Julen måste man ju bara gilla, skrev en kåsör i Dagens Nyheter härom dan. Som kattungar. Eller glass. Eller så låtsas man gilla den: köper julklappar, deltar i alla familjerutinerna och hoppas på det bästa. Om tillräckligt många sådana halvhjärtade figurer kommer samman blir det förstås olidligt spänt. Men bra teater.
Alan Ayckbourns En fröjdefull jul handlar om några bisarra juldagar då illa fungerande familjetraditioner hålls vid liv: Bernard ska ge sin årliga, outhärdligt tråkiga dockteaterföreställning, Phyllis, som aldrig kan hålla sig nykter, ska misslyckas med lammsteken och morfar ska reta upp sina döttrar med att ge alla småbarnen skjutvapen i julklapp.
Och som extra krydda denna jul: den olycksaligt osexiga Rachels nye pojkvän, en charmerande ung författare som genast förvrider huvudet på hennes systrar.
Det är småroligt för det mesta, rejält roligt ibland och aldrig överdrivet djupt – kort sagt en pjäs som passar utmärkt på de flesta stadsteatrar som behöver fylla salongerna till jul. Så ock i Borås där Thomas Müller står för regin och har lagt sig med ena benet i den
folkliga komedin och det andra i en allmän, lite nedsliten urban medelklassjargong
där man droppar ironier med samma självklarhet som man dukar bordet. Det är, som av det förra: Bernards dockteaterscen får till exempel generöst med utrymme och ger Frederik Nilsson tillfälle att briljera med diverse röstakrobatik. I övrigt är han lite onödigt hårt inklämd i sin töntroll; bästa jobbet med den gör nog perukmakerskorna som med hjälp av en gigantisk snedlugg förvandlat den medelålders Nilsson till en fullt trovärdig överårig brat.
Det finns fler enskilda ljusglimtar i uppsättningen: framför allt några scener där det blåser in existentiell vinterkyla i den annars småvarma julstämningen. Som när Belinda
(Gunilla Rydholm-Eriksson) desperat söker prata bort sin äktenskapliga tristess med att hon och Neville (Sven-Olof Jansson) ändå, jämfört med andra, har det ganska bra tillsammans. Alltmedan han, uttryckslös men förbluffad, styr en leksaksbil han just lagat fram och tillbaka över golvet. Eller Phyllis (Eva Millberg) onyktra flirt med Författaren (Lars
G Svensson) som avslutas med en magnifik sorti under vilken Millberg hinner visa upp några av den kvinnliga alkoholistens mest beklämmande slagnummer.
Naturligtvis slutar allt ganska lyckligt, inte bara för de insnöade stackarna i Ayckbourns pjäs, utan också för ensemble och regissör och, med största sannolikhet, också för biljettkassan på Borås stadsteater.
Kristjan Saag
