den tiden sa jag adjö till mina 

speciella <strong>tibetanska</strong> stövlar, som folk sällan hade på sig utom 

vid bröllop då brudgummen bar dem enligt traditionen. 

Förändringarna kom varje sekund, och jag var inte samma pojke 

som jag varit. 

När TV:n spred sig överallt var jag inte längre 

intresserad av kung Gesar-historier. När jag satt tillsammans 

med farmor i solen berättade jag hellre om en film än bad henne 

berätta sina historier som hon gjort förr. 

"Kondro, vad är det för vits att titta på alla de där 

filmerna hela tiden? Filmerna ger dig vare sig mat eller kläder. 

Det enda man ser är att folk dödar och skadar var<strong>and</strong>ra", sa 

farmor och mumlade mani-mantran. Hon bad visk<strong>and</strong>e: 

"Välsigna de tre juvelerna. Må alla lev<strong>and</strong>e varelser ha ett 

underbart liv, må alla återfödas och få ett lyckligt komm<strong>and</strong>e 

liv." Då hade jag inget val annat än att tvinga mig till lyssna på 

någon av farmors "tråkiga" historier i stället för att gå och titta 

på något intressant TV-program. 

Vi barn lekte inte längre mamma, pappa, barn i skogen. 

Vi spelade upp vad vi hade sett i filmerna. Vi låtsades att vi 

kunde kampsport. Under sådana lekar var det svårt att undvika 

näsblod och yttre skador. Närheten mellan byborna minskade 

för de satt bara och tittade på TV, när de var lediga i stället för 

att komma ut och småprata med folk som de gjort tidigare. 

Särskilt på Losar, det <strong>tibetanska</strong> nyåret, gick ingen ut för 

att prata med de <strong>and</strong>ra. Alla stannade hemma och tittade på TV. 

Vi barn brukade vara ute och leka med var<strong>and</strong>ra, men det år TV 

och videopelare kom lekte inga barn ute. Fattiga familjer lånade 

▪220▪

pengar av de rika så att de kunde köpa TV-apparater, för deras 

barn bad dem att skaffa TV. Nästan varje familje had en TV och 

det medförde avgör<strong>and</strong>e förändringar som vi ännu var 

omedvetna om. 

Byns beskydd<strong>and</strong>e vind-hjul står framför ingången till byn. 

Byborna tror att det hjälper till att skydda byn när det snurrar. 

▪221▪

25 

SPÖKHISTORIER 

V 

i är säkra på att det finns spöken. Folk har sett spöken 

och blivit jagade av dem. Dessa spöken är emellertid 

annorlunda än spökena i "Resa till väst." 

Skrämd av spöken 

En bykvinna som heter Dugar berättade en gång för oss att 

hon hade blivit fångad av spöken. Efteråt var vi så rädda att vi 

inte ens vågade gå ut på dagen. Det hände när solen nästan 

gömt sig bakom Västerberget just när vi drev hem boskapen 

till byn. Solskenet är inte starkt då; byborna kallar skymningen 

för "tiden för spökenas solsken". Spöken visar sig när mörkret 

kommer och natten närmar sig. All boskap hade kommit hem 

utom Dugars ko, så hon gick och letade efter den i skogen 

ovanför byn. Hon gick runt överallt men kunde inte finna den. 

Till hennes förvåning hörde hon någon ropa hennes namn 

djupt inifrån skogen. Hon gick mot ljudet, men ju längre hon 

gick desto längre bort hördes ljudet. Hon hade just bestämt sig 

för att vända om när hon hörde en osynlig person prata i 

närheten. 

Åh, tre juveler! Hon insåg att det var ett spöke, vilket 

var en skrämm<strong>and</strong>e insikt, men då var det försent. Osynliga 

spöken tog fast henne i axlarna och började leda bort henne. 

Till hennes förvåning stoppade de jord i munnen på henne och 

sa: "Det här är tsampa, ät upp det. Vi måste ta väl h<strong>and</strong> om 

henne annars blir hennes familj arg när vi lämnar tillbaka 

henne." Det verkade som de var vänliga. De gav henne bark 

och sa: "Det här är bröd. Ät upp det. Då blir du inte hungrig." 

Konstigt nog förstod Dugar vad spökena sa, men hon kunde 

inte svara. Det verkade som det var många spöken som gick 

med henne. De småpratade och var fulla i skratt. De gick så 

snabbt att hon nästan inte hann med dem. När hon kom efter 

drog de henne hårt. 

