Tystnadsplikt och sekretess

Regelverket om tystnadsplikt och sekretess i vården är omfattande och komplicerat. Det kan vara svårt att få en överblick över vad som gäller. Här tar vi bara upp huvuddragen i regelverken och några av de vanligaste frågorna kring tystnadsplikt och sekretess.

Om du är medlem i Vårdförbundet kan du få svar på specifika frågor om tystnadsplikt och sekretess av  Vårdförbundet Direkt. 

Två olika lagar

Tystnadsplikt och sekretess i vården regleras i två olika lagar beroende på om verksamheten är allmän (offentlig) eller enskild (privat).

För allmän verksamhet gäller offentlighets- och sekretesslagen, OSL. För enskild verksamhet gäller 6 kap. 12-16 §§ i patientsäkerhetslagen, PSL. Även om reglerna är olika för allmän och enskild verksamhet är innebörden av bestämmelserna mycket lika. Det är i princip inte någon skillnad på integritetsskyddet för patienten i offentlig respektive privat verksamhet.

Vad menas med sekretess?

Sekretess innebär förbud att röja uppgift, vare sig det sker muntligen, skriftligen eller på något annat sätt.

Det handlar inte bara om dokumenterade uppgifter, utan även alla andra typer av uppgifter som är av personlig art. Allt man ser, hör eller på annat sätt får reda på i yrkesutövningen och som kan betraktas som privata uppgifter om enskilda patienter, eller närstående till patienter, omfattas av sekretess.

När det gäller sekretess till skydd för enskild i allmän hälso- och sjukvård, får uppgifter om enskilds hälsotillstånd och andra personliga förhållanden bara lämnas ut, om det är helt klart att den det gäller eller någon närstående till den enskilde, inte lider men om uppgiften lämnas.

Med begreppet "men" avses ett mer påtagligt obehag. Bedömningen om men måste alltid utgå från den enskilde individens egen upplevelse. Det förutsätter normalt att man ska fråga patienten om hen samtycker till att uppgifter lämnas ut. Det finns inga formella krav på hur ett samtycke ska utformas. Det räcker om det är muntligt. Samtycket ska dock dokumenteras i patientjournalen.

I enskild vård talar man om tystnadsplikt. Hälso- och sjukvårdspersonal får inte obehörigen röja vad hen i sin verksamhet fått veta om den enskildes hälsotillstånd eller personliga förhållanden.

Patienten har normalt rätt att själv ta del av sin egen information och sin egen journal. Det är endast i undantagssituationer man kan begränsa patientens rätt att ta del av journalen.

Om man bryter mot regelverket om tystnadsplikt och sekretess kan man åtalas och dömas för brott mot tystnadsplikt (Brottsbalken 20 kap. 3 §). Straffet för brott mot tystnadsplikt är böter eller fängelse i högst ett år. Om man begått brottet av oaktsamhet är straffet böter. I ringa fall ska man inte dömas till ansvar.

För vilka gäller sekretessen?

Sekretessen gäller för all hälso- och sjukvårdspersonal och för alla uppdragstagare som deltar i vårdarbetet. Den gäller även för administrativ personal, personal som ansvarar för teknisk utrustning samt för tolkar.

Sekretessen gäller även för den som på grund av sin utbildning deltar i vårdarbetet. Däremot gäller den inte för elever som endast besöker vården i studiesyfte.

Sekretessen gäller även sedan anställningen eller uppdraget har avslutats.

Vårdnadshavares rätt till insyn

Vårdnadshavaren har genom sitt ansvar att bestämma i frågor om den underåriges personliga angelägenheter i regel rätt att ta del av uppgifter rörande barnet. Men vårdnadshavare ska i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Ju äldre och mognare barnet blir, desto mer får denne förfoga över sekretessen.

Ett barn har, oavsett ålder och mognad, rätt till sekretess gentemot vårdnadshavare om det kan antas att barnet skulle lida betydande men om uppgiften röjs till vårdnadshavaren. Med betydande men avses att barnet kan skadas allvarligt psykiskt, fysiskt eller på annat sätt. Det ska finnas speciella skäl som tyder på att uppgiften kan missbrukas i något avsevärt avseende.

Sekretessbrytande bestämmelser

Sekretess är huvudregeln, men det finns en rad undantag och sekretessbrytande bestämmelser. Här anges endast några exempel.

Anmälnings- och rapporteringsskyldigheter

I vissa situationer finns, trots regler om sekretess och tystnadsplikt, en anmälnings- och rapporteringsskyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal. Vissa bestämmelser gäller enbart inom vården, medan andra gäller för alla i samhället.