Det verkade som de var vänliga. De gav henne bark och 

▪222▪

sa: "Det här är bröd. Ät upp det. Då blir du inte hungrig." 

Konstigt nog förstod Dugar vad spökena sa, men hon 

kunde inte svara. Det verkade som det var många spöken som 

gick med henne. De småpratade och var fulla i skratt. De gick 

så snabbt att hon nästan inte hann med dem. När hon kom efter 

drog de henne hårt. Farmor berättade en gång för mig att om 

spöken fångar en, så kan man gå var som helst, till och med 

genom väggar. De släpar en hårt efter sig. 

När det var fullständigt mörkt och Dugar inte hade 

kommit hem bad hennes oroliga man några bybor att hjälpa 

honom och gå ut och leta efter henne. Då förstod de äldre att 

hon antagligen blivit tagen av spöken och föreslog att man 

skulle skrika hennes namn så högt som möjligt för att skrämma 

bort spökena. De äldre stannade hemma och reciterade mantror 

och bad till Buddha att släppa fri henne från spökena. 

Ungdomar gick ut i skogen och ropade hennes namn. Det 

skrämde bort spökena, som sa til var<strong>and</strong>ra: "Det är folk här som 

är efter henne. Låt oss lämna henne här så det inte blir bråk." 

Efter att Dugar hade släppts återfick hon medvet<strong>and</strong>et 

och svarade på bybornas skrik. När de fann henne berättade hon 

allt. Men när hon kom hem svimmade hon så fort hon såg ljus. 

Byborna lade en thangka på hennes huvud och brände 

ett stycke tyg från en helig lamas klädsel för att väcka henne. 

Till vår förvåning kunde hon inte tala när hon vaknade. Hon 

kunde inte ens öppna sin mun mer än en springa. De äldre säger 

att om spöken har en under en eller två dagar så förlorar man 

talförmågan för livet. Lyckligtvis blev Dugar emellertid bättre 

och till slut var hon sig själv igen. Hon hade verkligen tur. I en 

annan by blev en kvinna också tagen av spöken, men hon dog 

två dagar efter att hon blivit släppt. 

Jag fick höra många spökhistorier i mina hemtrakter och 

en av mina kusiner berättade den här historien som han själv 

upplevt. 

Död mans träd 

När jag började gå hem efter att ha varit och h<strong>and</strong>lat i 

huvudstaden i vår kommun var det sent och mycket mörkt. Jag 

gick snabbt och hoppades hinna hem fort för att mina föräldrar 

inte skulle bli oroliga. 

▪223▪

Utmed vägen till vår by finns det en poppel som en 

nyligen avliden man planterade. När vi kommer fram till trädet 

brukar vi vanligen ta rast där eftersom det är halva vägen hem. 

Jag hörde ljudet av en fågel som flög iväg från trädet. 

Jag tyckte synd om fågeln för det är dålig karma att skrämma 

en fågel på natten. Jag mumlade visk<strong>and</strong>e den sexstaviga 

mantran och reste mig för att gå hem. Plötsligt såg jag 

mannen som hade planterat poppeln stå där. Jag blev 

skräckslagen och vartenda hår på min kropp reste sig rakt 

upp. När jag försökte börja springa tog någon tag i min axel. 

Det var omöjligt att röra sig. Jag var stel av skräck. När jag 

kastade en blick över axeln fanns ingen där. Jag ville skrika 

men det kom inte ett ljud ur munnen. <strong>Min</strong>a ben var som bly. 

Jag försäkrade mig om att min rygg var täckt 45 men 

jag hade fortfar<strong>and</strong>e känslan av att jag drogs bakåt. Jag 

kämpade framåt så mycket jag kunde. Spöket som förföljde 

mig viskade till mig men jag förstod inte vad det viskade. Jag 

hörde en kvinna och barn skrika. Det verkade som de gick 

bredvid mig men jag kunde inte se dem. Jag var för rädd att 

recitera ur skrifterna för att skrämma bort dem. Jag kunde inte 

ens mumla mani det ögonblicket för jag var så rädd. Spöket 

visslade medan han kastade småsten och jord på mig. Till slut 

blev jag av med honom. När jag såg byn skällde en hund och 

spöket slutade förfölja mig. Sedan kände jag mig bättre och 

det kändes inte som om någon drog mig bakåt längre. 

Fånga spöken. Efter att ha hört den här historien var vi 

rädda för att gå förbi poppeln på vägen till och från skolan. De 

äldre var också oroliga och beslöt att be en lama driva bort 

<strong>and</strong>en så att vi kunde få leva i frid. Laman gjorde en lista över 

varje död person som han trodde fortfar<strong>and</strong>e befann sig i stadiet 

mellan död och återfödsel. Han kände alla som dött i vår by 

vilket gjorde att vi trodde på och respekterade honom ännu mer. 

Det gjorde oss mycket glada att mors namn inte fanns med på 

listan. Laman och munkarna som var med honom reciterade 

skrifterna i nästan fyra dagar som förberedelse till kampen mot 

45 Ett spökes rygg är ihålig, vilket gör att man måste täcka 

ryggen när man jagas av ett spöke. Annars kommer spöket 

försöka ta ens rygg för att fylla ut sin egen ihålighet. 

▪224▪

de onda <strong>and</strong>arna. Den femte dagen samlade laman alla bybor i 

ett hus där han reciterade ur skrifterna. Det spelade ingen roll 

hur gammal man var. Alla förväntades komma – även småbarn. 

Byborna blev tillsagda att lämna sina dörrar olåsta och öppna. 

Laman valde ut sju personer som var födda under de 

mest vilda djur-åren, t.ex. drakåret och tigeråret. De blev 

tillsagda att springa med en munk som bar en stor lädersäck och 

hade järnkedjor lindade löst om sig. Laman sa åt dem åt vilket 

håll de skulle springa. De sju bar speciella redskap. Far höll 

korta träkäppar i ena h<strong>and</strong>en och ett halvbränt stycke ved i den 

<strong>and</strong>ra. Vart han än sprang skulle han markera var käpparna 

vidrörde marken. En annan man höll en stor hammare och ett 

svärd för att skrämma spöken. Det var inte en lätt uppgift för de 

måste springa mycket. 

Laman reciterade inne i huset med ett argsint uttryck i 

ansiktet. Han sa åt dem att springa till varje plats som spökena 

gömde sig på. Återigen bad han dem att springa till vissa hus 

utan att någon sagt det till laman. Till exempel kunde han säga 

vilken slags hund familjen hade och antalet och färgen på deras 

boskap. Han hade alltid rätt. Andra bybor satt kvar i sina hus 

och visslade så högt de kunde och lurade in spökena och gjorde 

dem därmed till spökhus. 

Till slut hade alla spöken fångats i den stora lädersäcken. 

När löparna hade återvänt till laman öppnade de lädersäcken för 

att han skulle kunna undersöka den, men vi var blinda för vad 

han än såg. Inuti säcken låg trästycken med svarta streck målade 

på dem. Laman reciterade över dem varje gång männen sprang 

iväg och kom tillbaka. De fortsatte att springa fram och tillbaka 

på det här sättet en ganska lång tid. 

Många kvinnor blev hysteriska och blev så starka att inte 

ens <strong>and</strong>ra unga bybor inte kunde hålla fast dem. De skrek 

ursinnigt och drog sina hår. Många unga släpade dem till laman. 

Han behövde bara slå till dem i ryggen med sin knytnäve så 

lugnade de ner sig. Vad otroligt det var! Till slut sa laman: "Bra 

gjort. De har fångat alla spöken." Först då kunde han och 

löparna vila sig och ta något att dricka. Sedan återvände alla till 

sina hem som blivit stökiga av alla människor som sprungit runt 

i dem. 

Nästa dag sa laman att han skulle begrava spökena i en 

grop, men det var inte ett bra sätt, för spökena brukade jämra 

▪225▪

sig i flera år och vi ville inte höra det. Därför bestämde han sig 

för att bränna upp dem. Han brände upp de trästycken som legat 

i säcken. 

Efter det såg ingen något spöke. Det fanns inte ens ett 

rykte om något spöke. Vi var tacksamma över att laman hade 

hjälpt oss. Vi skolbarn gick sedan till och från skolan utan att 

vara rädda. 

▪226▪

26 

NÄR JAG BÖRJADE PÅ HÖGSTADIET 

J 

ag fick min examen från lågstadiet. När vi tog 

inträdesexamen till mellanstadiet kunde vi inte skriva en 

ordentlig uppsats på <strong>tibetanska</strong>, för vi hade inte börja läsa 

<strong>tibetanska</strong> förrän i årskurs fyra. Vår <strong>tibetanska</strong> lärare skrev 

uppsatser åt oss i våra examenspapper medan skrivningsvakten 

var ute. Jag lärde mig inte mycket i den lokala lågstadieskolan. 