Några exempel på anmälnings- och rapporteringsskyldigheter

De som är verksamma inom hälso- och sjukvården är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa, se 14 kap 1 § socialtjänstlagen. Man är också som hälso- och sjukvårdpersonal skyldig att till socialnämnden lämna alla uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av ett barns behov av stöd och skydd.

Vårdgivare (den som bedriver verksamheten) ska till Inspektionen för vård och omsorg anmäla händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en allvarlig vårdskada (lex Maria).

Om någon har drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av annan allvarlig skada än vårdskada till följd av säkerhetsbrister i vården, ska vårdgivaren eller enheten snarast anmäla detta till Inspektionen för vård och omsorg.

Det finns också ett flertal anmälnings- och rapporteringsskyldigheter avseende missbruk, smittskydd, körkort med mera.

Alla medborgare har en lagreglerad skyldighet att avslöja/anmäla vissa allvarliga brott som är pågående eller förestående (Brottsbalken 23 kap. 6 §). Bestämmelsen avser endast de grövsta brotten som exempelvis mord, dråp, grov misshandel, rån och högförräderi. Om brottet redan har begåtts har man inte längre någon skyldighet att avslöja det.

Fler exempel då sekretess kan brytas

Sekretess hindrar inte att uppgift lämnas från en myndighet inom hälso- och sjukvården till en annan myndighet inom hälso- och sjukvården eller socialtjänsten, om det behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd.

Detta gäller i särskilt angivna situationer och oberoende av samtycke av den enskilde om den enskilde:

• inte har fyllt 18 år
• har ett pågående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel eller
  tvångsvårdas enligt LPT eller LRV
• Detsamma gäller uppgifter om en gravid person eller någon närstående till denne, om uppgiften behövs för en nödvändig insats till skydd för det väntade barnet.

Sekretess hindrar inte heller att uppgifter som behövs för nödvändig vård, omsorg, behandling, eller annat stöd lämnas från den allmänna vården till annan, allmänt eller enskilt bedriven vård, eller socialtjänst i de situationer där den enskilde inte kan ge sitt samtycke på grund av sitt hälsotillstånd eller av andra skäl.

Uppgifter om djur

Det finns också en sekretessbrytandande bestämmelse som gäller vid ingripanden av djurskyddsskäl. Det är tillåtet att lämna uppgifter om djur om det är nödvändig för ett ingripande av en kontrollmyndighet för djurskydd eller Polismyndigheten. Detta gäller om personal inom socialtjänsten eller hälso- och sjukvården påträffar ett djur som

• tydligt utsatts för vanvård eller misshandel eller
• uppenbart visar symtom på sjukdom eller är allvarligt skadat.

Uppgifter får dock bara lämnas om det bedöms att bristen inte kan åtgärdas i samråd med den som håller djuret.

Uppgifter om brott

I några situationer får man (frivilligt) lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess och tystnadsplikt till polis och åklagare. De situationer det kan vara fråga om är:

Om den som utsatts för brottet är underårig och det är fråga om ett brott som till exempel mord, dråp, misshandel, vållande till annans död, olaga frihetsberövande, olaga tvång, våldtäkt med mera, eller om det är fråga könsstympning. Observera att det ska vara fråga om ett begånget brott. I dessa situationer har man således inte någon skyldighet att anmäla till polis, däremot kan man ha skyldighet att anmäla till socialnämnden enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen.

Om den som utsatts för brott är vuxen ska det vara fråga om ett begånget brott där lägsta straff är fängelse i ett år (till exempel grov misshandel, olaga frihetsberövande, mord, dråp, våldtäkt, mordbrand, rån). Man kan också lämna uppgifter om försök till brott där det inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år (till exempel mord, dråp, människorov, våldtäkt).
Om det handlar om att förhindra förestående eller pågående rattfylleri.

Om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den enskilde mot en närstående kommer att begå ett vålds-, frids- eller sexualbrott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år. För att kunna lämna uppgifter krävs att uppgiften kan antas bidra till att förhindra brottet och att det med hänsyn till planerade eller pågående insatser för den enskilde eller för den närstående, eller av andra särskilda skäl inte är olämpligt att uppgiften lämnas ut.
Om man själv som vårdpersonal utsatts för ett brott.