Men genom de tre juvelernas välsignelse klarade jag mig och 

kunde börja i mellanstadiet. 

Den lokala mellanstadieskolan låg långt borta. Jag 

kunde bara komma hem under veckosluten. Det var första 

gången jag fick sova ensam för fram till dess hade jag alltid 

sovit med pappa. Sovsalen var bättre än i vår lågstadieskola. 

Taket läckte inte när det regnade eller när snön smälte. Men jag 

hade svår hemlängtan vilket jag aldrig upplevt tidigare. 

Eftersom vi inte kunde åka hem förrän på lördagen köpte vi 

egen mat och våra föräldrar gav oss ved till matlagning. Skolan 

hade ingen matsal, så vi lagade själva mat. Skolan var väldigt 

liten och det fanns bara tre klasser: årskurs ett, två och tre. 

De nya eleverna var yngst och vi vågade inte lyfta våra 

huvuden av rädsla för att bli slagna. Fem av oss hade varit 

klasskamrater på lågstadiet, så vi bodde ihop i samma sovsal. 

Våra byar låg inte långt ifrån var<strong>and</strong>ra och på så sätt var det lätt 

för våra föräldrar att ta dit ved en gång i månaden. Våra 

föräldrar var oroliga för oss och skickade oss så god mat som 

möjligt. De äldre eleverna var lata översittare. De kokade inte te 

för att göra tsampa. Istället kom de till vårt rum för att dricka te 

och göra tsampa varje morgon. Ibl<strong>and</strong> hade vi inte tillräckligt 

med te för att göra tsampa. Vi vågade inte säga något för vi 

visste att de skulle ge oss stryk om vi klagade. Vi hade inte ens 

tillräckligt med mod för att skratta högt i vårt rum, än mindre att 

vägra dem te. Mycket olycka begravdes i våra sinnen. 

En gång, innan vi visste bättre, pratade vi glatt med 

var<strong>and</strong>ra, och vårt rum svämmade över av skratt. Plötsligt 

stormade en äldre elev in i vårt rum, pekade på var och en av 

▪227▪

oss och skrek: "Håll tyst, småungar! Gör mig inte arg en gång 

till, för då kommer ni inte att få en trevlig tid här. Förstått? 

Bråka inte så här en gång till. Uppfattat?" Han var också den 

som alltid bad oss om te. Vi nickade alla och var mycket tystare 

efter det. 

De äldre eleverna hade inte ved med sig utan tog den 

från vårt rum, vilket gjorde oss arga, men vi bet oss i tungan 

och höll tyst. Vi sa ingenting till våra föräldrar heller för de 

äldre eleverna sa att om vi gjorde det skulle de kasta oss i den 

närbelägna floden. 

Vi kokade ris med stekt potatis till middag och ibl<strong>and</strong> 

till lunch. Medan vi åt knackade många elever på dörren. Äldre 

elever kom in till oss och åt som om de vore våra rumskamrater. 

Vi lagade vad vi hade med oss hemifrån, men fick inte 

tillräckligt för att bli mätta. När de äldre eleverna var mätta och 

gick klagade vi över hur otrevliga de var, men vi sa aldrig något 

när de var i närheten. 

När vi gick och la oss på kvällen tänkte jag alltid på min 

familj. Jag ville helst åka hem lika ofta som när jag gick på 

lågstadiet. En vecka verkade lika lång som ett helt år. När jag 

kom hem på veckoslutet ville jag inte åka tillbaka till skolan, 

vilket fick farmor att gråta. Jag gav mig motvilligt av. Hon gav 

mig pengar för att muta mig att fortsätta i skolan varje gång jag 

inte ville ge mig av till skolan. Eftersom jag hade vägrat att bli 

munk respekterade hon mitt val och uppmuntrade mig att 

studera hårt. När jag inte hade lust att åka till skolan var hon 

den första att försöka få mig hålla uppe modet. 

Alla skolböcker var på <strong>tibetanska</strong> på mellanstadiet utom 

i kinesiska språket och politik. Det gjorde det svårt för oss att 

hänga med elever som hade läst <strong>tibetanska</strong> längre än vi hade. 

Det fanns över sextio elever i vår skola och bara tio av 

dem var flickor. I början var det tre flickor i vår klass, men efter 

en termin lät deras föräldrar dem sluta. Istället tvingade de dem 

att gifta sig och tjäna pengar på att gräva upp medicinska örter 

eller arbeta på byggarbetsplatser. Flickor verkade vara födda för 

att tjäna sina familjer och sedan gifta sig med de män som deras 

föräldrar valde åt dem. Det var skälet till att det inte var några 

flickor som tog examen i vår klass. 

Vi hade också problem att få taxi när vi skulle åka hem 

på veckosluten. Vi gjorde slut på alla våra pengar under veckan 

▪228▪

och hade inte ett öre i slutet av veckan, så vi måste gå hem. Vi 

gömde oss för taxibilarna, för vi skämdes för att vi inte hade 

pengar att betala. Så fort vi hörde en bil sprang vi och gömde 

oss bakom stora träd vid vägen. 

Under tiden i mellanstadiet gick Tjobajo och badade i en 

flod i närheten av skolan. Eftersom han inte kunde simma bra 

drunknade han. Det var en hårt slag som nästan slog omkull 

mig. Jag tyckte inte att livet var värt att leva. På vägen till 

skolan låg jag i gräset bredvid vägen och stirrade upp i himlen. 

<strong>Min</strong>a ögon var fulla av tårar som gjorde den vackra 

sommardagen dimmig. Det fanns bara blå himmel ovanför 

huvudet. Jag längtade fruktansvärt efter min bror. Varje natt 

fastnade mina kinder i kudden av alla tårar. Att gråta ensam i 

mitt trista sovrum där jag och min bror en gång sovit 

tillsammans och glatt berättat våra favorithistorier för var<strong>and</strong>ra 

blev en vana. <strong>Min</strong> filt var min enda vän. Jag övervägde att ta 

livet av mig. Men att se min fars kropp, tärd av sorg varje dag 

gjorde att jag gav upp min dumma idé. Jag ville inte orsaka 

honom mer lid<strong>and</strong>e. Jag kunde bara inte vara så självisk. Det 

skulle förvärra situationen ytterligare. För alla jag älskade och 

för alla som älskade mig var jag tvungen att göra mitt bästa för 

att klara av vad de än önskade av mig. Jag låtsades att inte vara 

ledsen när jag var med far och var inte längre bara en lip<strong>and</strong>e 

pojke. Jag började tänka på <strong>and</strong>ra. Mors och min brors död fick 

mig att inse hur viktigt mitt eget liv var. Det fanns ingen <strong>and</strong>ra 

chans. Jag fortsatte i skolan som mor hade velat. Med en klump 

av sorg i mitt hjärta kunde jag inte göra annat än att studera. 

▪229▪

27 

UTAN VATTEN 

V 

atten var ett stort problem för oss, särskilt på vintern. 

Det var ett skäl till att <strong>and</strong>ra skrattade åt oss. De sa att 

vi inte hade tillräckligt med vatten för att dricka och att 

tvätta ansiktet. Ingen försökte någonsin hjälpa oss att lösa 

problemet förrän år 2005, då den lokala regeringen fick pengar 

från länet för att konstruera ett vattenledningssystem, som ledde 

vatten till vår by från ett högt berg nära våra sommarbeten, och 

vår by bidrog med arbetskraft för att färdigställa det. 

Innan dess hade vår by haft två vattendammar och båda 

låg långt borta. Att hämta vatten var som jag tidigare nämnt 

kvinnogöra. Kvinnorna bar stora hinkar på ryggen. Det var 

pinsamt för män att hämta vatten. Det var bara om deras fruar 

inte var hemma, sjuka eller avlidna som män hämtade vatten. 

Om en mans fru inte var hemma och han gick och hämtade 

vatten skvallrade byborna om att han var en toffelhjälte, vilket 

var ett svårt slag mot hans maskulinitet. 

Dammen närmast vår by var speciell. Om någon tvättade 

kläder där och hällde ut smutsigt vatten bredvid kunde 

vattenkällan försvinna och kanske till och med torka ut eftersom 

vattenguden skulle bli arg. En munk måste i så fall bjudas in för 

att blidka vattenguden så att det kom vatten i dammen igen. 

Munken offrade song vid källan för att be vattenguden om 

ursäkt, och en eller två dagar senare kom vattnet tillbaka. 

Vår damm frös lätt och den täcktes av tjock is så att det 

var omöjligt att få vatten om man inte hackade sönder isen med 

rena eller nya yxor. Bara då kunde vi hämta vatten. Innan vi 

fick den nya vattenledningen var vi mycket försiktiga med 

vatten annars hade vi inte fått tillräckligt att dricka. 