Upplysningar till myndigheter

Även om det råder tystnadsplikt och sekretess har man som hälso- och sjukvårdspersonal i vissa fall skyldighet att lämna upplysningar till olika myndigheter (6 kap. 15 § patientsäkerhetslagen ).
Detta gäller uppgifter om:

någon vistas på en sjukvårdsinrättning om uppgifterna i ett särskilt fall begärs av en domstol, en åklagarmyndighet, Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kronofogdemyndigheten eller Skatteverket. Vid en förfrågan ska man motringa eller på annat sätt kontrollera vem det är som begär att uppgiften lämnas ut. Man ska bara svara ja eller nej på frågan om personen vistas på sjukvårdsinrättningen, någon annan information ska inte lämnas ut, det i ett enskilt fall begärs av Säkerhetspolisen i myndighetens verksamhet för personskydd för a) statschefen, tronföljaren, en annan medlem av kungahuset, en talman, en riksdagsledamot, statsministern, ett statsråd, en statssekreterare eller kabinettssekreteraren, b) en person vars personskydd Säkerhetspolisen ansvarar för i samband med statsbesök och liknande händelser, eller c) en person som Säkerhetspolisen i ett enskilt fall har beslutat om personskydd för, de behövs för en rättsmedicinsk undersökning, om Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor behöver för sin verksamhet, som behövs för prövning av ett ärende om att avskilja en studerande från högskoleutbildning eller polisprogrammet, eller som behövs för prövning av någons lämplighet att ha körkort, traktorkort eller taxiförarlegitimation enligt taxitrafiklagen.

Nödsituation

Det är inte straffbart att bryta mot lagen om det handlar om en nödsituation där det är nödvändigt att lämna ut uppgifter för att avvärja överhängande fara för liv, hälsa eller värdefull egendom, 24 kap. 4 § brottsbalken. 

Om vårdpersonalens namn

Uppgifter om namn på dem som är anställda vid myndigheter (regioner, kommuner, staten) är offentliga. Namnen kan inte sekretessbeläggas annat än i undantagsfall om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. Uppgifter om hemadress, hemtelefonnummer, personnummer med mera omfattas dock av sekretess.

Att vittna vid domstol

Det är en medborgerlig skyldighet att vittna. I dessa fall viker i regel tystnadsplikten. Men det finns särskilda regler som begränsar vad vissa yrkesgrupper i vården får säga vid ett vittnesförhör. Exempelvis läkare, barnmorskor och sjuksköterskor och deras biträden får enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken inte vittna om uppgifter som de anförtrotts eller fått veta i sin yrkesutövning. Vad de hört eller sett i egenskap av privatpersoner är de dock skyldiga att vittna om. Dessa yrkesgrupper får inte utfrågas av domstolen om omständigheter som omfattas av tystnadsplikten, så kallat frågeförbud. Detta gäller även om förhandlingen hålls inom stängda dörrar.

Frågeförbud i rättegångsbalken gäller inte uttryckligen för biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor.

Det är inte någon skillnad beträffande frågeförbudet om man är verksam i allmän eller enskild tjänst.

Den angivna personalen får dock vittna om den till vars förmån sekretessen gäller, samtycker till vittnesförhör.

Det finns också en skyldighet att vittna trots sekretess och frågeförbud om det är fråga om ett brottmål där minimistraffet är ett års fängelse eller om det handlar om försök till brott där minimistraffet är fängelse i två år.

Detsamma gäller om brottet riktas mot någon som inte fyllt arton år och brottet avser något av de brott som uppräknas i 3, 4 och 6 kap. brottsbalken (vålds-, frids- eller sexualbrott) eller könsstympning.

Man är som vårdpersonal också skyldig att vittna på begäran av socialnämnd i vissa mål om skydd för barn. Det kan till exempel röra mål om förbud för en person att ta emot andras barn i sitt hem, adoption och vård av unga enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

En situation där det ibland kan bli aktuellt med vittnesförhör för vårdpersonal är vid vårdnadstvister mellan föräldrar. Om vårdpersonal kallas in för att höras om barnet är det viktigt att känna till att man endast får vittna om vårdnadshavaren har lämnat sitt samtycke. Om föräldrarna har gemensam vårdnad, måste båda föräldrarna lämna samtycke.

Inre sekretess

Frågan om utbyte av uppgifter inom en myndighet eller inom en verksamhet regleras i patientdatalagen, PDL. Den som arbetar hos en vårdgivare får bara ta del av dokumenterade uppgifter om en patient om hen deltar i vården av patienten eller av annat skäl behöver uppgifterna för sitt arbete. Om man olovligen läser en datajournal kan man bli åtalad och dömd för dataintrång (Brottsbalken 4 kap. 9 c). Straffet för dataintrång är böter eller fängelse i högst två år. Om brottet är grovt kan man dömas till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningen har orsakat allvarlig skada eller avsett ett stort antal uppgifter eller annars varit av särskilt farlig art.