Vi försökte allt för att få dricksvatten. Vår boskap led 

under vintern. Deras frusna dynga var som cement. De blev så 

smala att vi kunde räkna deras revben. En del dog vilket var en 

ordentlig förlust för oss. Vi var inte nomader och hade inte 

många djur. Varje familj hade en eller två jak-kor att mjölka. 

Om de inte drack mer än en gång per dag blev de sjuka och vi 

▪230▪

var tvungna att sticka hål i deras tunga med en nål så att det 

började blöda. Det var det enda som kunde rädda dem. Om vi 

gjorde det för sent torkade blodet ut i deras ådror och de dog. 

Barnen såg hemska ut under vintern, när det inte fanns 

tillräckligt med vatten för att tvätta sig i ansiktet. Deras 

sårskorpor och spruckna läppar var särskilt sorgliga att se. 

Händerna var svarta som halvbrända vedstycken. Kläderna var 

hårda av snor som om lim hällts över dem. När barnen sprang 

klirrade deras kläder som om någon sytt på småbitar av metall 

på dem. Deras kläder blev svarta så att man inte kunde se vilken 

färg de haft från början och var fläckade av alla möjlig lort. De 

var så vana vid att ha sådana kläder på sig på vintern att de blev 

blyga inför <strong>and</strong>ra när de skulle ha på sig nya kläder på nyåret. 

En före detta bykälla. 

▪231▪

28 

EN NATTLIG VISIT 

A 

tt besöka flickor på natten var populärt och vanligt förr i 

tiden, särskilt på vintern. Om man vaknade lätt var det 

svårt att somna om eftersom det hördes så mycket 

viskningar runt om i byn. Pojkar i en by gick till en annan by 

för att "jaga" och på samma sätt kom pojkar till vår by. Här 

följer en historia om en sådan nattlig visit som en av mina bästa 

vänner berättade för mig. Han beskrev sina upplevelser då han 

hjälpte en vän att besöka en flicka. Jag kan kalla min väns vän 

"Ugglan", för ugglor brukar jaga efter mat på natten. När vi 

planerade nattliga visiter brukade vi säga till var<strong>and</strong>ra: "Ska vi 

vara ugglor i natt?" 

Det var en blåsig, iskall vinternatt. <strong>Min</strong> vän och jag lade inte 

ens märke till folk innan vi gick på dem. Stjärnorna verkade 

skämmas för att visa sina skin<strong>and</strong>e ansikten, då de gömde sig 

bakom tunna, grå, dimslöjor på himlen. Där blinkade de då och 

då för att påminna om sin eviga existens. 

Om jag tittade upp i himlen blåste en iskall vind i mitt 

ansikte, som en skarpt vässad kniv som skar mig i kinderna. Vi 

kunde inte ens tända en cigarett, för vinden blåste ut 

tändstickorna, till synes för att irritera oss. 

"Om du verkligen är en av mina bästa vänner, måste 

du vara snäll och följa med mig och besöka min älskade," 

stammade min vän Ugglan fram och log dumt. 

"Nej. Det är inte det att jag inte vill följa med dig, det är 

bara … ", men innan jag hann sluta avbröt mig Ugglan. 

"Säg inte emot mig. Kommer du med?" ville Ugglan 

veta. 

"OK …OK!" sa jag motvilligt, och kände det som jag 

inte hade något val. 

Jag kunde knappt stänga munnen för att det var så 

kallt. Läpparna svullnade upp. Vi gick tysta en bit. Onda 

aningar och oro plågade mig när jag funderade på vad som 

skulle hända om flickans familj upptäckte oss. 

▪232▪

Egentligen bodde flickan hos sin gamla och inte 

särskilt rörliga mor. Vad som hänt med hennes <strong>and</strong>ra 

familjemedlemmar visste vi inte. Alla hade dött men jag visste 

inte hur och varför. Pojkar valde medvetet små, svaga familjer 

att besöka. De vågade inte gå på nattligt besök hos flickor i 

rika, starka familjer. En nattlig visit är alltså på sätt och vis ett 

slags mobbning. 

"Kompis, sa du till flickan att du kommer i natt?" 

frågade jag oroligt. 

"Nej, fegis, lugna dig! Hon älskar mig. Jag behövde 

inte säga något i förväg," sa Ugglan lyriskt. 

Jag blev varmare när vi började gå fort. Allting var så 

mörkt att vi knappast såg träden förrän vi kom nära dem. 

Vinden visslade fortfar<strong>and</strong>e i våra öron, men man kunde se 

flera stjärnor. 

Jag var vilse. Jag hade ingen aning om åt vilket håll vi 

gick. Ugglan var full men visste precis vart han skulle gå. Till 

slut var vi framme. 

"Nu är vi här. Stanna här. Jag kommer snart tillbaka," 

sa Ugglan. 

Han klättrade upp på muren runt huset som om han 

inte hade druckit en droppe sprit. Han var expert på att klättra 

över murar. På ett ögonblick var han över muren och lät mig 

stå kvar. Jag hukade vid muren, huttr<strong>and</strong>e av den is<strong>and</strong>e 

kylan. Jag kastade en blick mot himlen för att se vad klockan 

var, men de blink<strong>and</strong>e stjärnorna hade försvunnit. Dimman 

verkade tjockare. Jag hade ingenting att göra utom att ta en 

tupplur en stund. Plötsligt hörde jag oväntade skrik från huset 

och några sekunder senare hoppade Ugglan <strong>and</strong>fådd över 

muren. 

"Spring. Jag gjorde henne illa!" sa Ugglan flämt<strong>and</strong>e. 

Jag skyndade mig efter Ugglan utan att fråga varför. 

Ugglan berättade senare att han hade slagit flickans 

mor. När han just skulle öppna flickans sovrumsdörr såg han 

plötsligt modern. Han var så nervös så han slog henne med 

knytnäven och försvann. 

Polisen kom och arresterade Ugglan nästa morgon. 

När ryktet spritt sig gick flickan till byöverhuvudet och 

berättade allt som hänt under natten. Det gjorde honom så arg 

att han gick till den lokala polisstationen och anklagade Ugglan 

▪233▪

för att ha slagit flickans mor. Ugglan hamnade i fängelse i en 

vecka och släpptes sedan. 

Efter att Ugglan släppts gav han sig av hemifrån. Han 

berättade inte för någon om vart han tog vägen. Om Ugglan 

lever eller är död vet jag inte. 

<strong>Min</strong> vän slutade sin berättelse med en tung suck. Från 

den gången blev det mindre populärt med nattliga besök. Nu har 

de nästan slutat med nattliga besök. 

Bytoalett. 

▪234▪

29 

ATT GÖRA FAR GLAD 

T 

iden gick och jag åkte till <strong>Zorgay</strong> kommunhuvudstad för 

att ta inträdesexamen till gymnasiet. Det var första 

gången jag var på en så urban plats. Det var många 

människor och bilar på gatorna. <strong>Min</strong>a vänner sa att det inte alls 

var stort, men det var den största stad jag någonsin sett. Jag 

kände mig vilsekommen. Jag tittade mig omkring med förvånad 

blick vilket fick <strong>and</strong>ra att stirra på mig. De trodde säkert att jag 

var dum. De fyra våningar höga husen var högre än något hus 

jag tidigare sett. Jag undrade hur folk kunde bo där och tänkte: 

"Varför blir de inte yra och svimmar?" Det var omöjligt att ta 

sina ögon ifrån dem. 

Jag fick den högsta genomsnittspoängen i hela Ngawakommunen 

det året. Den lokala högstadieskolan tog åt sig av 

äran och sparade betyget, för regeringen hade planerat att stänga 

skolan. Far var lyckligare än han varit på länge. Efter att min 

bror dött hade jag längtat efter att se far le. Genom de tre 

juvelernas välsignelse var far så lycklig när vi fick nyheten om 

mina höga examenspoäng att han log och berättade det för alla 

våra släktingar som gratulerade mig för mina utmärkta resultat. 

För att fortsätta att göra far lycklig slösade jag inte bort tiden i 

skolan. Jag studerade hårt, ändå hårdare än tidigare, för att göra 

alla som brydde sig om mig och min framtid glada. 

Jag klarade ytterligare en examen som gjorde att jag fick 

möjlighet att läsa engelska och valdes ut att åka till Xining för 

att studera. Det gjorde far ännu lyckligare. Inte förrän då gav 

han mig en stor kram. Det var den första kram jag fått sedan jag 

blivit femton. Jag glömmer aldrig fars varma kram. Den var så 

verklig och full av omsorg av en far till sin son, en kram som 

jag längtat efter, den kram som jag hade gjort mitt bästa för att 

få, den kram som far sparat att ge till särskilda tillfällen – det är 

den kram jag kommer komma ihåg för evigt som en stråle av 

ljus som lyser upp min stig mot framgång och uppmuntrar mig 

att inte göra honom eller mig själv besviken. 

Återigen började livet bli lyckligt. Jag övertygade mig 

▪235▪

själv om att befria mig från mina gamla minnen. Jag tror att om 

jag verkligen bryr mig om de personer som älskar mig, då är allt 

jag måste göra att börja studera ännu hårdare för att återgälda 

deras kärlek och ständiga stöd. 

Som tur är fick jag en gyllene möjlighet att studera 

engelska med en person som har engelska som sitt modersmål. 

Jag, en ung man som växte upp långt borta i en liten by, har fått 

möjlighet att lära mig mer och något utöver min <strong>tibetanska</strong> 

subkultur i min hembygd. Engelska vidgar min syn på livet. Jag 

har också beslutat mig för att aldrig besegras av umbär<strong>and</strong>en 

och svårigheter. 

Morgon i byn. 

▪236▪

ASIAN HIGHLANDS PERSPECTIVES 

________________________________________________ 

ISSN (print): 1835-7741 



e-mail: ahpjournal@gmail.com 

All AHP publications are available as free downloads <strong>and</strong> atcost 

hardcopy. 

online 

www.plateauculture.org/asian-highl<strong>and</strong>s-perspectives 

http://tinyurl.com/7tdjtl2 

hardcopy 

www.lulu.com/asianhp 

1 2009 COLLECTED ESSAYS, CK Stuart, G Roche, <strong>and</strong> 

Tshe dbang rdo rje (eds) 

2A 2009 CHINA'S NA 53 MZI 53 TIBETANS: LIFE, LANGUAGE 

AND FOLKLORE. VOLUME ONE, Libu Lahki with 


2B 22009 CHINA'S NA 53 MZI 53 TIBETANS: LIFE, LANGUAGE 

AND FOLKLORE. VOLUME TWO, Libu Lahki with 


3 2008 DEITY MEN: REB GONG TIBETAN TRANCE 

MEDIUMS IN TRANSITION, Snying bo rgyal <strong>and</strong> R 

Solomon Rino 

4 2009 NA 53 MZI 53 TIBETAN SONGS, ENGAGEMENT 

CHANTS, AND FLUTE MUSIC by Libu Lahki with Qi 

Huimin, CK Stuart, <strong>and</strong> G Roche 

5 2009 A TIBETAN GIRL'S HAIR CHANGING RITUAL, Tshe 

dpal rdo rje with Rin chen rdo rje, G Roche, <strong>and</strong> 

CK Stuart 



(eds) 

▪237▪

7 2010 PASSIONS AND COLORED SLEEVES: A NOVEL, 

Jugui <strong>and</strong> Limusishiden 

8 2010 MONGGHUL MEMORIES AND LIVES, Limusishiden 

with CK Stuart 

9 2011 A NGAWA TIBETAN NOMAD CHILDHOOD, Rin chen 

rdo rje 



(eds) 

11 2011 A MANG RDZONG TIBETAN LIFE, Snying lcags 

rgyal 

12 2012 SILENCE IN THE VALLEY OF SONGS: WORK SONGS 

FROM THE SMAN SHOD VALLEY, Zla ba sgrol ma 

13 2012 WARMING YOUR HANDS WITH MOONLIGHT: 

LAVRUNG TIBETAN ORAL TRADITIONS AND 

CULTURE, G.yu lha 

14 2012 MAY ALL GOOD THINGS GATHER HERE: LIFE, 

RELIGION, AND MARRIAGE IN A MI NYAG TIBETAN 

VILLAGE, Bkra shis bzang po 

15 2012 RGYAL RONG RGYAS BZANG TIBETAN VILLAGE: 

LIFE, LANGUAGE, AND FOLKLORE, G.yu 'brug with 

CK Stuart 

16 2012 THREE TREASURES: HUZHU MONGGHUL 

FOLKLORE, Jugui, Limusishiden, Ha <strong>Min</strong>gzong, 

<strong>and</strong> CK Stuart 

17 2012 A ZORGAY TIBETAN CHILDHOOD, Kondro Tsering 

(with Swedish translation by Katrin Goldstein- 

Kyaga) 

18 2012 ENVIRONMENTAL ISSUES FACING TIBETAN 

PASTORAL COMMUNITIES, Dbang 'dus sgrol ma, 

Dkon mchog dge legs, Mgon po tshe ring, <strong>and</strong> 

Dpal ldan chos dbyings 

19 2012 A TIBETAN NOMAD GIRL'S CHANGING WORLDS, 

Sonam Doomtso 

▪238▪

Min tibetanska barndom i Zorgay - Life and Culture on the Tibetan ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?